Helsingfors inte boven i dramat!

av Robert Tamm Forum 1977-03, sida 17-18, 23.02.1977

Taggar: Personer: Teuvo Aura

Överborgmästarn:

Helsingfors inte boven i dramat!

Straffar man Helsingfors? Landet genomgå en strukturomvandling och u-områdesmänniskorna lämnar sina hemorter på jakt efter arbete. Helsingfors som ännu på 60-talet kunde ta emot utflyttningsströmmen kan det inte längre. Bostäderna i huvudstadsområdet räcker inte till och ändå minskar statens bostadsstöd till regionen. Flyttströmmen ser igen ut att vända västerut — till Sverige. Botemedlet enligt statsmakten heter utlokalisering av företag och statsinrättningar från huvudstadsområdet till resten av landet. Nu håller denna utveckling på att gå för långt, säger huvudstadens överborgmästare Teuvo Aura.

FORUM 3/7 y»” Man vinner ingenting på att utarma huvudstadsregionen, säger Teuvo Aura.

— Helsingfors är inte boven i dramat. Man kan inte utveckla resten av landet genom att utarma Helsingfors. På vissa håll där man är ofantligt entuastisk för utlokaliseringen vill man uppenbarligen göra just det. Företag och enskilda personer i Helsingfors betalade 1975 över 23 procent av statens inkomst- och förmögenhetsskatt och stödde med andra ord resten av landet. Det ekonomiska läget i huvudstaden är inte så väldigt mycket bättre än på andra håll. Redan i december fanns det i Helsingfors arbetskraftsdistrikt över 10 000 arbetslösa. Huvudstadsområdet har specialiserat sig på administration och serviceyrken vilket märks under en lågkonjunktur på ett negativt sätt. Arbetslösheten existerar inom branscher där det är svårt att skapa arbetsplatser under dåliga tider.

Med andra ord — Helsingfors och resten av Finland står inte i motsats till varandra. Huvudstadsregionen är landets starkaste ekonomiska region. Men just därigenom stöder den resten av landet.

När strukturomvandlingen började stod Finland helt oförberett, säger Aura. Om Helsingforsområdet inte skulle ha funnits färdigt att ta emot befolkningsströmmen skulle en ännu större mängd av befolkningen ha flyttat till Sverige. Men nu när riskerna för en lika stark utflyttning börjar växa står huvudstadsregionen utan statligt stöd.

— Helsingfors och grannkommunerna har varit tvungna att klara sig på egen hand. Jag skulle tvärtom säga att man har straffat Helsingfors. Det framgår mycket klart av stödet för bostadsproduktionen som för huvudstadsregionens del har minskat i hög grad. I början av 60talet var enbart Helsingfors andel av den aravabelånade bostadsproduktionen över 25 procent — nu är den inte ens hälften. Åren 1961—65 byggdes i genomsnitt 6900 bostäde 17

Teuvo Aura:

Alltför beskäfti utlokaliserin i Helsingfors per år — det är alltså hela produktionen, inte bara Aravabelånade lägenheter. Under perioden 1966—70 var motsvarande siffra bara 4100 och åren 1971—74 kunde vi höja produktionen något — den var i genomsnitt 4900 bostäder per år men motsvarande inte alls produktionen under början av 60-talet.

Bostadsfrågan det svåraste problemet

En av de faktorer som har gjort huvudstadsregionen tilltalande för företag är tillgången på service. Eloch vattenförsörjningen är tryggad — än så länge. Och transporter och kommunikationer är fördelaktiga från huvudstaden såväl utomlands som till hemlandets olika delar. Den viktigaste faktorn har ändå varit tillgången till arbetskraft. Den i sin tur är beroende av bostadssituationen. Den nuvarande bostadsproduktionen på ca 5000 bostäder per år är inte tillräcklig, säger Aura — Bostadsavgången i Helsingfors är mycket stor. Här river man alltför mycket gamla hus. En annan faktor är att boendeytan per person har stigit och det är naturligtvis ett tecken på ökad levnadsstandard. År 1970 var boendeytan i Helsingfors 21 m?/person och så snabbt har utvecklingen gått att motsvarande siffra år 1976 var 24,5 m?/person. En-personslägenheterna har ökat mest under de senaste åren. Vi har räknat ut att en normal utveckling av bostadsmängden skulle kräva 6700 nya bostäder per år inom huvudstadsregionen plus ytterligare 1800 för att ersätta avgången. Sammanlagt är detta den mängd som skulle behövas i området också o 1 det inte skulle ske någon befolkningstillväxt överhuvudtaget.

