Industri och miljö

av Katarina Koivisto Forum 1989-14, sida 10-11, 28.09.1989

Taggar: Teman: miljö

INDUSTRIN OCH MILJÖN

Det är lönande att vara miljövänlig. Idag frågar människor i allt högre grad efter hur de produkter de använder är producerade och ett företag som påvisar en miljövänlig produktion säljer sin vara bättre än ett företag med motsvarande vara som inte satsar på miljön.

iktigt såhär enkelt är det inte. eller Rör åtminstone inte vara det.

Tyvärr ser många konsumenter mest till en varas produktionssätt, men i hur produktionen påverkar miljön innan den slutligen når konsumenten ingår också många andra aspekter, säger avdelningschef Jukka Luokkamäki, som ansvarar fö miljöfrågor på Industrins Centralförbund ICF.

— Det finns inga klara kriterier för vad som gör en vara miljövänlig, de kriterierna är mycket subjektiva. Råvaran och dess utvinning, energin som används vid produktionsprocessen, själva produktionen och slutligen transporten till konsumenten, allt det här påverkar vår miljö, påpekar Luokkamäki. — I flera år har man internationellt försökt hitta ett index för att mäta den sammanlagda miljöeffekten för en produkt på dess väg från råvara till konsument — utan att lyckas.

Vår industri har i alla fall under de senaste tio åren satsat hårt på att göra själva produktionsprocessen renare i takt med att myndigheterna har skärpt kraven på luft- och vattenutsläpp. Att mäta investeTingar i miljön gick bra ännu för 10-15 år sedan då det var alldeles klart och entydigt vad t ex ett reningsfilter på en skorsten kostade. De nya anläggningar som byggs idag får modern miljöteknik från början och de rena miljöinvesteringarna blir därför svårare att mäta.

I sitt principbeslut om ett målprogram för vattenvården fram till år 1995 har statsrådet uttalat bl a att skogsindustrin bör minska sina utsläpp av organiska klorföreningar till hälften av dagens nivå. En annan miljömålsättning är att utsläppen av svavel i luften skall halveras från nivån 1980 innan 1993. På basen av den här typen av målsättningar har ICF försökt räkna ut vad de miljöbesparande åtgärderna kommer att kosta vår industri i reda pengar.

Höga brukskostnader

Fram till år 1995 räknar ICF med att den finska industrin under en tioårsperiod skall ha investerat omkring 5,5 miljarder mk i miljöteknik. De löpande brukskostnader den här tekniken kräver kommer att vara ungefär lika stora.

På luftvårdssidan gäller det för industrin att förutom att halvera svavelutsläppen få ned kväveutsläppen från 1986 års nivå en tredjedel innan 1998. Ytterligare skärpta krav för kväveutsläppen planeras och en handlingsplan för luftvården är under ar STAR ARS AAA LM

Rosa so p [tant bete på miljöministeriet. Ett nordiskt samarbete när det gäller att begränsa luftföroreningarna pågår också.

Till luftvården hör också de strängare bestämmelser som gäller våra bilar i framtiden. Från 1992 skall alla nya bilar ha katalytisk avgasrening och den tunga trafiken skall ned med sina utsläpp med hela 150 procent.

Industrin kommer att göra stora investeringar för att leva upp till de här kraven. För att få ned svavelutsläppen t ex kommer investeringarna under början av 90-talet att vara omkring två miljarder mk. För skogsindustrin att dra ned utsläppen av organiska klorföreningar kommer det att kosta över en miljard.

— Vi rör oss nu på så låga nivåer att varje gram svavel som skall bort kostar mycket mera än de första hundra grammen gjorde när reningen började, säger Luokkamäki. - Detsamma gäller vattenreningen, varje gram tungmetall som skall bort kostar mycket.

Luokkamäki anser att det bör finnas individuella gränser för utsläppen från varj enskild industrianläggning. Koncessioner och tillstånd fabriksvis är bättre än allmängiltiga gränser eftersom den miljö olika industrianläggningar verkar i varierar. Havet orkar enligt honom t ex med en betydigt större belastning än en insjö, naturens förmåga att själv sköta reningen varierar rån plats till plats.

— Vi här i Norden har en god möjlighet att se helheten kring de olika miljöproblemen. Vi har möjlighet att skräddarsy miljöbesparande åtgärder för varje enskilt öretag, den möjligheten borde vi också utnyttja.

