Företagsstrategiska perspektiv

av Gustav Rosenlew Forum 1978-01, sida 16-18, 25.01.1978

Taggar: Teman: företag

Företagsstrategiska perspektiv

Den här konjunkturnedgången är avgörande och annorlunda, och något som företagsledarna måste beakt i sin framtida strategi, skriver Gustav Rosenle i denna artikel. Vi står inför grundläggande förändringar i det industriella systemet, och ser nu slutet på en 50-årscykel, som samtidigt innebär ett slut på ”olje-epoken”. Det olyckliga är att vi möter dessa förändrade världskonjunkturer med en mycket stor industriell överkapacitet.

wy” Företagsledarens arbete består i att planera verksamheten i stort och verkställa planerna. Han är vanligen tvungen att basera sina beslut på ett grundmaterial, som är knappt. Tid finns inte att länge försöka verifiera beslutsunderlaget. Det är inte ofta ett bolags ledning fattar strategiska beslut, dvs beslut, som har att göra med företagets inriktning.

I en del industriföretag har planeringsarbetet organiserats och formaliserats. I de fall där man låtit verkställarna av planen göra planeringsarbetet själva har synbarligen goda resultat redovisats. I det mindre företaget är företagsledaren av nödtvång mångsysslare och planeringsarbetet blir mera intuitivt.

Ett strategiskt planeringsarbete för ett industriföretag innehåller följande element:

Gustav Rosenle 16

Q att identifiera möjligheter och hot

Q att bedöma det egna företagets kompetens och resurser, såväl ekonomiska, fysiska och organisatoriska

QÖ att sätta personliga preferenser framom ekonomiska beräkningar

Q att beakta de sociala krav, som intressegrupperna ställer på företaget.

Det första elementet har att göra med den omvärld, där företaget konkurrerar, och med de möjligheter konsumenters och köpares behov ger upphov tilll Kommande års efterfrågesituation bedöms ofta med utgång från de gångna årens utveckling. De senaste åtta månadernas erfarenhet tycks väga tyngst i denna framtidsbedömning. Stabsorganisationer ritar trendkurvor, och framtida kapacitetsutbyggnad baseras på sålunda konstruerade projektioner. Om någon vid en viss tidpunkt kunde överblicka en industrisektors framtidsplaner, skulle det säkerligen icke förvåna, om planernas summa i många fall betydligt överskred marknadsmöjligheterna. Hur skall vi för övrigt förklara det stora industriella kapacitetsöverskottet i dag?!)

För den finländska skogsindustrins utbyggnad har givetvis FAO:s prognoser varit av stor betydelse. Den utbyggda kapaciteten har i stort varit väl anpassad till efterfrågan utom under de senaste åren. Under åren, som förflöt mellan Koreakriget och Jom Kippur-kriget var det rela tivt lätt för en företagschef att planera. Det kvarstod en del brister från andra världskriget, urbaniseringen skapade nya behov och utslitet produktionsmaskineri skulle förnyas. Konjunkturvariationerna var märkbara, men inte förödande. Avvikelserna från trendlinjerna var relativt små. Företagen kunde räkna med att planerat och realiserat överskott före vinstfördelning nära nog sammanföll,

Därför kunde man skuldsätta företagen ”upp till skorstenen”. Den stora skuldsättningen gav hävstångseffekt och möjliggjorde en expansion och en förnyelse, som säkrade företagets marknadsplats och konkurrenskraft. När nedgången kom var man ganska allmänt övertygad om att man hade att göra med ett bekant konjunkturfenomen, som den nuvarande företagargenerationen upplevt ett par tre gånger.

Le Carré berättar i sin senaste bok ”The Honorable Schoolboy”, att i någon del av Kambodja lever en tro på att månförmörkelser förjagas med tillhjälp av fyrverkeri och starka oljud. Det är möjligt, att regeringar och statsbanker har haft en likartad tro när det gäller åtgärder för förjagande av konjunkturfenomen. Regeringens före julen introducerade ekonoimska <stimulansprogram kan vara av ”fyrverkeri”karaktär.”)

Grundläggande förändringar i det industriella systemet är möjliga orsaker till att vi nu lever i en ny situation värd att beaktas. Det är viktigt för den planerande företagsledaren, att varsebli en betydelsefull förändring i tid. Han skall fatta sina viktiga strategiska beslut i god tid. Det går inte att invänta ett fullständigt beslutsunderlag. Företaget vore då för sent ute för att dra nytta av sin kännedom om förändringen i omvärlden.

