Försiktighet präglar planerna

av Tauno Tiusanen Forum 1981-02, sida 20-22, 04.02.1981

Taggar: Organisationer: SEV Teman: framtiden

SEV-ländernas femårsprognoser:

Försiktighet präglar planerna

Det står helt klart att de centralstyrda ekonomierna i Europa befinner sig i ett ekonomiskt brytningsskede då de nu publicerar sina femårsplaner för åren 1981-85. Den tidigare, ibland översvallande optimismen har fått ge vika för en stor försiktighet i framtidsprognoserna.

e I dag kan vi med allt skäl kalla femårsplanerna prognoser, vilkas omsättning 1 praktiken beror på ett stort antal osäkerhetsfaktorer. Ett extremt fall är naturligtvis Polen, vars femårsplan som gjordes upp före oroligheterna måste slängas i papperskorgen. Något nytt förslag har planeringsekonomerna ännu inte fått till stånd.

Då de första femårsplanerna gjordes för åren 1976—80 betonade man kraftigt de centralstyrda ekonomiernas oberoende av de osäkra förhållandena på annat håll i världen, som kännetecknades av chocken efter den första oljekrisen. Man ansåg att de socialistiska länderna bildade en lycklig oas. där den stabila och snabba tillväxten klart avtecknade sig mot den marknadsekonomiska öknen.

Därför ställdes målet högt under slutet av 1970-talet; inom SEV-området skulle man på fem år uppnå en total ekonomisk tillväxt på ca 40 procent. Emellertid ledde de alltmer försämrade betingelserna för denna tillväxt till att ungefär hälften av målsättningen aldrig uppnåddes: tillväxten 1979—380 var i runt tal 20 procent. Särfallet Polen hade som sitt mål ställt upp en BNP-tillväxt på 41 procent men uppnådde en ökning på ca 10 procent.

I de nya femårsplanerna har länderna beaktat de försämrade tillväxtförutsättningarna. som i hög grad varierar från land till land. Man blir allt mer medvete om, att man från extensiv strategi, dvs ullväxtstrategi. allt mer bör inrikta sig på en intensiv, produktivitetsökande strategi.

Det nya tillväxtskedet ställer de centralstyrda ekonomierna inför helt nya uppgifter. Det räcker inte längre med stora investeringar I industrin och rekrytering av ny arbetskraft från lantbruket till urbana yrken. Nu måste en koncentration på ett mycket mer effektivt utnyttjande den existerande kapaciteten ske. Med andra ord måste det ”mogna” industrisamhällets problem lösas.

Här bör huvudvikten fästas vid en ökning av produktiviteten genom vilken ca 85—90 procent av tillväxteffekten skall uppnås, och alltså öka produktionsmedlen med bara 10—135 procent. För att produktiviteten skall kunna höjas bör den teknologiska utvecklingen påskyndas och arbetskraftens ekonomiska prestation motiveras.

Samtidigt måste man ge upp drömmen om att isolera SEV-området från den övriga världen. Västhandelns andel har stadigt ökat under 1970-talet och är i vissa SEV-länder redan ca 50 procent. SEV-länderna har också i sin interna handel sedan år 1974 börjat följa den inflatoriska utvecklingen i världen mycket noggrannare än förr; den interna handelns priser höjs varje år med världsmarknadens genomsnittliga pris

OLJANS PRISUTVECKLING i konvertibla rubler per ton

Världsmarknadspri 20

SEV:s interna prismarknad

SEV:s pris- SEV:s interna förändringar pris i 0 av köl världsmarknadsprise från de föregäende fem åren som basis.

Nedanstående siffror visar, att tex oljepriset mer än fyrdubblats efter år 1974 1 SEV:s interna handel.

Sluten handel

Det är bara Sovjetunionen som inom SEV-blocket har förutsättningar för relativt sluten handel. Dessutom drar Sovjet med sina väldiga naturrikedomar hela tiden nytta av prisutvecklingen på världsmarknaden. Sovjets bytesbalans i SEV:s interna handel har under de senaste aren förbättrats med ca 10 procent om året.

Trots sitt rätt goda utgångsläge har också Sovjet klart prutat ner målet för sin tillväxt… BNP beräknas stiga 18—20 procent under åren 1981-85 då målet för föregående period var 24–28 procent och den reella tillväxten stannade på ca 16 17 procent.

