Utgiven i Forum nr 1984-19

Halm blir värme

av Sigyn Alenius Forum 1984-19, sida 17, 28.11.1984

Taggar: Teman: energi

19/84 FÖRUN

Av SIGYN ALENIUS

Halm blir värme!

Energi, teknik och envishet satte i gång halmverket i Ringsted som nu kör på andra året. Allt fungerar fint och alla är nöjda, börjande ned bönderna som levererar halmen och slutande med konsumenterna i husen i Ringsted som får värme och varmvatten billigt. Ringstedverket är ett enmansjobb. Ritat, planlagt, genomfört av storbonden T. Garth-Griner. Alla sa nej, men GarthGräner ville, och han fick sitt projekt igenom.

IE 30 procent billigare blev priset för värmen och varmvattnet när Ringsted 4 februari 1983 sa farväl till oljan och drog halmen i gång. Halmverk finns i Danmark tidigare — två städer, Svendborg på Fyn och Grenå i Jylland har kommunalt drivna halmverk. Gemensamt har de tre verken att de ligger mitt i stora lantbruksdistrikt — vägen från halmen till verket är kort. Men i övrigt är Ringstedverket annorlunda än de två andra. De andra har fått stadstöd, kommunala pengar och EG-medel, I Ringsted är det bokstavligen en man som driver verket. Garth-Griner. Och värmeproduktionstekniken är en annan.

Miljövänlig värme

Oljekriserna 1973 och -78 var starten. Men varken staten, kommunen eller lantbrukarkollegerna vågade sig in i projektet. Vi har vårt fjärrvärmeverk sa kommunen — du behövs inte.

Men Garth-Griner var av annan uppfattning. Som ”ballast” för sin envisa halmverksplan hade han 500 hatmproducerande spannmålshektar, en stor gård t.o.m. efter danska begrepp. Nejden kring Ringsted är, som så många platser i Danmark, ganska platt. Brasorna på åkrarna varje höst var en ständigt återkommande irritation och risk: Flygande gnistor och sotpartiklar. Blåsten i Danmark är evig, lugna åker-brasdagar är tunnsådda. Och fö, irriterade det denna storbondes sinne för ekonomi att halmens energipotential låg outnuttajad. Det produceras 7 miljoner ton halm i Danmark varje år. Lantbruket använder drygt hälften. Experimenterande produktioner av briketter, proteinkulor och papper är i gång, men 2,5 miljoner ton bränns.

Tekniken i Ringstedverket skiljer sig från de två andra. Den är enklare. Och medan de andra klipper halmen i små bitar blir den i Ringstedverket fullständigt krossad. Fibrerna spjälks på längden och finhackas på tvären — slutprodukten är nästan ett pulver. Så små och lätta är partiklarna, som blåses in i för bränningsugnen att en del av dem förbränns flygande, de hinner aldrig falla ner på bottnen av pannan.

Halmbalarna levereras av bönderna direkt till verket, där det alltid finns ett lager för 12 dagar. Mera ryms inte, Mellan ba larna och förbränningsugnen är alltid en flera meter fri plats, ett brandbälte. Från lagret hämtas balarna automatiskt av en kran levererad av finländska Kones danska dotterbolag, som släpper ner dem på ett brett löpande band. Under transporten till ugnen klipps rep eller nylonband som håller ihop halmbuntarna av och faller ner.

”Persiljehackaren” som Garth.Griner kallar finfördelningsaggregatet, är seammanbyggd med ett aggregat som blåser in den hackade massan direkt i ugnen, där förbränningstemperaturen är 850 grader. Med tillhjälp av ett konvenktionssystem, dvs ett vattenfyllt rör utanom röret genom villket den upphettade röken förs från värmepannan, fortsätter röker med sista avgångsstation i skorstenen där temperaturen är 150 grader. Lägre kan den inte vara, då skulle man riskera kondensering. Det uppvärmda vattnet går direkt ut i värmerören och når konsumenterna vid 85 grader. Halmtillförseln till värmepannan regleras automatiskt så att man uppnår de värmegrader som önskas. Returvattnet har i genomsnitt 55 grader.

Huvudhemligheten i detta totalsystem är att alla onödiga och kostnadsökande mellanstationer t.ex. lagring av den hackade massan har undgåtts. Samtliga processer löper direkt in i varandra.

Ingen vinst

Ekonomin är enkel och direkt, liksom tekniken. Mannen som har skapat verket är varken ekonom eller ingeniör. Han är en praktiskt arbetande lantbrukare med huvudet och händerna skruvade på som sig bör. Min idé är god, var hans argument, jag han tänka tekniskt, rita själv, övervaka byggandet och finansiera själv.

