Hangö frihamn expanderar

Taggar: Orter: Hangö Teman: hamn

=

På frihamnsområdet ligger varorna utanför landets tullgräns. Utländska och inhemska varuhavare lagrar för distribution till den finländska marknaden eller andra länder. Vid frihamnsporten har Hangö stad uppfört ett tullhus för 300.000 mk, med kontorsutrymmen för tullen oc frihamnsbolaget.

Hangö frihamn expanderar

Furuskogen på Finlands sydligaste udde får varje år retirera ett stycke för jordschaktningsmaskiner som jämnar ut moränen till nya lagringsplaner för den expanderande frihamnen som nu har lagt under sig en tredjedel av de 80 hektar som Hangö stad fick arrandera för 50 år av sjöfartsstyrelsen när landets enda frihamn grundades 1965. Upptakten skedde fem år tidigare med ett frilagerområde på 10 hektar men mycket snart framgick att behovet var vida större. I dag har man 11 hektar lagringsyta ute och 3 hektar under tak. Före årsskiftet inleds åtminstone ett par nya hallbyggen på sammanlagt c. 5500 kvm och troligen utvidgas också lagringsfälten för att ta emot den växande importen av fabriksnya bilar, i år omkring 25000 enheter.

I fjol var frihamnens godsomsättning 45 000 ton, 24000 ton in och 21 000 ut, och av de allmänna lagringsutrymmena uthyrdes i medeltal 22 600 kvm fältutrymme och 7200 kvm lageruttymme per dygn, därav med kontrakt 13 300 respektive 4500 kvm/dygn.

Frihamnens betydelse för Hangö stad är självklar: Frihamnen ger hamninkomster, den attraherar handel och industri och den ger sysselsättning direkt och indirekt åt många — enbart på frihamnsområdet arbetar ett hundratal personer.

Det var också staden som tog initiativ till frilagret-frihamnen, och staden äger 16 procent av aktiekapitalet i Finlands frihamn Ab som driver verksamheten. Hangö arranderar ungefär hela Tulludden av sjöfartsstyrelsen, och hyr i sin tur ut åt frihamnsbolaget.

Tulludden är den yttersta delen av Hangöudd. Här s.a.s. dyker Lojo ås ned i Östersjöns böljor. För frihamnen är den smala udden idealisk: Djupa farleder stryker tätt förbi, Hangö

Vänd!

Forum 18/69 13

Hangö friham forts.

hamn ligger strax intill och frihamnsområdet är enkelt att tullbevaka emedan havet svallar fritt på tre sidor. Frihamnen är från början skisserad i ett vidare perspektiv. Redan för mer än femtio år sedan- började man med hela landets intresse för ögonen fundera på frihamnsverksamhet, och man åstadkom t.o.m. lag och förordning om frihamnar i Hangö och Helsingfors. Den i Helsingfors — Västra hamnen tänkte man sig — förverkligades aldrig men privata intressenter tyckte däremot att en frihamn i Hangö kunde bli en god affär med tanke på svällande transitohandel mellan väst och öst. Hamn och flera magasin byggdes på Tulludden. Men transitotrafiken uteblev och hamnföretaget stjälpte innan det ens hunnit inleda verksamheten. Några år senare övertog staten anläggningarna.

Fiasko i minnet

Med 1920-talets fiasko i minnet uttalade sig även optimistiska bedömare försiktigt om frilagerprojektet 1960. Staden gick dock med genom att teckna 12 procent av aktiekapitalet på 100 000 mk och genom att delta i kostnaderna för järnvägsspår och vägar, kommunalteknik, tullvaktsstuga m.m. Frilagret blev en succé. Nya magasin uppfördes i rask takt, men trängseln bestod. Godsomsättningen ökade från c. 1700 ton 1960—561 till 20800 ton år 1964. Man insåg att en frihamn var den rätta lösningen på lång sikt. Statsrådet gav sin sanktion, och hösten 1965 ombildades frilagerbolaget till Oy Suomen Vapaasatama — Finlands Frihamn Ab, vars aktiekapital i dag är 600 000 mk.

