Finns det alternativ till dagens resursslösande företagsbeskattning?

av Stephan Toivonen&Tage Vest Forum 1980-09, sida 10-12, 21.05.1980

Taggar: Teman: beskattning

Finns det alternativ till dagens resursslösande företagsbeskattning?

I Edward Anderssons artikel ”Företagsbeskattningen i stöpsleven” (Forum 4/80), presenterades och kritiserades tre relativt färska förslag till en totalreform av företagsbeskattningen. Andersson konstaterade bl a: ”Slutresultatet är väl att vår företagsbeskattning ännu länge kommer att bygga på nettovinsten.”

Det finns så många andra alternativa sätt att beskatta företag, att vi hoppas att nettovinstbeskattningen skall kunna ersättas med ett bättre. Vi fortsätter här diskussionen om företagsbeskattningen.

€e Vi är helt överens med Andersson om att vårt nuvarande skattesystem konserverar den nuvarande företagsstrukturen, som kanske inte är den bästa och lönsammaste. Det nuvarande systemet har även många andra brister.

Fysiska personer beskattas enligt den s k skatteförmågeprincipen, d v s envar skall betala skatt i förhållande till sin skatteförmåga (inkomst). Detta innebär att ju högre inkomst en person har, dess mera skatt måste han betala. Dessutom anser man att en person med högre inkomst har en relativt sett större skatteförmåga. Av denna orsak är den statliga inkomstskatten progressiv. Det finns andra principer som kan tillämpas vid beskattningen av fysiska personer, men de flesta anser nog att skatteförmågeprincipen är den riktiga.

Skatteförmågeprincipen = tillämpas även vid beskattning av företag. Ju större vinst ett företag gör, dess större skatt måste det betala. Eftersom företagen är olika stora har man en fast inkomstskatt. Den är totalt ca 60 procent.

Enligt vår uppfattning finns det emellertid ingen orsak till att företag skall beskattas enligt vinsten. Det finns många andra sätt att beskatta ett företag, men frågan är om inte vinstbeskattningen är ett av de sämsta sätten ur företags- och nationalekonomisk synvinkel.

Skattesystemets brister

Vinstbeskattningen innebär att ett olönsamt företag inte betalar någon skatt, medan ett lönsamt företag i princip betalar 60 procent av sin vinst i skatt. Den naturliga kapitalackumuleringen inom vinstgivande företag bromsas upp. Det lönsamma företagets möjlighet att på ett naturligt sätt växa och dra till sig kapital och arbetskraft försvåras. Våra knappa produktionsfaktorer allokeras inte på ett effektivt sätt till de lönsamma företagen.

10

I detta sammanhang är det marginalskattesatsensom är av betydelse. En låg marginalskatt på vinsten skulle inte påverka effektiviteten i lika hög grad. Nu är naturligtvis marginalskatten lika med medelskatten, men då marginalskatten är det relevanta i detta sammanhang, använder vi oss av detta begrepp i fortsättningen. I dagens sk postindustriella samhälle har tjänsteföretagen fått en allt större betydelse. Emellertid kan man lätt se att den nuvarande skattelagstiftningen gynnar kapitalintensiva — produktionsföretag med stora anläggningstillgångar (AT) ochfeller mycket omsättningstillgångar (OT). Företag som inte har denna tillgångsstruktur stimuleras till alt investera i OT och AT av skalteskäl, vilket ibland har visat sig vara minst sagt förödande.

Avskrivningsreglerna och lagerreserveringsmöjligheterna gör att bla de flesta stora industriföretag själva kan bestämma vilken vinst de vill uppvisa, d vs även hur stor skatt de vill betala. De som blir lidande är tjänsteföretag, d vs morgondagens företag. Dessa har ofta en liten kostnadsreserv. Aven om det varuproducerande företaget och tjänsteproducerande företaget skulle vara lika lönsamma, är det troligt att tjänsteföretaget betalar mera skatt.

