Frihandel med EEC främjar sysselsättningen

av I. E. Forum 1972-15, sida 09-11, 04.10.1972

Taggar: Personer: Ove Holvikari Organisationer: EEC Teman: handel

TEKO-industrin:

Frihandel med

FORU panelen

EE främjar sysselsättninge 9 Vid bordet sitter viceordföranden i Textilrådet, VD Jouko Suomalainen och ordföranden i Vateva VD Ove Holvikari. Det givna temat för deras samtal: TEKO-industrin i Finland och dess framtid. Vad innebär TEKO-samarbetet? Hur ser man inom respektive textil- och konfektionsindustrin på branschernas roll? Skall vi satsa på begreppet Teko eller hålla på den skilda identiteten?

HOLVIKARI: -— Textilindustrin tillverkar den råvara som konfektionsindustrin sedan utnyttjar — det är i korthet principen. Tidigare var uppdelningen klar och entydig, men nu har förhållandet ändrats, så att textilindustrin också utför sömnad, dvs tillverkar färdiga kläder, samtidigt som konfektionsindustrin till vissa delar framställer råmaterialet själv. Därav dagens diskussioner och utvecklingen mot en mera sammansrmält bransch.

— En annan omständighet är att konfektionsindustrin förr var mycket mindre, medan textilindustrin redan länge har varit en i våra förhållanden stor industrigren. Konfektionsindustrins kraftiga utveckling inleddes med Efta-avtalet och idag kan man utan övedrift säga att de två branscherna är likvärda både vad produktionen och antalet anställda beträffar. SUOMALAINEN: — Om man ytterligare vill peka på skillnader, trots att gränserna ju håller på att suddas ut, så kunde man framhålla att textilindustrin allmänt taget är en längre produktionskedja — ända från råfibern eller, som i trikåindustrin, från garnet. Dessutom kan man peka på att till textilindustrin hör, förutom de ”tre stora” (ylle, bomull och trikå), också en rad specialfabriker (mart-, band-, konstpäls- m fl). Dess område är alltså mera vidsträckt.

— Också konfektionsindustrin sträcker sig emellertid numera bakåt i produktionskedjan, speciellt inom trikåsektorn, och å andra sidan sysslar en del textilföretag nu även med förädling till färdiga plagg. Denna utveckling ger en mycket god grund för det nya begreppet TEKO-industri.

FORUM: — Man ser alltså denna utveckling mot vertikal integration och samarbete som en i alla hänseenden naturlig och positiv process? En ofrånkomlig form av integration?

HOLVIKARI: — Svårt att direkt säga om den är positiv. Det krävs mycket diskussion och övervägande, innan den

Forum 15/197 förverkligas som helhet, Man kan kanske säga att ordet TEKO sett från konfektionsindustrins synpunkt inte alla gångar har varit ett alldeles positivt begrepp. Branschens speciella nyanser tenderar att försvinna även då de borde accentueras. Branschernas olikheter borde skönjas trots att de likställs. Som exempel kan nämnas att man i massmedia talar om textilindustrin när man menar TEKO, eller att höga statstjänstemän i sina överväganden ofta kan beröra hela TEKO-industrin trots att saken just då kanske gäller enbart konfektionsindustrin.

SUOMALAINEN: — Ändå tror jag att konfektionsindustrin som begrepp dock bland allmänheten framstår klarare än textilindustrin. Delar av denna hänförs lätt till konfektionsindustrin eftersom färdiga plagg tillverkas. Men jag tror att begreppsförvirringen håller på att vika. Jag ser utvecklingen som en på det hela taget positiv företeelse, trots att det finns detaljer som inte är entydiga eller enbart positiva. HOLVIKARI: — Vi ska heller inte bortse från att det t om under senaste tid har förekommit en del grundläggande intresseolikheter som har ställt de två grenarna i bjärt motsatsförhållande, Detta gäller t ex en del åtgärder från statsmaktens sida, låt oss säga i förhandlingarna med EEC om råvarutullarna för konfektionsindustrin, vilka slutade med att dessa hänfördes till gruppen med förlängd tidtabell. Där stod textilindustrins intressen i konflikt med konfektionsindustrins.