Den gamla idén om transitotrafik mellan öst och väst via Hangö fick ny näring, Oy Koneisto Ab, en firma för import av maskiner och apparater från Sovjetunionen, etablerade sig på Tulludden med en anläggning för lagring och service. I dag omfattar anläggningen 6 200 kvm varmt utrymme och 1200 kvm lagringsyta under skjultak. Det mesta är avsett för den finländska marknaden, men en del av maskinprodukterna säljs vidare till tredje land. Den här hösten inleds byggnadsarbetena på ett något större projekt, en 15 m hög verkstadshall på c. 45 000 kbm. Hallen utrustas med bl.a. en 30 tons traverskran, med vilken man kan lossa tunga maskiner direkt från järnvägsvagn inne i hallen — största delen av de ryska produkterna kommer per järnväg. Verkstadsbyggnaden som uppförs som elementbygge utrustas med en del tekniska finesser, bl.a. anläggs luftspärrar vid de motordrivna dörrarna för att förhindra värmeförluster.

Bilimport till Hangö

Investeringar i egna anläggningar på frihamnsområdet har vidare gjorts av bl.a. bilimportörerna Oy Veho Ab och Korpi 14 Forum 18/6 vaara Oy. De har dirigerat sin bilimport till Hangö och koncentrerar färdigställaridet av de fabriksnya bilarna till frihamnen. Det går i stort sett ut på att bilarna putsas upp och granskas så att de är klara för leverans till köparna. Att utföra detta arbete centralt har sina givna fördelar, bl.a. den att de som utför jobbet får arbeta med längre serier. Återförsäljarna befrias från en mängd extrabesvär under säljsäsongerna och får större möjligheter att leverera med kort varsel, också vagnar i mindre vanliga färger.

Men varför utförs arbeten i den här stilen på frihamnsområdet? Och varför all övrig frihamnslagring av maskiner, kylskåp, bildäck, orientaliska mattor, kaffe och allt möjligt annat?

Frågorna föranleder en sidoblick på tullverkets arbete,

Nytt i den branschen hos oss är bl.a. anmälningsförfarandet, ett förtullningssystem som bygger på varuhavarens egen anmälan, Det har tillämpats i flera europeiska länder redan länge, hos oss dock bara ett par år.

Varan nära köparen

I frilager eller frihamn ligger varan nära köparen, men ändå utanför tullgränsen. Importören behöver inte punga ut med tullen och de övriga avgifterna förrän han tar ut varan, och det gör han ju först när han har köpare i sikte.

Vad det här betyder i reda pengar kan man ana sig till av Hangö tullkammares årstablå för t.ex. 1967, då Hangötullen bar upp tull, oms och bilskatt sammanlagt över 82 miljoner mark, varav största delen härrörde sig av importen över frihamnen.

Hur mycket kan vi klämma in ännu? Frihamnsbolagets VD Waldemar Schauman diskuterar lagringsmöjligheterna med biträdande lagerförvaltaren Åke Bäckman invid en del av de växande lagren av kaffe.

Men det är förstås inte för att snuva staten på räntevinster man har hittat på systemet. För utvecklingen av frihamnen talar flera nationalekonomiska och valutapolitiska faktorer: Det är förmånligt att köpa i större partier och det kan man lättare göra om man får lagra varorna utanför tullgränsen och sedan ta in dem i mindre mängder, anpassade till avsättningen.

Med större varupartier kan man pressa ned sjöfrakten per enhet och gör därmed samtidigt valutainbesparingar ifall t.ex. transporten sker på utländsk köl.

Valutapolitiskt är det likaså förmånligt att lagra i en fin ländsk frihamn i stället för att använda utländsk valuta till Forts. på sid. 25