Frågeställningar kring euron
av Mikael Ingberg Forum 2009-06, sida 38, 16.06.2009
HI FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK
NR 6 2009
Mikael Ingberg är ekonomie doktor och har fungerat som vd på Folkhälsan och Aktia.
Frågeställningar kring euron
I skrivande stund har EU-valkampanjen gått in i slutspurten. Själv har jag emellertid — på samma sätt som rätt många finländare och andra européer — svårt att uppamma något väldigt stort intresse för valet: deltagandet i EU-valet räknas bli klart lägre än i riksdags- och kommunalvalen. Detta igen beror på att Europaparlamentet trots allt upplevs som ganska avlägset, någonting som inte riktigt berör. Detta intryck förstärks av att intresset att kandidera i valet inte heller verkar var särskilt stort: de mest kända och profilstarka politikerna är inte intresserade att ställa upp i valet. Sålunda ställde exempelvis inom SFP ingen känd rikspolitiker/riksdagsman upp.
Man bibringas därmed också uppfattningen att också politikerna anser att man inte kan påverka det politiska beslutsfattandet särskilt mycket via EUparlamentet. Detta igen står åtminstone i en viss konflikt med den ganska allmänna uppfattningen om att vår egen nationella riksdag i allt högre utsträckning är tvungen att ta i beaktande EU-direktiv och -normer i det nationella lagstiftningsarbetet.
Ett sätt att föra beslutsfattandet i EU-parlamentet närmare folket och göra det mera intressant vore att konkret ge mera beslutskompetens till EU-organen, Ett EU med exempelvis egen beskattningsrätt och en egen försvarsmakt skulle säkert i högre grad än i dag engagera väljarna, Detta innebär att EU skulle utvecklas i riktning mot en federation av den typ som USA i dag är och som ju också i många avseenden har stått som modell för EU-bygget. Men knappast är våra nationella politiker beredda att ta det steget. Och någon garanti för ett högt valdeltagande är knappast heller ett federalt Europa; valdeltagandet i USA har ju aldrig varit särskilt aktivt.
Även om EU alltså knappast håller på att utvecklas till en federation har den europeiska integrationen ialla fall tagit viktiga kliv framåt de senaste åren.
Fortsättningsvis anser av allt att döma många ledande europeiska politiker att EU:s
Alla EU-lände är emellertid självklart att fokuseringen på en utvidgning av EU samtidigt har minskat möjligheterna till en fördjupning av integrationen i Europa både genom att kommissionens och de nationella topppolitikernas resurser inte har räckt till för fördjupningsarbetet och genom att de nya EU-länderna har befunnit sig i ett sådant utvecklingsskede som gör en fördjupning av integrationen svårare.
Det viktigaste ekonomiska resultatet av integrationen är förstås den monetära unionen och den gemensamma valutan, euron. Den gemensamma vaTutan underlättar handel med varor och tjänster, resande och migration inom Europa. Den gör prisjämförelser lättare och placerar exportörer och importörer inom gemenskapen i samma situation, Den skapar också en gemensam penningpolitik för hela (valuta)unionen. Den tvingar fram en djupare integration också på arbetsmarknaden och på sikt inom finanspolitiken.
Den gemensamma valutan aktualiserar för mig åtminstone två frågeställningar.
För det första har den gemensamma valutan inte accepterats av alla EU:s länder och alla EU-länder deltar alltså inte i fördjupningen av den europeiska integrationen. Detta kan leda till problem på sikt. Speciellt besvärligt upplever vi ju just nu här hos oss det faktum att Sverige inte är med i valutaunionen. Vår västra granne har kunnat utnyttja detta faktum idagens ekonomiska kris. Man har låtit kronan devalveras och kan på så sätt hjälpa sin exportindustri. Situationen blir inte lättare av det faktum att Sverige inte ens har fått någon negativ ränteeffekt av sin aggressiva valutakurspolitik. En del exportörer i vårt land upplever säkert en viss avundsjuka mot sina svenska konkurrenter.
För det andra har de nationella olikheterna i den finanspolitiska disciplinen lett till stora räntedifferenser i den statliga upplåningen mellan länderna, till och med i länder som hör till valutaunionen. Vad dessa räntedifferenser egentligen avspeglar är svårt att definiera, Kan verkligen investerare tro att det finns en risk fö viktigaste uppgift är att vid- Aa a att ett EMU-land inte skulle stå för makthålla fred i Europa. Så deltar alltså imter sina finansiella förpliktelser? Elmåste man tolka den starka fördj upnmngen av ler innehåller räntedifferenserna en koncentrationen på att utvidga M uppskattning av risken för att EMU EU i den snabba takt som vi har den europeiska och den gemensamma valutan en da upplevt den senaste tiden. Det integr atio nen.
upphör att gälla? m