Förpackningen är en del av distributionskedjan

av Ragnhild Artimo Forum 1980-13, sida 20-22, 10.09.1980

Taggar: Personer: Jorma Hämäläinen Teman: förpackningar

Förpackningen är en del av distributionskedja Över hälften av alla förpackningar används av livsmedelsindustrin. Och cirka hälften av den finländska förpackningsindustrins produktion går på export — en kvot som torde vara unik i hela världen. Motsvarande siffra för Sverige är ca 25 och för Norge under 1 procent.

— Handelns strukturella förändring har lett till en snabb utveckling av transport- och konsumentförpackningarna och i synnerhet en mångfald kombinationer av dessa, säger Jorma Hämäläinen, VD för Finska Förpackningsföreningen. — Men det finns ännu plats för rationalisering och inbesparingar bl a då det gäller transport, lagring, varuhantering och prissättning.

9 Utvecklingen illustreras kanske bäst av förpackningsindustrins omsättning: för femton år sedan var den 300 miljoner mark/år, senaste år ca 3,5 miljarder mark (slutgiltiga siffror saknas ännu) och i år väntas omsättningen uppgå till cirka 4 miljarder mark. Omsättningsstegringen är markant.

Behöver vi verkligen såhär mycket förpackningsmaterial?

Det är nog rätt få produktgrupper som i dag kan sägas vara ”överförpackade”, egentligen endast kosmetiska, och då det gäller denna produktgrupp betalar konsumenten ju inte bara för en vara utan också för illusioner, konstaterar YD Jorma Hämäläinen vid Finska Förpackningsföreningen. Det ökade behovet av emballage är en följd av förändringar inom handelns struktur. Tidigare kom exempelvis mjöl och socker till butiken i säckar, och handlaren vägde upp varan i enkla flärdfria pap Makaroner, karameller, allt såldes i lösvikt. Själbetjäningsaffärernas frammarsc banade väg för de preförpackade varorna. och samtidigt en större varumärkesmedvetenhet. Omvänt kan man säga att förpackningarna har möjliggjort handelns omstrukturering.

I genomsnill utgör förpackningens andel av en varas produktionskostnader bara 2,6 procent (1978). Variationerna olika produktgrupper emellan är givetvis oerhörda = från 0,2 procent för transportmedel till 18.8 procent för drycker och 20,3 procent för kemiska produkter. För livsmedel är procentsatsen i medeltal 5 6 procent.

20

Fibermaterial dominerar

Av alla förpackningar den finländska industrin använder är nära 90 procent inhemska. De förpackningar eller material som importeras har oftast inte inhemska motsvarigheter.

De fiberbaserade materialen papper, kartong, wellpapp ete — dominerar förpackningsindustrin. I produktionen fördelar sig materialen (1978) enligt följande:

Fiberbaserade material 68 Ma Plast ca 16 MN Metall ca 10 Glas 2,50 Trä 2,50 Övriga (textiler gummi mm) ca 1.090

Som jämförelse kan nämnas, att de fiberbaserade materialens andel i USA är under 50 procent.

Cirka 50 procent av produktionen går på export, överlägset största avnämare är Sovjetunionen.

Materialfördelningen på användarsidan (närmast industrin) är i hemlandet denna:

Fiberbaserade material 51,64 Plast 23,54 Metall 16,74 Glas 3,44 Trä 3.870 Övriga (textiler gummi mm) 1,02,

Råmaterialet är alltså i påfallande hög grad inhemskt. Av all olja vi förbrukar i Finland är det bara 2- 3 procent som används för plasttillverkningen. Aluminium förekommer inte alls i vår — I genomsnitt utgör förpackningens andel av cn varas produ kostnader 2,6 procent, säger Jorma Hämäläinen, VD för Förpackningsföreningen.

land, och måste importeras. Också sanden som används för glasproduktionen är delvis importvara.

Förpackningen tjänar många herrar En konsumentförpackning är alltid en kompromiss.

Det är så mänga synpunktier som mäste beaktas, så många krav som skall uppfyllas, säger Jorma Hämäläinen. Till det yttre måste förpackningen vara lockande, säljande. och vara försedd med erforderliga uppgifter om produkten, i vissa fall vara datumstämplad. Det centrala kriteriet är naturligtvis att förpackningen effektivt måste skydda

FORUM 13/80

AHLSTR KURAN PAPER!

Ahlström har ensamrätt på Aluglas-metoden i de nordiska länderna. Denna metalliseringsmetod — ett tunt aluminiumskikt överförs från film till papper, kartong eller plast — sparar aluminium och ger smidigare förpackningsmaterial för bla livsmedel. (Bilderna ovan och th)

Rullpallen, s« som fungerar både som transportenhet och som hylla i affären, har förenklat och rationaliserat distributionen av bland annat livsmedel,

FORUM 13/8 produkten en av förpackningens uppgilter är ju att öka produktens livslängd och tåla den behandling den utsätts för under transport och hantering. Också förpackningens mått och proportioner är idag av stor betydelse, genom den längt utvecklade moduleringen och standardiseringen av lastflak. rullpallar. butikshyllor etc. Och givetvis måste förpackningen vad materialet beträffar vara lämpligt för produkten.