Man kan konstatera att avskrivningsreglerna har lockat företag till samhällsekonomiskt dåliga investeringar. Ur företagsekonomisk synvinkel har de varit motiverade enbart med dagens skattesystem. Man kan även konstatera, att företag har för stora lager för att kunna göra stora lagerreserveringar. Företagen satsar mycket stora resurser på all minimera skallen. Detta arbete kan inte kallas produktivt.

Bokslutet har delvis tillkommit för att om inte minimera skatten, så i alla fall för att företagen skall kunna undvika att betala mera skatt än nödvändigt. Boksutet har inte tillkommit enbart för att informera ägarna. Aktieägarna ka inte lita på bokslutet utan att grundlig analysera flera års bokslut för att få e uppfattning om företagets verkliga lönsamhet. Detta är inget produktivt arbete.

Dagens företagsbeskattning kan alltså kritiseras bla för att den 1) beskattar vinsten och bromsar den naturliga utvecklingen där lönsamma företag skall växa 2) marginalskattesatsen är för hög 3) i praktiken beskattar tjänsteföretagen hårdare, och bromsar den naturliga utvecklingen mot ett tjänstesamhälle 4) gynnar stora produktionsföretag oberoende om de är lönsamma eller ej 5) stimulerar till samhällsekonomiskt olönsamma skatteinvesteringar 6) försämrar bokslutets informationsvärde för intressenterna 7) gynnar finansiering med främmande kapital, eftersom räntor i sin helhet är avdragbara.

Mot beskattning av företagens vinster kan ännu tilläggas att skattelagstiftningen utgår från den nominella vinsten. Ekonomerna har ännu inte någon allmänt accepterad metod för att beräkna företagets vinster under inflationstider. Alla är dock ense om att den nominalistiska principen är den sämsta, eller egentligen helt obrukbar under inflationstider.

Principer för företagsbeskattning

Enligt vilka principer borde vår företagsbeskattning fungera? Framför allt borde den inte i så ytterst hög grad beskatta marginalproduktiviteten eller vinsten. Företagen anser att det inte är lönt att öka vinsten med en miljon, eftersom 600 000 mk går till skatt. Å andra sidan stimuleras man inte heller i tillräckligt hög grad att minska utgifterna, eftersom en minskning av utgifterna med en miljon endast ger 400 000 mk efter skatt. Vi antar här att företagen uppvisar den verkliga vinsten, och detta motsvarar även i viss mån tänkandet i företagen. Om företaget i stället skulle veta att de betalar X miljoner i skatt oberoende av vilken vinst de uppvisar skulle de stimuleras till en effektivare användning av resurserna. Vinsten skulle utgöra företagens drivfjäder.

Företagen kan naturligtvis inte betala lika mycket i skatt oberoende av storlek. Stora företag bör betala mera skatt än små företag. Företagens skattebetalningsförmåga skulle då öka i enlig FORUM 9/8 het med storleken och inte i enlighet med vinsten. Detta skulle leda till ett slags omfångsbeskattning. Ur ekonomisk synvinkel är omfångsbeskattningen betydligt bättre än en vinstbeskattning. Den skulle visserligen vara en låg marginalskatt på vinsten, men eftersom den skulle bli av storleksordningen en procent, skulle den definitivt inte vara lika störande ur effektivitetssynvinkel som vinstbeskattningen. Det skulle inte löna sig att minska omsättningen med 100 mk för att minska skatten med 1 mk.

Ett annat sätt att beskatta företagen i enlighet med storleksprincipen skulle vara att beskatta deras användning av produktionsfaktorerna, d v s löner och kapitalkostnader bestående av kalkylmässiga avskrivningar och räntor. Om man beskattar användningen av produktionsfaktorerna, bör man i princip inte förändra deras relativa priser, eftersom denna förändring kan leda till svårförutsägbara totalekonomiska konsekvenser.

