Finländska underleveranser till Volvo

av Bo Finne Forum 1984-12, sida 38-39, 22.08.1984

NOR F “RUN DENBA 12/84 12/84 F RUN

Volvo-koncernen och dess helägda finländska dotterbolag Oy Volvo-Auto Ab kan tjäna som ett modellexempel på nordiskt industrisamarbete i praktiken. Efter en anspråkslös början för mer än ett kvarts sekel sedan producerar över 70 finländska företag i dag råvaror, halvfabrikat och komponenter eller alternativt lastbilspåbyggnader och busskarosserier till Volvo runtom i välrden. I fjol uppgick det sammanlagda värdet av underleveranserna till nästan 300 miljoner svenska kronor.

HB En uppfattning om summans storlek och betydelse framgår av en jämförelse: underleveranserna motsvarar ungefär hälften av Volvos export till Finland, räknat i cifpriser. Varannan Volvo som säljs i Finland har alltså betalats med vår egen export — Om andra importörer skulle göra som vi, alltså våra konkurrenter på bilsidan, skulle Finlands handelbalans få ett tillskott på ca 4,5 miljarder mark per år. Alla balansproblem i vår utrikeshenadel skulle därmed vara ur världen, säger Volvo-Autos PR-chef Bengt Hellström. Han är också ansvarig för Volvos inköp i Finland.

— Vi har nog lite svårt att förstå att inte japanerna kan köpa vissa komponenter från Finland eller åtminstone importera en del tillbehör t ex barnstolar från ett land, dit man exporterar tusentals bilar, påpekar Hellström,

Faktum är att utrikeshandelsminister Jermu Laine vid de finskjapanska handelsdagarna senaste höst framförde Volvos växande inköp från Finland som ett exempel för andra importörer och tillverkare.

Alternativ till monteringsfabrik

På Volvo-Auto ser man i dag koncernens upphandling i Finalnd som en naturlig del av den egna verksamheten. Enligt Hellström finns egentligen inga andra alternativ för ett importföretag i bilbranschen med ambition att slå vakt om handelsbalansen också företagsvis (uttrycket myntat vid Volvo-Auto) — Statsmakten har för flera år sedan klart sagt ifrån att några fler monteringsfabriker än Saab-Valmet inte kommer på fråga i Finland, varken för person- eller lastbilar. Det här innebär alltså, att om man som importör i likhet med oss vill slå vakt om handelsbalansen, så är upphandling i Finland det enda alterativet.

Volvo-Autos satsning på upphandling i Finland har varit speciellt markant sedan början av 70-talet. För egen del räknar Bengt Hellström med januari -74 som inledning på ett mer systematiskt arbete. Han fick då ett av sin VD Rolf Ehrnrooth delegerat ansvar för Volvos inköpsverksamhet och på den vägen är man nu redan inne i det tredje 5-årsskedet.

— Jag uppfattade uppgiften som ett väsentligt profileringsprojekt för Volvo i Finland, kommenterar Hellström.

Profileringen har skapat påståendet om “Volvo och den finska anknytningen”. Täckning finns: det tog 17 år för finländska fabrikanter att nå upp till sammanlagt 100 milj SEK i underleveranser under ett år, 6 år till 200 milj SEK och bara 2 år till 300 milj SEK.

Praktiskt nordiskt samarbete:

Volvo köper delar för hälften av sin export till Finlan -— I den snabba utvecklingen på senare år kan utläsas satsningen på en heltidsanställd person för inköpsverksamheten. Freddie Lerche har sedan senhösten -82 som projektchef koordinerat vår exportfrämjande verksamhet vid PR-avdelningen, understryker Hellström.

Han räknar med att den positiva utveckLingen fortsätter i år och åtminstone ännu nästa år.

— På längre sikt är det däremot svårt att förutse utvecklingen med säkerhet. Vi är väldigt glada om vi kan komma in med delleveranser också till USA, som blivit en allt större och snabbt växande marknad för Volvo.

Fördomar fanns

Om man en gång uppnår positionen som komponentleverantör till Volvo är det oftast fråga om bestående arrangemang. Volvo köper nämligen inte grisen i säcken. Noggranna förstudier följs av provleveranser och leder i bästa fall till fortlöpande order med högra krav på jämn kvalitet och leveranssäkerhet.

— Det har inte alltid varit så lätt när vi haft att kämpa med fördomar på bägge sidor. Å ena sidan finns ju vårt moderbolag och monteringsfabrikerna utomlands, dä man i början frågade sig varför man skall köpa komponenter från lilla Finland. Å andra sidan fanns det här hemma fördomar mot hela underleverantörsbegreppet, som man rätt allmänt uppfattade som ett slags underställighetsförhållande, säger Hellström.

— Ändå är det i verkligheten fråga om en integrerad helhet, eftersom montering utan delleverantörer är en omöjlighet i dagens industri,

På Volvo-Auto räknar man med att utvecklingen faktiskt hade kunnat vara ännu bättre, men att den i någon mån bromsats av att det inte funnits fabriker inriktade på underleveranser.

— Det är först på 80-talet som Finland fått sin första fabrik enbart för underleveranser, påpekar Hellström. Det är Nokias gummimattsfabrik i Muhos utanför Uleåborg med 95 24 av sin produktion förlagd på export, största delen till Volvos fabriker i Sverige, Holland och Belgien.