Livsmedelsförpackningar far int ti finish octi avge gifter eller främmande smak eller lukt osv. I mänga fall är det också önskvärt att livsmedelsförpackningar samtidigt är bordsförpackningar, och da det gäller djupfrysta varor kan man skönja en ökad efterfrågan på ugnsfärdiga förpackningar.

En berättigad strävan är givetvis också alt förpackningarna är så billiga och rationella som möjliet både att ullverka och hantera.

Alla ansträngningar att göra förpackningen tekniskt och praktiskt över vänd 2 ”’ plast — på vardera sidan. Friktionsfilmen håller säckarna på plats då de är staplade (till höger på bilden). Halkfria säckar helt av friktionsfilm tillverkas också. Materialet används också för hantering av trävaror, plåt mm.

lägsen är emellertid förgäves, om konsumenterna helt enkelt inte tycker om den!

Kunde man inte…

Hur en förpackning mottas av konsumenterna är inte alltid en rationell fråga. och många nya förpackningar strandar på att de alltför drastiskt avviker från det konsumentens öga vant sig vid. Också felinformation om olika materials egenskaper och inverkan spelar in.

— Ett exempel på detta är den konservbruk av polypropenplast och aluminiumfilm ett svenskt företag utvecklade för tre år sedan, ett projekt på kanske tio miljoner mark. Konservbruken är inte bara av el för ändamålet nyu material, plast, utan den är också fyrkantig i stället för rund. Mottagandet har varil tämligen reserverat, och såvitt jag vet är det ännu fråga om provmarknadsföring — av köttfärs och köttbullar. Motståndet mot plast i livsmedelsförpackningar har varit segt och känsloladdat. I detta sammanhang kan konstateras, att de plasttyper som används i livsmedelsindustrin i Finland — polyeten, PVC, och polystyren m fl — inte är giftiga eller på annat sätt farliga. Detta gäller också de plastkassar affärerna tillhandahåller — tvärtemot gängse uppfattning går det utmärkt att förvara livsmedel direkt i dem. De kan också utan risk brännas, det enda de avger är vattenånga. Litet tillspetsat kunde man kanske kalla plasten en naturprodukt 2 den tillverkas ju av olja, ett fossill bränsle.

Miljövänliga förpackningar — eller konsumenter? Konsumentförpackningar har av naturliga skäl varit en första rangens fråga i miljövårdsdebatten. Plastkassar, ölburkar och matförpackningar i naturen är en konkret och begriplig olägenhet. Jorma Hämäläinen anser att debatten haft fel utgångspur kt:

Det är inte förpackningarna som skräpar ner, det är mänskorna, säger han kategoriskt. Alla kända förpackningsmaterial har en viss livslängd också lämnade under bar himmel, därför är det avgörande hur man kan påverka folks attityder till att strö skräp omkring sig. Redan nu kan man notera att exempelvis skolungdomen har anammat en annan inställning än sina föräldrar. och nedskräpningen i naturen har minskat.

Innovationstattigt

Den finländska förpackningsindustrin ligger internationellt sett på en hög nivå - något som kan konstateras på Finn’Tec 80, förpack nings- och materialhanteringsmässan i Helsingfors Mässcentrum 16.-:-20.9. Mässan anordnas för andra gången i sin nuvarande form. Utställningsarealen är nära 10 000 m?, och de ca 180 direkta utställarna representerar omkring 580 företag. 18 länder är representerade på mässan.

Av de under hundra inhemska förpackningsproducenterna är ett tiotal stortillverkare många av dem flerbranschföretag.

Förpackningsindustrin är en typisk övernationell bransch, säger VD Hämäläinen. De specialmaskiner som behövs är dyra, och alla länder kan därför inte vara självförsörjande beträffande teknologin. För den finländska förpackningsindustrin är det kanske ett minus att förpackningsmaskiner — påfyllnads- och tillslulningsmaskiner — i så begränsad omfattning tillverkas här. Att kunna erbjuda förpackningsmaskiner skulle ge ett ännu bättre utgångsläge på exportmarknaden. Ett annat minus är de njugga forskningsanslagen, företagen har inte råd att satsa tillräckligt pengar på forskning och utveckling. Det betyder färre innovationer. Det är faktiskt rätt få ”förpackningsuppfinningar” som gjorts i Finland. Bland de färskare kan nämnas Wiik & Höglunds friktionsfilm, en halkfri plastfohe för stålplåt, trävaror. djupfrysta varor elc. Ett annat exempel är Tuomo Halonen Oy:s steri erings- och förpack ningslinje för mjölk. Då det gäller vakuumplastfolie är finländska tillverkare också rätt långt hunna, bla Ybtynect Paperitehtaat, Wihuri Oy Wipak och Upos plastfabriker. Förpackningsproducenter som Enso-Gutzeit Oy, Oy W. Rosenlew Ab, A. Ahlström Oy, G.A. Scrlachius Oy, Oy Tampella Ab m fl är inte heller helt okända. Ragnhild Artimo 0

FORUM 13/80