Flygvapnets långa shoppinglista

Taggar: Teman: flygvapen

Vid Europeiska säkerhetskonferensen i fjol underströks värdlandets trygghetsåtgärder åskådligt av lågt över tak, vägar och Helsingfors omgivningar framsvepande jetplan. Endast initierade märkte att luftbevakningen sköttes med halftannat decennium gamla skolflygplan av typen Fouga Magister. I dag mer kända genom utländska flygindustriers bemödanden att få leverera, kanske ett hundratal, ersättare för denna i rappet fatalt överåriga militära flygmateriel.

Som helhet är luftstridskrafternas pockande nyanskaffningskrav likväl ännu remarkabtare än ståhejet kring ”Fougans ersättare.

— Ja, vi står nu inför att med ett slag förnya nära nog hela vår materiel. — Det är luftstridskrafternas chef, generalmajor Rauno Meriös, torra kommentar till ett flygteknisk 1,5 miljardprojekt som borde göras klart ännu i sommar.

WP” Flygvapnets inköpslista för de närmaste fyra åren är verkligen både lång och dyr. En jätteaffär där inte bara ekonomiska, tekniska, politiska och inhemska sysselsättningsfaktorer dominerar. Nyligen har den franska flygindustrin antytt möjligheter till finländsk exporttillverkning av reservdelar också till länder som redan gått in för det redan nu serieproducerade, avancerade franska jetflygskolplanet DassaultBreguet — Alpha-Jet. Undra på att frågan om Fouga Magister ersättaren redan nu förhoppningsfullt går under det hemlighetsfulla täcknamnet ”Leko 75”. Leko här lika med Valtion lentokonetehdas dvs Statens flygmaskinsfabrik,

Trots barnsjukdomarna ligger inhemska Leko 70 nu bäst till som primärskolflygplan för försvaret.

som just nu (i slutet av maj) ännu våndas över uteblivet klart besked om fortsatt sysselsättning.

Men vi får inte förblindas av detta lockande projekt ”Leko 75”, som fem länder vältaligt — var på sitt sätt och håll — frestar våra beslutande myndigheter med. Utom nyssnärnda franska Alpha-Jet har svenska Saab 1058, italienska Aeronautica Macchi MB-339 och rent av tjeckiska, betydligt simplare, Åero L-39 Albatross officiellt offererats till den av generallöjtnant Ermei Kanninen ledda urvalskommittén. Också brittiska, ytterst avancerade, Hawker-Siddeley Hawk lär ha bjudits ut på anmärkningsvärt fördelaktiga be FORUM 10 e 76

FORUM 10 e 76

Sr — — i i —— —

Flygvapnes lång shoppinglis talnings- och finländska tillverkningsvillkor. Eftersom maskinen än så länge är föga längre kommen än ritbordsstadiet kan den knappast bli klar för serieproduktion, fullt utprovad och sluttrimmad inom den av luftstridskrafterna stipulerade fyra års fristen. Trots att vårt nya jetflygskolplan står allra sist på flygvapnets shoppinglista.

NIO PLANTYPE År 1970 hade Finlands luftstridskrafter sammanlagt nio plantyper. Varav två, åtminstone i viss mån, gjorde skäl fö namnet första linjens jaktplan. Nämligen e Hawker-Siddeley Gnat och ryska MiG-21F. Plus den betydligt äldre föregångaren MiG-15.

e Det ännu för sex år sedan synnerligen dugliga jetflygskolplanet Fouga Magister, som just nu hamnat i blickpunkten på grund av ersättarbeställningens stora ekonomiska betydelse för både säljare och köpare.

e Den redan länge pinsamt föråldrade och slutkörda propellerdrivna elementärskolningsmaskinen Saab Safir som omedelbart kräver en fullgod ersättare.

e Målbogserings- och karteringsplanet Iljushin IL-28 som också raskt närmar sig sin livslängds slut.

e Därjämte två helikoptertyper och slutligen — 1930-talets legendariska transportplan Douglas DC-3 — förmodligen dömt att ännu vid sekelskiftet figurera oförgängligt vidare i materialförteckningarna.

Av dessa typer har än så länge endast Gnat utmönstrats och ersatts av den kända svenska välflygande och i sin klass ganska ettriga Saab J 355 Draken. Nya är även några medeltunga Mi-8 helikoptrar och den lätta amerikanska helikoptern Hughes 500 samt ett propellerdrivet, relativt snabbt, Cessna-402 förbindelseplan.

Inom bara fyra år borde flygvapnet därför förnya sin snart undermåliga planparks hela bärande ryggrad! Alla MiG-21 F, Fouga Magister, Saab Safir och IL-28 är nu redo för utmönstring av det enkla skälet att de i ilfart börjar bli rätt och slätt både omoderna och slutflugna.

Fransmännen lockar med bl a komponenttillverkning i Finland om deras Alpha Jet accepteras.