Han bad om — och kan fick — banklån till alla de 12 miljoner kronor som projektet kom att kosta. Kommunen ställde garanti — här var trots allt fråga om ett projekt som kunde väntas sänka värmekostnaderna för kommunens inbyggare med 30 procent. I garantiavtalet ingår att kommunen om 20 år får hela verket avgiftsfritt och att det kan stoppas meddetsamma ifall dett visar sig att den energi som det producerar blir dyrare än vad kommunen kan skaffa på annat sätt. Förtjänä på sake ska Garth-Grönen inte — utöver en fastlagd och av kommunen godkänd lön. Den motsvararar vad han kallar en ”mellanteknikerlän”: Ingenting som man blir miljonär av — “men jag har ju min gård. Dethär är ett tillskott — och jag ju ha betallt för att övervaka driften. ”

Det utgående priset — det som värmekonsumenterna betalar — är helt enkelt vad det kostar att hålla verket i gång. En dansk lag säger att ingen får förtjäna på energiproduktion — eventuella prisfördelar ska komma konsumenterna till godo.

Kostnaderna består, förutom av förräntning och avdrag på de 12 miljonerna och Garth-Criäners lön, av lön till tre andra: en lantbrukare och en merallarbetare som delar jobbet med Garth-Gräner jämte en lärling. Hela processen är automatisk, arbetet består av att vara till hands för det fall att det skulle bli stopp eller andra problem. Hittills har sådana inte upplevts. Dessutom ska man ta emot halmbalarna när de kommer in .

Leverantörerna köar

Halmen levereras av 22 lantbrukare i trakten runtomkring. Längsta avståndet är 15 kilometer. De sköter transporten själva och får för varje avlevererat kilo halm i genomsnitt 43 öre för en fuktighetsgrad på 15 procent. Torrare halm betalas med högre pris, 4 procent högre för varje procent halmen är torrare och med motsvarande sämre pris om den är våtare. Idealfukten är 11 procent.

Alla leverantörerna är bunda av 5-åriga kontrakt, som också binder verket. Många står i kö för att leverera, men tillsvidare kan inte mera än 13.000 ton om året avtagas. Det blir till 35.000 gigakalorier. Kapaciteten är dubbelt upp. Den begränsas av att Ringsted kommun själv har ett fjärrvärmeverk som bränner avfall. Om sommaren är halmverket stoppat — avfallet måste ju brännas och energibehovet är så mycket mindre under de varma månaderna.

Verket betecknas av omgivningen som ett miljöplus, Ingen oljelukt, inget nedfall. Röken ör totalrenad, askan. som utgör hara 5 procent av den halmen, har passerat en vattenbassäng innan den hamnar på soptippen — vattenbassäng helt enkelt för att ha hundraprocertig säkerhet mot gnistor och damm.

Huset där verket är inrymt är rent, och larmfaktorn så pass låg att inte heller den stör. I framtiden är det meningen att askan, som innehåller 90 procent kali (som lantbrukarna i form av konstgödsel kör ut på åkarna idag) ska användas för att gödsla jorden.

— Såna nya idéer måste inarbetas under en längre tid, säger Garth-Griner. Bönder är ju konservativt folk. Men han är inte i tvivel: den dagen kommer när också askan kommen till nytta. O 17

Utgiven i Forum nr 1984-19

Sidan är OCRad från en scannad tidning. Rikta feedback till Affärsnätverket Forum på LinkedIn eller @forummag_fi på Twitter.

Affärsmagasinet Forum var år 2021 Finlands enda svenskspråkiga affärstidskrift och beskrev sig som "ett unikt magasin som riktar sig till beslutsfattare och experter inom näringslivet i Finland och Norden. Tidningen har en upplaga på 11 000, och når varje månad 27 000 läsare, i huvudsak ekonomer, ingenjörer och diplomingenjörer. Bevakningsteman inkluderar ekonomi, börs, teknik, ledarskap och arbetsliv, med reportage, profilintervjuer, livsstil och kolumner. Forum upprätthåller dessutom diskussionsforumet Affärsnätverket Forum på Linkedin, den största svenskspråkiga gruppen i Finland och en av de största på svenska på hela Linkedin. Där diskuteras trender och aktuella frågor inom näringsliv, arbetsliv och innovationer. Tidskriften utkommer med 10 nummer/år."