Finnlines håller kursen
av Janne Salonen Forum 1991-15, sida 21-22, 07.11.1991
a
Finnlines håller kursen
Text: Janne Salone rganisatoriskt är Finnlines Ab fraktrederidelen av gamla EFFOA och gamla Finnlines Ltd. Dess helägda dotterbolag Finncarriers fungerar som linjerederi och handhar därtill anslutna landtransporter. samt därtill inom ramen för FShips även charter- och trampfart. Finnlines dotterbolag FG-shipping ansvarar för fartygsservice och planerar nybyggen. Dotterbolaget Satama Stevedoring sköter om hamn-, stevedoring- och speditionsfunktioner i Helsingfors och Åbo. Bl a är Finnsteve i Helsingfors och A E Erickson i Åbo dotterbolag till Satama Stevedoring. Finnlines Ab är även delägare till 40 procent i Railship-rederierna, samt till 49 procent i Transpoint-landtransportbolaget. Övriga andelar är tex 45,5 procent i speditören Huolintakeskus. Ett intressant dotterbolag är Kant F RUN 15/199 vik Hamn Ab och Strömsby Invest Ab, där Finnlines Ab äger 70 procent. Hamnbolaget disponerar över Kantviks hamn och Strömsby Invest Ab äger hamnområdet, och detta innehav kan bli mycket intressant ifall tanken på cen ny storhamn i huvudstadsregionen börjar förverkligas, och det planerade hamnbygget i Nordsjö stöter på för mycket motstånd hos allmänheten.
Finnlines Ab:s ägare består i huvudsak av skogsindustriföretag (t ex Repola-koncernen, Enso-Gutzeit och Kymmene).
Av kancernomsättningen på ca 1,2 miljarder mark år 1990 svarade rederirörelsen för 931 miljoner mark och hamn- och stuverirörelsen för 247 miljoner mark, samt Finnlines andel i tågfarjerörelser för 53 miljoner mark.
I det stora hela innehar Finnlines Ab cen nyckelställning i sjötransporter mellan Finland och utlandet, och ha en nyckelroll när det gäller att vidareutveckla dessa transporter till allt mera helgjutna logistiska system.
Utflaggningshot
Bl a Finnlines Ab har i stor utsträckning legat bakom redarnas krav på friare bemanningsregler: det är Finnlines” hot om att i annat fall flagga ut hela sin flotta som har fått regeringen att föreslå upprättandet av en särskild lastfartygsförteckning i fartygsregistret, som skulle ge redarna möjligheten att anställa utländsk personal på utländska villkor, och på det viset förbättra de finländska fartygens konkurrenskraft och sänka exportindustrins transportkostnader. Enligt sjöfartsstyrelsens statistik har finländska fartygs marknadsandelar i importfrakter till Finland sjunkit till under 35 och i ex vän 2 fortsättnin portfrakter till 30 procent för år 1990, räknat i fraktvolym.
Enligt Finnlines Ab:s VD Antti Lagerroos, utnämnd till sin post i oktober 1990 (sedan företrädaren Ingmar Ingvesgård plötsligt avlidit i juni samma år) innebär lagen om en särskild lastfartygsförteckning i fartygsregistret inte att Finnlines Ab ämnar säga upp sin finländska personal och ersäta den med utlänningar.
— Enligt vår mening mäste vi ha en särskild lastfartygsförteckning för att lara av konkurrensen: i världssjöfarten är det i princip bemanningskostnaderna som bestämmer konkurrensraften eftersom övriga kostnader är ika för alla, och i dagens läge kan vi inte konkurrera. I dag är merkostnaden för ett fartyg under finländsk flagg i trafik på Östersjön ca I miljon USD per år, säger Lagerroos.
— Av konkurrensskäl har vi redan tvingats flagga ut en del av vårt tonnage. Om förslaget om lastfartygsförteckningen godkänns, är det min mening att fartyg kommer att återgå från utländsk till finländsk flagg.
Sjöpersonalens oro över lastfartygs förteckningen anser Lagerroos vara omotiverad. eftersom linjen är den att man för varje fartygs del kommer att diskutera med personalen om vilken ösning som är den bästa. Det blir inte aktuellt med massiva uppsägningar. Tvärtom tror Lagerroos att man kan omma att uppleva en brist på sjöbefäl under 1990-talet! — Vi har tex tre nya super-ro/ rofartyg under byggnad i Polen, vilka evereras 1993/94, och om förslaget om lastfartygsförteckning godkänns, an det bli aktuellt med att inleda nya injer tex till Baltikum eller östra Tyskland (Rostock).
Det är inte heller enbart fråga om att anställa billigaste möjliga personal, eftersom priset enbart är en faktor i konkurrensen: det är också viktigt att erbjuda en högklassig service och ge kunden valuta för pengarna. Från Polen och Baltikum kan prismässig kon — Priset är bara en faktor i konkurrensen, säger VD Antti Lagerroos. — Det är också viktigt att erbjuda högklassig service.
n kurrens komma. men deras kvalitet är inte nu lika hög som hos oss. I totalkostnaden för kunden måste även inräknas de förluster kunden åsamkas genom bristfällig service.
Hamnfrågan
Om Kantviks framtidsutsikter säger Lagerroos — Huvudstadsregionen börjar ha ett ökande behov av ny hamnkapacitet, eftersom Helsingfors hamnar börjar bli överbelastade. Därtill har det
Finncarriers övergår till Euroboxar år 1993.
varit tal om att lägga ner vissa hamnområden för att istället göra dem till bostadsmark eller liknande. Av huvudalternativen Kantvik och Nordsjö för ny hamnkapacitet, anser vi att Kantvik både ekonomisk-geografiskt och sjöfartsmässigt är överlägsen. Dessutom är ett par tusen hektar mark i hamnens omgivning reserverade för industriella ändamäl. Frågan om en privat hamn är laglig eller inte har i onödan lyfts fram som en huvudfråga. Det centrala för vår del är den logistiska helheten. Vi är inte intresscrade av att äga en hamn utan av att erbjuda logistiska tjänster. En lösningsmodell vore att ett offentligt samfund sköter om infrastrukturinvesteringarna. medan det operativa ansvaret faller på det privata hamnbolaget. Kapacitetsmässiet kan Kantviks hamn komma att klara av 8 till 10 miljoner ton gods per år.
— Vårt huvudsakliga ändamål är att erbjuda logistiktjänster för den finländska industrin och handeln: vi har inga planer på att äteruppta passagerartrafiken.
15/1991 F RUN