Gjorde Koivisto rätt?
av I J Forum 1976-10, sida 07, 09.06.1976
FORUM 10 » 76
Gjorde Koivisto rätt?
FINLANDS BANK-CHEFENS UTSPEL var, att ackompanjerad av proteststormar skära ned krediterna till affärsbankerna med 200 miljoner mark och därigenom ytterligare begränsa deras möjligheter att ge lån. Gjorde han rätt?
Koivistos motiveringar var följande + Exportutsikterna håller på att förbättras och skapar förutsättningar för uppgång.
e Uppgången bör utnyttjas till att korrigera inre och yttre balansrubbningar i vår ekonomi.
e Uppsvinget får inte leda till överhettning — dess verkningar måste dämpas.
På känt maner utdelade centralbankchefen några förmanande ord, dels till affärsbankerna, vars överskridningar och givetvis också straffräntor varit betydande, dels till regeringen vars oklara politik gör det svårt att bedöma den ekonomiska utvecklingen. Affärsbankerna reagerade prompt, och talade om en “obehaglig överraskning” och om ”alltför tidiga åtgärder”. Stämmer det?
BESLUTET KOM HELT SÄKERT INTE som en överraskning. Tvärtom hade affärsbankerna kunnat vänta det en längre tid, såsom också framgår av andra uttalanden från deras sida. De hade bara trott att åtstramningen skulle kopplas ihop med frigivningen av importdepositionerna. Bankerna klagar nu över att kreditgivningen inte så snabbt kan anpassas till de nya direktiven. Men det är antagligen just detta glapp mellan direktiv och förverkligande som fått Koivisto att slå till redan nu.
Efterfrågan på krediter har minskat. Också om ingen säkert vet om det beror på att företagen v et att det är lönlöst att försöka få lån, eller på att investeringsbehovet verkligen har minskat.
Nedskärningen på 200 miljoner mark, eller 8 procent ledare är sist och slutligen relativt liten i förhållande till exempelvis importdepositionernas summa som nu ligger över en miljard. Bankerna ville koppla ihop åtstramningen med frigivandet av importdepositionerna. Det är dock osäkert om de hade kunnat fånga upp dem. De har väl i själva verket mycket små möj ligheter att kontrollera vad.som händer med deposi- tionsmiljarden när pengarna väl lyfts.
DET KAN INTE HELLER FINLANDS BANK. Kanske Koivisto kan tänka ut ett listigt sätt att kanalisera de frisläppta depositionerna tillbaka till bankerna, i stället för att se dem gå okontrollerat ut på marknaden? FB-chefens uttalande om ljusare utsikter för exportindustrin kritiserades också. Han torde dock vara rätt väl informerad. Den tunga metallindustrin har klarat sig bra under konjunkturnedgången. Där torde de svåra åren ännu ligga framåt i tiden. Den mekaniska träförädlingen har visat en klar uppgång under de senaste månaderna. Sämre är det med massa och papper, de tunga posterna i exporten. Där har industrin kört stora mängder i lager, och det tar sin tid innan de töms. Nu ligger mycket pengar bundna i de överstora lagren, varför företagen lider skriande brist på driftskapital.
Värst kommer naturligtvis handeln att drabbas, samt alla enskilda låntagare.
Hur FB-direktiven påverkar: sysselsättningen undvek riksbankschefen att svara på. Han konstaterade endast att arbetslösheten blir ett svårt problem också nästa vinter, framför allt den strukturella arbetslös heten. Kreditpolitiken bidrar säkert inte till att göra den lättare.
MEN I STORT SETT är det positivt att vi har en självständig och obunden instans som Finlands Bank, som utan fumlighet och tillräckligt snabbt bedriver en ekonomisk politik som verkligen går i takt med konjunkturerna. I det avseendet har våra andra beslutsfattare en hel del att lära. LJ O