Hur lever fratidens stadsbor?
av Ragnhild Artimo Forum 1985-18, sida 12-13, 20.11.1985
en undersökning I syfte att tjäna pla neringen och utvecklingen av städernas serviceberedskap och den kommunala beslutsprocessen. Undersökningen omtfattar en framtidsorienterad scenariodel, som utarbetats av pol lic Timo Sneck vid Statens tekniska forskningscentral. Scenariodelen har publicerats av stadsförbundet unger rubriken Städernas framtid i scenarioform (Undersökning om städernas service del 2).
Undersökningen är ett fördomsfritt försök att förutse de finländska städernas framtidsvyer delvis to m på lång sikt. Rapporten visar att mycket stora förändringar kan emotses i våra städers utveckling på längre sikt. I framtiden kommer enligt Sneck de företeelser som ligger utanför städernas egna påverkningsmöjligheter att vara mera genomgripande och mera överraskande än nu. Också under dessa förhållanden måste utvecklingen av städernas service vara inriktad på att tillgodose invånarnas krav.
F inlands stadstörbund har ‘åtit utföra
Sysselsättningen Ökningen av serviceyrkena på den offentiga sektorn har de senaste åren varit den viktigaste upprätthållaren av sysselsättningen. Den allmänna ekonomiska utveckingen innebär dock att det inte kommer att vara möjligt att öka tex den kommunala servicen I samma takt som tidigare. Den kommunala servicen befinner sig i en konfliktsituation: å ena sidan ger statsmakten ommunerna allt flera uppgifter, å andra sidan uppställer den budgetbegränsningar ör kommunernas utgifter. Också kommunernas sysselsättande uppgifter diskuteras. Näringslivets behov av arbetstagare avtar enligt Sneck inom den närmaste framtiden: rågan blir hur mycket kommunsektorn förmår sysselsätta av den arbetskraft som härvid frigörs. I sista hand är det en fråga om pengar: skatteintäkter och statsbidrag. Genom det yttre ändringstrycket kan städernas uppgifter förändras genomgripande Industriautomationen och informationsteknikens inskränkande effekt på arbetsplatserna —- börjande från ca 1995 — och omvandlande inverkan på arbetets karaktär, samt kraven på arbetskraften, kan för många städer förutsätta kraftiga stödåtgärder för näringslivet — det kan gå så att städerna måste åta sig att stöda näringslivet vid sidan av sina övriga serviceåtaganden.
Åldersstrukturen
Enligt Timo Snecks scenarier ökar åldringarnas relativa andel av befolkningen markant. I år finns det 626 000 över 65-åringar. År 2005 beräknas de uppgå till 801 000 och år 2025 till 1088 000.
Undersökningen har också tagit fasta på attityderna till åldringsvården — äldreomsorgen. Av enkäten framgår de unga åldersklassernas positiva inställning till ”skötsel av uppgifter inom äldreomsorgen p 12
Timg, Soeck aa Städernas framtid i scenarioform Fihlands stadsförbund
Lahden Kirjepaino 1985 . S -—
Hur lever framiidens stadsbor?
Antalet pensionärer ökar. Arbetstiden förkortas. Automationen ökar antalet arbetslösa. Vad skall folk pynja med om tio år, om tjugo år? Hur förändras städernas servicestruktur för att möta de nya behoven? Timo Sneck har sammanställt scenarier om städernas och stadsbornas framtid. Inte som prognoser utan som möjliga utvecklingsmodelle — och tankeställare.
egen hand i grannskapen” — dv s en återgång till forna tiders åldringsvårdsmodell! Mot denna bakgrund skulle det vara möjligt att konstruera ett scenario för äldreomsorg i grannskapen, och efter år 2000 stegvis flytta åldringspatienter som i onödan vårdas på anstalt till öppen vård, och de lättaste fallen från öppen vård till sk äldreomsorg i grannskapen. Detta skulle medföra såväl kostnadsinbesparingar som bättre levnadsförhållanden. Sneck framhåller, att samhället inte har råd att underlåta att reda ut, om man genom stödåtgärder kan skapa förutsättningarna för sådan äldreomsorg grannskapen — det skulle ge möjlighete till inbesparingar på tiotals miljarder mark Över en period på tio femton år — med verkningar tidigast år 2005.
Kategorier
I undersökningen opererar man med ått åldersklasskategorier:
Q& återuppbyggarpensionärer (65—70)
QQ yngre återuppbyggare (55—64 (Z) upprätthållare av industri och urbanisering (45—54 (0) de sk stora åldersklasserna (30—39 (&) utsatta för en osäker och alltmer internationell miljö (23—29 18/1985 FORUN (G) födda i städerna, ej landsbygdserfarenhet; i stället miljöaktivism (18—22 0 adb-generationen (8—17 de som framtiden byggs för (0—7)
Den minskande efterfrågan på arbetskraft skapar osäkerhet bland befolkningen och ökar knappast nativiteten. Kvinnornas utbildningsnivå kommer -— om den nuvarande trenden håller i sig — att år 2000 vara betydligt högre än männens, och kvinnorna kan bli mera efterfrågade som arbetskraft, vilket också minskar antalet barn.