Tidigare presenterade förslag

De tre förslag som Andersson presenterade kan i princip ses som olika former av produktionsfaktorskatt. I princip gäller det enkla sambandet: Omsättnin / Råmateria / Löne / Kalkylmässiga avskrivninga / Räntor = Vinst

Enligt dr Viitas förslag skulle företagen beskattas enligt förädlingsvärdet = (lön + kalkylerade avskrivningar + räntor + vinst). Man skulle beskatta användningen av produktionsfaktorerna och vinsten. Enligt vår uppfattning skall vinsten inte beskattas. Vi tror att det är ett oöverkomligt problem att fastställa de kalkylmässiga avskrivningarna. Kan de inte uppskattas korrekt kommer förhållandet mellan kostnaderna för arbete och kapital att förändras. Rent principiellt kan dr Viitas förslag dock anses vara produktionsfaktorneutralt.

De två andra förslagen är emellertid inte produktionsfaktorneutrala. Bägge innebär att kapitalet blir relativt sett dyrare. LTT:s förslag utgår från att företagets kapitalstock skall beskattas och professor Uotilas förslag går ut på att råmaterialet -+ kalkylerade avskrivningar + vinst + räntor skall beskattas. Om man av totalekonomiska orsker vill att de relativa priserna skall förändras åt detta håll, finns det inget att anmärka på förslaget av denna orsak. Professor Uotilas förslag får dock i övrigt samma kritik som dr Viitas förslag. Vinsten bör ej beskattas, och de kalkylmässiga avskrivningarna kan ej fastställas objektivt.

FORUM 9/80

Om professor Uotilas eller dr Viitas förslag skulle förverkligas bör dock vinsten medtagas, eftersom marginalbeskattningen av vinsten skulle bli mycket lägre än i det nuvarande systemet. Risken för godtyckligheter skulle öka, om vi försökte fastställa de kalkylmässiga avskrivningarna. I ett kommande skattesystem borde företagen inte själva få bestämma hur mycket de betalar i skatt. Beskattning av kapitalstocken

LTT:s förslag bygger på tanken att man skall beskatta kapitalanvändningen. Vi vill kritisera LTT:s förslag främst av två andra orsaker. Dels är vi helt övertygade om att företagets tillgångar inte kan värderas objektivt riktigt och dels skulle skatten inte drabba dem som använder kapitalet i egentlig mening.

Vi kan tänka oss alt företag A investerar i maskiner, som idag kostar 500 miljoner mark, och som om fem år är helt värdelösa. Vi kan tänka oss att företag B investerar i ett fartyg för 500 miljoner mark, och att fartyget om fem år är värt 400 miljoner. Företag A har använt 500 miljoner medan företag B har använt 100 miljoner. A borde då beskattas hårdare om man tillämpar en produktionsfaktorbeskattning.

Man kan även se företagets kapitalstock som ett mått på storleken. I så fall skulle LTT:s beskattningsförslag vara ett alternativ till omfångsbeskattning, som dock är produktionsfaktorneutralt. Vi tror dock inte att företagets totala kapitalstock kunde vara objekt för beskattningen p ga oöverkomliga mätproblem. Eventuellt kunde man tänka sig det främmande kapitalet som skatteobjekt.

Man kan här konstatera att även socialskyddsavgiften är ett slags produktionsfaktorskatt, som höjer den relativa kostnaden för arbetskraften, och som på längre sikt höjer kapitalintensiteten.

Ofta anses att soliditeten är alltför låg i de finländska företagen. Detta kan tolkas så att det främmande kapitalet är för billigt i förhållande till det egn kapitalet. Detta förhållande kan man förändra bl a genom att höja kostnaden för det främmande kapitalet med en företagsskatt. Denna skatt skulle i princip också gynna det egna kapitalet i förhållande till det främmande, användning av arbetskraft i förhållande till kapitalanvändning, och som en naturlig följd även förbättra situationen för tjänsteföretagen. Naturligtvis skulle systemet även gynna de lönsamma företagen.

Skall lönsamma företag gynnas?