Om Sovjets oljeproduktionskapacitet har man flitigt kannstöpt i väst. I den publicerade femårsplanen är målet att producera ca 620— 645 miljoner ton olja år 1985, vilket motsvarar löregäende periods mål för 1980. Produktionsökningen har alltså varit långsammare än beräknat, men det är inte realistiskt att anta, att Sovjet i mitten av 1980-talet skulle övergå till att bli nettoimportör av olja.

Sovjetunionens plan lägger tonvikten på utvecklingen av landets östra delar. Vid de nya råmaterial- och energikällorna örsöker man skapa nya, främst energiintensiva. industrier dit man lockar stationär arbetskraft med exceptionellt höga löner.

Däremot försöker man halla den totala öneutvecklingen mom strikta ramar. I industrin stiger lönerna med 13—16 procent och inom lantbruket med 20—22 procent. Inom industrin skall produktiviteten samtidigt öka med 23–25 procent. För en västerländsk observatör örefaller det en aning egendomligt, att öneutvecklingen för den industriella arbetskraftens del. vars mål är en årlig ökning på knappt 3 procent. sackar efter produktivitetsutvecklingen så här pass mycket. I planen sägs det dock klart ifrån. att man ”bör garantera en snabbare ökning av arbetets produktivitet i förhållande till högre löner”. Sovjets plan betonar ocksä betydelsen av förbättrad arbetsdisciplin, som betraktas som en

FORUM 2/81

Ungern, som är ytterst fattigt på råmaterial, skall försöka hålla levnadsstandarden närmast på 1978 års nivå viktig delfaktor i produktiviteten. Texten konstaterar bland annat följande: ”Materiella och moraliska disciplinära straff bör i större utsträckning utmätas och den kompromissande och liberala attityden till disciplinsbrott bör elimineras”.

Små SEV-länderna

I de sk små SEV-länderna har denna gång de ekonomiska realiteterna i mycket högre grad beaktats än i föregående femårsplan. I tex Ungern och Tjeckoslovakien utgår man från en total tillväxt på ca 14—17 procent under perioden 1981—385. wiket innebär att målen minskas med hälften jämfört med föregående plan. Beträffande Rumäniens relativt outvecklade ekonomi tror man sig ännu kunna uppnå en årlig tillväxt på 7 procent eller en nästan 40 procents total tillväxt under åren 1981—385.

Ungern, som är ytterligt fattigt på råmaterial, har varit tvunget att lägga ribban lågt och försöker närmast hålla levnadsstandarden på 1978 års nivå. Pga de stegrade importpriserna sjönk realinkomsterna år 1979. Man försöker nu helt frysa lönerna och höja inkomsterna med med endast 1 procent om året genom att koncentrera sig på en ökning av vissa konvertibla valutaintäkter.

Ungern måste alltså utnyttja sin relativt lilla tillväxtreserv för att sköta betalningsbalansen: den försämrade bytesbalansen i SEV-handein betyder att landet måste exportera ännu mer än tidigare för att kunna betala samma mängd importvaror. I västhandeln måste man trots detta försöka vända den negativa handelsbalansen i positiv riktning för att den redan stora skuldsättningen i hårda valutor inte skall bli övermäktig.

Detta är en typisk situation då vi

FORUM 2/81

Lantbruket anses nu som Polens ”svarta fär”. Landet framstår som ett varnande exempel för de andra SEY-länderna. Med sina skulder på långt över 20 miljarder dollar går all valutaintäkter till att sköta lånen.

Det är bara Sovjetunionen som inom SEV-blocket har förutsättningar för relativt sluten handel. Sovjets plan säger att man bör garantera en snabbare ökning av arbetets produktivitet i förhållande till högre löner.

tänker på de små SEV-ländernas ekonomi inför den nya planeringsperioden. Sovjetunionen har inte varit villigt att väsentligt höja de livsviktiga råmaterialoch energikvoterna i SEV-handeln eftersom prisutvecklingen gynnar den som säljer basprodukter.

Polen varnande exempel

Samtidigt bör man i alla s k små SEVländer ta i betraktande den viktiga balanseringen av östhandeln. Ett varnande exempel är Polen. vars skulder på Jångt över 20 miljader dollar slukar alla årliga valutaintäkter.