En befolkningsminskning kan visa sig vara ett samhälleligt rekommendabelt alternativ för att den nu uppnådda levnadsstandarden skall kunna bibehållas
Om det befinns önskvärt att undvika en befolkningsminskning — för att trygga konsumtionsefterfrågan! — bör man överväga hur denna bäst kan förebyggas; närmast möjligheterna att förbättra boende- och de ekonomiska villkoren för unga potentiella barnfamiljer. Sneck säger att det nog är för mycket begärt att folk skulle skaffa sig barn av patriotiska skäl… och tillägger, att ju uländerna för övrigt kan ses som ett slags ”befolkningsreserv”.
FÖRUN 183/1985
Livsstilar
Enligt Sneck är livsstilen delvis beroende av åldersgrupp, levnadssituation och socialgrupp. En mätare på livsstil är dock att kartlägga användningen av fritiden. Zetterberg särskiljer följande livsstilsgrupper Ö arbetsmännisko € familjemänniskor sällskapsmännisko 9 konsumtionsinriktad € andra livsstilar
Finländarna är idag dominerande arbets orienterade, men en nedgång kan enligt Allardt skönjas. Det innebär också en förskjutning mot fritidsoriemering. Jeja-Pekka Roos (och Juha Nurmela) har uppgjort en mativationsbaserad livsstilstypologi: nhemcentrerad slöar hemcentrerad stökare sällskapsmännisk arbetsmännisk mångsidig stökare Typologin baserar sig på hur fritiden tillbringas, Med tanke på utvecklandet av stadsservicen är det viktigt att kunna prognosticera hur mycket av fritiden som tillbringas inom organiserade fritidsaktiviteter, och vilken service som då behövs.
En enkät inom ramen för undersökningen ger vid handen, att förändringar i de arbetandes fritidsutnyttjande kan emotses, då arbetstiden förkortas. På frågan vad ökad fritid skulle användas till, uppgav över hälften av de intervjuade friluftsliv i naturen, utflykter och båtfärder (sommaren); cirka 40 procent skulle ägna tiden åt nyttiga hemsysslor, reparationer etc; och var fjärde skulle vistas i fritidsbostaden. För vintersäsongen var första valet — drygt 40 procent — familjeliv, läsning, TV, radio; var tredje skulle mer än dittills utnyttja stadens kultur-, underhållnings-, idrotts- och kommersiella service; och var fjärde ägna sig åt nyttiga hemsysslor. Endast 4,5/8,4 procent (sommar/vinter) uppgav sig vilja använda tiden för bilnkomster. (De tillfrågade kunde välja två alternativ av elva listade.)
Service elle självverksamhet?
Sneck har i sin undersökning inte bara kartlagt hurdan service som i framtiden kommer att behövas, utan också analyserat i vilken utsträckning folk vill ha sig denna service serverad på kommunal försorg, i form av köpbara tjänster, eller huruvida man vill tillgodose behoven själv.
Ålderskategorierna 1—3 (se kategorilistan) förlitar sig på den centraliserade kommunalpolitikens möjligheter att tillgodose behoven. De stora årsklasserna, men i all synnerhet de yngre kategorierna, är inklinerade att överflytta servicen på den privata sektorn och efterlysa självverksamhet på sektorer som samhället inte lyckats så bra med. Privatiseringsönskemålen gäller bla barndagvården och — utbildningssektorn. Kravet är att servicen skall fungera på användarnas, inte tjänsteproducenternas villkor.
De stora årsklasserna och de yngre kategorierna vill dessutom enligt undersök ningen “dö med stövlarna på”: Sneck framkastar möjligheten att de kommer att höja pensionsåldern med 10—-15 år för att inte känna sig överflödiga. Detta skulle erbjuda en intressant lösning på pensionsbomben…
Det förefaller också logiskt att de generationer, vilkas centrala livsinnehåll varit att spara till och betala en egen bostad, inte väljer som första lösning att lämna det egna hemmet för att bo på en inrättning
En större privatisering — genomförd av de årsklasser som protesterar mot folkhemsapparatens passiverande inverkan — skulle genomgripande förändra bilden av det finländska samhället och städernas och kommunernas roll. Samtidigt kunde det medföra en lösning på det oerhörda kostnadstryck som ett alltmer omfattande medborgaromhändertagande innebär. Minst lika vägande är det (av talrika undersökningar bevisade) faktum att en icke-anstaittillvaro måste anses innebära bättre livskvalitet.
Ragnhild Artimo 13