— Om vi ser det på lång sikt så har företagens. tillgång till arbetskraft varit säkrad frånsett vissa högkonjunkturår. Arbetskraftens utbildningsnivå och yrkesskicklighet har varit högre här än i resten av landet. Jag nämnde här att bostadsbristen i Helsingfors under de senaste åren har blivit ett problem. Prognoserna säger att Helsingfors invånarantal ännu i någon mån kommer att minska, men när våra åtgärder för att öka bostadsproduktionen börjar bita och vi får mera bostäder så förbyts detta i tillväxt. Men vi talar inte längre om ett Helsingfors me 700 000 eller 600 000 invånare, uta vi talar om en halvmiljonersstad.

Metron — en hederssak

För huvudstaden har näringslivets strukturomvandling betytt inte bara bostadsproblem. Främst syns Finlands växtvärk på Helsingfors gator i rusningstid. Trafikstockning — och lösningen heter metro. För staden är den första metrostumpen med alla grundinvesteringar som gör resten av metron billigare en hederssak säger Aura, men … det är inte bara huvudstadens metro — På andra håll i landet bygger staten trafikförbindelser för mindre invånargrupper än vad det är frågan om i huvudstadsregionen. Metron är en del av kollektivtrafiken som staten borde stöda. Här liksom överallt i världen. Metron betjänar inte enbart Helsingfors. Det går kanske hos som i Stockholm där den första linjen måste finansieras av staden innan statsmakten och de övriga kommunerna kom med. Alla erfarenheter talar för att spårtrafiken är den bästa och smidigaste kollektivtrafiken och nuförtiden bygger man och börjar bygga metroanläggningar i städer med en halv miljon invånare. I Helsingforsområdet är det redan fråga om 750 000 personer. Jag tror att man med tiden kommer att inse att huvudstadsregionens kollektivtrafik och i synnerhet metron är hela samhällets angelägenhet och inte enbart rör huvudstadsområdets kommuner och skattebetalare.

Bli kvar i Helsingfors

Det är på modet att hitta på institutioner som kan flyttas bort från Helsingfors, säger Aura. Ifråga om vissa statliga inrättningar är det inte till förfång. De betalar ingen skatt och tar kontorsutrymme från företagen i innerstaden. Men företagen skall stanna kvar tycker överborgmästaren.

— Helsingfors är i princip en före -tagsvänlig stad. Man har klandra stadens byråkrati för bristande hänsyn till företagen. Men det beror på att stadens geografiska område är rätt litet och att vi därför inte har kunnat erbjuda tillräckligt med oplanerad mark åt företagen. Det har blivit nej för företag som har velat ha större tomter — för större industrier och för lagerområden. Vi har verkligen haft svårt att undvara större områden som tex den tunga industrin och de stora centrallagren behöver. Företagsstrukturen i Helsingfors håller därför på att förändras. Företag flyttar bort och det kommer andra i stället. Näringslivets struktur hotar att bli ensidig eftersom arbetsplatserna inom serviceoch administrationsbranscher ökar sin andel av de totala arbetsplatserna alltför mycket. Man borde undersöka möjligheterna för vissa industrier att etablera sig här i högre grad än nu. Jag avser sådan industri som inte kräver stora områden — som kan arbeta i våningshus. Databehandlingsbranschen, textilindustri — men frågan har inte undersökt tillräckligt ur denna synvinkel.

— De som talar för utlokalisering är på sätt och vis efter sin tid. De talar om en utveckling som har skett tidigare, då Helsingfors och huvudstadsregionens befolkning och arbetsplatser ökade. Nu har tillväxten saktat av betydligt. Det finns inga orsaker att vidta speciella åtgärder utan det är bäst att förhålla sig lugn. Beskäftiga åtgärder i ett läge då utvecklingens riktning redan har vänt kan leda till felaktiga lösningar. Man söker med ljus och lykta efter möjligheter att föra bort det ena eller det andra från Helsingfors. Felinvesteringar kan man undvika om man förhåller sig något lugnare till situationen.

Robert Tamm

FORUM 3/77