FORUM: — Statstjänstemännen = får alltså gentemot TEKO-industrins olika parter spela den otacksamma rollen av medlare när det gäller helheten och landets ekonomiska intressen. Men en sådan situation blir väl lättare att undvika I framtiden när samarbetet har byggts ut bättre än hittills?

SUOMALAINEN: — Jag skulle vilja formulera saken annorlunda än Holvikari: Textilindustrins utgångspunkt var inte ett motsatsförhållande gentemot konfektionsindustrin utan ett livsnödvändigt självförsvar. Vi måste ha en övergångstid innan konkurrensen från EEC bryter ut med full styrka. På lång sikt är intressena inte motstridiga och de rätta kompromissmetoderna kommer att utarbetas småningom.

FORUM: — Finns det tecken hos oss också på horisontal integration tex av den typ som det svenska genom fusioner mellan textil och kontektionsföretag skapade företaget Sveteko representerar? Eller håller vi oss till den vertikala integrationen och samarbete mellan självständiga företag?

HOLVIKARI: — Vad fusioner beträffar är sådana väl en Vänd!

L av utvecklingen dikterad naturlig lösning i en del fall, men idag är det omöjligt att säga om den ena eller andra metoden är den bättre, Fusioner har ju förekommit, men utifrån påtvingade sådana åtgärder kan inte vara lyckliga.

— Koncentration och specialisering genomförs ju redan både inom och mellan företag i dessa branscher. Faktiskt ställer man sig frågan inom konfektionsindustrin om råmaterialförsörjningen kommer att vara fullt tryggad med den utveckling inom textilindustrin som skisseras.

SUOMALAJINEN: — Man kan alldeles lika väl tala om intressekonflikter inom själva textilindustrin: exempelvis trikåindustrin köper garn av andra textilfabriker och företagen utför redan en hel del lönarbete för varandra (vävning, färgning m m). Denna utveckling fortgår och företagssamarbete med konfektionsindustrin förekommer också.

— När helhetsbilden klarnar och samförstånd nås i råvarufrågan tror jag inte att det skall finnas några oöverkomliga motsättningar. Det viktigaste i TEKO-tänkandet är att ingenting får göras med våld — om någonting förefaller helt omöjligt skall det inte genomföras bara för sakens skull. Produktionen är det primära, inte integrationen i och för sig.

FORUM: — I fråga om exporten bör ju textil- och konfektionssektorn ha stora gemensamma intressen, som delvis också drivs gemensamt genom Utrikeshandelsförbundet. Som helhet har väl TEKO-industrin likaså mycket gemensamt när det gäller anpassningen till de krav marknaden ställer på moderna industriföretag? Är de nuvarande samarbetsformerna nog för att klara den?

HOLVIKARI: — En ren konfektionsfabrik har kanske lättar att anpassa sig exempelvis till modets förändringar, medan man inom textilindustrin mera håller fast vid kapacitetstänkandet. Detta kan vara en retarderande faktor eller, om produktutvecklingen håller tempot, tvärtom en accelererande taktor. Inom distributionen åter har stora förändringar skett och produktens omloppstid förkortats.

— Jag vill också i det här sammanhanget framhålla att vi kanske inte har tillräckligt samarbete mellan enskilda företag inom de två sektorerna. Varför besluter t ex inte representanter för textil- och konfektionsfabriker tillsammans om materialet för en serie produkter?

FORUM: — Textilindustrin och konfektionsindustrin har olika roller var för sig, men därtill gemensamma roller i samhälls- och välståndsutvecklingen. I fråga om varuförsörjningen kan man peka på att prisutvecklingen för branschens produkter har varit relativt sett mycket gynnsam — produktivitetsökningen har kommit också konsumenten till godo. En annan viktig gemensam roll är den sysselsättningsskapande och en tredje exporten, som vi redan snuddade vid. Hur ser TEKO själv på dessa roller?

