Finlands ekonomi i kris
av Mikael Ingberg Forum 1989-12, sida 22-23, 31.08.1989
FINLANDS EKONOMI
I KRIS,
MEN INGET KRISMEDVETAND en ekonomiska utvecklingen i västD världen har under de senaste åren varit mycket positiv. År efter år har ekonomierna trotsat de försiktiga prognosmakarna: redan i flera år har man på många håll väntat en nedgång i konjunkturerna, men denna nedgång har tillsvidare låtit vänta på sig. Under innevarande år verkar det emellertid klart att den ekonomiska utvecklingen i de ekonomiska stormakterna Japan och speciellt USA håller på att dämpas något. Denna nedgång i tillväxthastigheterna i dessa mammutekonomier kompenseras emellertid av en mycket positiv utveckling i Europa och speciellt inom EG-området. Den positiva bild som EG-ekonomierna uppvisar har för övrigt delvis ansetts bero på integrationsförväntningarna inom EG-området. Den tilltagande investeringsaktiviteten inom området tyder på att detta är fallet. Ur finländsk synvinkel innebär denna relativt positiva internationella ekonomiska utveckling att inga dramatiska förändringar i exportutsikterna är att vänta under det närmaste året. Detta trots att vår exportindustris internationella konkurrenskraft har försvagats avsevärt under de senaste åren.
Problemen hopar sig här hemma
Under hela 1980-talet har Finland upplevt en exceptionellt stark tillväxt. Det ”fin ländska ekonomiska undret” har av allt att döma berott både på tur och ekonomisk [=] + Co Oo -— < N Nn Oo [ra
Finland står inför en ekonomisk katastrof inom ett par år när lågkonjunkturen ute i världen blir ett faktum.
land kunde minska de negativa effekterna av den höga prisnivån på olja i början av 1980-talet.
Under de senaste åren har emellertid den ekonomiska tillväxten i allt högre grad än tidigare berott på en ökad inhemsk efterfrågan och inte på att vår export skulle dra exceptionellt bra. Detta har lett till att importen har ökat mycket snabbare än exporten. Och detta igen har inneburit att
Den finländska ekonomin är klart överhettad. Inflationen tar ny fart och underskottet i bytesbalansen börjar få mycket allvarliga proportioner. Ifall den internationella konjunkturbilden nu skulle förvärras radikalt, skulle Finlands ekonomi hamna i en verklig krissituation. Krismedvetandet bland de ansvariga inom den ekonomiska politiken verkar emellertid vara rätt lågt, konstaterar Mikael Ingberg i vidstående konjunkturrapport. Mikael Ingberg är forskningschef på Pellervo Ekonomiska Forskningsinstitut.
till detta är också att den långvariga och snabba ekonomiska tillväxten har börjat skapa kapacitetsproblem i produktionsapparaten. Vår ekonomi börjar m a o lida av brist på arbetskraft och maskinkapacitet. Speciellt inom träförädlingsindustrin är maskinkapaciteten en klart begränsande faktor. Detta har lett till att träförädlingsindustrin nu planerar och har startat investeringsprojekt i kanske t o m litet fö politisk skicklighet. En viktig roll spelade — den externa balansen i ekonomin nu all- — snabb takt. Ifall konjunkturerna svänger också Sovjethandeln, med vars hjälp Fin- = varligt börjar rubbas. En bidragande orsak — innan projekten färdigställs, kan träföräd—— NATIONA ONOMISKA pen! VARIABL mars 89 april Jur. HELA EKONOMIN Meceltal Totalproduktion, 76-för/år 377 4.8 He 6.8 Fo EE Arbetslöshetsgrad 4292 37 KR 5.3 Kj apr 88- . [ Inflation 5.6 HX 6.9 26 (få mars 89 april (CMA Partipriser. = 96-förlår 4.190 1 6.09 cd INDUSTRIN Löner, | 919 4, Totalvolymen, 2.6 90 8276 0.32 UTRIKESHANDELN C Trä- & pappersind 5.6 Po 16.0 40 11.6 z Exporipriser, — 96-förfåre 6496 179 ög ök Metallindustrin, 5.6 6 10.7 Re 7.6 Yo Importpriser FR 202 ar + ne Producentpriser. 5.3 4 7.0 20 6.9.7 FE - 2 " ” : t de, J . Produktivitet. 6.5 I 58976 — 0.87 — Importens värde. VSPEr | 169 3 re 4 a Sysselsatta, - 2.8 Re - 1.62 6.8 2 ’ » = ’ Löner, 9.5 9 Handelsbalansen, nes 601 9 - 889 “Källorna finns presemerade i Konjunkturrapporten 9/1988, dock så att den använda Volymindex för industriproduktione = 190 22 12/1989 FORU 1987 BNP: EG 2,8 USA 3,6 apan 4,3 Inhemsk efterfrågan: EG 4,1 USA 3,0 apan 5.1 Investeringar: EG 4,8 USA 3,1 apan 10.3
Tabell 1. Några internationella ekonomiska indikatorer (volymtillväxt i 20).