I västhandeln måste särskilt de små SEV-länderna radikalt byta grepp. Importen från väst innebär produktionsimport kontinuerligt till ca 80—90 procent varför en sanering av betalningsbalansen genom importrestriktioner omedelbart minskar de ekonomiska tillväxtmöjligheterna. Teknologiimporten västerifrån blir allt viktigare om avsikten är att upprätthålla en intensiv tillväxt, som är beroende av förbättra produktivitet. Nödvändiga köp från väst kan emellertid inte längre ske på kredit i samma utsträckning som på 1970-talet. Sålunda bör den egna exportkapaciteten väsentligt ökas. Det är därför ingenting konstigt att femårsplanen fäster särskild vikt vid ökad konkurrens raft. idérikedom, marknadsföringsnow-how och effekuvitet.

Det är ytterst svårt att försöka örutspå hur i synnerhet de små SEVänderna under nästa femårsperiod kommer att klara de ekonomiska problem. som nu dyker upp med förnyad styrka. mportprisernas stegring kan inte längre i sin helhet täckas genom en ökning av statens prisstöd. Subventioner är inte längre någon lösning: redan i slutet av 970-talet närmade sig de officiella inflationssiffrorna 10 procent i tex Ungern och Polen. Tjeckoslovakien uppgav. att imflationen där varit 10 procent under femårsperioden 1976—80.

Inför nästa femärsperiod är det också ytterst svårt att beräkna hur stor del av den planerade tillväxten som är real Vänd 2 tillväxt och hur stor del som är endast nominell. Noggrann uppföljning av prisförskjutningarna innebär en hel del huvudbry för de ekonomer, som skall göra upp planerna 1 de centarstyrda ekonomierna.

Sänkta tillväxtmål

Planerarna har sänkt tillväxtmålen med ungefär hälften jämfört med föregående femårsplan. Också om detta betyder ett bättre sinne för ekonomiska realiteter, kan ännu inte alla ekonomiska problem lösas. I dag kan vi bara vänta och se hur den stagnerande levnadsstandarden eller i bästa fall långsamma tillväxten inverkar på befolkningens sinnesstämning, som man alltid tidigare uppmuntrat genom att måla upp tämligen optimistiska framtidsvisioner med hjälp av femårsplanerna.

Planhushållningens huvudsakliga ekonomiska problem är i dag hur produktiviteten skall kunna ökas. dvs att arbetarna. företagsledarna. forskarna mfl borde sporras ekonomiskt till mycket bättre prestationer. innovationer, initiativkraft och kostnadssparande samtidigt som möjligheterna att höja det materiella välståndet är mycket mindre än tidigare.

I Polen har tron på centralstyrets förmåga att svara på de ekonomiska utmaningarna rasat totalt och skapat en kris. som gör planeringen över en medellång period i praktiken omöjlig.

Detta betyder dock inte, att de andra SEV-ländernas situation automatiskt skulle utvecklas i samma riktning som Polen.

Samtidigt förefaller det klart. att de centralstyrda ekonomierna bör vara mer återhållsamma med sin tidigare investeringsiver och därigenom skapa större utrymme för konsumtionens tillväxtmöjligheter. Den naturliga följden blir långsammare kvantitativ ekonomisk tillväxt. något som de nya planerna redan tydligt ger vid handen.

Också inkomstskillnaderna måste beonas med beaktande av den intensiva ekonomiska tillväxten och den relativt snäva tillväxtmarginalen i välståndet som helhet. Det är ingen tillfällighet att exten i planerna upprepar sambandet mellan arbetsresultatet och dess ersättning. Denna strategi. som dikteras av den ekonomiska situationen, går naturigtvis stick i stäv med socialismens traditionella jämlikhetssträvan. Ekonomin har trots allt visat sig våra en större maktfaktor än ideologin.

”Fullständig kommunism”

Drar vi oss till minnes det sovjetiska kommunistpartiets program från 1961. kan vi konstatera, att avsikten var att på 1980-talet uppnå ”fullständig kommunism”, dvs ett välståndssamhälle där alla skrankor mellan olika socialgrupper hade raserats. I verkligheten måste man nu i ännu högre grad beakta det knapp ekonomiska läget och öka ojämlikheten. Begrepp som konkurrenskralt, priser, löner, marknadsföring, pengar, kapital och dess användning, ränta osv ingår igen i hög grad i den socialistiska vokabulären trots att dessa kategorier inom den ”borgerliga” ekonomin redan nu slutgiltigt skulle sopas under historiens matta.

Västländerna blir självfallet tvungna att noggrant följa med hur SEVländernas femärsplaner förverkligas. Det är uppenbart, att man inte kommer all tillåta en så stor skuldsättning I de övriga länderna som i Polen, där alla valutaintäkter går till att sköta lånen.

