Finländsk glasexportör bygger framtiden på design
av Rolf Ekman Forum 1978-12, sida 08-09, 30.08.1978
Taggar: Bolag: Ahlström Teman: glasbruk
Finländsk glasexportör bygger framtiden på design
Exportkriget på fönsterglassidan fortsätter mellan de jättestora multinationella företagen och de mindre hemma industrierna.
Men på hushållsglas- och konstglasmarknaderna hävda sig också finländska företag. Man klarar konkurrensen. Finländska Ahlström-koncernens littala glasbruk går i första ledet. Bruket står för tre fjärdedelar av hela den finländska glasexporten. Det är störst i Norden, både på tillverknings sidan och på säljsidan.
=» — Vi ser ljust på framtiden just nu, säger marknadsföringschetf Kari Mattsson. — Vi har haft en del obestridliga framgångar i Sverige och de övriga nordiska länderna, och försäljningen ser ut att fortsätta med en häpnadsväckande fart.
— Ahlström-koncernens glasbruk Iittala har knipit en tiondel av den svenska marknaden, och är nu det största utländska företaget inom sin speciella glasbransch. Den består av modernt hushålls- och konstglas. Vi hade ett svårt år 1975, men redan 1976 skedde en viss förbättring. Det kan också bero på att vi fick fram bra produkter.
— Det här är en hård bransch, fortsätter Kari Mattsson. — Här gäller inte ordspråkert ”ingen är profet i eget land”. Det är precis tvärtom. Glasindustrin i alla länder håller sin egen marknad i ett järngrepp, och det behövs något lyxbetonade, dyra designartiklar av högt konstnärligt värde för att man skall kunna tränga sig in på dem — Ser man på glasbranschen som en helhet, är det nog maskinkristallglaset som säljer bäst. Alltså serietillverkade kristallimitationer — relativt billiga att tillverka och sälja. Dessvärre tillverkas inte maskinkristall i Finland — inte i de övriga nordiska länderna heller — utan nästa uteslutande i Mellaneuropa och Italien.
— Nästbäst går det att sälja designglas, och det är inom den genren som Iittala kan växa. Det vanliga, icke-designtillverkade hushållsglaset går det inte att exportera. Det är just på det området som hemmaindustrin överallt håller greppet.
Prisnivån problem
Lika entusiastiska som då designnen kom på allvar på 1950- och 1960talen, är man dock inte mera, anser marknadsföringschef Kari Mattsson. — Men en ny våg ser ut bryta ut.
— Naturligtvis har vi mött också besvikelser medger Kari Mattsson. — Sådana har vi mött främst i USA, och kanske också i någon mån inom EG-området. Det är vår höga prisnivå som är främsta orsaken. Till exempel i USA är våra produkter — och de övriga nordiska ländernas också för den delen — dubbelt så dyra som amerikanska. Vi får lov att försöka sälja till en alldeles speciell kundkrets som har råd till Iyxbetonade produkter. Det är inte alldeles lätt i den konkurrensen.
FORUM 12/78
Trots att man så långt det går har försökt införa automation och mekaniserat glastillverkningen är och förblir den ett handarbete. Varje ugn, utgör en helhet, och de är så pass individuella, att de har namn efter någon gammal glasmästare.
— Vi kommer också att försöka oss på att öka exporten av armalur till Sovjetunionen — belysningsglas hör till de mera svårexporterade sorterna — bara 15 procent av allt belysningsglas som littala tillverkar går på export.
Iittala har egna försäljningsbolag i Sverige, USA, Tyska Förbundsrepubliken, Australien, Kanada och Japan.
Störst i Norden
Exporten av i-glas överskred 25miljonersgränsen i februari på årsnivå — från februari i fjol till februari i år — och var då 14 procent större än under motsvarande period ett år tidigare. Volymen växte något mindre, 11 procent. Ser man på kalenderåret 1977 var hela exporten 24,4 miljoner mark. Iittalas andel av hela den finländska glasexporten är 76,6 procent. Det här innebär att Iittala glasbruk är största tillverkaren av hushålls- och designglas i Norden. Man säljer också mycket i Norden, av hela exportsumman kommer 14 miljoner mark från de nordiska länderna. Men så ligger det också tio års ansträngningar bakom resultatet. Halva produktionen exporteras.
