Hur mäta immateriella tillgångar?
av Erkki Olin Forum 1998-02, sida 13, 26.02.1998
Hur mäta immateriella tillgångar?
KUNSKAPSFÖRETAGENS STRATEGISKA TILLGÅNGAR BLOTTAS INTE I BALANSRÄKNINGEN. KONSULTFÖRETAGET CELEMI HAR UTVECKLAT EN MODELL SOM FÖRKLARAR SAMBANDEN
MELLAN VERKSAMHETENS RESULTAT OCH INSATSFAKTORERNA.
9 anaging and measuring intangible assets” - rubricerades en paneldiskussion som nyligen anordnades av internationella konsultföretaget Celemi i Esbo “Intagible assets” översätts i traditionella redovisningstermer med uttrycket immateriella tillgångar, vilka enligt bokföringsförordningens $ 7 upptas som första huvudpost på balansräkningen aktiva sida. Undergrupper är: kostnader för etablering, forskning och utveckling, immateriella rättigheter, affärsvärde, Övriga utgifter med lång verkningstid och förskottsbetalningar. Dessa begrepp har betydelse för att t.ex. beskattningen av företag skall kunna ske på enahanda grunder samt för vinstutdelningen. Men mer än det kan de immateriella tillgångarna i sin traditionella redovisningsmässiga utformning inte bidra med i företagets beslutsprocess.
Skillnad i värde
Undersöker vi det koncept Celemi utvecklat för begreppet, “Intangible Asset Monitor’, rör vi oss emellertid på ett helt annat plan. Intangible Asset Monitor är en samling mått som bedömts vara relevanta för utvisandet av verksamhetens resultat och företagets ekonomiska ställning med utgångspunkt i immateriella tillgångar.
Förrän vi ger oss in på den uppgiften, är det skäl att fästa uppmärksamheten vid två fenomen i tiden, som Hankens forskningsdirektör ED Guy Ahonen belyste i sitt inlägg under paneldiskussionen (se graf).
FORUM NR 2/98
Grafen visar för det första i den övre delen att skillnaden mellan marknadsvärdet och bokföringsvärdet inom kunskapsintensiva företag tenderar att bli allt större vad tiden lider. För det andra visar grafen genom den undre delen att denna skillnad för kapitalintensiva företag sjunker för att slutligen sammanfalla med bokföringsvärdet, vilket ju endast reflekterar företagets materiella tillgångar. Utvecklingen går mot att kapitalintensiva företag förlorat i egenvärde och nu i extremfallet endast står för vad de balansmässigt representerar. Å andra sidan har en redovisning enligt traditionellt mönster allt svårare att beskriva vad som skett i kunskapsföretag, vars tillgångar ju till största delen är immateriella. Därför gäller det att med andra mått än de traditionella förklara det allt större gap som uppkommit mellan bolagets materiella eller bokföringsmässiga värde och marknadsvärdet.
Någon enskild siffra som förklarar denna skillnad är enligt Ahonen svår att komma på. Men skillnaden går att beskriva genom lämpliga indikatorer, vilket enligt Ahonern konsultföretaget Celemi i sin verksamhetsberättelse lyckats göra på ett åskådligt och dynamiskt sätt -— samt dessutom i komprimerad form.
Tre resursgruppe ”Tanken i ”Intangible Assets Monitor”, är att företagets verksamhet studeras med utgångspunkt i sådana immateriella tillgångar som normalt inte framgår ur bolagets balansräkning”, säger Celemis
KUNSKAP SYNS INTE I BOKFÖRINGSVÄRDET Skillnad mellan bok- och marknadsvärde 85-94 i milj SE 0 -85 -86 -87 -88 -89 -90 -91 -92 -93 -94
Kata: Johansen. UL, 1888
Skillnaden mellan bokföringsstörre i kunskapsföretag, Ett fö med “Intangible Asset Monitor”.
ch marknadsvärde är mycket Sk att förklara skillnaden ske koncernchef Margareta Barchan. Bolaget har utvecklat begreppsapparaten med utgångspunkt i följande tre immateriella resursgrupper: Kundbasen, bolagets organisation och bolagets anställda.
Av dessa anses kundbasen vara bolagets värdefullaste immateriella resurs. Genom att aktivt välja ut de kunder man vill samarbeta med kan bolaget åstadkomma osynliga intäkter som bygger upp nya immateriella tillgångar. Ett av måtten utvisar i det avseendet i vilken utsträckning intäkterna åstadkommits av kunder som genom att verka som referens förstärkt bolagets image.Kundföretagens lojalitet gentemot bolaget belyses av ett procenttal som anger antalet upprepade beställningar.
En viktig indikator på bolagets organisation anger i vilken mån intäkterna presterats genom kunder som samtidigt erbjudit bolagets organisation en plattform för utvecklandet av nya produkter enligt principen ”earning by doing”.
Inom kunskapsföretagen ä det de anställda som sätter fart på försäljningen - inte tvärtom. För att man skall kunna växa behövs ny personal av rätt slag. Ett mått på detta är personalens yrkesmässiga erfarenhet mätt som ett medeltal i antal år.
Ett annat viktigt mått i sammanhanget är personalens förmåga att attrahera kunder med en kunskapsökande effekt på organisationen, dvs. kunder som erbjuder personalen en möjlighet att lära sig nya saker. Personalens teoretis ka utbildningsnivå är också en indikator av väsentlig betydelse.
På basen av uppgifterna, som i Celemis verksamhetsberättelse presenteras på en enda sida i tabellform med förklaringar, får man en uppfattning om bolagets tillväxt och hur företagsledningen genom sina avväganden kunnat åstadkomma rätta proportioner i form av vinst och ökning av immateriella tillgångar. För att ta till ett idrotts ligt uttryck, gäller det alltså att kolla om prestationen skett under perfekt kontroll. 9 Erkki Olin