HOLVIKARI: — De mångsidigare och bättre produkterna till relativt sett lägre priser har speciellt inom konfektionsindustrin möjliggjorts genom branschens mycket kraftiga utveckling tack vare Efta-avtalet, Exporten har ökat nästan explosionsartat — idag exporteras ca 40 9/9 av produktionen. SUOMALAINEN: — Också textilindustrins exportökning är ett bevis för branschens konkurrenskraft och snabba utveckling. Visserligen spelar en del valutapolitiska faktorer in, men devalveringens betydelse är inte så stor som man ofta vill påskina. TEKO-industrin är ju också beroende av en stor import. Devalveringen för fem år sedan möjliggjorde inte, men den gav fart åt exporten.

Ser vi framåt så är det klart att exportens utveckling ocks 10

Verkst dir Ove Holvikar främjar den inhemska marknaden. Denna utvecklas därigenom långt snabbare än den skulle kunna göra i en hermetiskt sluten ekonomi. Det har vi ju sett under Efta-perioden. HOLVIKARI: -— Vi ska inte heller glömma den roll som designen har spelat för våra exportframgångar. Nu gäller det att bibehålla hela TEKO-industrin livskraftig och konkurrensduglig. För att den ska vara det måste i första hand omsen ersättas med moms och avtalet med EEC komma till stånd. Omkring 80 9/9 av konfektionsindustrins export går ju till Sverige, och även ett litet bortfall där måste kompenseras på annat håll. Här kommer Sovjetunionen in som en viktig avnämare för denna bransch. Med ca 15 9/9 export täcker Finland 2 9/9 av importen och står på tredje plats i den sovjetiska statistiken. Den andelen bör naturligtvis kunna ökas och göras mångsidigare. — I det sammanhanget kan förresten påpekas att den omständigheten att man från sovjetisk sida nu önskar TEKOprodukter av högre kvalitet inte betyder att kvaliteten hittills skulle ha varit dålig — den har tvärtom alltid prisats — utan att marknaden skall tillföras produkter av en annan klass än tidigare. Och det kan vi ju stå till tjänst med — om vi lyckas i konkurrensen på den ingalunda lätta östmarknaden.

FORUM: — TEKO-industrin hör till de mera arbetsintensiva industribranscherna. Vad kan man säga om sysselsättningen och framtidsutsikterna inom den?

HOLVIKARI: — Inom konfektionsindustrin är utsikterna

Forum 15/1972

Verkst dir Jouko Suomalaine synnerligen goda speciellt för teknisk personal. Behovet av sådan är kvantitativt betydande. Inriktningen i skolningen borde därför ändras så att bristen på teknisk ledarpersonal kunde fyllas.

SUOMALAINEN: — Det stämmer att den tekniska personalen är en svår flaskhals, som uppträder på många olika nivåer. Fortfarande faller det i stor utsträckning på textilföretagen att själv skola sin personal vilket lägger ytterligare en börda på dem speciellt jämfört med sådana branscher som får sin personal färdigt utbildad från skolor och högskolor.

— Från den kommersiella sidan kan man i fråga om den svenska befolkningen framhålla hur mycket lättare och mera praktiskt det är att skola och anställa personer med svenska som modersmål, vilka snabbt kan tillägna sig också exporiunskap eftersom de inte har lika mycket språkliga hinder som vi ”härmäläisiä”. Också inhämtandet av tekniska kunskaper och know-how står i direkt relation till språkkunskaperna. Dynamiska företag behöver dynamisk personal. HOLVIKARI: — Det förefaller som om informationen om hela den här sektorn som arbetsplats inte skulle ha nått fram. Kanske det för konfektionsindustrins del beror på att den så snabbt har vuxit så mycket: unga mänskor kommer inte ens att tänka på att söka sig till den, trots de utomordentliga möjligheter den erbjuder både på den tekniska och marknadsöringssidan. För ett år sedan visade en undersökning att hundratals ingenjörer med olika skolning sökte arbete samtidigt som tiotals skulle ha kunnat anställas inom konfektionsindustrin om de bara hade haft utbildning för den. Och inom textilindustrin är situationen väl den samma.

