Högkonjunkturen för valutaspekulanter
av Mikael Ingberg Forum 1997-01, sida 08, 30.01.1997
pul unktur 9 kon
HÖGKONJUNKTUR FÖR VALUTASPEKULANTER
FUNDAMENTEN I DEN FINLÄNDSKA EKONOMIN SER NÄSTAN FANTASTISKA UT OCH MARKEN HAR FÖRSTÄRKTS. EN SPEKULATIONSLEK MED DEN FINSKA MARKEN HAR KOMMIT IGÅNG.
e ekonomiska nyheterna ha under de senaste månadern varit mycket positiva. Exporte har igen, efter minirecessionen under vintern 1995-96, börjat dra på allvar. Exporttillväxten beror närmast på att den ekonomiska utvecklingen i Tyskland har förstärkts. Försvagningen av len tyska marken och låga räntor har skapat tillväxtmöjligheter iTyskland och finländska exportörer har inte varit sena att öka sina försäljningsansträngningar på denna vår viktigaste exportmarknad. Detta har lett till att industriproduktionen i vårt land nu igen har tagit fart. En snabbt ökande produktion inom skogsoch metallindustrin är än en gång motorn bakom den tilltagande tillväxten i totalproduktionen, som i oktober uppskattades uppgå till hela 5,8 procent jämfört med året innan. Ifall ingen större förändring sker i det internationella ekonomiska klimatet kan det därför igen visa sig att alla prognoser för den ekonomiska tillväxten för detta år visar sig vara för pessimistiska. En tillväxt på upp till 3 procent ter sig idag knappast helt orealistisk.
Det speciella draget i denna utveckling är också att den snabba tillväxten åtminstone inte ännu har aktualiserat de problem, som alltid förut har varit förknippade med en högkonjunktur.
Vår ekonomi visar inga egentliga tecken på överhettning och inflationstryck. Tvärtom ligger inflationstakten ännu mycket nära noll. Detta beror givetvis delvis på den stora arbetslösheten, som håller löneutvecklingen i styr; faktum är att ökningstakten på förtjänstnivåindex har varit på sjunkande under 1996. Det verkar också osannolikt att löneuppgörelsen i höst skulle leda till stora överraskningar härvidlag. Alla parter på arbetsmarknaden verkar ha anammat låg inflation som ett mål och anpassat sina krav till detta. Visserligen har man kunnat konstatera brist på utbildad arbetskraft inom vissa branscher - informationsteknologin är ett exempel - men
Mikael Ingber detta kommer knappast att leda till löneökningstryck på hela nationalekonomin. Den snabbare tillväxten verkar inte heller ha lett till att den externa balansen i vår ekonomi hotas. Handelsbalansen har visat ett stort överskott och bytesbalansöverskottet har under det senaste året konsekvent legat på 20-25 mrd mark på årsnivå. Att överskottet i bytesbalansen har hållits på denna höga nivå är desto mera anmärkningsvärt i och med att importpriserna har stigit snabbare än exportpriserna och vårt bytesförhållande därmed försämrats. Under den närmaste tiden kan detta förhållande förändras till vår fördel. Ifall prognoserna om stigande världsmarknadspriser på skogsindustrins produkter förverkligas kan bytesförhållandet igen börja förbättras och överskottet i bytesbalansen vidmakthållas även om importvolymerna börjar tillta. Mot bakgrunden av ovan skisserade utveckling är det knappast särskilt förvånande att marken under de senaste veckorna har utsatts för ett kraftigt förstärkningstryck. De s.k. fundamenten för den finländska ekonomin måtte te sig fantastiska ur en utländsk placerares synvinkel. Faktum är ju också att den fin ländska marken utsattes för ett förstärkningstryck under hela hösten 1996. Före markens anknytning till den europeiska växelkursmekanismen (ERM) strävade Finlands Bank emellertid till att minska trycket på marken genom att sänka styrräntan. Spekulativa kapitalströmmar kunde undvikas. Mot en flytande mark lönade det sig inte att spekulera.
Efter att marken knöts till ERM i oktober i fjol har emellertid situationen igen förändrats. Fastkurspolitiken med alla dess problem har igen återinförts. Och valutaspekulanterna har igen uppenbarat sig på scenen. Redan i samband med ERM-anknytningen anade många sig till att centralbanken hade uppställt en målsättning om att hålla valutan inom ett snävare band än det officiella +/- 15 procent runt styrkursen. I förra veckan var marknaden övertygad om att detta band låg vid +/- 2,25 procent och spekulationensvågen startade. Finlands Bank kastade sig in i leken och stödsålde finska mark men kunde givetvis inte mota speulanterna i grind. Det har man aldrig unnat tidigare heller.
Spekulationsleken är därmed nu åter igång på allvar. Nästa gång kommer tydligen centralbankens beslutsamhet att testas vid en D-markkurs på ca 2,85, d.v.s. vid ett inofficiellt band på +/- 6 procent. Denna bandvidd tillämpades på liran och pundet före ERM-krisen år 1992. 9
Ekonomiska prognoser för 1997
FORUM NR 1/97