Hemmamarknadsindustri blir exportinriktad

Taggar: Teman: export

e Finländarna använde år 1981 16,8 kg målfärg per capita, vilket motsvarar medelkonsumtionsnivån i Väst-Europa. — Med tanke på vårt klimat är konsumtionen låg, anser Stig Granqvist, VD för Färgindustriföreningen.

inom industrin hoppas man dock att konsumtionen skall stiga i takt med den ökande Jevnadsstandarden och material som underlättar gör det själv-målandet. Enligt en riksomfattande undersökning som föreningen låtit göras ökar nämligen intresset för målande i takt med stigande inkomster, och i takt med stigande ”boendeäålder ökar också målfärgernas popularite jämfört med material som tegel, vilket är betydelsefullt då nybyggnadsverksamheten avtar.

Men målfärgsindustrin är inte enbart beroende av hemmamålarna och byggnadsverksamheten. Industrifärgerna är den andra stora biten av produktionen där korrosionsskyddande färger och träskyddsmedel och -färger dominerar. Allmänt taget förefaller fabrikerna att försöka sprida riskerna så, att de företag som traditionellt varit tunga inom handels- och byggnadssektorn satsat på industrifärger och vice versa. Kitt, ytbeläggningsmedel, lim mm kompletterar dessutom sortimenten, Brytnings- och blandningssystem har också gett några färpgfabriker ett visst engagemang i metallindustrin.

Konsumentfärgerna störst

Enligt en grov beräkning är konsumentfärgerna den största produktgrup 8

Med hjälp av nya och lättanvända material ökar gör-det-själv målandet.

Tillverkningen av målfärger är fortfarande en utpräglad hemmarknadsindustri i största delen av världen. Produkterna är tunga och svåra att transportera, och kontakten med konsumenterna viktig. Också i Finland håller den inhemska industrin ett starkt grepp om marknaden, bara 8—10 procent av målfärgerna importeras.

Någon stillastående och lugn bransch är det ändå inte fråga om. Konkurrensen är stenhård och företagen är tystlåtna både om sig själva och konkurrenterna.

Marknaden växer långsamt och nya och bättre produkter är därför avgörande för framgången. Företagen satsar stora summor på forskning och produktutveckling och för att automatisera produktionen.

Hemmamarknadsindustri blir exportinriktad

Exporten har utvecklats snabbt. Ännu i slutet av 70-talet var dess värde under 40 Mmk och mellan 5 och 7 procent av produktionen, för att år 1980 sedan ”explodera” till 170 Mmk och igen fördubblas i fjol. Förklaringen ligger inte oväntat i exporten till Sovjetunionen — färgindustrin — fick hjälpa till att betala oljeunderskottet.

pen, ungefär 40—45 procent av produktionen, följd av industrifärgerna på 35 procent av produktionen, följd av industrifärgerna på 35 procent och byggnadsfärgerna med omkring 25 procent av volymen. — Att göra någon klar uppdelning är mycket svårt, påpekar Stig Granqvist. Det finns ett tjupotal huvudgrupper av målfärger och hundratals specialfärger för olika ändamål. Samma färger används dessutom av olika konsumenter, och färgerna kan indelas enligt tekniska och kemiska egenskaper.

Totalproduktionen av målfärgsprodukter uppskattas i fjol ha uppgått till knappa 120000 ton och produktionsvärdet till inemot en miljard mark. Då den inhemska konsumtionen 1981 svalde omkring 80 000 ton var exporten av stor betydelse, trots branschens karaktär av hemmamarknadsindustri. I fjol exporterades drygt 49000 ton målfärgsprodukter till ett värde av nästan 343 Mmk.

Specialområden viktiga

Industrifärgerna är igen den starka sidan hos privatägda Teknos-maalit.

— Vår verksamhetsidé bygger på att gå in för specialområden, säger viceVD Martti Kiikka. Vi är framförallt starka på färger för metall, men tillverkar också vägg- och takfärger och golvbeläggningar både för industrioch konsumentbruk. Teknos viktigaste exportområden är Skandinavien och Sovjetunionen, detta i viktighetsordning och inte i storleksordning, påpekar Kiikka.

Teknos-Maalits omsättning var under redovisningsåret 1980/81 144,1 Mmk, och Martti Kiikka vill inte komma med några gissningar för det nyss avslutade året.

— Det kan gott hända att storleksordningen enligt omsättning ändrar, konstaterar han.

Om storleksordningen ändrar är det Oy Sadolin Ab som går upp på andra plats på ranking-listan. Sadolin, som ägs av Nordens största färgföretag, danska Sadolin & Holmblad, har vuxit snabbt och omsatte i fjol 154,2 Mmk. — Vår egen produktion här i Finland stod för hela omsättingen =

Forum 9/8 berättar VD Ulf Rönnholm. vår produktion fördelar sig ungefär jämt mellan konsumentfärger och industrifärg med träskyddsmedel och färger och lacker för träindustrin som en viss specialitet.

