Högsäsong för portföljer

av Emily von Sydow Forum 1994-14, sida 12, 03.11.1994

Högsäsong för

PORTFÖLJER

Aven de mest inbitna federalisterna och motståndarna mot utvidgning i EU-komissionen levererade en ryggdunk måndagen den 17 oktober efter folkomröstningen, och hade många pigga förslag på vilken kommissionsportfölj som Finland skulle få. Månne den fräscha portföljen för arktiska affärer? föreslog t.ex. en mindre respektfull talman på kommissionen.

ortföljerna skall ha fördelats den 29 oktober, även om den svenska och norska folkomröstningen ännu inte är klar. Sveriges statsminister Ingvar Carlsson har dessutom låtit meddela att han inte ämnar utnämna en kommissionär förrän efter folkomröstningen den 13 november. Hans norska kollega Gro Harlem Brundtland utnämnde för flera veckor sedan den populäre förre utrikesministern Thorvald Stoltenberg —ihopp om att hans namn skulle vara ett dragplåster för ja-sidan i EU-skeptikernas Norge.

Portföljpoker

Portföljfördelningen är en munter dans i EU, som välspeglar de olika ländernas kultur och självuppskattning. Fransmännen skickar t.ex. Yves-Thibault de Silguy, något av spindeln i nätet på franska UD, Quai d’Orsay, jämte Edith Cresson, tidigare katastrofal premiärminister, mest känd för sina fenomenalt olämpliga uttalanden om britter och japaner.

Fransmännen, som i tio år haft ordförandeposten i kommissionen med Jacques Delors som avgår vid årsskiftet, anser att de skall behandlas med vederbörlig respekt när portföljerna skall fördelas. Detta argument övertygar givetvis inte de andra elva medspelarna, som snarare ser tio år med den tyngsta portföljen som ett skäl för fransmännen att acceptera något mer blygsamt för

Emily von Sydo 1 nästa femårsperiod. Från regeringen Balladur har man låtit förstå att de Silguy är deras man, och att Cresson kan få den lättare posten.

Cosi fan tutte…

En stenhård lobbyverksamhet pågår för närvarande och alla träffar alla på mer eller mindre diskreta platser och med en magnifik ryktesflora som följd. de Silguy har inlett en intensiv charmoffensiv (vilket ligger väl till för honom) med bla. en grupp engelskspråkiga journalister inför vilka han lät förstå att han var en frihandelsvän och en stor beundrare av EU:s konkurrensregler, och väl kunde tänka sig att ta den mäktiga konkurrensportföljen från dess nuvarande innehavare, belgaren Karel van Miert.

Med fyra nya kommissionärer måste några av dagens portföljer föröka sig genom delning; det är energi och transport t.ex. , som idag innehas av samma person (Marcelino Oreja) och som var för sig är viktiga portföljer.

“Strange Affairs” i fokus

Den värsta huggsexan kommer emellertid att ske över utrikesportföljen och hur den skall fördelas, Idag innehas den av tre personer: spanjoren Manuel Marin (utvecklingsländerna och de 70 s.k. Loméländerna, förenklat gamla kolonier, Afrika söder om Sahara, Karibien och Stillahavsöarna), och holländaren Hans van den Broek, som sköter politiska relationer med nästan hela världen. Han har dessutom haft ansvaret för utrikes- och säkerhetspolitiken — men inom dessa områden har EU som bekant inte haft någon särskild framgång. Inte heller som högsta chefen för utvidgningsförhandlingarna har van den Broek gjort sig oförglömlig.

Nummer tre på utrikesportföljen är Sir Leon Brittan, ansvarig för utrikeshandelsrelationer. De sistnämnda herrarna tycker hjärtligt illa om varandra, och den brittiska pressen har frossat i skämt om “van den Brittans” portfölj, när gränsdragningen varit oklar.

Nu måste det bliytterligare avknoppning och man inser att det troligen inte var så finurligt att göra en uppdelning politik och ekonomi, utan att man i stället skall dela upp portföljen mer eller mindre geografiskt. Nya världsdelar, som skall portioneras ut, är Ryssland och/elier Central- och Östeuropa.

Dessutom kommer Medelhavsområdet att lyftas upp på dagordningen, inte minst genom de säkerhetsproblem som man står inför i Nordafrika. Det kommer att förvärras och spilla över i stor arbetskraftsutvandring därifrån till framför allt Spanien och Frankrike — om man inte skapar ekonomisk stabiliet som kan leda till politiskt lugn.

Miljö vikt för Norden?

En portfölj som har relativt låg status i EU, men högt anseende i särskilt de nordiska länderna, är givetvis miljörågorna. De envisaste ryktena säger att den portföljen kommer att gå till Sverige eller Norge.

Energi är också en viktig fråga, som än så länge inte har någon hög status, eftersom energipolitiken ännu formellt inte ingår i EU:s kompetensområde. Samtidigt förbereder kommissionen att slå sönder energimonopolen genom en liberalisering av marknaden, varför energi kan bli en jättefråga för framtiden. Det sägs att norrmännen skulle få energiportföljen, men det vore i så falli strid med gängse normer i kommissionen, som säger att man inte ger en portfölj till en kommissionär vars land har särintressen i denna fråga.

Institutionsportfölj

En s.k. institutionsportfölj, som skall förbereda förändringarna inför regeringskonferensen 1996, då bl.a. maktfördelningen och beslutsstrukturen inom EU skall omformas för att passa för en större grupp medlemmar, talas det också om. Den har enligt korridorsskvallret erbjudits spanjoren Oreja, som vänligt men bestämt har avböjt, eftersom det är ministerrådet och inte kommissionen som har makt i dessa frågor.

Sammanfattningsvis sägs, att den nye kommissionsordföranden Jacques Santer från Luxemburg så långt som möjligt vill behålla de kvarvarande kommissionärerna på sina poster (van Miert i konkurrens, Sir Leon, Marin och van den Broek i utrikessfären, tysken Martin Bangemann med industri, irländaren Padraig Flynn med sociala frågor, t.ex.).

Kvar blir bla. regionfrågor, jordbruk, fiske, forskning och telekommunikation till hugade finländska spekulanter… 9

P.S.

Det blev Finlands EU-ambassadör

Erkki Liikanen som efter en påfallande rörig politisk kohandelsrunda slutlige med presidentiell beslutskraft valdes till Finlands första EU-kommissionär den absolut sista pressläggningsdagen. Se Ledaren sid 7! RA