Gulfkriget i globalt perspektiv
av Janne Salonen Forum 1991-02, sida 05-07, 07.02.1991
Ed MKryssningsmissilen Tomahawk var koalitionens första hälsning till Saddam Hussein: ”Vi menar allvar”.
Vid första påseende verkar Gulfkriget vara endast den senaste i en lång rad av regionala konflikter efter andra världskriget: Koreakriget, Vietnamkriget, krigen i Mellanöstern åren 1948, 1956, 1967, och 1973 — och det föregående Gulfkriget, mellan Iran och Irak, åren 1980-1988.
I själva verket har kriget mellan de västallierade och Irak dock en epokgörande betydelse: krigets förlopp och utgång kommer att avgöra hur den globala säkerheten efter det kalla krigets slut kommer att utformas.
Text: Janne Salonen
GULFKRIGE i globalt perspekti et kalla kriget mellan Väst och D;: är oåterkalleligen över, även om Sovjet skulle återfalla i diktatur och försöka vrida klockan tillbaka: genom att Sovjet har givit upp Tyskland och resten av Centraleuropa, har landet förlorat sin geopolitiska rang som supermakt. Sovjetunionen är inte längre förmöget att projicera sin makt utanför sina egna gränser i nämnvärd grad, och kommer inte att återfå denna makt innan den sovjetisk-ryska ekonomin är grundligt rekonstruerad och erbju F RUN 2/199 der en bas för en genuin supermaktsposition — något som kommer att ta flera decennier ifall det någonsin blir möjligt.
Utmaning för USA
Gulfkrigets globala strategiska betydelse ligger i att det prövar den enda återstående supermaktens, USA:s villighet och förmåga att utöva globalt ledarskap, med flankstöd av Europa och Japan, och att vid behov ta till militära medel för att försvara den globala stabiliteten gentemot destabi iserande element såsom Saddam Husseins Irak. Utmaningen är desto större genom att den kommer i ett ögonblick då nya USA-ledda världsordningen ännu inte har utkristalliserat sig: Gulfkriget kommer att pröva bäde USA:s vilighet att utöva globalt ledarskap. och dess allierades solidaritet. Ifall USA och dess allierade framSri r sig ur Gulfkriget, kan g att en global USAedd säkerhetsstruktur framträder. bavand
GULFKRIGE i globalt perspeldti scrad på NATO — vars ursprungliga roll som motvikt till Sovjetunionen nu är förlegad. Sannolikt blir resultatet en global säkerhetsstruktur som består av, NATO samt av betydande västallierade i den övriga världen. speciellt av Japan: strukturen kan mycket väl vara lösare än den som idag finns inom NATO.
Den nya globala säkerhetsstrukturen kommer att utkristalliseras fortare tack vare Gulfkriget: USA:s allierade — vare sig de tillhör NATO eller inte — förväntas att delta i den allierade operationen på något sätt, och detta samarbete med global räckvidd kommer väl att få en klarare struktur under Gulfkrigets förlopp.
Håller fronterna?
Denna nya globala konstellation har inte egentligen någon motvikt. vilket försvagar dess inre kohesion. om nu inte arabvärlden och stora delar av den islamiska världen koalescerar och bildar en sådan motvikt. Det är inte sannolikt att den heterogena muslimska eller arabiska världen vore förmögen till detta.
Det är dock fullt möjligt att detta embryo till ett globalt säkerhetssystem
Varje dag Saddam Hussein lyckas dra ut på kriget gör honom till hjälte bland araberna och till en legendarisk gestalt. Saddams egen hjälte är Nasser, vars ställning bara stärktes i takt med militära förluster.
lider skeppsbrott ifall motgångarna i Gulfkriget blir så svåra att de allierade inte förmår hålla ihop, eller ifall någon av de ledande medlemmarna drar sig ur. Gulfkriget kan bli både utdraget och kostsamt i människoliv och material, och till slut kan påfrestningarna komma att slita sönder västalliansen. Det kan mycket väl bli den svå Foto: Gamma
N a
Koalitionens kommendör general H Norman Schwarzkopf III, “Björnen”, har lovat “sparka Saddam i baken”. Schwarzkopf har meriter från Vietnam, Grenada, MÖ (1988), Panama — men “avskyr krig”. Han är förtjust I opera och balett. ÅSE raste krisen för Väst på ett halvsekel — och en kris som Väst inte klarar sig ur helskinnad.