Uppgifterna för 1989 och 1990 är givetvis prognoser. Källa: European Economy, Suppl. A. No 5/6 198 1988 1989 1990) 3,6 3,2 2,9 3,9 2,6 1.7 5,7 43 3,6 4,7 3,5 3,1 3.0 2,3 1,4 7,8 4,6 3,8 7,8 6,8 5,0 6,1 3,0 1, 13,5 5,6 5,3
Tabell 2. Bruttoskattegraden (skatter i 2 av BNP 1984 35,3 1985 36,6 1986 37,0 1987 36,6 1988 37,6 1989 37,5
Källa: Finansministerie terna, 46.
1986 1987 BNP-tillväxt 7,0 9,5 Offentliga 8,5 9,9 konsumtionsutgifte ++) ETLAS prognos
Tabell 3. Nominell BNP-tillväxt och tillväxten i de offentliga konsumtionsutgif 1988 1989++ 1990+-+ 12,4 9 7 9,4 9 ingsindustrin råka i finansieringssvårigeter.
De problem, som den finländska ekonomin har att kämpa med kan med andra ord sägas vara följande.
För det första håller den ekonomiska överhettningen på att skapa ett inflationsproblem. Till detta bidrog också den delvis misslyckade inkomstuppgörelsen från senaste höst. Denna inflationsutveckling tar sig uttryck i att Finland under 1985-86 hade lyckats minska sin inflationstakt till OECD-genomsnittet, men att differensen nu igen är uppe i ett par procentenheter och väntas förbli på denna nivå. Detta innebär, att vår internationella konkurrenskraft försvagas vilket på litet längre sikt innebär problem för exportindustrin. Tillsvidare lider vår exportindustri inte så mycket av den försvagade konkurrenskraften emedan efterfrågeutvecklingen har varit mycket god.
För det andra har den inhemska efterfrågan ökat mycket snabbt under de senaste åren. Speciellt gäller detta den privata konsumtionen. Denna ökade efterfrågan har tagit sig uttryck i en våldsam expansion av importen, vars volymökning under åren 1987 och 1988 var hela 20 procent. Exporten ökade under samma tid med enbart 5,5 procent.
Den snabba konsumtionsökningen har ansetts bero på bl a den stabila inkomstutvecklingen i hushållen, hushållens goda förmögenhetsutveckling — prisökningen på bostäder och aktier har varit mycket snabb — och kanske framförallt liberaliseringen av kreditmarknaden som har lett till en snabbt ökande skuldsättning och en klar nedgång i hushållens sparkvot.
För det tredje har den externa balansen i ekonomin rubbats i grunden. Det underskott i bytesbalansen som i år av de mest pessimistiska bedömarna beräknas uppgå till över 20 miljarder mark har fått en strukturell karaktär. Den utländska skulden börjar bli så stor att Finland kan komma in i en skuldspiral där räntor och amor FÖRUN, 12/198 teringar på utlandsskulden driver upp underskottet i bytesbalansen som i sin tur driver upp utlandsskulden. Och i ett sådant skede krävs verkligt hårda ekonomisk-politiska tag för att reda upp obalansen.
