Fortsatt skakigt i eurozonen
av Janne Salonen Forum 2011-11, sida 10, 24.11.2011
EH FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK
NR 11 2011
Skicka dina kommentarer till adressen: feedbackOforum.fi
Fortsatt skakigt i eurozonen
EU-toppmötet den 26 oktober var tänkt att utgöra en vändpunkt, då EU-ledarna äntligen skulle övertyga finansmarknaderna om att man var beredd till tillräckligt kraftfulla åtgärder för att få läget under kontroll. Marknaderna reagerade dock positivt i endast några dagar. Sedan briserade grekiska premiärministern GEORGE PAPANDREOUS bomb om att arrangera en folkomröstning om EU-stödpaketet och dess villkor.
JANNE SALONEN TEXT X Sedan dess har utvecklingen varit nästan uteslutande negativ. Eurokrisen har fortsatt att djupna, och ser ut att fortsätta att göra det.
Värst ute är Grekland, men också Italiens läge blir allt mer alarmerande. I båda länderna har de gamla regeringscheferna och regeringarna avgått, och nya, opolitiska regeringschefer försöker genomföra reformer och besparingar som stabiliserar ländernas finanser och, i Greklands fall, som är villkor för att fortsatta lånerater för redan godkända stödpaket skall betalas ut.
Men finansmarknadernas tilltro till eurosystemet försvagas hela tiden. Italiens 10-åriga statsskuldränta har redan gått över 7 procent, vilket betyder att räntemarginalen till Tyskland närmar sig 5,5 procent. Det krävs ordentliga kraftåtgärder för att tilltron tillltalien åter skall stärkas. Frågan är om förre EU-kommissionären MARIO MONTIS nya regering kan skapa den tilltron, Regeringen kan isig framställa och föreslå kraftfulla åtgärder för de italienska statsfinanserna och ekonomin, men frågan är också vilka åtgärder som godkänns i det italienska parlamentet. Italien går till nyval nästa vår, vilket gör det
ISTOCKFOT mera osäkert om Montis regering får igenom sitt program i parlamentet.
Också den nye grekiske premiärministern, LUCAS PAPADEMOS, tidigare vice chef för Europeiska Centralbanken ECB, har bildat en ny ministär som ska genomföra de åtgärder som Grekland har förbundit sig till för att få ytterligare stöd från EU och valutafonden IMF. Men största oppositionspartiet NEA DEMOKRATIKAS ordförande SAMARAS har vägrat underteckna en förbindelse att stöda EU-kommissionens villkor för ytterligare stöd för Grekland. Också i Grekland väljs ett nytt parlament på våren,
Men EU-kommissionen kan komma att förutsätta att också oppositionspartiet ska godkänna EU:s villkor för fortsatt stöd. Faran ökar nu för att utbetalningen av nästa lånerat till Grekland stoppas. Och då hotas Grekland av statsbankrutt och av utträde ur euro-samarbetet.
Sannolikheten ökar hela tiden för att euron inte förblir intakt genom krisen, utan ett eller flera länder kommer att utträda. För Grekland börjar sannolikheten redan vara hög, kanske över 50 procent.
Det är dock Italiens utveckling som avgör eurons öde, eftersom Italien är det största låntagarlandet inom eurosystemet. Och om Italien inte längre klarar av att få lån på marknaden, då är den existerande stabiliseringsfonden EFSF helt otillräcklig att kunna hjälpa Italien, som enbart under nästa år har över 300 miljarder euro ilån som förfaller och måste förnyas.
Alarmerande är också att räntemarginalen för övriga euroländer har stigit jämfört med Tyskland. För Frankrikes del ligger den redan på närmare 2 procent, och kan ytterligare komma att stiga, i synnerhet om Frankrike förlorar sitt AAA-kreditbetyg. Också euroländer som har ansetts starkast har börjat se sina räntemarginaler stiga jämfört med Tyskland, till och med Nederländerna och Finland. Detta tyder på att marknaden nu börjar förbereda sig på ett eventuellt totalt sammanbrott för euron, och en återgång till nationella valutor.
Detta är dock fortfarande en osannolik utveckling, som knappast någon vill ha, inte ens tyskarna. Däremot blir det allt sannolikare att någon form av uppspjälkning av valutaunionen kommer att äga rum, genom att åtminstone något eller några länder kommer att lämna euron.
Detta föregås dock av en fortsatt fördjupning av eurokrisen, i form av fortsatta ökningar av de utsatta ländernas räntor jämfört med Tyskland. Krisen har ännu inte kulminerat. Endast obegränsade stödköp från ECB kan nu avstyra en fördjupning av krisen, ochinom ECB finns fortfarande ingen vilja för detta. Detta ärinte heller förenligt med ECB:s mandat enligt Maastrichtfördraget. m