Andersson ifrågasätter om det kan vara rätt att gynna de lönsammaste företagen i så hög grad, och hävdar att de ofta är utländska företag. Det är enligt vår åsikt åtminstone bättre att de olönsamma företagen drabbas än att tjänsteföretagen drabbas. Det är för övrigt klart, att om man beskattar företagen i enlighet med storleken så kommer vissa lönsamma företag att ”gynnas” (i jämförelse med det nuvarande systemel!). En vinstbeskattning leder ju till att vissa stora företag ”gynnas”. Ett skattesystem med en annan bas än vinsten kommer alltid att ”gynna” vissa lönsamma företag!

Med beaktande av internprissättningens möjligheter och vår höga vinstbeskattning tror vi dock inte att det är de utländka dotterbolagen, som nu uppvisar de stora vinsterna och som speciellt skulle gynnas av en förändring. Det kan hända att de är lönsamma, men de vet nog var de skall uppvisa sin vinst. Kriterier för företagsbeskattning

Ett vettigt företagsbeskattningssystem bör uppfylla följande kriterier:

I) Det måste vara enkelt att tillämpa.

2. Det får inte förhindra en effektiv användning av resurserna.

3. Det får inte ha en hög marginalskattesats.

4. Det måste vara produktionsfaktorneutralt.

5. Det får inte gynna företag med en viss tillgångsstruktur.

6. Det får inte i alltför hög grad kunna påverkas av företaget.

Gällande företagsbeskattning jämförd med en fördelning av skatten i enlighet med justerad omsättning eller främmande kapital (1978, Mmk)

Omsättning — Främ råmaterial mand och för- kapital nädenheter

Amer 154 34 Enso-Gutzeit 1634 3591 Instru 142 101 Kaukas 328 959 Kymi Kymmene 684 2108 Lassila 107 “n3 Nokia 1049 1436 Partek 550 552 Stockmann 209 168 Yhtyneet 880

Företag

Justerad oms 1,39

Nuva- Skatt Skat rande eniigt enlig skatt FK justerad omsättnin 1

Det nuvarande systemet har en hög marginalskattesats, beskattar vinsten, och förhindrar därför en effektiv allokering, det gynnar kapitalintensitet och företag med OT och AT, eftersom kapitalkastnaderna kan kostnadsföras i enlighet med företagens intresse, medan löne- och materialkostnaderna måste kostnadsföras då de används.

Två alternativ

Det mest tilltalande alternativet är naturligtvis det att ingen beskattning skulle ske så länge kapitalet är bundet inom företaget, utan beskattning skulle ske först vid utdelning till aktieägare samt eventuellt på reella realisationsvinster vid aktieförsäljning.

Den teoretiskt sett mest tilltalande företagsbeskattningen är att man efter skatteårets slut, då företagen använt sina resurser företagsekonomiskt optimalt, skulle fastställa företagsskatten helt godtyckligt, ibland enligt storlek, ibland efter kapitalanvändning, ibland enligt antalet anställda och ibland t om enligt vinstens storlek. Om företaget inte på förhand kände till skatteobjektet, så skulle effektiviteten inte störas och maximal lönsamhet skulle bli målet.

Detta system skulle kanske vara svårt att tillämpa i praktiken. Därför är en beskattning enligt storlek eller en beskattning av det främmande kapitalet, om man vill sänka den relati va kostnaden för arbetskraften och det egna kapitalet, att föredra framom en nettovinstbeskattning.

En ren omsättningsbeskattning skulle eventuellt leda till att t ex partiaffärer och handelsföretag skulle drabbas av en hög skatt. En integrering mellan företag skulle även gynnas. För att motverka detta, kan man från omsättningen fråndra kostnader för råmaterial, förnödenheter o d. Då skulle vi i stort sett erhålla dr Viitas modell, som tidigare förkastades p g a att vinsten beskattas. Dr Viitas modell kan kanske ändå användas för att beskatta företagen enligt storlek. Eventuellt kunde man även tänka sig att väga olika faktorer, som skulle beakta företagets storlek.

