Fusionsenergi för miljarder
av Leif Bergström Forum 1998-06, sida 34, 16.06.1998
Lu Yr Lil I 13 Li > Ö
Byta ningar
Fusionsenerg fter alla svarta rubriker och storvulna chefsframträdanden kan det nu sägas statistiskt: 1998 är på väg att slå alla rekord vad gäller företagssammanslagningar. När DaimlerChrysler-fusionen offentliggjordes hade amerikanska företag sedan årets början slutit 444 överenskommelser till ett värde av 630 miljarder dollar. Under samma tid för ett år sedan uppgick företagsaffärerna till futtiga 260 miljarder, Kommentarerna till den transatfantiska bilfusionen har varit nästan uteslutande positiva. Fackföreningar i Detroit ser de tyska och de amerikanska produkterna som så olika att de bör komplettera varandra - i en synergi som inte kräver personalnedskärningar.
Miljarder kan sparas
Företagen själva säger att de kan spara 3 miljarder dollar per år i utveckling, inköp och distribution. Branschexperter ser till Chryslers designdrivna produktion, som gjort det möjligt att snabbt gå från koncept till ny modell för exotiska nischmarknader, och anser att amerikanerna där kan lära tyskarna ett och annat. Daimler-Benz har det kapitalflöde som gör det möjligt att realisera Chryslers goda idéer. Tyskarna erbjuder en global försäljningsorganisation, tidigare en brist som begränsade Chrysler till hemmamarknaden. Mercedes-Benz är ett av världens mest statusiaddade märkesnamn. Chrysler är minstingen bland de amerikanska jättarna, räddad från konkurs av regeringslån - återbetalat i rekordtakt - och nu ansvarigt för USA:s bästa nytänkande i bilproduktion Affären på 38 miljarder dollar är den största industrifusionen någonsin.
Men i storlek överskuggades den fyra dagar senare av 62 miljarder-dollaraffiren mellan de amerikanska telebolagen SBC och Ameritech. Samgåendet har kritiserats för att skapa en try koncentration av företag bildade ur resterna av det uppbrutna monopolet AT&T.
”UNITED WE STAND?” HAR FÅTT EN NY INNEBÖRD E TAKT MED FUSIONSFEBERN I USA. NU STRÄCKS FUSIONSHÄNDERNA ÖVER ATLANTEN I HANDSLAG SOM SKALL GE DET BÄSTA FRÅN TVÅ VÄRLDAR.
Huruvida affärerna i framtiden kommer att ses som framgångsrika är osäkert. Mängder av sammanslagningar har inte varit det, utan slutat i skilsmässor och förluster. En orsak är att priserna i den nya konsolideringsvågen drivits upp.
”Premierna uppköparen betalat de senaste 10-15 åren är upp till fem gånger högre än under 60- och tidiga 70talet då fusioner som regel skapade mervärde för aktieägarna”, säger professor Mark Sirower. New York University. Hans bok The Synergy Trap utkom 1997.
Två av hans kollegor, Tim Loughran och Anand Vijh vid University of Iowa har studerat resultatet av 947 sammanslagningar mellan börsnoterade företag åren 1970-89. Deras slutsats: aktieägare gör klokt i att sälja om affären görs i utbyte av aktier. Denna betalningsform ledde till att aktierna under en femårsperiod ökade med blott 61 procent, inklusive utdelning. I de tidigare vanligare kontantaffärerna blev aktieägarnas återbäring om de behöll aktierna i fem år i genomsnitt 113 procent.
”Företag vill inte betala kontant om de anser att deras egen aktiekurs är övervärderad. Om ett företag betalar kontant kan det innebära att kursen är undervärderad”, sade Loughran.
Fientliga kap bättre! De fann också att dagens ömsesidig välkomnade affärer inte bådar gott för aktieägarna, om historien är en mått i bilvärdden… VAN för miljarde stock. Den största uppgången i aktiepriser noterade i stället företag som fusionerats under de mest fientliga omständigheter. Sannolikt är att initiativtagaren då kände sig fri att genomöra långtgående förändringar och nedskärningar.
Thomas Middelhoff som i höst blir styrelseordförande för tyska tryckerijitten Bertelsmann förklarade efter DaimlerChrysler-affären ”Det finns inga tyska eller amerianska företag, bara företag som är framgångsrika och som inte är det”
Bertelsmann är engagerat i ett försök att överta amerikanska Random House. Båda de tysk-amerikanska fusionerna har setts som ett bevis på affärslivets globalisering.
Mer dynamik förr?
Kanske är det inte fullt så enkelt.
”Globaliseringen har nått ungefär samma nivå som den hade 1913” ,säger ekonomen Robert Pollin vid University of California at Riverside.
Han har funnit att utrikeshandeln i relation till världens totala produktion är jämförbar med situationen i början av seklet. Samma sak gäller utländska direktinvesteringar. 1913 hade västvärlden åtnjutit en 40-årig tillväxtera driven av teknologiska landvinningar - järnvägar, elektrifiering, oljefynd etc. Varor utbyttes mellan länder i Nordamerika och Europa. Råvaror hämtades från kolonierna i tredje världen. Företagare med ambitioner lät sig inte stoppas av nationella gränser. Situationen var ganska lik dagens även om det nu är elektronik och bioteknik som driver utvecklingen. Men Pollin påpekar att såväl den ekonomiska tillväxten som handelns ökning var snabbare under expansionseran kring sekelskiftet.
”I väsentliga avseenden är dagens globaliseringstrend bara en återgång till en internationell integreringsprocess som abrupt bröts av världskrigen och den stora depressionen”, säger han. & Leif Bergström/New York
FORUM NR 6/98