Öst och väst måste finna en gemensam väg till en utjämning av betalningsbaJansen på läng sikt. Här kan vi inte utgå ifrån, att den ekonomiska tillväxten i OECD-länderna sker i så rask takt. att SEV-länderna med lätthet kunde öka sin export till marknader med hård valuta och hård konkurrens.

Vardera parten måste beakta den integration som har skett och hela tiden sker i världsekonomin. Hela den industrialiserade världen måste på 1980-talet förbereda sig på, att ”de gamla, goda tiderna” med snabb tillväxt ohjälpligt är förbi. Det tjänar ingenting för någondera samhällsskicket till att skylla ifrån sig eller vara skadeglad. Utvecklingen av samarbetet och handeln är det som behövs också i dagens försämrade situation.

Tauno Tiusanen

Tidvattenkraftverk i Sovjet

FÖ Idén att utnyttja energin i tidvattnet inte ny. Och vad kan förefalla enklare än att bygga en damm tvärs över mynningen till en havsvik med stor nivåskillnad mellan ebb och flod, och sedan driva turbinerna med inströmmande tidvatten under flod och utströmmande under ebb? Ebb och flod avlöser varandra regelbundet, och nivåskillnaden kan på vissa platser nå hela 16 meter.

Problemet är emellertid svårare än så. Vid låg- och högvatten stannar turbinerna. Däremellan drivs de med olika hastighet. Tidvattnet kommer visserligen regelbundet, men vissa rubbningar förekommer dock.

För Sovjetunionens del är tidvattenskillnaden störst i Norra ishavet och vid Kamtjatka. Och där ställer klimatet till med ytterligare problem: läng vinter. tjockt istäcke och häftiga stormar. Byggkostnaderna 1 dessa öde trakter är höga. Vikarna är så stora. att det behövs dammar på tiotals kilometer.

Det var kanske därför som idén om tidvattenkraft möttes med misstro i början i Sovjetunionen. Men initiativet överlevde.

22

Lösningen kom en grupp franska ingenjörer på. De placerade både turbin och generator inne i en hermetisk strömlinjeformad behållare. Turbinen drivs då både under ebb och flod, och kan dessutom användas som pump för att lagra energi.

Fransmännen byggde sitt kraftverk 1967. Men det blev tre gånger så dyrt som ett vanligt vattenkraftverk.

Tekn dr L Bernstein föreslog då att kraftverket inte skulle byggas på platsen, utan industriellt, för att sedan bogseras till dammen och sänkas där. Det var den metoden som användes när det första sovjetiska tidvattenkraftverket byggdes vid Kislajaviken på Kolahalvön. Krafiverket byggdes i Murmansk.

Nästa projekt blir ett kraftverk vid Lumbovskijviken, också på Kolahalvön men på gränsen mellan Barents hav och Vita havet. Tidvattenskillnaden är 7 meter. Där skall byggas två dammar. tillsammans närmare 5 kilometer långa och med sex sänkbara kraftverk av Kisalajatyp. Det blir 24 strömlinjeformade aggregat med en samlad effekt på 300 megawatt. Lumbovskijverket bli en övergångsetapp från Kislaja till ännu större anläggningar. Tex Mezenskaja med 100 sänkbara block med totalt 400 aggregat. Elfekten blir 10 000 megawatt.

De största möjligheterna öppnas emellertid vid Ochotska havet. där tidvattenskillnaden är 14 meter. I Penzjinskiyviken kan et kraftverk på hela 100 000 megawatt byggas. Världens största vattenkraftverk. vid Sajano-Sjusjenskoje i Sibirien, är på bara 6 400 megawatt.

Ochotska havet är eu stormigt hav. I Penzjinskijviken driver den orkanartade vinden upp 5 till 7 meter höga vågor. som med oerhörd kraft slår mot strandklipporna. På vintern sjunker temperaturen ofta till 50 minusgrader. Mer är 200 dagar om äret är vattnet täckt av 2 meter tjock is.

Vilken motständskraft måste inte en dammbyggnad ha för att klara dessa påfrestningar! Själva kraftverket vill man därför förse med sluttande tak. som isarna fritt kan ta sig över.

Tekniskt sett är det idag fullt möjligt att bygga ett tidvattenkrafiverk vid Penzjinskijviken.

A Alexejev (APN)

FORUM 2/81