Den som smutsar betalar

Oberoende av var en industri är belägen har statsrådet i sitt principprogram för vattenvården slagit fast att den som smutsar också betalar. I våras blev en ny analysmetod för att mäta utsläppen av organiska klorföreningar godkänd i Norden, den s k AOX-metoden och det är mätt i AOX våra företag nu får jobba med att minska sina utsläpp.

Målsättningen är att belastningen av den produktion som använder organiska klorföreningar, främst produktionen av blekt cellulosa, skall ned från dagens nivå på 3 kg klor per ton producerad cellulosa till ca 1,4 kg år 1995. Vid sulfatcellulosafabrikerna räknar miljöministeriet med att massans tillverkningskostnader ökar mellan 35 och 45 mk per producerat ton till följd av de nya reningskraven.

Vad och hur finsk industri har satsat för att möta de ökade kraven varierar mycket. Kemira och Outokumpu, två företag som blivit kända som nedsmutsare, satsar i år och ifjol sammanräknat 150 respektive 130 Mmk på vad de betraktar som miljöinvesteringar.

Outokumpu jobbar numera mycket med miljöfrågor, företaget utveclar egen teknik och har miljöchefer på sina industrianläggningar. Finlands första miljödjrektör fanns på det statliga oljebolaget Neste, ett företag som åren 1988-92 räknar med att satsa närmare en halv miljard mk på miljöbesparande åtgärder. Nestes arbete på den här sektorn har pågått några år medan ett annat kraftbolag, Imatran Voima, IVO, har det mesta av sitt jobb framför sig. En miljard räknar bolaget med att lägga ned på miljön fram till år 993. Mångmiljoninvesteringar räknar också alla våra stora skogsbolag med.

Energin viktig Det är inte bara investeringar i miljöbesparande åtgärder som kostar. De löpande kostnaderna uppgår till nästan samma summa som investeringarna. En betydande del av de löpande kostnaderna, en halv miljard mk årligen för industrin idag, utgörs av energikostnader.

—- Energiförsörjningen kommer förr eller senare att bli ett problem, säger Jukka Luokkamäki. — Biologisk rening av vatten Text: Katarina Koivist utsläpp kräver mycket energi, liksom att rena svavelutsläppen. Just nu har vi tillräckligt med energi, men framtiden är osäker. För att trygga energitillgången blir vi kanske tvungna att bygga ut kraftverk som använder fossila bränslen som kol och olja och de å sin sida förorenar luften när de brinner.

I Norden ställer vi idag höga reningskrav på våra industrier men föroreningar i luft och vatten känner inga gränser. Vår miljö påverkas också av vad våra grannländer gör eller inte gör åt sina vatten- och luftutsläpp. Två exempel på miljöproblem Finland inte ensamt kan lösa är Lapplandsmiljön som mycket påverkas av de sovjetiska luftutsläppen på Kolahalvön och Östersjön där alla de kringliggande staternas vattenutsläpp påverkar nedsmutsningen.

Med Sovjetunionen har Finland slutit luftvårdsavtal och miljöminister Kaj Bärlund förhandlade för ett par veckor sedan i Moskva om miljövårdssamarbete 1 gränszonen med Sovjetunionen. För att rädda vattenmiljön i Östersjön jobbar en grupp kallad Helsingforskommissionen för skydd av Östersjön, som för sin del utfärdar rekommendationer för vattenvården.

Men de problem man stöter på i internationella miljövårdssammanhang är helt andra än de nationella. Det är frågan om både mycket pengar och avancerad teknik som behövs för att kunna rena utsläppen och som många stater saknar. Samarbete över gränserna blir därför viktigt.

— För miljövård och miljövänlighet måste vi skaffa oss internationellt godkända spelregler, säger för sin del Jukka Luokkamäki. LJ

Miljöregler och avtal som påverkar finsk industri e Svavelutsläppen skall halveras innan 1993 från år 1980 års nivå.

e Kväveutsläppen skall minska 30 procent mellan 1986 och 1998.

e Katalysatorer i alla nya bilar 1992.

e Utsläppen av kväveoxider får inte öka.

• Skogsindustrins utsläpp av organiska klorföreningar skall halveras innan 1995.

e Helsingforskommissionen för skyd av Östersjön har utfärdat rekom mendationer för all industris och även hushållens avloppsutsläpp.

Avtal i höst med Sovjetunionen so begränsar utsläppen av svavel oc kväve samt tungmetaller i hela Finland och längs gränsen på den sovjetiska sidan.

11