Gammalt bruk
Lillala glasbruk grundades år 1881 av en i Sverige född glasblåsare, som med några arbelskamrater och med verktygen i ryggsäcken kom till skogsbygderna i södra Finland. Bruket kan med andra ord fira hundraårsjubileum om några år. Man kan med ganska stor säkerhet gissa sig fram till att jubiléet kommer att synas på designsidan.
Nåväl, efter en något brokig begynnelsehistoria övergick glasbruket år 1917 i Aktiebolaget Ahlströms ägo. Som ett av Finlands största privatägda företag på den tiden hade Ahblström resurser att göra bruket till den största tillverkaren av hushållsglas i landet och i hela Skandinavien. Numera utgör Iittala glasbruk bara 4 procent av Ahlström-koncernen.
Wirkkala, Sarpaneva, Vennola och Kokko
Efter att ha varit ett rätt så konventionellt glasbruk slog man i Iittala rätt så snart efter det andra världskriget in på designlinjen. Det var för övrigt Timo Sarpaneva som år 1956 ritade företagets varumärke i-bokstaven med den runda pricken.
Valto Kokko är chef för den visuélla sidan i företaget. Det innefattar nästan allt från design till förpackningar och utställningar och mässor.
— littala har turen att ha några verkligen berömda och skickliga konstnärer i sin tjänst. Världsnamn som Tapio Wirkkala, Jorma Vennola och Timo Sarpaneva talar för sig själva. Valto Kokko är för övrigt
Glasmästaren granskar Tapio Wirkkalas nyaste vas, elt av de allra första exemplaren. Serietillverkningen kom igång i somras och i höst är det meningen atl vasen ska kunna köpas.
FORUM 12/7 konstnär själv också: han ritar belysningsglaset, bland annat.
Del är inte bara formgivarna som gör produkten funktionell, vacker och säljande. Också kvalitet behövs. Därför hämtar Iittala sin sand från bottnet av Nordsjön utanför Holland. Det behövs mycket ren sand med en synnerligen låg järnhalt, säger Valto Kokko. — Vår sand innehåller mindre järn än 0,0008 procent, säger han stolt.
— Om sanden innehåller för mycket järn, blir resultatet grönt glas, ungefär som förr i tiden, säger Kokko. Nu vill vi göra glaset så genomskinligt och klart som möjligt. Då är glaset också starkast.
Från design till produk — Det brukar ta upp till ett och ett halvt år att få fram en ny produkt. För att hålla företaget igång, tar vi fram 40—60 nya produkter per år. Av dem är ca hälften sådana som överlever det första stadiet, och blir kvar i produktionen.
— Den äldsta produkten som vi fortfarande tillverkar är Aalto-vasen från år 1937, ritad naturligtvis av Alvar Aalto själv, säger Valto Kokko. — Ingen vet hur många exemplar som har tillverkats — det skulle till med mycket detektivarbete för att få fram den siffran.
— Det går inte att kommendera fram nya produkter. En konstnär arbetar som en konstnär, annars bli “det ingenting av slutprodukten, sä ger Kokko.
Gammalt och nyt — Genombrottet för designen kom år 1956. Redan då arbetade både Tapio Wirkkala och Timo Sarpaneva för Iittala. Man fick många internationella pris, vid Biennalen, vid Triennalen osv. Men det räckte inte till, inte för företaget och inte för konstnärerna. Man övergav snart det färgade glaset helt. Dels av rationaliseringsskäl, dels av konstnärliga.
— Hushållsglaset fick ett helt nytt utseende år 1956 och åren därefter. Produkterna skulle vara användbara, men hade var för sig också en rent konstnärlig uppgift. Designarbetet fortsatte, och man kan räkna med all produkterna mot slutet av 1960talet var hell genuint finländska. Men hade rensat ut alla främmande inslag. Mot slutet av 1960-talet blev det moderni med en skrovlig yta. Det blev så modernt alt ytan under en lång lid var typisk för hela produktionen. Nu ser det ut all gå mot släta, rena ytor igen.
Rolf Ekman O 9