Har vi råd att inte samarbeta i fortbildningsfrågor?

Taggar: Organisationer: FSE Teman: fortbildning

Sakari T Lehto Lars Wahlbeck

Har vi råd att inte samarbeta i fortbildningsfrågor e Finlands Svenska Ekonomförbund anordnade ett informations- och diskussionstillfälle för företagsledare över ämnet » Fortbildning för ekonomer».

e FSE:s ordförande Doris Stockmann betonade i sitt hälsningsanförande vikten av att personer från högskolevärlden, företagsvärlden och ekonomorganisationerna kan komma samman och försöka finna en lösning på de problem, som dyker upp i samband med fortbildningen. Endast ett gott samarbete mellan dessa grupper kan leda till en lösning som tillfredsställer alla parter.

9 Diskussionen inleddes med korta inlägg av verkst.dir. Sakari T. Lehto Finlands Industriförbund, professor Lars Wahlbeck Svenska Handelshögskolan, ekon.mag. Bo Ohls Ekonomiekandidatföreningen och dipl.korrespondent Anneli Korhonen Damekonomerna.

I den efterföljande diskussionen som leddes av ekon.mag. Doris Stockmann deltog verkst.dir. Gösta Andersson Grönblom, personaldirektör Karl Langenskiöld Stockmann, direktör K. O. Kosk Finska Kartongföreningen, dipl.ekonom Stig Granqvist Finnfacts, ekon.mag. Ove Karlsson Nokia, direktör Gustat Franck Ahlsell & Ågren, kontorschef Per-Erik Ohblom Ekonro, och Forum representerades av ekon.mag. Harry Myrberg, som också förde protokollet. Vänd!

Sakari T Lehto 9 Utveckla förmågan till abstrakt tänkande

Lars Wahlbeck e Vi satsade först på grundutbildningen — nu på fortbildningen

Bo Ohls e Hur länge skall fortbildning ges?

Anneli Korhonen e Låt Era sekreterare och korrespondenter delta i kurser

Doris Stockmann Bo Ohls Anneli Korhonen

Ferum 16/70 7 8

Industrins syn på fortbildningen

SAKARI T. LEHTO: Fortbildningsmarknaden är alltjämt förhållandevis splittrad. Detta utgjorde en av anledningarna till att Företagsledningsinstitutet, som inledde sin verksamhet 1964, år 1969 vände sig till SITRA med en framställan om att en särskild forskningsgrupp med fondens stöd skulle utreda situationen för fortbildningen av ledande personer inom näringslivet samt uppskissera en totalplan för utvecklingen av ledarutbildningen. Forskningsgruppen avgav sin rapport i februari i år. På gruppens förslag tillsatte statsrådet i juli delegationen för utbildning av ledare inom näringslivet. Delegationens uppgift är att följa med och vidareutveckla ledarutbildningen.

Landets enda systematiska fortbildningssystem finns inom armén. Där planeras individens arbete och utbildning på lång sikt och sammankopplas till en helhet. Praktiskt arbete och studier följer på varandra i den rytm man funnit ändamålsenlig. Så borde det också vara i det civila livet, inte blott inom den privata sektorn utan även i den offentliga förvaltningen. Också här borde fortbildningen alltså planeras och systematiseras samt sammankopplas med arbete. Därhän har man också kommit i upplysta företag, där man betraktar fortbildningen som en integrerande del i företagets långsiktiga utvecklingsprogram.

De kunskaper den unga ekonomen ännu har kvar sedan sin tid vid handelshögskolan är redan föråldrade då han erhåller sin första ledande befattning. Fortbildningen bör därför sättas in i ett förhållandevis tidigt skede i den potentiella ledarförmågans karriär och etappvis föras vidare under hela hans aktiva liv. Vilka är då de krav som bör ställas på fortbildningen? Det har upprepade gånger framhållits att det enda säkra numera är föränderligheten. I all utbildning borde därför den kontinuerliga omvandlingsprocess, som kännetecknar teknik, marknader och samhälle, konsekvent understrykas. Företaget är åtminstone till en del en produkt av sin miljö. Det påverkar och påverkas av miljön. Speciell uppmärksamhet bör därför fästas vid företagets omvärld överhuvudtaget. Man får inte heller glömma att också den internationella utvecklingen påverkar företagets verksamhetsförutsättningar.

