Full fart fram för Statoil
av Christian Schönberg Forum 1992-10, sida 32-34, 27.08.1992
Full fart fram för Statoil
Text: Christian Schönber tatsägda Statoil kan definitiv räknas till en av de okända stor heterna i vårt land. Företaget är i allmänhet inte känt utanför de innersta plastkretsarna, ändå har man redan i över 14 år marknadsfört sina plastråvaror till den finska industrin. Neste dominerar marknaden, men Statoil kan utan att blygas titulera sig, största importör.
Norrmännen är åtminstone inte i Finland kända för att vara riktigt bra på det där med att marknadsföra sig själva, Har det smittat av sig också på bolagets finländska stab — Njaa, säger direktör Stig Simelius som byggt upp Statoils finländska petrokemiska verksamhet från grunden, inte förhåller det sig väl riktigt så ändå. En av orsakerna till vår fysiska osynlighet beror till en del på att Statoil i Finland inte är inne i bensinbranschen, vilket ju är fallet exempelvis i Sverige, där emblemet dyker upp överallt längs vägarna. Jag måste ju nog ändå erkänna att vi utåt kört med en rätt låg profil. Vi har föredragit direktkontakt med kundkretsen i stället.
De där envisa ryktena som förtäljer att Statoil snart skulle etablera sig också på bensinmarknaden i Finland, varken kan eller vill Stig Simelius kommentera. Det är inte hans bord. de Direktör Stig Simelius verkar också som ordförande för Norsk-Finska Handelsföreningen r.f.
32
Neste är inte längre ensam herre på täppan, inte ens inom området polyolefiner, i Finland. Norska Statoil, som år 1978 inmutade grannlandet som en del av sin naturliga hemmamarknad, växer sakta men säkert och närmar sig nu en marknadsandel på 20 procent.
Men konstaterar att hans huvudman ju nog är på alerten bl.a. i Baltikum där den första stationen redan har kört igång. Vidare spelar ju Statoil också en minst sagt central roll i diskussionerna gällande dragningen av en gaslinje från de norska fälten till Finland, en fråga som ju sist och slutligen avgörs av om svenskarna vill delta 1 projektet, eller ej.
Det blir alltid sol efter regn
De första norska polyolefinerna marknadsfördes ursprungligen i Finland under namnet Saga Petrokemi. År 1984 sålde Saga emellertid sin andel till Statoil som två år senare också köpte Norsk Hydros andel i polyolefinföretaget. Statsbolaget var därefter ensam herre på täppan.
—Det var kämpigt att prismässigt komma in på den då skyddade mark naden i Finland. Statliga skattepålagor på importvaror bromsade effektivt upp en snabbare utveckling.
Men i dag ser Simelius med tillförsikt på sin framtid som ”plastman” inom den ständigt växande polyolefina avnämarindustrin.
— Visserligen sjönk volymerna hösten 1991. men i det stora hela har plastindustrin förskonats från större katastrofer. Vi har under våren och försommaren sett klara tecken på ett nytt uppsving.
Med låg profil och tunn marknadsföringsorganisation fortsätter Statoil att stärka sin ställning som stabil och pålitlig hemmaleverantör med speciell inriktning på medverkan i tekniska utvecklingsprojekt.
Plasten i dess olika former breder fortfarande ut sig och stärker sin ställning som ett centralt och pålitligt konstruktionsmaterial. I våras presentera 10/19922 FRU de Neste ett påvisbart resultat av sin forskningar kring olika typer av plast som byggnadsmaterial. Ett tvåvåningsshus av plast, med likaledes plastinredning, på bolagets ägor i Borgå landskommun, får t.o.m. de tuffaste plastmotståndarna inom byggbranschen att i någon mån mjukna.
Remarkabel frammarsch
Statoil är ett ungt företag, även i Norge. endast tjugo år gammalt. Trots det rullar man i dag en omsättning på totalt 78 miljarder norska kronor. Nordsjögasen är den senaste produkten som nu exploateras och drar på sig en stor del av koncernens investeringskostnader.
Inom det petrokemiska området behärskar Neste och Statoil tillsammans 50 procent av den nordiska marknaden, vilket innebär att det också finns utomnordiska aktörer på arenan.
Kunde inte ett djupare samarbete mellan de två stora nordiska konkurrerande statsbolagen leda till en ännu större dominans på den nordiska marknaden?
Direktören för division polyolefiner Thore Anderson, som tjänstgör vid petrokemianläggningen i Bamble 160 km söderom Oslo, vill inte se på verk Från råvara till
FORUN, 10/1992
Kriser har inte enbart negativa förtecken, säger direktör Thore Anderson. Folk skärper sig och nödvändiga rationaliseringar kan genomföras i fullt samförstånd.
samheten enbart ur nordiskt perspektiv utan anlägger en mera europeisk syn på helheten.