Den ekonomiska politiken i en ny situation
Under i stort sett hela efterkrigstiden har den finländska ekonomin karakteriserats av en stor inflationsbenägenhet. Emedan ekonomin också är mycket öppen har inflationsbenägenheten lett till problem i utrikeshandeln genom försvagad priskonkurrenskraft. Den försvagade priskonkurrenskraften igen har rättats till med periodiskt återkommande devalveringar.
Under de senaste åren har man på ansvarigt ekonomiskt-politiskt håll strävat till att bryta denna traditionella devalveringscykel. Man har börjat tala om den stabila markens politik. Speciellt den nu sittande regeringen har gjort sig till tolk ör denna nya linje. Den stabila markens politik kombinerad med en allt öppnare ekonomi — de internationella kapitalrörelserna har blivit allt friare — har lett till att ansvaret för den interna ekonomiska politiken allt mera har börjat falla på finanspolitiken. Penningpolitiken har förlorat sin styrka i och med att den måste anpassas till att garantera en stabil kursutvecking på valutan.
Det är troligen delvis på grund av denna nya rollfördelning inom den ekonomiska politiken som en konsekvent ekonomiskpolitisk linje verkar vara svår att hitta. Den minirevalvering som regeringen genomförde i mars i år var inte direkt ägnad att göra linjedragningarna klarare. Tvärtom har revalveringen på många håll uppfattats som en signal att den stabila markens politik måhända är förbi.
Om finanspolitiken just nu kan man väl säga att den dessvärre är på den expansivare sidan. Enligt finansministeriets egn beräkningar blev finanspolitiken klart expansiv år 1987. Detta berodde närmast på att skattegraden klart sänktes det året. (Tabell 2).
År 1988 höjdes sedan skattegraden med ungefär en procentenhet och firanspolitiken blev mera restriktiv. Orsaken till skatteskärpningen var närmast det faktum att inkomstskatteskalan — inflationsjusterades med enbart 2 procent (och avdragen inte alls) medan löneökningen var hela 9 procent. Man kunde kanske rent av säga att det faktum att finanspolitiken faktiskt blev klart dämpande närmast berodde på att finansministeriet (och andra prognosinstitut likaså) gjorde felaktiga prognoser bl a gällande hushållens inkomstutveckling. I och med att inkomstskattereformens första skede genomfördes från början av innevarande år tror man att skattegraden skall hållas i stort sett på fjolårets nivå och att finanspolitiken igen blir lätt expansiv. Detta är emellertid inte helt klart ännu i detta skede. Den skatteskärpning som regeringen beslöt om i samband med revalveringspaketet kan tänkas göra denna prognos felaktig.
Den finanspolitiska linjen fastställs emellertid inte enbart genom skattepolitiken. Även utgiftsvolymen inom den offentliga sektorn spelar här en roll. Och även om den sittande regeringen har varit förmögen att skärpa beskattningen — inte en lätt sak för politiker, om också rätt nödvändigt under de senaste åren — har man inte kunnat trappa ned utgiftsökningen. Den nominella ökningen i de offentliga konsumtionsutgifterna var före 1988 klart snabbare än BNP-tillväxten och förväntas ligga på i stort sett samma nivå som BNP-tillväxten i år och nästa år. (Tabell 3) Min uppfattning är också, att en uppbromsning av de offentliga konsumtionsutgifterna (och transfereringarna) kommer att bli den viktigaste ekonomiskpolitiska uppgiften under kommande år.
Penningpolitik utan skärpa
Mellan oktober 1982 och mars 1989 hölls den finska marken stabil eller bunden till en korg bestående av 14 valutor. Denna den stabila markens politik kombinerad med en uppluckring av regleringen av internationella kapitalströmmar och valutatransaktioner har lett till att penning- eller räntepolitikens roll närmast har blivit att försvara valutan. När landet har behövt ett inflöde av kapital för att finansiera underskottet i bytesbalansen, har det vari fortsättning på sid 42
NORDEN S 23