Gorbatjov har det inte lätt

av P-E Paul Forum 1986-17, sida 19, 06.11.1986

Taggar: Orter: Sovjetunionen Teman: ekonomi

SOVJE å hela den byråkratiska apparaten D ormfattar många miljoner människor, vilkas — sammanlagda = inflytande täcker hela Sovjetunionen, inser man vilket sisyfosarbete Michail Gorbatjov har för att få de nya idéerna att slå igenom. Enbart korruptionsundersökningarna som inleddes redan under Juri Andropovs tid gällde och gäller inte mindre än omkring två miljoner tjänstemän, företagschefer och företagstjänstemän. Kampen mot alkoholismen var och är ett annat likhande sisyfosarbete. Gorbatjov har fått lov att samtidigt agera på tre olika fronter: näringslivet, kulturpolitiken och utrikespolitiken. På alla tre områden för han fram nya friska idéer och vill få till stånd dynamik och förändringar. Under den tid han har varit vid makten har det dock blivit allt klarare att han också möter motstånd mot sina idéer.

Ideologi

I början av september publicerade Pravda på nästan en hel sida Centralkommitténs nya riktlinjer för partiets ideologiska organ Kommunist. Detta viktiga beslut har skrivits av partiets chefsideolog och andra sekreteraren i Centralkommittén och även andra mannen i partihierarkin, Igor Ligatjov. Beslutet fastställer gränserna för Gorbatjovs reformer och utrikespolitiska initiativ med uttryckligt fasthållande vid de marxistisk-leninistiska grundsatserna.

Centralkommittåns beslut är hett i linje med 27 partikongressen, som antog reformplanerna: ”Nytänkandet måste utvecklas och konservatism och rutiner, förlegade föreställningar och fördomar måste bekämpas”. Massmedia, socialvetenskap och kultur skall tjäna den dynamik och de förändringar som 27 partikongressen fastställde, men alla dessa medel “skall också förhindra, att den vetenskapligttekniska revolutionen leder till en nedvärdering av den kommunistiska ideologin”. Ramarna för Gorbatjovs reformer anges mao av de gamla marxistiska-leninistiska perinciperna.

Samtidigt har chefen för Centralkormmittéernas propagandaavdelning bytts ut. I mars i år utsågs Alexander Jakovlev, som var Gorbatjovs man, till propagandachef. I augusti övertogs posten av Juri Skljarov, en historiker liksom Jakovlev. Skljarov blev 1976 ställföreträdande chefredaktör för Pravda och 1982 chefredaktör för en internationell kommunistisk tidskrift om fred och socialism som utkommer i Prag. Denna tidskrift är känd för sina stalinistiska åsikter, men har sedan januari i år också öppnat sina spalter för artiklar om reformer.

Det mest märkliga i dessa sammanhang är, att Gorbatjov inte alls nämns som den ideologiska auktoriteten, såsom tidigare har varit fallet.

FÖRUN 17/1986

Under drygt ett och ett halvt år har Michail Gorbatjov suttit vid makten i Sovjetunionen. Mycket har förändrats under den tiden — men mera är alltjämt oförändrat. Någon lätt uppgift är det inte att införa ett nytt dynamiskt tänkesätt i det väldiga landet. Det gäller inte endast att få den högre hierarkin att omfatta de nya principerna om effektivitet, decentralisering, större öppenhet och informationsberedskap samt kamp mot korruption och maktmissbruk. ”Det nya tänkesättet” måste tränga ned till alla byråkratiska nivåer.

GORBATJO har det inte lätt

Trögt förändringsklimat

Onsdagen 1 oktober höll Gorbatjov ett långt tal i Moskva inför en församling sovjetiska sociologer. Här vädjade han om stöd för sina idéer, och omtalade också öppet att han möter motstånd. Han sade bl a: “Det gamia viker inte undan utan strid, det gamla finner alltid nya former för att anpassa sig till livets dynamik genom olika skolastiska spetsfundigheter”.

Och vidare: ”Det gamla försöker tvinga in konceptet om acceleration och förändring i föråldrade dogmer och stereotypa ramar, och sålunda beröva det nya dess revolutionära innehåll”. Och han slutade med att bl a konstatera att det ideologiska budskapet nu genomgår en kris | Sovjetunionen, ”man hör det nog, men tro och intresse saknas”.

Michail Gorbatjov har inte lätt att få till stånd något verkligt nytänkande, att åstadkomma ”den revolution” som skulle ge Sovjetunionen en helt ny prägel. Den gamla surdegen sitter envist kvar, och alltför många har svårt att fatta det nya budskapet.

Ekonomi

Ser man på de resultat som har uppnåtts under den tid Gorbatjov varit vid makten, så är de i alla fall rätt imponerande

Inom ekonomin har arbetsproduktiviteten ökat ansenligt efter letargin under slutet av Bresjnev-eran. Under tiden januari-augusti i år var ökningen enligt APN 4,8 procent mot 4,1 procent planerat. Industriproduktionen hade samtidigt vuxit med 5,2 procent mot planerat 4,3 procent.

Å andra sidan har Sovjetunionen drabbats av stora ekonomiska motgångar. Oljeprisets fall betyder att landet förlorar en tredjedel av sin intrad av västvalutor eller ca 7 miljarder dollar per år. Bristen på konvertibla valutor är stor, och pressar ned landets import från väst med 15 procent enligt Wiener Institut för internationale Wirlschaftsvergleiche. Den svaga skörden, och Tjernobyl-olyckan förvärrar ytterligare läget. I år beräknas spannmålsskörden underskrid senaste års redan svaga resultat som var 190 miljoner ton. Torka och köld är de viktigaste orsakerna.

Nu måste Sovjetunionen låna rätt stora belopp I väst för att trygga importen av avancerad teknologi, utan vilken reformerna knappast kan genomföras. Upplåningen beräknas bli 8 miljarder USD i år. Samtidigt ökar guldförsäljningarna från Sovjetunionen. Guldpriset stiger nu som en följd av sanktionerna mot Sydafrika.

Kultur

Inom kulturlivet har Gorbatjov lyckats åstadkomma en något större öppenhet. Informationen har blivit snabbare och sakligare. Kulturlivet är livligt och bla sociologi och historia förefaller att möta ett allt större intresse.

Betydelsefullt är också det faktum att kyrkan har fått bättre verksamhetsmöjligheter. En ny förordning om ”de religiösa föreningarna” har utgivits som ökar prästernas möjligheter att verka. Mycket viktigt är att ”de religiösa föreningarna” (sas församlingarna) nu betraktas som juridiska personer, som får äga fast egendom, transportmedel m m,

Utrikespolitik

Inom utrikespolitiken har Gorbatjov visat stor aktivitet. De många nedrustningsförslag som han har gjort ger säkert Sovjetunionen växande goodwill. Kriget i Afghanistan är däremot en tung black om foten, inte endast politiskt utan även ekonomiskt.

De förbättrade relationerna med Kina är kanske den största och kanske även den viktigaste utrikespolitiska frarngång som Sovjetunionen tills vidare har haft under Gorbatjovs tid.

Det misslyckade mötet i Reykjavik mellan Gorbatjov och president Reagan kan tänkas snarare stärka än försvaga Gorbatjovs ställning inrikespolitiskt. När ett folk känner sig hotat, brukar det samlas kring sin ledare. Historien visar, att detta är särskilt fallet med det ryska folket.

P-E Paul 19