Fartblind skattepolitik

av Mikael Ingberg Forum 1998-01, sida 08, 29.01.1998

Taggar: Teman: skattepolitik

[Epp = — Ö Am —-— ond >< = =S [a] -—<

Fartblind skattepolitik

EN TILLTAGANDE SKATTEKONKURRENS MELLAN REGIONER ÄR ETT FAKTUM. KANSLICHEF SAILAS FÖRSLAG PÅ SKATTESÄNKNING ÄR ETT LED I DEN UTVECKLINGEN.

et var igen en gång kansli chefen på finansministeriet

Raimo Sailas som fick börj ringa Varningsklockorn om landets bedrövliga budgetpolitik.

I ett tal hållet på Skattebetalalarnas Centralförbunds seminarium för ett par veckor sedan konstaterade Sailas att sparpolitiken måste fortsätta under nästa regering. En värdediskussion om vad som är centralt och vad som kan undvaras i dagens välfärdsstat måste ånyo startas.

Det kan noteras att samma Sailas startade samma värdediskussion inför bildandet av Lipponens regering för dryga tre år sedan. Och redan då frågade man sig varför inte politikerna vågade sig med i debatten.

Som orsak till att igen starta en diskussion om behovet av inbesparingar i statsbudgeten anger Sailas både den krympande skattebasen i form av krav på sänkta acciser på bränslen, alkohol och tobak, som EU-medlemskapet har medfört, och det faktum att vår inkomstbeskattning är på tok för hög och måste sänkas.

Men Sailas är nog också innerst inne besviken på den nuvarande regeringens budgetpolitik, som knappast kan anses fylla måttet. Regeringen Lipponen bar nämligen knappast talat om att spara och den har gjort ännu mindre för att verkligen minska utgifterna i statsekonomin. Den blygsamma minskningen av budgetunderskottet, som regeringens representanter stundom stolt presenterar, har knappast någonting med inbesparingsåtgärder att göra utan beror i

Kolumnisten är direktör vid Samfundet Folkhälsan och f.d. direktör för kapitalmarknad och förmögenbetsförvaltning vid Aktia Sparbank.

stället på att nationalekonomin nu har vuxit kraftigt i flera år i rad. Därför minskar en del statsutgifter nu automatiskt samtidigt som skatteintäkterna ökar i rask takt. Men i dagens situation - fär landet befinner sig långt inne i en högkonjunktur - borde också statsbudgeten visa ett stort överskott och staten borde kunna minska sin skuldsättning för att på detta sätt bereda sig för nästa lågkonjunktur. Men i denna uppgift har alltså regeringen Lipponen misslyckats.

Raimo Sailas lyfter alltså fram behovet av en sänkt inkomstskatt som det viktigaste motivet för kravet på en sanering av statsutgifterna med hård hand. Att vanlig arbetsinkomst i Finland beskattas vansinnigt hårt är ju heller ingen nyhet. Under hela 1990talet har alla internationella jämförelser av löntagarnas beskattning indikerat att vårt land hör till de högst beskattade. Hittills har man kanske delvis kunnat ignorera detta faktum inom skattepolitiken, men i och med att integrationen av den curopeiska arbetsmarknaden i samband med bildandet av EMU nu också tar ett järtekliv framåt måste en harmonisering av skattepolitiken med det övriga Europa slutligen genomföras. En tilltagande skattekonkurrens mellan regionerna i Europa är ett faktum. Och ett faktum är också att vårt land klarar sig illa denna skattekonkurrens då det gäller löneinkomster.

Finland ligger emellertid bra till i konkurrensen på kapitalinkomstbeskattningens område. Den 28 procentiga skattesats som uttas från i stort sett alla kapitalinkomster är enkel, någorlunda heltäckande och därför neutral samt en av Europas lägsta.

Problemet är bara att den labila orättvisa som idag finns inbyggd i vårt inkomstskattesytem - det faktum att kapitalinkomster beskattas till 28 procent och löneinkoster till upp mot 70 procent på marginalen - börjar bli allt mera besvärande. Den stora skillnaden i skattesatser leder till att allt större ansträngningar görs att förvandla vanliga löneinkomster till lätt beskattade kapitalinkomster. Under den senaste tiden har tydligen t.o.m. skattemyndigheterna sträckt upp händerna: en arbetsgrupp på finansministeriet föreslog nyligen att man mer eller mindre borde legalisera dagens praxis att omvandla löneliknande biinkomster till kapitalinkomster via s.k.skrivbordsbolag. Därmed har också den prognos, som redan beredningen till kapitalinkomstskattereformen i tiden gav uttryck för gått i uppfyllelse. Beredningen konstaterade nämligen att gapet mellan löneinkomsters och kapitalinkomsters beskattning måste överbryggas genom att sänka arbetsinkomsternas beskattning.

En sänkning av marginalskatten på löneinkomster behövs helt enkelt för att undvika att ett ökande skattefusk börjar undergräva skattesystemets legitimitet. & Mikael Ingberg

FORUM NR 1/98