Fritidsaktiviteter bör få plats i centrum

av Christian Schönberg Forum 1991-06, sida 23-24, 18.04.1991

Taggar: Orter: Jakobstad

Fritidsaktivitete bör få plats i centrum

Text och foto: Christian Schönberg

Jakobstad går motströms. Staden låter s int påverkas av andras utlokaliseringsfilosofier utan strävar tvärtom till en tätare boendeform i staden absoluta centrum.

Det råder enighet om att även fritidsintressena skall få blomstra där mänskorna finns. En rekordbillig bollhall byggs som bäst i stadens kärnområde.

att gå en något annorlunda väg när det gällde att bygga en bollhall för sin idrottsintresserade befolkning. Det var inte nog med att den skulle placeras i stadens absoluta centrum. Man ville av allt att döma dessutom slå nytt rekord i billigbygge. Fullmäktige satte ett definitivt tak på 14 miljoner mark. Mera fick kalaset inte kosta. För jämförelsens skull kan noteras att Myrbacka betalade 33 Mmk, Björneborg 37 Mmk och Uleåborg hela 60 Mrak för liknande hallar. I Uleåborgshallen har man dock löpbanor som sträcker sig runt innerplan. vilket naturligtvis fördyrat projektet. Till ovanligheterna hör att Jakobstad redan i sin offertförfrågan lade ett tätt ekonomiskt tak på det tilltänkta projektet vilket gav de tilltänkta entreprenörerna något annorlunda möjligheter att gripa sig verket an.

J akobstad valde för en tid sedan

FRUN, 6/1991

Byggnadsbyrå Oy Fonra Ab tog sedermera hem spelet i kamp med 7 andra inhemska entreprenörer.

Man frågar sig hur Jakobstad, till åtskillnad från mången annan stad och tätort, vågade ta på sig omaket att planera en nojsig idrottspark i centrum av boendemiljön, med allt vad där normalt tillhör av möjliga protester och besvärsrundor. Men protesterna i

Höjden i centrum av stålverksbygget når upp till 18 m över markytan. Alla monteringsarbeten sker från markplanet med kranhjälp.

ense

Jakobstad uteblev eftersom man vid gemensamma diskussioner i ett tidigt skede insåg att det handlade om ett gemensamt intresse att tillfredsställa det ökade behovet av fritidssysselsättningsmöjligheter, i takt med att fritiden kontinuerligt ökar.

De ofta nog rätt skarpa politiska motsättningarna 1 staden till trots, de mångfacetterade kyrkliga konstellationerna inte att förglömma, har man ändå lyckats föra planerna vidare till fullbordan.

Skalet håller 50 år

Utseendemässigt kommer hallen med sitt långsluttande tak att smälta väl in i omgivningen. En kantigare och mera konventionellt utformad hall, i stil med den invidliggande idrottsgården, hade visserligen gett en större nyttjandegrad och fler användningsmöjligheter. men hade samtidigt blivit både dyrare att uppföra och definitivt också mera dominant i det känsliga området.

Hallens inre mått är 100 Xx 60 meter vilket fyller de nationella kraven på en fotbollsplan. Vid sidan finns 5 st 100 meters löpbanor och vidare blir det möjligt att träna och tävla i längdhopp, tresteg och höjdhopp. En kasthörna med nät möjliggör träning i såväl kulstötning som spjut- och diskuskastning.

Konstruktionsmässigt handlar det om ett stälfackverk med endast 4 m avstånd. mot normala 10 m. Hallen uppförs i sin helhet på platsen. De 9delade konstruktionerna lyfts upp på mitten av en kran och fogas samman efter hand. Systemet med att arbeta från marken har visat sig vara det klart fördelaktigaste alternativet.

Som fasadmaterial används brännlackerad PVF-2 plåt med ett isolationsskikt av 200 mm ull, medan gavlarna av akustiska orsaker byggs upp av trä. Hallen står, i sin sandgrå kostym med grönvitt foder, färdig att t vänd

Mosse Den nya bollkallen smälter väl in i omgivningen tack vare sin smidigt långsluttan de takkonstruktion.

Fritids…

fortsättnin emot sina första gäster vid årsskiftet 1991 —92.

Totalt är det fråga om ett bygge på 95 000 m” utan fasta läktarkonstruktioner. Med tillfälliga läktare kan hallen ta emot cirka 800 årskådare. Hallens högsta punkt ligger 18 m över den konstgjorda gräsmattan. medan höjden vid planens yttre kanter är rätt knapp. eftersom det sluttande taket når ända ner i trakten av markplanet.

Konstgräset är 1 sig ett inte alltför behagligt underlag varför man beslutat fylla ut det 28 mm höga gräset med 25 mm sand, eftersom man inte räknar med att behöva flytta på konstgräset under den garanterade hållbarhetstiden på 15 år. För att ge rätt svikt och isolera gräset från markunderlaget (25 mm kross+50 mm stendamm) breder man dessutom ut ett 10 mm tjockt gurmmiunderlag under gräsmattan. En nödvändig åtgärd som inte noterades i offertskedet och därför orsakar en överskridning med 350 000 mark. Det är ju ändå fråga om en blygsam summa jämfört t.ex med de astronomiska extrakostnader det blivande presidentpalatset i Helsingfors åsamkar sin byggherre.

