Finis Finn Fritid

av Inger Ehrström Forum 1974-09, sida 15, 15.05.1974

”En så stor satsning kan inte misslyckas. Den kan bara bli en mer eller mindre stor framgång”.

Så hette det för sex år sedan då Finn Fritid Ab i Skärholmen utanför Stockholm startade. Kanske har satsningen inte misslyckats, men säkert har framgången blivit ”mindre stor”. 1 varje fall har verksamheten i sin tidigare form nu avvecklats och antar ny skepnad. Finn Fritid flyttar ffrån Kungens Kurva oc byter namn.

Finis Finn Fritid

Det var eldsjälen Herbert O bermark som kläckte idén, utförde den mycket grundliga förhandsplaneringen och fick den finländska industrin bakom Puutalo Oy samt statliga myndigheter med på noterna. Och det bör genast sägas, att både idén och planeringen fortfarande får bara lovord. Den var perfekt, utifrå ’ de premisser som förelåg. Att dessa inte helt och hållet höll, var en av orsakerna till att den väntade succén delvis uteblev. Den statliga “svenska fritidsutredningen, som var en utgångspunkt, räknade med 50 000 nya fritidshus per år. Finn Fritid baserades på försiktiga 25 000 och en 5 procents marknadsandel verkade inte orimlig. Det skulle ha inneburit ca 500 sålda hus det första året och sedan ökande till 1500 hus per år. Den totala marknaden blev emellertid bara 10—12 000 hus! Och FF har maximalt sålt ca 300, men de flesta åren betydligt färre. Uppläggningen som ett ”fritidsvaruhus”, där man får allt som tänkas kan för fritiden — över 2000 produkter från ca 100 finländska tillverkare — var helt ny och smått genial. Ännu mer genialt var det att Finn Fritid också levererade fritidstomter. I företagets register fanns 35 000 tomter att välja på och genom det förmånliga avtalet med Skandinaviska Banken kunde normalt 75 ‘/o av totalkostnaden finansieras med lån och 10 års återbetalning.

Upptakten en braksuccé

Inte underligt att upptakten blev en braksuccé, med 300000 besökare den första månaden, d v s det antal man hade beräknat för hela första året! Och att andra företag snabbt fångade upp idén, efter att först ha varit misslynta över denna finländska konkurrens (isynnerhet dess statsstöd, 700 000 mark).

Men: man hade ingen erfarenhet av dylik marknadsföring i kolossalskala och gapade uppenbart över alltför mycket. Bla började man genast bygga ut ett nät av liknande utställningar i 16 städer och

Forum 9/7 därtill mindre filialer. Det sprängde de personella och produktiva ramarna, trots att bara Göteborg och Malmö hann förverkligas.

Samarbetet klickade

En orsak till att fortsättningen inte höll vad början lovade finner man också på den finländska sidan. De företag som stod bakom projektet hade kunskap, kapacitet och god vilja. Men Puutalo Oy kunde ändå inte tillräckligt snabbt få igång produktionen. Husen var inte anpassade till svensk standard och den korta uppbyggnadstiden resulterade i att all finish på de utställda husen saknades — faktiskt var de hus som levererades mångdubbelt bättre, och alla köpare har varit mycket nöjda. Men husen var ingalunda skräddarsydda som reklamen utlovare, utan exakt som de utställda typhusen — visserligen hela 350 olika. Minsta ändring (som kunden fick betala) ledde till felleveranser och ändlöst trassel hela det första året.

Detta. var bekymmer som det svenska dotterföretagets ledning rakt inte hade räknat med. Inte heller var man beredd på den stela organisationen, Det i princip självständiga svenska företaget saknade kontakten med de producerande företagen och det visade sig mycket svårt att via Puutalo få tex tillverkningsidéer fram till producenterna: Samarbetet blev allt kärvare: de svenska försäljarna fick inte sina önskemål uppfyllda, de finländska producenterna undrade varför man inte sålde.

Kalkylen utgick från optimal försäljning

Och så kom, som sten på börda, de ekonomiska bekymren. Planen utgick från en optimal försäljning, vilken hade kunnat bära kostnaderna om tidvis upp till 1 miljon mark per år. Den svenska företagsledningen påpekade dock redan om ett par månader gapet mellan plan och

UTBLIC verklighet, och om ett par år kom de ”förlorade årens? konjunkturbakslag 1971—72 med kärvare marknad.

Utifrån sett kan man heller inte annat än förvånas över det dubbla försäljningspåslag som marknaden troddes kunna bära. Puutalo Oy är ju en teknisk organisation, men också en försäljningsorganisation, som tar ut sin kostnadstäckning. Finn Fritid Ab blev därmed ett extra försäljningsled — och ett med höga driftskostnader — som inte kunde få debet och kredit att gå ihop ens på nonprofitbas. På den punkten klickade det tydligen från första början.

Och vad händer nu?

I Kungens Kurva finns bara kontorsbyggnaden kvar. Försäljningen sköts av återförsäljningsbolaget = Fritidsbyggarna i Stockholm Ab. De femtio husen, trollskogen och alla andra publiklockelser är borta.

Företagets VD Ingmar Waker anser dock att omläggningen är ett naturligt led i utvecklingen. Finn Fritid har under de gångna åren gjort Finland så välkänt som fritidshusleverantör, att marknadsföringen inte längre behöver kostnadskrävande jippon. Det räcker med att ha ett par typhus uppställda i den stora Fritids-Expon i Farsta — för övrigt två av de mest tilltalande bland flera tiotal hus! Det ger en klart bättre konkurrensförmåga. på den isynnerhet efter prisstoppet allt hårdare marknaden. Och oavsett — marknadsföringssynpunkterna blev en omläggning nödvändig därför att kontraktet i Skärholmen inte förlängdes, såsom man hade hoppats, Det 67 000-m? stora området måste vara utrymt inom detta år.

Finn Fritid Ab som Nordens första och största fritidsvaruhus upphör alltså. Men de finländska fritidshusen kommer fortfarande att ses i svenska backar och gläntor. Men kanske med mindre inslag av finländsk inredning än hittills, eftersom tonvikten på den försvinner? (Inger Ebhrström 15