Forum 15/1972

SUOMALAINEN: — På textillinjerna i tekniska skolor mär- ker man för övrigt nu en brist på balans som inte är bra: inslaget av manliga studerande är mycket litet. Eftersom industrin behöver både kvinnliga och manliga anställda, blir skolningskapaciteten delvis felanvänd och outnyttjad.

FORUM: — Det utmärkande för TEKO-industrin är dels den relativa lättheten att också med liten kapitalinsats skapa nya, små företag som har alla möjligheter att slå sig fram, och dels utvecklingen mot allt större företag. I samband med EEC-övervägandena har uppmärksamheten koncentrerats på de stora företagen och deras möjligheter. Den betoningen är väl ensidig?

SUOMALAINEN: — Jo, eftersom utvecklingen samtidigt går mot mindre, tom enpersonsföretag på designbas — sömmerskearbete — medan tydligen skräddarskrået har minskat. I USA har denna specialisering gått mycket längre också på en annan linje: en firma gör endast design, en annan tillskärning, en tredje syr.

FORUM: — Det sägs ofta att vår TEKO-bransch får svårigheter genom konkurrensen från de stora företagen inom EEC. Hur ser Ni på den saken?

HOLVIKARI: — Storlek är ett relativt begrepp och den är inte det enda avgörande. En stor del av branschen utför ett slags servicearbete, där närheten till marknaden ofta är långt mera avgörande än företagets storlek.

N FORUM: — Hur ser Ni på TEKO-industrins uppgift i samhällsutvecklingen?

SUOMALAJINEN: — Det här är en arbetsintensiv bransch och den intar därför en nyckelposition speciellt i utvecklingsområdespolitiken. TEKO-industrin kan mycket snabbt skapa arbetsplatser, och det har också redan skett — inte bara svenska utan också inhemska företag har etblerat sig där. Och varför skulle inte våra företag klara sig när de svenska räknar med att göra det? För egen del ser jag åtminstone ljust på utvecklingen, om samarbetet fortgår och byggs ut. HOLVIKARI: — I dethär sammanhanget kan jag inte låta bli att påtala den information som allmänheten fick när Sitra offentliggjorde sin undersökning av konfektionsindustrins internationella konkurrensförmåga på 70-talet. Massmedia hakade på prognosen 7—10 ?/+ årlig exportökning om vi får avtalet med EEC, jämfört med ca 30 9/0 under de senaste åren. Bilden de gav blev negativ, trots att denna ökningstakt ligger över den beräknade genomsnittsökningen för hela industrin. Och man underlät att tala om vad Sitra anser skulle hända om vi inte får avtalet! TEKO-industrin uppfyller gott och väl de önskemål som ställs på exporten som helhet och försvarar alltså väl sin plats i det framtida näringslivet. Man kan ju inte tänka sig att någon bransch i decennier skulle gå framåt i en konstant 30/0 takt… — Av informationsmedierna skulle man önska bättre omdöme och att de i osäkra fall tar reda på rätta förhållandet i stället för att dra egna oriktiga konklusioner. TEKO-industrin håller idag lika hårt som förut fast vid åsikten att Finland måste få ett frihandelsavtal med EEC. Dess betydelse skulle ju vara i allra högsta grad sysselsättningsskapande och det är svårt att se vad vi skulle göra med våra anställda om vi avskärs från EEC-marknaden. Produktutvecklingen, ökningen av know-how skulle avstanna och detta skulle minska också våra möjligheter att stegra avsättningen på östmarknaderna.

LE. O

Nn