Var kan vi se klara indikationer på att någonting av avgörande betydelse inträffat, som vi måste beakta i strategierna? Jag finner, att professor Jay W Forrester vid Massachusetts Institute of Technology har arbetat med stora dynamiska modeller

FORUM 1/7 av socioekonomiska system som är av intresse i detta sammanhang.”) Han och hans forskargrupp tror sig ha funnit belägg för den ryska nationalekonomen Nikolai Kondratieffs teorier rörande existensen av en lång våg i världsekonomin, Kondratieff hade studerat tidsserier och fann aktivitetstoppar, som låg femtio år från varandra. Toppåren i Kondratieffs serie inföll 1815, 1870 och 1920. Det sista året, som ingick i hans serie var 1925. Femtio år efter den föregående toppen har vi alltså 1970. Jag har tagit med här tre kurvor som visar investeringar i produktionskapacitet under olika år i USA, Sverige och Finland.”? ?!) Betraktaren av dessa tre kurvor får lätt den uppfattningen, att ett avgörande avsteg från 1950- och -60-talets mönster skett. Märk också att Långtidsutredningen 75 (LU) i Sverige, som även finns inritad, synbarligen utgick från oriktiga premisser.

En stor och viktig del av den finländska verkstadsindustrin producerar varor för investeringsändamål, såsom fartyg, utrustning för massaoch pappersindustrin, hissar, kranar, 0 sv. Det är en inriktning som denna vår industri fick av nödtvång under de år Finland skötte sina krigsskadeståndsleveranser. En del av inriktningen hade kommit sig av närheten till massa- och pappersindustrin.

Under efterkrigstiden har verkstadsindustrin byggts ut och investeringsbesluten i företagen har baserats på inom företagen befintlig kompetens. Kapitalsektorn har beredvilligt stått till tjänst med lånekapital. Denna ur sysselsättningssynpunkt så viktiga industri har även kunnat räkna med statligt stöd främst för sina exportförsäljningar. En betydande allmän tillbakagång av industriinvesteringarna utgör självfallet ett hot mot denna typ av industri. Jag tror, att det rör sig om ett hot som en företagsledare i dag inte kan avfärda som ett övergående konjunkturfenomen.

Professor Jay W Forrester bjuder på en förklaring till 50-års investeringscykeln. Först har vi en expan Vänd!

FORUM 1/7 40

Industriinvesteringar per capita (1958, doliar/invånare du LR | UL UTAN Ma 1920 1930 194 1950 1960 197 så ;

Statistical Abstract of the United States, 1976; Historical Statistics of the United States

Källor:

Industrilnvesteringar Index 1989=100

LU:Alt 1 7 l ee 7 > ”LU:Alt2 >

Arlig ökning 38 É 4,9 9,4 ); 1.2 0,6 —-14,5 — —16,0

Industrins produktions- och investeringsvolym Ihdex 1984=10 — produktion —— investeringa -56 -5 0 62 -64 1950 -52 -54 -66 68 -70 -72 74 -78 -7 1 derande kapitalsektor, som åtföljs av en växande utbyggnad av industriella anläggningar, tills ett stadium av överutbyggnad inträder. Till slut får vi en kollaps av kapitalsektorn. Det förefaller som om företagsledarna inte ensamma vore skyldiga till överutbyggnaden, utan att såväl fackföreningarna, som vill hålla investeringsarbetena i gång, kreditgivarna med sina tidigare framgångar på placeringsmarknaderna, och även statsbankerna skulle bidra till denna utveckling. Mot slutet av cykeln, när överkapacitet finns rikligt, blir tillgångarnas avkastningsgrad låg och företagen förmår inte följa sina = låneavkortningsplaner = och tvingas låna nytt, för att betala sina räntor.

Ser vi på OECD-ländernas industriella kapacitet, finner vi, att det inom många sektorer existerar en överkapacitet. Skeppsvarven bygger fartyg för direkt uppläggning i de norska fjordarna, flygplan flyger halvtomma över Nord-Atlanten, den nordiska skogsindustrin producerar med 60— 70 procents kapacitetsutnyttjande, osv. Den nuvarande industriella kapaciteten antar Forrester vara tillräcklig för flere år framåt. Självfallet behövs kompletteringsinvesteringar, men i mindre utsträckning. För finländsk verkstadsindustri är det väl skäl att ytterligare aktivera marknadsföringsinsatserna inom SEV-området och i utvecklingsländerna. Här har vi två marknadsområden, där av olika orsaker kapaci tetsutbyggnaden inte kommit så långt som inom marknadsekonomierna i OECD-länderna.