Safirernas flygtimmar är redan utnyttjade till bristningsgränsen. MiG-21:ornas underhåll är såväl betungande dyrt som ett ständigt huvudbry emedan den i Finland använda åldriga versionens service redan slopats också i planets hemland. Fouga Magister fyller fortfarande sina uppgifter — men dag för dag allt mödosammare. Det förestående nyanskaffningsprogrammet är sålunda av en storleksordning som skrämmer till och med flygvapnets egen ledning.

Med kuslig kurs rätt in i självständighetstidens värsta ekonomiska strömvirvlar måste det finländska statsskeppet nu, inom några få år, furneras med medel till militära flygmaterielinköp som i pengar överstiger 1,5 miljard mark. Dessvärre ett oavvisligt krav utan prutmån — om Finland ska kunna vidmakthålla ens rimliga försvarsmöjligheter. Trots att utrikespolitikens dominerande roll för vår säkerhet redan är allmänt känd och accepterad.

jard mark. Kannstöparna kring Fouga Magisterns modernare och effektivare ersättare har redan hunnit döpa anskaffningsprogrammets sistnämnda del till ”Finlands genom tiderna största enskilda utrikeshandelsprojekt”.

I rikets totala försvarsbudget ter sig siffrorna faktiskt oroväckande. Även om beloppen fördelas på flera år. Detta års totala försvarsbudget rör sig kring 1,4 miljarder mark, där futtiga 235 Mmk reserverats för grundanskaffningar. Flygets nära förestående nyanskaffningar är dock en obehaglig realitet och borde, enligt luftstridskrafternas kommendör, generallöjtnant Rauno Meriö, förverkligas i nedannämnda ordningsföljd:

Ersättare för primärskolflygplanet Saab Safir — en modern MiG-flygflottilj > några stycken IL-28 > och slutligen det största objektet, ett avancerat jetskolflygplan i stället för de utmönstringsdömda Fouga Magister-maskinerna.

KOMPLICERADE KOSTNADSKALKYLER

INHEMSKA FLYGINDUSTRIN RÄDDAD

Några exakta siffror om luftstridskrafternas omedelbart förestående materielanskaffningsutgifter har inte avslöjats. Och torde knappast kunna ges så länge varken plantyper eller enheternas definitiva antal är fastslagna.

För att ge en åskådlig bild av projektets storlek är likväl vissa uppskattningar nödvändiga. En flottilj av MiG-21:s efterföljare, i ”Karjalan lennosto”, plus minst 30 propellerdrivna primärskolflygplan och några ersättare för IL-28, samt framför allt bortåt 100 jetflygskolplan innebär säkert en god bit över en mil Den mest brådskande punkten — Saab Safirs ersättare — torde numera vara tillfredsställande avgjord. I skrivande stund — slutet av maj — tvivlar ingen, trots alla vanskligheter, mera på att ersättaren blir den inhemska nykonstruktionen ”Leko 70”. Ännu helt nyligen hotades våra flygplanskonstruktörer och -byggare av arbetslöshet. Så starkt att folktepresentanten Jermu Laine barskt efterlyste orsaken till flygvapnets ”söl och småpyssel i en principiellt självklar sak”. Vänd 10

Inom luftstridskrafterna väckte tillvitelserna en lika evident motreaktion. Meriö returnerade benhårt den lösa servbollen med att ”sölet stod att finna i de två instanser, som inte under åtta månaders testflygningar lyckats modifiera Leko 70s grova manövreringsbrister så att planet fyllde internationella normer” — rörande primärflygutbildningens ABC, kunde man kanske spydiskt tilllägga.

Men som Meriö numera erkänner ”alla svårigheter till trots, betvivlar ingen mera att den nya typen blir Leko 70, som är både stark och lämplig för flygvapnet — så snart den kan flygas på samma sätt som andra flygplan”. Och det lär den enligt färska dagspressnotiser numera göra. Vartill kommer att också den misskalkylerat låga marschfarten fåtts upp till en acceptabel nivå. Meriö bekräftar att minimibehovet just nu är 30 plan men anskaffningspriset vill han ännu inte röja. Att det överstiger 500 000 mk per maskin får man ta för givet eftersom ett ca 11 procent högre pris än för motsvarande utländska plan sägs vara skäligt, för att hålla liv i en inhemsk flygindustri. I statsbudgeten torde 26 Mmk upptagits för anskaffning av 30 primärskolflygplan, så att 10 Mmk reserveras för 1977 och 16 Mmk år 1978. Eftersom i summan också ingår normala driftreservedelar är det knappast fel att räkna med ett styckepris på 700 000— 800 000 mk för Leko 70, enligt dagen prisnivå.

FRÅGETECKNET MIiG- År 1963 berikades vårt flygvapen med en flottilj — troligen cirka 35 exemplar — av det för dåtida förhållanden utmärkta dagjaktplanet MiG-21F. Materielen är emellertid nu så omodern och överårig att de ursprungliga villkoren om smidig service och snabba reparationer inte ens med skäliga extra kostnader mera kan fyllas.

