Frågor om handeln
av Henrik Calonius Forum 1984-05, sida 24, 14.03.1984
F RUN 5/84
Synvinkol 24
IE Under de senaste åren har det stötts och blötts, om herrar generaldirektörer Eero Rantala (EKA), Ylermi Runko [ELANTO), Juhani Pesonen (SOK) och Jorma Järvi [HANKKIJA) skall lyckas anpassa de kooperativa ideerna till dagens Finland, inplantera service- och lönsamhetstänkande i organisationer med djuptrotad motsatt ideologi och skaffa fram de oumgängligt nödvändiga personella och finansiella resurserna. Det finns knappast något att tillägga till denna diskussion.
Däremot har revitaliseringens inom kooperationen konsekvenser sällan berörts. Kommer leverantörer och konsumenter att uppleva förändringarna positivt eller möjligen negativt, då de väl är genomförda? Det är utan vidare klart att leverantörer med goda produkter och effektivt säljstöd erbjuds nya chanser. För att lyckas fordras det dock härt arbete inte minst på det lokala planet. Beslutsfaltandet skall ju decentraliseras. Då allt flera får lönsamhetsansvar också inom kooperationen, blir det kärvt i synnerhet för de leverantörer, även inom kooperationen, som har vant sig vid att det räcker att bearbeta inköparna på huvudkontoret och en handfull andra inflytelserika personer. Fördomsfria och anpassningsbara företag får därmed allt bättre möjligheter att hävda sig. Vilka blir då konsekvenserna för konsumenterna på något längre sikt? Till en början kommer väldigt få att märka några skillnader alls. Men för en del av konsumenterna blir revitaliseringens följdverkningar på något längre sikt direkt nedslående. De kommer att sakna den tidigare ideologiska förankringen och framför allt de specialförmåner, som de tidigare har haft och nu går miste om. De nya kooperativa ”köpmännen” måste slå vakt om lönsamheten och de kommer att ha svårt att strö runt sig rabatter som förr. Det stora flertalet konsumenter kommer dock sannolikt att uppleva det mera kundinriklade sortimentet, den sundare prisbildningen och den förbättrade servicenivån som mycket tilltalande.
Förblir då KESKO- och TUKO-grupperna
FRÅGOR OM HANDEL vilande på sina lagrar efter att under en följd av år ha tagit hem marknadsandelar av kooperationen? Tvärtorn, de kammer att smida medan järnet är varmt.
KESKO har under ledning av den nya generaldirektören E O Mansukoski från detta års början helt förnyat sin organisation. Centrallagret i Haxböle, som är stort redan nu, byggs ut till det dubbla fram till år 1986. Dessa åtgärder i kombination med rekordstora investeringar i butiksnätet, bl a i nya Hemcentra och i EAN-beredskap. kommer att göra K-gruppen ännu mera slagkraftig än den någonsin varit.
T-gruppen under ledning av Takkukauppojen Oy:s (TUKO:s) snart avgående generaldirektör Pentti Herkama har småningom blivit allt mera helgjuten, Köpmännens inflytande och aktieinnehav har gradvis ökat, senast genom TUKO:s beslut att avyttra sitt aktieinnehav i Tukkumanni till köpmännen. Idag existerar det mycket små skillnader i detta avseende mellan T- och K-grupperna. Köpmännen har insyn och vet vilka faktorer påverkar lönsamheten och handlar därefter d v s de väljer ett sortiment som tilltalar allmänheten och en hög servicenivå.
Helt oberoende av om vi är leverantörer eller konsumenter, eller bådadera, upplever vi också annat som viktigt utom det de ”stora” inom handeln företar sig.
Vilka blir t ex följdverkningarna av att VALINTATALO av allt att döma satsar på en egen grossistverksamhet? Minskar kedjans beroende av cenlralpartiaffärerna därigenom och ger del leverantörerna någonting nytt att tänka på?
Efterhand har kedjor med ett smalt sortiment och billiga priser vunnit såväl leverantörernas som den stora allmänhetens förtroende. ALEPA, GROSSI, HALPAHALLI och SÄÄSTÄRI hör till denna kategori av kedjor, som dock flera leverantörer behandlar rätt försiktigt. Vad skall det bli av dem?
Vem skall ta hand om fyrtioåringarna d vs de stora åldersklasser som föddes strax efter kriget? Vissa butiker har sett sin chans och gett sig in på denna lukrativa marknad. ”Modet är för denna generation
Ekanomiemagister Henrik Calonius
Svenska Handelshögskola lika viktigt som funktionsdugligheten. Denna generation är redo att betala för produkter. som har den rätta personligheten. Stiler är viktigare än materialet., sade DETALJHANDELNS CENTRALFÖRBUNDSs VD Ukko Laurila nyligen på fackhandelns dagar i Nyslott, Han talade om fyrtioåringarnas marknad. Exempel på butiker som riktar sig till denna kundgrupp är modehus som CABRON med Etienne Ainers kollektion, och det fackligt ägda SIIPIPYÖRÄs senaste satsning, NAISEN MAAILMA. SEPPÄLÄ har, på italienska, tagit upp kampen om den mogna, förvärvsarbetande kvinnan och erbjuder en kollektion designad av italienaren Eduardo Martinelli.
Satsning på mode d v s inte enbart modekonfektion gör livet mera spännande för konsumenten. För leveratörerna erbjuds nya möjligheter att ta fram moderiktiga produkter, som tilltalar de köpkraftiga fyrtioåringarna.
Kan man äga allt — måste allt köpas? Denna fråga besvaras av allt flera också i Finland nekande. På ett år har antalet uthyrningspunkter för videoprogram och -spel mångdubblats. RAUTAKIRJA har byggt ut ett landsomfattande uthyrningsnät och fortsätter med utbyggnaden av sina GAME STATIONS under de närmaste åren. INTER-VIDEOKEDJAN skall på frivillig basis främja sina medlemmars marknadsföring av videoprogram på hyresbasis. Många, många andra deltar också i att uppfostra oss finländare att hyra i stället för att köpa. Kommer uthyrningstanken att sprida sig till andra produktkategorier?
Den stora frågan för handeln har länge varit, hur alla de nödvändiga investeringarna i varor, lokaler och utrustning skall kunna finansieras. Kooperationen har sedan gammalt belönat dem som satsat andelskapital med medlemsförmåner. Det var en historisk händelse, som mången inte helt gillade, då STOCKMANN erbjöd dem som tecknar nya aktier i företaget rabatt på inköp gjorda under mars 1984. Skall ”medlemsförmåner” lösa handelns mest akuta problem i Finland? []