Irak en nyckel
För Mellanösterns del kan sägas, att om Iraks hot mot hela regionens stabilitet inte kan neutraliseras genom Gulfkriget. leder detta till en ökande
Foro: USIS
Ett markkrig betyder ett långt krig. och ”förluster” — eller i klartext en massa döda. Ökenkrig är enligt bedömare vad Saddam siktat på: USA-publiken är känslig för lik. M-1 Abrams tanks hör till koalitionens arsenal i sanden.
2/1991
F RU instabilitet. Ifall de västallierade däremot är framgångsrika och lyckas driva Irak ut ur Kuwait samt krossa dess militära styrka, så har detta en positiv effekt på regionens utveckling: då återstår inte längre något betydande land i regionen som försöker stärka sin position genom att projicera en stark militär makt på sina grannar. Aven Iran har i all tysthet övergivit alla tankar på att sprida sin fundamentala muslimska ideologi med vapenmakt, och koncentrerar sig klokt nog på den egna återuppbyggnaden och ekonomiska utvecklingen.
Ifall Mellanöstern kan lämna bakom sig sin instabilitet och militarism, och kan börja koncentrera sig på den ekonomiska utvecklingen, så betyder detta att regionen ganska snart kan uppnå asiatiska tillväxtsiffror. Ifall regionens instabilitet minskar och välståndet ökar, får detta en starkt positiv effekt på den globala säkerheten och ekonomiska utvecklingen.
Gulfkriget och världsekonomin
Gulfkriget har en depressiv effekt på världsekonomin om krigshandlingarna leder till att oljeexporten från Mellanöstern helt eller delvis avskärs. I detta fall har det antagits att råoljepri set kunde stiga t o m till 100 USD per.
fat (mot ca 30 USD strax före krigsui brottet). En sådan utveckling skull ha en starkt depressiv effekt på vä ekonomin. och skulle medföra en djup global recission, kanske rentav en depression. I skrivande stund verkar det dock som om hotet mot oljeexporten skulle ha avvärjts tack vare det allierade luftherraväldet. Den omedelbara reaktionen på marknaden var att oljepriset sjönk med en tredjedel på några timmar, eftersom världens största oljelager flödar över i och med att alla har lagrat upp olja och oljeprodukter efter bästa förmåga — för alla eventualiteter. Då det i denna situation blev klart att något omedelbart hot mot oljeexporten inte förelåg, sjönk priset dramatiskt eftersom ingen längre hade bråttom med att öka på sina lager. Det visade sig dock efter några dagar att prisnedgången hade varit för våldsam, på kort sikt: faktum är att man ännu inte vet om oljeexporten från Gulfen är helt tryggad. eftersom tankertrafiken så gott som avstannat efter den 15 januari: då oljebefraktningen från Gulfen åter kommer igång, leder starkt förhöjda krigsförsäkringspremier till kraftigt höjda fraktkostnader, vilka i sin tur med tiden avspeglas i råoljepriset. Det är också ännu för tidigt att se i vilken omfattning tex minering av farvatt F RUN 2/1991
Foto: GAMM nen försvårar oljeexporten.
Ifall oljeexporten från Gulfen någorlunda smärtfritt kan hållas igång, räknar man med att oljepriset kommer att stabilisera sig någonstans kring 15 USD per fat, möjligen ännu lägre — eftersom det som sagt finns så kolossalt mycket olja i lager hos konsumenterna, eller på väg till konsumenterna.
Boom i sikte?
Ifall en halvering av råoljepriset blir någorlunda bestående så får detta dramatiska effekter på världsekonomin. Det betyder en kraftig förbättring av utrikeshandelns terms of trude för alla oljeimporterande länder, och att 90talet får en ekonomisk vitamininjektion.Detta kan jämföras med den starka puff världsekonomin fick genom oljepriskraschen år 1986: 80-talets sista år var ju en kolossal boom.
En halvering av oljepriset betyder tex att USA:s handelsbalansunderskott kraftigt reduceras, och kan komma att förbytas till ett överskott. Inflationstrycket minskar överallt. vilket ger möjligheter till räntesänkningar världen över: denna följdeffekt har en större betydelse för världsekonomin än råoljeprissänkningen i sig.
I det mest gynnsamma scenarict kan en råoljeprissänkning leda till mycket goda världskonjunkturer från 1992 framåt, och den globala tillväxttrenden kan återgå till 3 procent, efter en nedgång till något över 2 procent under 1991.
Det kan således mycket väl hända att domedagsstämningarna inom den finska ekonomin är överdrivna: om världskonjunkturen på nytt sätter fart så klarar vi oss utmärkt, förutsatt att vi kan hålla den inhemska inflationsutvecklingen under kontroll. LJ