Exklusiv nyexport

Nokia levererar i dag över 400 olika gummidetaljer till Volvo, men så har företagit också varit med från början av Volvokoncernens inköp i Finland.

Wiima är Nordens största tillverkare av busskarosserier och till största delen byggs bussarna på chassier från Volvo.

Av BO FINNE

Volvo-Autos PR-chet Bengt Hellström är också ansvarig för Volvos inköp i Finland. Han kan glädja sig åt en mycket god utveckling sedan 1975, vilket diagrammen i bakgrunden ger klart besked om.

VOL;

Fem nya företag underleverantörer

I I samband med att Volvo-koncernens inköpschefer sammanstålar i Helsingfors i augusti ges offentlighet åt nya underleverantörskontrakt med fem finländska företag.

Enligt preliminära uppgifter gäller avtalen följande företag och komponenter:

Karisföretaget Tricol, som i fjol levererade en provserie sidopanel i tyg för nya 760och 740-seriens bildörrar, erhåller en beställning till 30.000 bilar i år. Ordern inne bär ca 100.000 kvadratmeter tyg och är i mångmiljonsklassen. Enligt initierade bedömare kan det bli fortsättning senare.

Paratop i Pargas, ett dotterbolag till Partek, skall börja leverera innertak i plast, likaså till 740—760-serierna. Bolaget har tidigare levererat innertak för Volvos lastbilar.

Metpela i Laitila blir ny leverantör av avgasrör till holländska 300-serien. Företaget har tidigare levererat olje- och luftfilter till Volvo.

Perlos i Joensuu inträder som tillverkare av plastdelar för Volvos personbilar. Första årets order går på 650.000 mk.

Ata i Tammerfors blir tillverkare av specialaxlar till Volvos entrepenadmaskiner.

Som synes är bara ett, sistnämnda Ata, verksamt på en typisk industriort. Samtliga företag är helt eller delvis nya samarbetspartners för Volvo.

Äran för att verksamheten kom igång kan tillskrivas Ernst Knappe, som 1952 anställdes som ung jurist vid Volvo-Auto. Under efterkrigstidens importreglementeringsår blev hans främsta uppgift att hitta på metoder för att erhålla importlicenser. Genom ett aktivt arbete till förmån för export kunde man beviljas s k kompensationsvaluta och erhålla importlicens, Men det gällde att bevisa att det var fråga om nyexport och att den blivande importörens insats var avgörande för exportaffären.

Knappe tycks ha haft både fantasi och näsa för export: gipsonit till Sverige, renlav, mossa och t o m myrägg till Västtyskland, tjeckiskt socker för välrdsmarknaden, xylol och bensol samt tallfrön (!) för Sverige mm. Från denna exklusiva exportverksamhet kom man till ackompanjemang av en devalvering av finska marken 1957 in på ett naturligare spår: att intressera Ah Volvo att beställa delar också från Finland och dess moderna verkstadsindustri.

Även om början var svår blev det som synes goda resultat med tiden. En annan sak är att Ernst Knappe lyckades så bra att han till slut också exporterade sig själv. I dag är han Vd för holdingbolaget Volvo Energi och en av koncernchefen, doktor PG Gyllenhammars sex närmaste medarbetar.

Två kategorier = Från delar och komponenter kom under leveranserna också att utvidgas till de stora, men osäkrare påbyggnadsbiten.

— Att bygga karosser till bussar är ofta bundet till hur kommunala trafikverk och plitiska beslutsfattare agerar. Stora lastbilspåbyggnader för t ex afrikanska u-länder kan komma plötsligt, men också utebli. Därför borde man bland underleverantörer egentligen dra en klar skiljelinje mellan komponenttillverkare och påbyggare, säger Hellström. :

Den senare kategorin kan i sina bästa stunder göra jätteaffärer, såsom t ex Wiima gjorde, då man under tre år (1981—83) levererade karosser till 20 ledbusar och 104 tvåaxlade bussar till Göteborg — Volvos hemstad!

Nytta för Volvo-Auto

Förutom den nytta Volvo-koncernen och alla finländska företag haft av Volvo-Autos pionjärinsats inom underleveransexporten har bolaget självt också erhållit en viss fördel. 1977 fick Volvo samma särställning som Saab hade haft sedan slutet av 60-talet vid statliga och kommunala anskaffningar av representationsbilar. På Volvo-Auto betraktar man den statliga favören som en offentlig bekräftelse på Volvas ”finska anknytning 39

Affärsmagasinet Forum var år 2021 Finlands enda svenskspråkiga affärstidskrift och beskrev sig som "ett unikt magasin som riktar sig till beslutsfattare och experter inom näringslivet i Finland och Norden. Tidningen har en upplaga på 11 000, och når varje månad 27 000 läsare, i huvudsak ekonomer, ingenjörer och diplomingenjörer. Bevakningsteman inkluderar ekonomi, börs, teknik, ledarskap och arbetsliv, med reportage, profilintervjuer, livsstil och kolumner. Forum upprätthåller dessutom diskussionsforumet Affärsnätverket Forum på Linkedin, den största svenskspråkiga gruppen i Finland och en av de största på svenska på hela Linkedin. Där diskuteras trender och aktuella frågor inom näringsliv, arbetsliv och innovationer. Tidskriften utkommer med 10 nummer/år."