Ett exempel

Då det kan vara intressant att veta hur skatten skulle fördela sig mellan företagen, och hur hög skattesatsen skulle bli i procent av den justerade omsättningen eller det främmande kapitalet, har vi gjort en liten undersökning. Vi har helt på måfå valt tio börsnoterade företag. Vi summerade deras direkta skatter och fördelade dessa på basen av omsättning — (råmaterial + förnödenheter) och på basen av deras främmande kapital. 1978 års siffror användes. Totalt sett skulle då dessa företag betala lika mycket skatt so tidigare. Vårt syfte är inte att höja den totala företagsskatten utan att fördela skattebördan effektivare och rättvisare.

Vi ser att det inte skulle bli fråga om så stora förändringar. Enligt detta exempel skulle bla Instru och Stockmann betala mindre i skatt, medan stora Enso skulle få betala betydligt mer i skatt. Det är naturligtvis inte riktigt att först se efter vilka företag som skulle drabbas eller gynnas av de olika metoderna, och sedan bestämma sig för skattesystem. Naturligtvis skall beslutet fattas på basen av sakargument för och emot förslagen.

Det torde tydligt ha framkommit att vi inte är nöjda med det nuvarande skattesystemet. Detta system har en massa brister som inte nödvändigtvis finns i andra system. Vi är inte säkra på vilket system som skulle vara det riktiga, men det finns så många olika möjligheter, att man borde kunna ena sig om något.

Vi har här yligt presenterat och refererat till några förslag, men det är klart att det finns ftera möjligheter. De flesta är bättre än det nuvarande systemet. Det är därför vår förhoppning att debatten om företagsbeskattningen fortsätter, så att företagsbeskattningen inte för eviga tider skall behöva bygga på nettovinsten.

Stephan Toivonen Tage Vest

MORTGAGE BANK OF FINLAND OY

Aktiva

FInansieringstillgångar Inhemska fardringar

Balansräkning 31. 12. 1979 Passiva

Främmande kapital

Inhemska skulder

Kassa och fordringar hos banker . . 327.630,90 Debenturelån . 307.700.000, — Hos Finlands Bank …….o. 994.143,98 Resultatreglerin; Krediter till allmänheten Räntor sossssessrerr reser aa 8.800.740,27 Krediter i mark ..oo.ooo0000 00 404.324.911, — Övriga resultatregleringar . …. 312.161,72 = 3156.812.901,99 Krediter i utlänsk valuta ….. 1.187.118.477,23 Utländska skulder Resultatregleringar Masskuldebrevslån . …ssssersar 431.470.292,85 Räntor sosososssses ser sa . 39.553.709,19 —1.632.318.872,30 Skulder til! banker I utländsk valuta ………… 505.657.502, — Investeringstillgångar Övriga skulder. …… 249.990.682,38 Inhemska investeringar Resultatregleringar 30.419.734,01 —1.217.538.211,24 Masskuldebrevslån i mark . ….. 3.606,557,05 Aktier oosossss sees sees nea 333.500, — 3.940.057,05 — Reserveringar — Kreditförlustreserveringar . …… 58.350.000, — Anläggningstillgångar Eget kapital Aktier och andelar : 13.750, — Aktiekapital. …s.osssosorr ere 27.000.000, -Maskiner och inventarier … 1, 13.751, — Reservfond . . 27.200.000, — s Extraordinär reservfond …….s 3.698.979,15 Övriga tillgångar « ssssossosssssssseisesesasererr nd 18.771.129,62 Odisponerad vinst från tidigare år 33.092,78 Räkenskapsårets vinst ………. 4.400.624,81 62.332.696,74

Pentti Vusivirt mk —1.655.043.809,97

Helsingfors den 31 januari 1980 Mauno Koivisto

Heikki Tuominen Rolf Kullber mk 1.655.043.800,97

Matti Jaatinen

Heikki Valvanne Verkställande direktör