Forum 16/70

Hos oss har fortbildningen hittills i allför stor utsträckning förmedlat yrkeskunskap i ordets trängsta bemärkelse. Man borde dock fästa mera uppmärksamhet vid att utveckla förmågan till abstrakt tänkande, för att individerna därigenom bättre skulle kunna anpassa sig till förändrade och nya uppgifter. Vad jag efterlyser är inte detaljkunskaper utan förmåga att utnyttja olika kunskapskällor.

Högskolans fortbildningsprogram

LARS WAHLBECK: På S50-talet då högskolan började sin verksamhet i de nya lokaliteterna var verksamheten begränsad ifråga om såväl lärare som intagning av elever. Utbildningen kom därför att färgas av begränsningen, och brister i vissa ämnen var karaktäristiska för 50-talets högskola. Skolan var en mycket idyllisk högskola, men inte någon exceptionellt effektiv sådan.

Intagningen fördubblades emellertid fram till slutet av 1960talet och det främsta målet var att göra grundskolningen så effektiv och ändamålsenlig som möjligt. Man hade då insett att en liten högskola inte kunde täcka alla områden av vikt inom näringslivet. Kursverksamheten sköts i bakgrunden för att man först skulle få ordning på grundutbildningen. Den främsta förutsättningen härför var en tillräcklig vetenskaplig återväxt. Idag har högskolan kommit så långt att man kan börja tänka mera på fortbildningen. Högskolan deltar aktivt i externa fortbildningskurser i frågor rörande export samt vidare utbildning av företagsledare. Denna kursverksamhet sker i intimt samarbete med Kauppakorkeakoulu, Tekniska Högskolan och Exportstiftelsen.

För tillfället pågår en omläggning av högskolans administration. Administrationskommittén inom högskolan har i dessa dagar till lärarrådet inlämnat ett förslag om experimentella omläggningar. Inom kommittén har man tänkt att personer som skall få fortbildning skall komma in i högskolans förvaltning och påverka besluten inom olika organ. Dessa representanter kan tänkas vara valda av ekonomorganisationerna. Kommittén föreslår ytterligare att det vid högskolan skulle finnas två fristående institut — forskningsinstitutet som handhar den vetenskapliga återväxten samt ett skilt fortbildningsinstitut som skulle ledas av en direktor och ett kollegium.

Forum 16/70

Det är inom denna ram som högskolan organisatoriskt kan intensifiera fortbildningen.

Hur länge skall fortbildning ges

BO OHLS: Hur länge skall fortbildning ges — med andra ord finns det någon åldersgräns efter vilken en stark satsning på fortbildning är orationell. Jag anser att fortbildningen för företagsledare är så väl ordnad av bla Institutet för företagsledning att ekonomorganisationerna varken kan eller bör blanda sig i leken. Det är när det gäller tredje och fjärde steget inom företagens organisation — å ena sidan personer med allmäntadministrativa uppgifter och å andra sidan personer med funktionellt betonade uppgifter — som ekonomorganisationerna och det forskningsinstitut, som i början av året inledde sin verksamhet inom Svenska Handelshögskolan, bör kunna göra mycket för fortbildningen.

ANNELI KORHONEN: Det är viktigt att också de kvinnliga ekonomerna och korrespondenterna, som i de flesta fall innehar sekreterartjänster, också bereds möjligheter till vidareutbildning. Damekonomerna har tillsatt en kommitté som utrett behovet av vidareutbildning bland kvinnliga ekonomer. Intresset är mycket stort och riktar sig främst mot språkkunskaper samt en repetition och komplettering av de kunskaper man inhämtade under studietiden. En sekreterardag finns redan planerad. Jag vädjar till Er chefer, låt era sekreterare och korrespondenter delta i kursen.