El-strålvärme unik i Finlan — Att vi beslöt oss för att satsa på den unika uppvärmningsmetoden med strålvärme har rent ekonomiska förtecken, säger ansvarige byggnadschefen Leif Björkholm. Visserligen kommer strålvärmen på 250 kW att vara något dyrare i drift, men i stället sparar vi in I Mmk i installationskostnader.

Fördelen med strålvärmen, kopierad från Arcus-hallen i Luleå, är att den reagerar snabbt. Det är dessutom möjligt att hålla en lägre lufttemperatur i hallen, jämfört med t.ex. en motsvarande hall i Uleåborg, och samtidigt kunna ha en högre luftfuktighetsprocent. Varmvatten till omklädningsrummens duschar och värmeelement tas från fjärrvärmenätet. Träningsbelysningen på 150 lux kan vid tävlingar utökas till 300. L 24

Finlandia…

fortsättning från sid 2 gressförsäljningen i dag. Hon nöjer sig med att konstatera att det på grund av det usla ekonomiska läget går sämre för alla nu. Företagen har skurit ned på sina anslag för utbildning.

Venhola understryker vidare att år 1990 var det bästa någonsin ur försäljningssynpunkt för Finlandia-huset och att det hela tiden strömmar in nya beställningar för år 1992.

Fysikaliska och kulturhistoriska problem

Långdansen kring fasadmaterialet började som sagt i somras. Då presenterades några förslag till nya fasadmaterial, främst granitarter, som inte var vita — och som väckte mycket kritik.

Grundproblemet tycks vara att marmorn inte håller i vårt klimat. Marmor är en basisk kalksten och reagerar på försurande ämnen som härrör från bland annat trafikutsläpp. Marmorplattorna vittrar sönder och denna reaktion förstärks av det kalla klimatet.

Problemen med marmor som inte håller har uppmärksammats även utomlands. Till exempel i USA har man blivit tvungen att byta ut fasadmarmorn på många byggnader mot klimattåligare material.

En färsk undersökning som har gjorts vid Statens tekniska forskningscentral VTT visar att en del av de marmorplattor som klär Finlandiahuset har en hållfasthetsgrad som närmar sig noll. Då huset var nytt var hållfasthetsgraden för fasadmaterialet drygt 8 i snitt — vilket egentligen också var för litet.

På VTT anser man att marmorplattor av det nuvarande slaget, det vill säga 180 centimeter höga och 3 centimeter tjocka, kan hålla högst tjugo år. Om man byter ut dem mot mindre plattor, cirka 120 centimeter höga och 6 centimeter tjocka, kan man få fasaden att hålla i kanske femtio år, har VTT räknat ut.

Vid sidan om den fysikaliskt-kemis ka aspekten kan fasadfrågan ses från en kulturhistorisk synvinkel.

Den italienske, i Finland bosatte arkitekten Vezio Nava framhåller att den vita marmorn intimt hör samman med den modernistiska traditionen inom arkitekturen. Nava, som själv var med i Alvar Aaltos team då huset byggdes, poängterar att man fortfarande bör hålla kvar marmorn som ett seriöst alternativ också därför att det kommer att bli synnerligen svårt att enas om något annat fasadmaterial.

Aalto ville ha tjockare plattor!

Nava vet för övrigt berätta att Aalto själv hade bestämt att plattorna av carraramarmor på huset bör vara dubbelt så tjocka som de sedan blev! Motivet till att man gick in för tunnare plattor var kortsiktig ekonomisk vinning.

I oktober i fjol kom tre expertorganisationer på byggnadskonstens område med en appell för marmorn.

De motiverade sin ståndpunkt, det vill säga att Finlandia-huset bör förbli marmorvitt, med att det dels är ett synnerligen viktigt monument för den finländska arkitekturen och dels står som symbol för vissa viktiga händelser vilka har ritat in Finland på världskartan. Främst bland dem står KSSEkonferensen.

Finlands arkitektförbund Safa, samfundet för byggnadskonst och Finlands arkitekturmuseum påpekar vidare i sin appell att Aalto valde det vita materialet för att det anknyter till den västerländska civilisationens rötter. Det vita ger samtidigt ett elegant och ett högtidligt intryck.

Marmorbevararnas senaste framstöt kommer från sanifundet för byggnadskonst, som har bett länsstyrelsen utreda om huset borde fredas på basen av byggnadsskyddslagen.

Detta är någonting som de lokala myndigheterna i Helsingfors helst vill avstyra. De tycker att det räcker med att huset skyddas i stadsplanen.

Då har man friare händer att besluta om fasadmaterialet, eller åtminstone storleken på marmorplattorna. 8/1991 FORUNA,