Ger vi bort vår trumf att kommunicera på svenska

av Per-Olof Karsten Forum 1977-12, sida 38, 31.08.1977

Taggar: Teman: svenska språket i Finland

Per-Olof Karsten, Finsk-svenska handelskammaren:

Ger vi bort vår trumf | att kommunicera på svenska

En svensk kund sökte förgäves information från den finska tillverkaren utan att någonsin få tag på rätt person därför att växelflickan inte förstod vad han sade.

I ett annat fall var resultatet lika klent, eftersom företagets tekniska expert inte kunde svenska, och exportchefen, som klarade sig på svenska och brukade fungera som tolk, var på semester.

Den finländska konkurrenskraften har försämrats i Sverige på grund av vår höga kostnadsnivå. Håller vi dessutom på att ge bort en av våra viktigaste försäljningstrumf: förmågan att kunna kommunicera på svenska?

Tekn lie Per-Olof Karsten, VD för Finsk-svenska handelskammaren i Sverige, har sett alltför många exempel på de bristande kunskaperna i svenska hos finska exportörer.

y»” Kostnadsutvecklingen i Finland har som bekant i takt med inflationen utvecklats snabbare, än i våra nordiska grannländer och konkurrenskraften i motsvarande grad försämrats.

Speciellt gäller detta Sverige, vår kanske viktigaste basmarknad, som köpt inemot 18 procent av vår totala export.

Allehanda mer eller mindre surrogataktiga recept har försökts mot den otillfredsställande exportutvecklingen. Även om handelsbalansen med Sverige förbättrats är läget och framförallt framtidsutsikterna långt ifrån tillfredsställande.

Finlands försämrade konkurrenskraft ter sig allvarligare, då den in 3 ”Så nära Sverige som vi är bör vi ha bättre förutsättningar än många exporterande konkurrenter att etablera goda kontakter med svenska köpare. faller i en lågkonjunktur, då man borde ha reserver att falla tillbaka på i väntan på bättre tider, Sådana reserver i form av kapital eller lageröverskott finns som bekant inte nämnvärt att ta av.

För att få ner styckekostnaderna borde, om inte de direkta kostnaderna kan dämpas till konkurrentnivå, effektiviteten ökas. Detta innebär nyinvesteringar för modernisering och kapacitetsökning — vartill medel i regel ej finns — eller helt enkelt en effektivare arbetsinsats för att öka produktiviteten. Oftast torde bägge behövas.

Inbesparingar kan ofta även göras på marknadsföringssidan, utan at nödvändigtvis sänka säljeffekten, vilket lätt vore ödesdigert. Den påtagligaste rationaliseringen går väl ut på att ändamålsenliga marknadsföringsresurserna och att optimera mellanhänderna för att minimera de kostnader de medför.

Det förra innebär ökad marknadsanpassning med minsta möjliga personalresurser, det senare mer direkt kontakt med konsumentledet. Gemensamt för bägge åtgärderna är ökade krav på intern och extern kommunikation.

Informationen måste löpa snabbt, säkert och i första hand på ett för kunden tillfredsställande sätt. Säljåtgärdena skall inte göra köpandet svårare utan tvärtom lättare för kunden. Helst också billigare. Så får vi nya, välbehövliga säljarargument i det kärva konkurrensklimatet. Samtidigt ger en mer direkt konsumentkontakt möjligheter till bättre och mer marknadsorienterad <produktutveckling. Snabba och korrekta impulser från marknader blir ofta avgörande för innovationen.

Allt detta kan låta väl enkelt och teoretiskt — och gäller heller inte alltid.

Kommunikationen får mer och mer en avgörande roll, ungefär som mellan eldledning och artilleri. Eldledningens arbetsinsats blir mer värdelös ju sämre kommuniceringen med batteriet löper.

Och det finns verkligen orsak att ta sig en funderare över läget i dag när det gäller export till Sverige, märkväl på det andra inhemska tungomålet.

Var brister det?

Det brister allför ofta i — språkkunskaper (köparen bestämmer språket och i Sverige köper man i regel på svenska) — svårigheter få tag på insatt person (kan bero på bristande språkkunskaper någonstans på vägen) tex hos telefonväxeln eller hos den i saken tekniskt bäst insatta

Vänd!

FORUM 12/77