Fortbildning av mellanskiktet

KARL LANGENSKIÖLD: Det Ohls talade om fortbildningen för företagsledare, nämligen att den är väl tillgodosedd, skriver jag helt under. Men nu måste vi tänka på att det med tiden kommer att finnas allt flera ekonomer och också ekonomiemagistrar och att en mycket liten procent av dessa kommer att sitta som företagsledare. I de flesta fall stannar dessa personer i det s k middle-management och det är just när det gäller fortbildningen av detta mellanskikt som jag tror att ekonomorganisationerna och Handelshögskolan kan göra en hel del. Vänd 9

KARL-OLOF KOSK: Så gott som varje talare har idag talat om den sk allmänfortbildningen och min åsikt är att det är ekonomr-, ingenjörs- eller vilka organisationer det än gäller som själva bör sköta om denna allmänfortbildning.

DORIS STOCKMANN: Vilken form skall en sådan allmänfortbildning då ha? Skall det vara fråga om korta kurser eller långa sådana? Vilka synpunkter har Ekonomförbundet på detta?

HARRY MYRBERG: Under ett års tid har Ekonomförbundet nu idkat kursverksamhet främst i experimentsyfte. Dels har det ordnats 1 eller 2 dagars kurser sk. impulskurser som närmast har till uppgift att väcka deltagarnas intresse för olika problem och som sedan kan följas upp på seminarier som mera i detalj berör samma problem. Dessutom har man ordnat några kvällskurser som märkligt nog tycks vara mycket populära. Orsaken är att man då har mera tid att ägna sig åt fortbildning. Denna tidsfaktor tycks ha en stor betydelse för många. Tyvärr finns det ännu ekonomer som inte vågar be företaget bekosta en kurs som kostar 300 mk. Jag tror man kan säga att ingenjörerna insett att man behöver fortbildning medan ekonomerna har svårt att erkänna att de har ett lika stort behov att komplettera sin grundutbildning. Är det verkligen så att Ni företagsledare anser att en satsning på några hundra mark per år för fortbildning inte lönar sig? Är det också så att tidsfaktorn gör det omöjligt att låta ekonomerna studera på arbetstid?

Satsning på lång sikt

GUSTAV FRANCK: Jag måste nog säga att jag inte kan förstå att ett företag skulle anse 250—300 mark för mycket om man vill vidareutbilda en person, Med tanke på de nutida Jönerna som bara stiger och stiger måste man ju få ut mera och mera av de personer man har i sin tjänst och då är en sådan satsning på några hundra mark ju en satsning på lång sikt. Vad tiden beträffar är det en helt annan sak. Det är mycket svårt för en företagsledare, som vill vidareutbilda sin personal, att frigöra den för en längre tid. Dessa personer är i allmänhet så fast engagerade i företaget att det faktiskt här är fråga om tid.

KARL LANGENSKIÖLD: Beträffande tiden kan man säga att alltför långa sammanhängande bortavaroperioder är någonting som företagen har svårt att ordna, men man bör ändå kunna komma till seminarier eller kurser i internat på upp till två veckor utan att det blir på något sätt omöjligt att ordna. Om vi sedan talar om kostnaderna så bör man komma ihåg att det på marknaden finns en mycket brokig flora av sk businesskurser, Det gör att företagen ofta är mycket misstänksamma men jag tror ändå inte att någon har den illusionen att tex ekonomorganisationerna anordnar dessa kurser i rent businessyfte.

GÖSTA ANDERSSON: Det verkar som om det tillbud på kurser som idag finns inte vore klartlagt. Om jag idag vill sända en person på någon kurs så har jag en uppsjö av kurser att välja mellan. De flesta är just av typen impulskurser. Betydelsen av dessa kurser är ganska liten om de inte i framtiden följs upp och kompletteras. Högskolans planering verkar här mycket bra då den är metodisk och genomtänkt och följer ett visst system vilket de lösryckta kurserna inte gör. Det gäller alltså att välja rätt och hellre ge mindre fortbildning av god kvalitet än mycket av låg kvalitet.

