Har vi en industripolitik?
av Ingvar S Melin Forum 1979-05, sida 27, 21.03.1979
debatt
Om behovet av strukturanpassningar för vår industri i ett internationellt konkurrensläge, som kännetecknas av snabba förändringar i såväl teknologiskt som marknadshänseende, skriver ekon lic Ingvar S Melin, direktö för internationella ärenden vid Arbetsgivarnas i Finland
Centralförbund (AFC).
WW)” En stor del av de ekonomiska problem som vårt land idag står inför beror på att industrins andel av vår totala ekonomi är otillräcklig. En ökad industriproduktion är nödvändig, om vi skall kunna lösa — sysselsättningsproblemet. Endast genom att förstärka vår industriella kapacitet kan vi försvara vårt ekonomiska oberoende, vår sociala trygghet och erbjuda utkomst åt dem som nu går arbetslösa.
Den djupa ekonomiska kris som under de senaste åren drabbat de flesta industriländer har lett till ett febrilt sökande efter botemedel mot krisens verkningar och till anpassning till det förändrade läget. Inom OECD har organisationens huvuduppmärksamhet på senaste tid inriktats på behovet av ”positiv anpassning” av produktionsstrukturen i medlemsländernas industrier till de stora förändringar i utbud och efterfrågan på den internationella marknaden som ägt och alltjämt äger rum. Den ekonomiska tillväxten främjas enligt OECD ifall produktionsstrukturen anpassas till marknadens krav, och resurser överförs från branscher med låg lönsamhet till mera produktiva sektorer.
OECD:s iakttagelse har genomgående varit att under år av låg eller obefintlig tillväxt utnyttjandet av produktionskapaciteten i många branscher varit lågt och tryggandet av sysselsättningen svår.
Artificiellt stöd minskar effektiviteten
Då en ökad satsning på konkurrenskraftiga branscher i flera länder knappast alls har förekommit, har följden varit ett ofta artificiellt stöd för existerande
FORUM 5/7 produktionsinrättningar och -branscher. Detta har minskat produktionsmaskineriets effektivitet, försvårat möjligheterna att reagera för de signaler som marknadsmekanismerna ger och hindrat investeringar i mera räntabla branscher. Denna utveckling har skapat fara för nya flaskhalsar i produktionen och för pristryck, och har dessutom på ett protektionistiskt sätt satt hinder i vägen för en utveckling av den internationella handeln. |
I vårt grannland Sverige har industridepartementet i förening med vissa ledande industriföretag låtit utföra en jämförande och inträngande analys av den svenska industrins internationella konkurrenskraft på längre sikt.
Enligt Boston-rapportern måste Sveriges industri för att kunna behålla sina exportandelar, upprätthålla sin konkurrensförmåga och kunna bidra till en förbättrad levnadsstandard förflytta tyngdpunkten för investeringarna från gamla basnäringar till teknologiskt mera avancerade branscher, produkter och produktionsprocesser.
Nyindustrialiserade länder som Brasilien, Venezuela, Mexico, Sydkorea, Singapore och Taiwan köper ny konkurrenskraftig teknologi från tex USA, Japan och Förbundsrepubliken Tyskland och använder sedan sina kännbart lägre löner som effektiva vapen i konkurrensen. Enligt Bostonexperterna består den svenska industrins problem mera av en av konkurrenterna delvis passerad industristruktur än av höga skatter eller lönekostnader.
En viktig synpunkt, som framkommit både inom OECD och uppmärksammat i analysen om den svenska industrin, är nödvändigheten av att inrikta statens stöd på tillväxtsektorer i stället för på industribranscher som går tillbaka. Här i Finland skall inom Industridelegationen med företrädare för statsmakten och industrins organisationer enligt uppgift en utförligare analys av den finländska industrin mot bakgrunden av den internationella industriella utvecklingen utföras. I den industripolitiska diskussion som den långa sysselsättningskrisen frammanat har i rätt allmänna ordalag talats om behovet av en strukturpolitik för industrin.
Företagen besitter sakkunskapen
Denna diskussion har varit alltför fraseologisk för att kunna tjäna som underlag för beslutsfattande i verklighetens värld. Den politiska diskussionen om vår industris villkor har av kända skäl i dominerande utsträckning koncentrerats på skattefrågor och på behovet att i skattehänseende ge vår industri ett lika gynnsamt utgångsläge som utländska konkurrenter. Det vore dock nödvändigt att föra en diskussion om vilka praktiska = strukturanpassningar som måste företas av vår industri för att den skall kunna finna sig tillrätta med de snabba förändringar som äger rum i såväl teknologiskt som marknadshänseende. Vi får inte glömma att en ständig strukturanpassning ägt rum utan att väcka större uppmärksamhet, t ex under 1960-talet då mycket mindre ingrepp gjordes mot marknadsekonomin. Den diskussion och analys som leder till beslut äger emellertid framför allt rum i företagen som besitter de bästa förutsättningarna därtill genom sin ofta praktiska sakkunskap och erfarenhet.
Då emellertid riksdag och regering avgör företagsamhetens villkor, är det viktigt att denna debatt inte förs
Har vi en industripolitik enbart inom företagen och med deras kreditgivare.
Det som först bör göras är att mera noggrant se Över de tankegångar enligt vilka lösningen till dagens problem endast kräver en nyinriktning av resurser från mindre effektiva och olönsamma branscher till mera effektiva och tillväxtbetonade områden.
Svagheten i kravet på ”positiv anpassning” av industrins struktur är att man tar fasta på betydelsen av att nedlägga mindre lönande företag och enheter. Om detta sker utan att man samtidigt kan ange hur anpassningen skall ske och på vilka företag och branscher satsningen skall ske blir anpassningen endast negativ.
Strukturomvandlingen inte problemfri
De företag som kan tänkas klara anpassningen bäst är verkligt lönsamma företag, vilkas framgång i praktiken bygger på etablering i flera branscher och som har råd att omstrukturera.
Det ovan sagda visar att svårigheterna vid en industriell strukturomvandling leder till synnerligen svåra sociala, politiska och industriella omställningsproblem. Tillräcklig uppmärksamhet bör ägnas dessa omställningsproblem i deras vidaste samhälleliga bemärkelse. Man måste emellertid ställa frågan huruvida regeringar i parlamentariskt demokratiskt styrda länder, vilkas politiska existens ofta beror på att de lyckas klara av triviala problem, är beredda att ta de stora politiska risker en genomgripande industriell strukturförändring skulle förutsätta.
I praktisk politik med känsliga sysselsättningsproblem går det inte med omställningar och nedläggning av företag och satsning på expansiva områden med påföljande sysselsättningssvårigheter. I politiken måste hänsyn tas till arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska överväganden. Ingvar S Melin O 27