Farlig lovsång till protektionismen

Taggar: Teman: ekonomi

lacdaren

Farlig lovsång till protektionismen

VÄRLDSHANDELNS VOLYM FÖLL med 2 procent förra året, framgår det av den Internationella Valutafondens senaste bulletin. Därmed ligger handeln på en lika läg nivå som är 1979. Ändå tycks deras antal öka som förespräkar handelshinder till skydd för inhemsk industri.

Under de senaste åren har fackföreringar och även enskilda företag i många länder, bland dem USA och England, krävt olika former av importbegränsningar. Tullarna har visserligen gradvis sänkts inom världshandeln, men i stället har andra hinder dykt upp; statliga subventioner, importtak, ‘frivilliga" exportbegränsande avtal med enskilda stater, invecklade förtullningsrutiner os v.

Nationalekonomerna har i allmänhet varit förespråkare för frihandeln utgående från principen om komparativa fördelar — alltså att varor skall produceras i de länder som har de bästa förutsättningarna att tillverka dem effektivt, med den påföljd att alla parter utgår som vinnare.

För ett litet land som Finland vars bruttonationalprodukt till närmare 30 procent härrör sig från exporten, utgör restriktionerna inom världshandeln ett klart hot. Det är därför ur finländsk synvinkel oroväckande att en grupp nationalekonomer vid det ärevördiga Cambridge-universitetet öppet deklarerat sin tro på protektionismens fördelar. Gruppen, som kallar sig ‘Cambridge Economic Policy Group” säger rent ut: Frihandeln utgör ett dåligt sätt att värna om handelsförbindelserra i världen. England och USA vore i ett betydligt bättre läge om man åter gick in för höga tullar.

Frihandeln har alltid haft sina kritiker och den centrala frågan är — synnerhet för de exportberoende länderna i Norden - vilket inflytande frihandelns kritiker får på dem som fattar de handelspolitiska besluten. Därför kan det vara skäl att syna Cambridge-gruppens argument i sömmarna.

Gruppen leds av cambridge-ekonomisten Wynne Godley, vars tankar fördes fram i tidskriften Fortune i slutet av mars. Godley börjar med att torpedera principen om de komparativa fördelarna. I verkligheten, anser han, medför denna princip endast att de starka blir ännu starkare medan de svaga aldrig får en chans att kämpa sig upp från sin svaga position.

När ett land befinner sig i kris kan dess industri inte satsa på de investeringar som skulle behövas för att göra produkterna efterfrågade och konkurrenskraftiga. I stället skärs investeringarna ner i takt med att de ekonomiska problemen ökar och handelsunderskottet växer, med den påföljd att möjligheterna till återvunnen konkurrenskraft ytterligare försämras. Godleys recept är höjda tullar i syfte att ge landet respit att återhämta sig.

Cambridgegruppen anser att såväl USA som Storbritannien befinner sig just i denna svåra situation. Godley säger att importen endast kan kontrolleras genom att myndigheterna ser till att prisnivån blir för hög för de inhemska konsumenternas plänbok. Importtullarna borde alltså höjas avsevärt för förädlade produkter.

För de exporterande länder som skulle drabbas av tullarna blir följden problem på kort sikt, medger Godley. På lång sikt — sedan när den brittiska och amerikanska industrin väl återhämtat sig och tullnivån åter kunde sänkas - skule USA och England kunn importera mera än förut eftersom ekonomin åter blomstrar. Det gäller alltså för Storbritanniens och USA:s handelspartners att härda ut i väntan på bättre tider.

Cambridgegruppens lovsång till tullarna har mött kritik på hemmaplan. I skydd av tullarna frodas ineffektiviteten inom industrin samtidigt som priserna på inhemska produkter kan skjuta i höjden, anser kritikerna. Vidare betvivlar de att Erglands handelspartners härdar ut i tysthet medan britterna genomför sin tullmanöver. Ändra länder svarar med samma mynt och resultatet är att världen hamnar in i förkrigstidernas situation med höga tullar världen över. Världshandeln minskar och alla parter blir lidande.

Cambridge-gruppen parerar med att säga, att myndigheterna kunde tillämpa tullarna selektivt, utgående från hur man tror att motparterna kommer att reagera och hur betydelsefull motparten är för Englands import och export.

Läser man mellan raderna kan man dra slutsatsen, att England borde införa höga tullar mot länder som har ett exportöverskott gentemot England; alltså mot länder som skulle lida mera av en ömsesidig tullspiral än England självt.

För Finland utgör Storbritannien det nästviktigaste exportlandet i Väst och handeln uppvisar ett överskott till vår favör. Vi kan bara hoppas att denna protektionismens lovsång klingar för döva öron i kungadömet, ty vårt land skulle utan tvivel utgå som förlorar ifall Godleys idéer vann gehör.

DD 07