DORIS STOCKMANN: Vi kommer här in på problemet uppföljning av kurser. Om en person som deltagit i en kurs inte får tillfälle att omsätta sina kunskaper i praktiken glömmer han fort och värdet av kursen kan ifrågasättas.

10

Det råder en viss brist på planmässig fortbildning

OVE KARLSSON: Jag skulle tro att det, förutom att själva utbudet på kurser är mycket brokigt och förvirrande, också inom företagsledningen råder en viss brist på planmässig fortbildning av personalen. Sådan planering borde göras på lång sikt och företaget borde vara på det klara med vart man siktar med den eller den personen och på basen av detta fortbilda honom. Nu blir det för det mesta så att man på måfå slänger ut personer på kurser. En förutsättning för att fortbildningen skall bli lönsam och verkligen kunna utvecklas vidare är nog den att man inom företagen kommer därhän att man faktiskt gör upp ett fortbildningsprogram för personalen.

Kursmaterialet på hyllan

PER-ERIK ÖHBLOM: I samband med detta ville jag säga att företagsledningen också bör försöka ordna med tid för den som deltagit i kurser att inordna de inhämtade kunskaperna i det dagliga arbetet. Som det nu är så ligger en massa arbete och väntar på en när man kommer från en kurs och då lägger man kursmaterialet på hyllan och där blir det.

KARL LANGENSKIÖLD: En annan sak som kursarrangörerna bör tänka på i samband med fortbildning är den att när vi här talar om fortbildning av ekonomer så menar vi inte bara ekonomer utan också tex merkonomer, statsvetare och jurister.

GÖSTA ANDERSSON: Om man faktiskt talar om ett så stort och brokigt fält som det Langenskiöld framförde, blir det inte då svårt för Ekonomförbundet att kunna täcka hela detta behov ensamt. Kunde man tänka sig ett samarbete med Ekonomiliitto eller finns det politiska skäl som talar mot ett samarbete?

HARRY MYRBERG: Samarbetet med Ekonomiliitto har varit mycket gott och några som helst politiska eller andra avvikande åsikter som skulle kunna göra ett samarbete omöjligt finns inte.

STIG GRANQVIST: I den här diskussionen har det allt mera framkommit att vi när vi talar om ekonomer inte enbart avser dem som fått sin utbildning vid handelshögskolan utan alla personer som på något sätt tar del i den ekonomiska ledningen av ett företag. Det är alltså mot dem och inte mot den högsta ledningen eller toppen inom våra företag som vi skall rikta in oss när det gäller fortbildning.

Fortbildning av sekreterare

HARRY MYRBERG: Innan vi försöker sammanfatta det vi kommit till under denna diskussion kanske vi ännu borde svara på Anneli Korhonens inlägg. Vad anser ni om våra kvinnliga korrespondenter och sekreterare. Behöver de fortbildning? KARL-OLOF KOSK: Vi måste nog erkänna att vi försummat denna grupp. Självfallet behöver även korrespondenterna fortbildning.

KARL LANGENSKIÖLD: Beträffande rena sekreteraruppgifter har jag den uppfattningen att vi har en hel del rent ekonomiskt upplagda kurser att ta till, men gäller det språkkunskaperna så anser jag att varje individ själv måste väga sitt eget behov efter det stadium som vederbörandes språkkunskaper befinner sig på.

DORIS STOCKMANN: Det är ett oerhört viktigt område vi idag har behandlat och vi kan alltså konstatera att det faktiskt saknas en koordinering av kursverksamheten. En koordinering mellan företagsvärlden, högskolevärlden och ekonomOrganisationerna — för att inte tala om alla dessa mer eller mindre kommersiella institut som bedriver fortbildning. Jag hoppas att vi skall åstadkomma ett samarbete mellan alla intressegrupper som strävar till en god fortbildning för ekonomer. O

Forum 16/70