—Inom den petrokemiska sektorn, i synnerhet gällande polyolefiner, är konkurrensen hård, men ger samtidigt också möjligheter till samarbete. Smarta samarbetslösningar behövs alltid i dagens hårda internationella läge, oberoende om man är konkurrenter i slutledet. Jag finner för närvarande att det nordiska samarbetet fungerar rätt bra, men det kunde givetvis vara ännu bättre. Till det måste jag väl tillägga att det industriellt sett alltid finns stora fördelar, om man kan samarbeta på ett vettigt sätt, men ute på marknaden där vardera parten befinner sig i en konkurrenssituation är npaturligtvis möjligheterna mera begränsade. I princip upplever vi Neste som en bra konkurrent och vi hoppas Neste har samma tankar om oss,
Varken EES-avtalet som träder i kraft i början av året eller ett möjligt EG-engagemang kommer enligt Anderson att rubba rådande cirklar.
—Vi lever redan nu i en fri konkurrenssituation.
Närmare kunden
Beträffande bulkvaror av typ polyolefiner där vinstmarginalerna är begränsade är det viktigt att dra ned trans vän ) STATOI 3 portkostnaderna till ett minimum och förlägga produktionen så nära marknaden som möjligt.
Neste har applicerat en filosofi som går ut på att köpa anläggningar litet varstans i Europa, och har nu egen produktion allt från Portugal i söder till Finland i norr.
Statoil med anläggningar i Norge, numera också i Antwerpen, har ambitioner att expandera eftersom det betyder en hel del för den totala lönsamheten att vara stor i branschen. Statoil har bl.a. noggrannt utvärderat situationen i det östligaste Europa, men har inga aktuella planer på etablering i området.
—Vi räknar med att tyskarna går kraftigare in just där vilket i sin tur kan lätta något på konkurrenstrycket i Västeuropa i stället. Benelux-länderna utövar större lockelse för närvarande.
Tillväxten garanterad
Polyolefinerna har enligt Thore Anderson fortfarande en fin tillväxtkurva. Inom tillväxtsektorerna kan nämnas tekniska applikationer där man ersätter metalldelar med plast. Inom bilindustrin kommer exempelvis användningen av polypropen att öka kraftigt.
—Vidare kommer byggnadsindu 3 strin att växa som avnämare av plastråvaror. Tänk bara exempelvis på det enorma behovet av att förnya näten av såväl vatten- som avloppsrör i de forna öststaterna. Där kommer polyetenet till sin fulla rätt.
En kontinuerlig utveckling sker på materialfronten, olika tillsatsämnen skapar nya ”mutationer”, och användningsområdena breddas och fördjupas. Aven miljöproblemen.
Plast och miljö
Diskussioner om plasten skall uppfattas som miljöbov eller ej förs på många samhällsnivåer och kraven på återvinning av uttjänta plastprodukter ökar.
Debatten som Statoil försöker föra är att plasten sett ur ett totalperspektiv är en ekologisk bra lösning.
—Tänker man exempelvis på energibalansen är plasten en billig råvara eftersom tillverkningsprocessen kräver rätt begränsade energiresurser. Just detta är något som debatten normalt inte tar hänsyn till. Beträffande återvinningsproblematiken har vi ännu inte riktigt kommit på de mest praktiska — lösningsmodellerna so samtidigt skulle vara ekonomiskt vettiga, På sikt kommer vi att uppdaga att förbränning av plast kommer att vara ett bra och dessutom miljövänligt sätt att återvinna energi. Men detta har vi inom plastindustrin ännu int lyckats klara att informera tillräckligt bra om.
Fördomar, bristande kunskaper och otillräcklig information av plastproducenterna utgör för närvarande en broms på utvecklingen. Detta trots att plastproducenternas gemensamma organisation PVMI-Plastic Waste Management Institute, som enbart jobbar med miljöfrågor och information inom gebitet, gör sitt yttersta för att nå ansvariga politiska beslutsfattare på olika nivåer.
Inställningen till plasten varierar fortfarande mycket. Tyskarna har i dag de tuffaste lagarna, i synnerhet gällande kraven på återanvändning.
Som ett första steg har Statoil och Hydro beslutat gå vidare med planerna på att etablera en anläggning som skall framställa produkter av blandat plastavfall. Anläggningen är tänkt att placeras i Telemark, nära Statoil och Hydro, och kommer att ha en kapacitet på 4 000 ton per år. Investeringen beräknas uppgå till 50 mijoner kronor. Byggbeslutet fattas i början av år 1993.
Full fart fram
Statoil satsar cirka sex miljarder norska kronor på investering i två stora petrokemiprojekt. Projekten. närmast baserade på gas, har dragits igång. En stor metanolanläggning byggs upp på norska västkusten och den andra stora delen är en anläggning som skall producera ”MTB” d.v.s. ett blyersättande tillsatsmedel för bensin. Om trefyra år är produktionen i gång.
Metanolanläggningen skall enligt beräkningarna täcka en fjärdedel av det europeiska totalbehovet.
— Branschen i sig är synnerligen konjunkturkänslig. Vissa år har vi haft en väldigt fin lönsamhet. Delar av vår verksamhet har t.o.m. tidvis legat i lönsamhetstoppen i Norge. Också vågdalar har vi fått uppleva. dagens kristider inte att förglömma. men ändå är det för närvarande full fart fram.
10/1992 F RUN