Fritt utländskt ägande - hur reagerar kurserna?
av Tom Berglund Forum 1991-10, sida 15, 29.08.1991
Text: Tom Berglund
Fritt utländskt ägande — hur reagerar kurserna raktär från kall och regnig till var och solig, dvs i slutet av juni, inlämnade kommittén för utlänningars äganderätt ett 467 sidors betänkande till handels- och industriminister Kauko Juhantalo. Det förslag kommittén kom fram till är i all sin enkelhet att de begränsningar som gäller utlänningars rätt att äga finländska aktier skulle slopas från och med början av 1993. Om kommittén får igenom sitt förslag skulle börslistan förkortas avsevärt inom mindre än ett och ett halvt år. Fria och bundna serier skulle på nytt gå samman. Den allmänna uppfattningen är att den här förändringen blir en vitamininjektion för vår anemiska börshandel. Antalet potentiella köpare mångfaldigas samtidigt som intresset ökar när begränsningarna faller bort.
Den pengar värda frågan: vad sker med börskurserna innan förslaget träder i kraft?
En första gissning kunde vara att kurserna för fria och bundna aktier snabbt borde närma sig varandra och rentav sammanfalla. Enligt förslaget kan man ändå inte separera aktierna från varandra efter ingången av 1993, varför då betala mera för en fri aktie?
En och en halv månad efter förslaget har kurserna ännu inte sammanfallit. De fria är i regel fortfarande noterade till en högre kurs. Resonemanget måste alltså vara fel!
Felet med synsättet är att förslaget betraktas helt ur finländsk synvinkel. För en finländsk placerare som fritt kan välja om han köper en fri eller bunden aktie är det otvivelaktigt sant att det inte lönar sig att köpa en fri aktie till ett högre pris än en bunden, En utländsk placerare har däremot inget val. Skall han köpa en finländsk aktie. måste den vara fri även om
Fa innan sommaren ändrade ka FRUN, 10/199 den på Helsingfors Fondbörs noteras till en högre kurs än en bunden.
Varför skulle då en utländsk placerare värdera aktien högre än en inhemsk placerare? Borde inte de finländska placerarna ha en bättre bild av vad aktien egentligen är värd?
Om vi utesluter den något tvivelaktiga förklaringen att utländska placerare i snitt är mera lättlurade, måste förklaringen ligga i det som ännu kan ske innan begränsningarna för utlänningsägande slopas. När reformen kryper närmare borde prisskillnaden under alla omständigheter krypa mot noll.
Att det här sker gradvis beror på att finländska aktier i dag spelar en helt annan roll för en finländsk placerare än för en utländsk. Finländska placerare har fortfarande största delen av sina medel placerade i finländska aktier, medan utländska placerare bara har en liten bråkdel av sina portföljer i finländska aktier — samtidigt som de inte heller i övrigt påverkas nämnvärt av vad som sker med den finländska ekonomin.
En finländare som har sina placeringar i finländska aktier är däremot utsatt! Vad som kommer att ske med aktiekurserna i vårt land fram till början av 1993 är i högsta grad beroende på hur våra beslutsfattare lyckas med att vända den nedåtgående trenden som hela vår ekonomi för tillfället upplever, Om trenden inte vänds, kommer svårigheterna i termer av permitteringar och konkurser att hopa sig. Att i ett sådant läge dessutom ha sina sparmedel bundna i en aktieportfölj som sjunkit till en bråkdel av sitt forna värde är inte speciellt attraktivt. Därför är finländska placerare inte särdeles villiga att betala ett gott pris för finländska aktier.
Ser man på läget ur en utländsk, t e en amerikansk placerares synvinkel, är läget radikalt annorlunda. Om den här placeraren fördelar t ex 2 procent av sin portfölj till finländska aktier som sedan sjunker med ytterligare 25 procent i värde från sin nuvarande kurs på grund av att våra beslutsfattare inte lyckats vända trenden, har placeraren förlorat en halv procent av sin portfölj, dvs knappast mer än vad han skulle betala i transaktionskostnader under ett år om han håller sig till att placera om hälften av sin portfölj. Om de finländska beslutsfattarna däremot lyckas över förväntan kan aktiekurserna på Helsingforsbörsen gott stiga med över 50 procent under ett år och vår amerikanska placerare kammar hem en nätt vinst. Den utländska placeraren är villig att betala ett premium för finländska aktier helt enkelt för att han inte är lika utsatt som en finländsk placerare för nisken att vår ekonomis djupdykning blir långvarig.
Det är följaktligen fullt begripligt att den utländska placeraren 1 dagens läge är villig att betala ett högre pris för finländska aktier än den finländska. Ju närmare slopandet av begränsningen för utlänningsägandet kommer desto mindre blir däremot den potentiella vinst som den utländska placeraren går miste om i fall han uppskjuter sin placering. Om det förslag som kommittén för utlänningars äganderätt avgivit accepteras av riksdagen, väntar vi oss alltså att de frias kurser gradvis närmar sig de bundnas. Om det här sedan sker så att de bundnas kurser stiger upp till samma nivå som de frias eller om det sker så att de fria sjunker till samma nivå som de bundna kommer att bero på den stora ödesfrågan för vår ekonomi: lyckas de ansvariga vända den nedåtgående trenden eller inte? L 15