Bilfärg till Sovjet

Sadoin har också utvecklat bilfärger, men inte för hemmamarknaden utan för export till Sovjetunionens personbilsindustri. — Bilfärgerna representerar en betydande teknisk landvinning, men vi vet ännu inte om vi kommer att få leveranser till den inhemska bilindustrin, säger Rönnholm.

Fjärde i storlek enligt omsättningen är 90-åriga Winter Oy i Tammerfors. Bolaget bytte ägare för drygt ett år sedan, då Lohja köpte företaget av Rosenlew, och genererade därför sin omsättning på ca 130 Mmk under ett redovisningsår på 14 månader. Företagets produktion fördelar sig rätt jämt mellan byggnads-, industrifärger, färgpastor och brytningssystem samt tryckfärger. — Vi är faktiskt den enda målfärgsfabriken som också tillverkar tryckfärger, säger VD Bengt Pettersson. Sortimentet omfattar också tryckfärger för förpackningsindustrins olika material. Winter exporterade i fjol för ca 10 Mmk till VästEuropa och tillverkade också färger för Sovjetexporten som underleverans till Dickursby.

En ”okänd storhet” bland färgfabrikerna är Eri Oy, som är mer känt för sina limprodukter. — Det är inte så

Forum 9/8 underligt att vi är okända bland vanliga konsumenter, anser VD Eero Vartiainen. Även om målfärgsprodukterna stod för ca 75 procent av vår omsättning på ungefär 50 Mmk under 1980/81, så säljer vi enbart färger för industrin. Vårt sortiment omfattar hela skalan av färger från målfärg för skivindustrin på träförädlingssidan till korrosionsskydd för metallindustrin. En specialitet är färg för skidindustrin.

Eris export har i huvudsak riktat sig till Sovjetunionen. — Industrifärgerna är svåra att exportera då det inte räcker med att man enbart säljer färgen utan också borde kunna ställa upp med service på platsen, anser Vartiainen.

Det andra större utländska dotterbolaget inom vår färgindustri är Oy Onsa-Nordsjö Ab, som tillhör den svenska Nordsjö-koncernen.

— Omsättningen var i fjol 9,6 Mmk och för i år har vi budgeterat för 12,5 Mrok, säger verkställande direktör Alf Heikkinen, och ungefär 85 procent av försäljningen är vår egen tillverkning. Onsa saluför främst konsument- och byggnadsfärger, och Heikkinen karaktäriserar industrisidan som ”outforskad”.

— Vi kommer att gå in på den också, och vårt moderbolag är inne på industrifärger, men kapacitetsbrist har tills vidare hindrat oss.

Östexporten minskar

Sovjetunionen dominerade helt exporten. 1980 exporterades målfärgsprodukter dit för 31 Mmk och 1980 fö nästan 130 Mmk. Då förhållandet i bytesbalansen nu förändrats är utsikterna sämre, kvoten för målfärger uppgår för detta år till 18 miljoner rubel — omkring 114 Mmk, dock enligt protokollet med möjligheter till överskridningar. Inom industrin är man emellertid realister och räknar inte med några glada överraskningar, — Kvoterna kommer nog inte att överskridas, anser direktör Bo-Gustaf Bergh på Dickursby Färgfabriker Ab, som är den största exportören totalt. Dickursbys exportleveranser till alla marknadsområden uppgick i fjol till ca 170 Mmk, vilket motsvarar hela 43 procent av omsättningen.

Sverige är klar tvåa i exportstatistiken. Leveranserna dit uppgick både 1980 och 1981 till drygt 18 Mmk. Andra betydande exportländer är Norge, Förbundsrepubliken Tyskland och Holland, samt tack vare den finländska byggnadsexporten Irak.

Importen av målfärger täcker 8— 10 procent av marknaden. I fjol importerades till Finlands mäålfärgsprodukter för drygt 115 Mmk och 1980 för något mer, 118 mmk. Importvarorna är främst olika specialfärger såsom bilfärger, där serierna är för små för inhemsk produktion, samt råvaror som färgpigment. Volymmässigt är importen klart mindre, och består alltså av dyrare produkter än exporten. Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland är de ledande leverantörerna, varifrån det importerades målfärgsprodukter för 36,2 respektive 37,8 Mrok.

Forskning och produktutveckling

Importandelen har hållit sig relativt konstant och enligt Stig Granqvist tyder ingenting på alt importtrycket skulle öka. — Målfärgsindustrin är även internationellt sett en typisk hemmamarknadsindustri. Produkterna är tunga och svåra att transportera, så de flesta länder har en egen målfärgsindustri. Dessutom har vi en av världens mest avancerade industrier, som tillverkar långa serier i automatiserade produktionsanläggningar och har en hög teknisk know-how, säger Granqvist.

Branschen satsar också stora belopp på forskning och produktutveckling. Av de största fabrikernas personal deltar ca 10 procent av personalen i forsknings- och utvecklingsarbetet, och branschen som helhet använder omkring 3,5 procent av omsättningen till forskningen, säger Martti Kiikka, viceVD för Teknos-Maalit Oy.

(farts sid 34 9