Varje lång våg av femtio års längd motsvaras av en specifik energiteknologi. Under den första cykeln brände vi huvudsakligen ved i världen, under den andra var bränslet stenkol och under den tredje har vårt energibehov till största delen tillfredsställts av olja. När vi nu kanske lämnat toppåren i början av 1970talet bakom oss och börjat nedfärden, närmar vi oss också slutet av oljeepoken. Kärnkraften tycks vara den enda energiform, som bjuder på färdigt utvecklad teknologi för nästa cykel. Det förefaller alltså nödvändigt att säga ja till kärnkraften och inleda de åtgärder, som övergången

När och hur kommer uprt

När och hur kommer det ekonomiska uppsvinget? Funderingarna kring denna fråga, i dag den för en ekonom mest påträngande av alla, kan hämta sitt stoff ur två olika verkligheter. Antingen kan man fördjupa sig i det ekonomiska skeendets inre sammanhang, med teoriernas hjälp span efter konstellationer i spelet mellan olika variabler so skulle tyda på att tiden är mogen för en förändring. Eller också kan man hålla sinnena på spänn för att notera varje tecken på att de externa förhållanden, som bildar produktionens och handelns bakgrund, är på väg att i någo relevant avseende förändras.

ww” Den ekonomiska konjunkturteorin håller investeringarna i blickfältet, då de ju bildar den ekonomiska verksamhetens mest dynamiska del. De kan språngartat växa, men också minska, om man, vilket är vanligt, enbart tänker på nyinvesteringarna. Visionen av en stabil, år för år i samma banor och med samma teknik fortlöpande samhällshushållning är vettig blott om man ser bort från investeringarna.

Om en gång en investering kommit igång sprider sig livgivande impulser när råvaror och andra produktionsförnödenheter skall köpas och arbetskraft anställas. Denna spridningseffekt fortgår ända till dess den möter olika flaskhalsar som försvärar verksamheten. En viktig flaskhals är finansieringen. Bank 1 systemet är elastiskt, men tidigare kunde lätt en överansträngning på något håll leda till en krasch med ödesdigra inte minst psykologiska verkningar. Så vändes den kumulativa rörelsen uppåt i en stämning där investeringar sköts upp. Krisen var där.

Förklaringarna varför en rörelse i en viss riktning har en tendens att förstärka sig själv har varit jämförelsevis lätta att avge. Varför redan en avmattning av uppsvinget skapar risker för ett avstannande kräver inte heller några ansträngande analyser. Ett misslyckande på något håll kan uppfattas som en signal att de goda tiderna är förbi. Alfärsstämningen slår om.

Hur ett nyll uppsving kommer i gång är däremot mera kvistigt a klarlägga. Mekanismen kan vara exogen, bestå av någon genomgripande teknisk innovation eller av en brådstörtad militär upprustning under intryck av ett dramatiskt försämrat politiskt klimat. Ekonomerna brukar ofta en endogen förklaring, som tar sikte på reinvesteringsbehovet. Man tycker sig höra ekot av en tidigare investeringsrush när de nedslitna anläggningarna måste förnyas. Denna visdom från de nationalekonomiska grundkurserna leder oss inte långt när det gäller att söka uppsvingstecknen i de data som den ekonomiska statistiken nu lägger fram för oss. Dagens kris har sina särdrag. Anmärkningsvärt är att kapitalutrustningen inte företer några iögonenfallande tecken på ett förnyelsebehov. Tvärtom stirrar på alltför många håll en överdimensionerad kapacitet fortfarande emot oss. Några ekoeffekter från tidigare uppsving med kraft att ge fart åt ett nytt är inte lätta att föreställa sig.

Vad kan vi då i dag hoppas av exogena, utanför de rent ekonomiska sammanhangen härflutna impulser för ett konjunkturuppsving?

Det är lärorikt att dröja vid trettiotalets konjunkturhistoria. Depressionen var förödande, och de då moderna nationalekonomerna tvangs alt göra om hela sitt doktrinbygge för all locka fram en offentlig aktivilet till tändsats för etl uppsving.

FORUM 1/78