Den nuvarande MiG-flottiljens ersättare går inom flygvapnet allmänt under. täcknamnet ”MiG-X”, där Meriö dock inte velat antyda vilka alternativ som kan tänkas dölja sig bäkom detta mångtydiga ”X”. Sannolikt är det här bara att buga och tacka för vad vi får ta emot — till ett pris som säljaren bestämmer. Det enda trösterika är att vi — tack vare vänskaps- och biståndspakten — knappast behöver ta emot någon mindervärdig produkt.

Att den karelska flottiljen kräver en utpräglat rörlig och ”bitsk” jaktplans typ i snabbhetskategorin Mach 2 är ganska klart. Liksom också att cirka 40 elektronikmässigt samspelta plan behövs för att till någorlunda rimliga kostnader upprätthålla en smidig och snabb teknisk försvarsberedskap. Anskaffningssumman kan knappast understiga 20 Mmk per plan eller inalles omkring 800 Mmk. Normalt bör dock plantypen bli av sådan utformning att den troligen kan tjänstgöra en god bit in på 1990-talet. Tyvärr ligger flottiljen, med sitt höga anskaffningspris, redan som nummer två på luftstridskrafternas inköpslista för de närmaste fyra åren! Med leveransavtal snarast möjligt.

BOGSERING OCH KARTERING

Den blygsammaste posten på listan representerar utbytet av målbogseringsoch karteringsplanet IL-28. Många behövs inte men en modernare och mångsidigare typ måste skyndsamt ersätta våra fyra ”Nikita”-veteraner. Flera torde vi knappast behöva, men som typ har IL-28 redan drygt ett kvartssekel på nacken. Och har troget tjänat vårt flygvapen i mer än 15 år.

Om den nya typen kommer från öst eller väst kan kvitta, menar Meriö. I många länder nöjer man sig med moderna = civilflygplan. Antingen turbopropellerdrivna eller lätta trafikjetplan. I Sverige har man använt dels Swedairs Lear Jet och turbinpropellerplanet Mitsubishi Mu-2, som enligt vår expertis mening, särskilt väl lämpar sig för kartering.

I öst har man just för karteringsarbeten nyligen utvecklat ett, senaste höst också för bla vår flygpress demonstrerat sådant plan, Antonov An-30. Detta lär dock vara mindre lämpligt för målbogseringsuppdrag. Någonting som dock synes bli av allt mindre betydelse i framtiden.

FOUGA MAGISTER-KAMPEN

Den sista, men också mest omskrivna, ronden i nyanskaffningsprogrammet är den intensiva och mångfasetterade kampanjen om jetskolflygplanet Fouga Magisters absolut nödvändiga remplacering. Ifall flygvapnet får sina önskade 100 nya plan är miljardaffären säkert värd all uppmärksamhet både hemma och utomlands. Vilka av de intresserade leverantörländerna som lyckas komma

FORUM 10 » 7 med tekniskt, handelspolitiskt och ur vårt lands flygindustri- och annan sysselsättningssynpunkt verkligt fördelaktiga anbud emotses med spänning. Det normala ideologiskt politiska rävspelet ingalunda att förglömma. Kannstöperierna kring jätteaffären lämnar vi i detta skede åt dagspressen och övriga massmedia. Vi nöjer oss med konstaterandet att luftstridskrafterna motser definitivt beslut om en helhetslösning av problemet ännu i sommar. Våra Fouga Magister är nämligen definitivt slutflygna före 1980, varför de första anslagen för nya jetflygskolplan borde fås med redan i nästa års budget. Rent flyg- och militärtekniskt måste ytterligare en väsentlig synpunkt framhållas. Till sina flygkarakteristika är Fouga Magister visserligen lätt militärt betonat, men i grund och botten främst ett skolflygplan. Samtliga nu offererade ersättare är betydligt aggressivare. De flesta besitter faktiskt en aktningsvärd attackpotential.

Trots att vårt flygvapen uttryckligen är på jakt efter ett bra jetskolflygplan bör detta utbildnings- och övningsplan dessutom mäkta med ganska krävande bevaknings-, spanings- och avvärjningsuppdrag. Från luftstridskrafternas synpunkt framstår således de närmaste årens behov klart och entydigt. Uppenbart måste också vissa starkt betonade militära krav tillgodoses om Finlands luft- och därmed hela försvarspotential överhuvudtaget ska kunna upprätthållas. Ått som franska flygindustrins representanter ideligen framhålla att man nu, i motsats till medtävlarna, fördelaktigt offererar inte bara en flygplanstyp utan ett, redan i serietillverkning varande, helt ”system” är kanske inte så bra ur alla synvinklar. Vi bör minnas hur det gick för det svenska avancerade ”System 37 Viggen” i den politiska långdansen när några NATO-länder härförleden skulle köpa flygplan för runt 10 miljarder i vårt mynt.

Ovanstående artikel är en något förkortad men = delvis åsiktsbreddad = bearbetning «av chefred Jyri Raivios artikel ”Ilmavoimien = pitkä ostoslista” i Finlands flygförbunds tidskrift Ilmailu nr 4/76. Data och siffer originalartikeln. och = bearbetnin ocks uppgifter ur Översättning Kai Finell