Industriell produktion i rymden nästa steg?
av Ulf Gustafsson Forum 1978-13, sida 08, 13.09.1978
så stor som moderfarkosten fäst på ett av rymdhistoriens mest revoluti Före 1980 är rymdskytteln färdigtesta bärraketen, som skall föra den ut p såtillvida att utbytet i huvudsak varit rent vetenskaliffagt. Ma hoppas att den nya rymdtransportmeto form av ekonomiskt lönsam industrie!f wy»” Vilken blir den första ekonomiskt lönsamma produkten som tillverkas i rymden? Vilken praktisk betydelse kommer den att få?
För att få grepp på dessa frågor är det skäl att ta en titt på mikrotekniken bakom datorerna och deras historia.
Den första datamaskinen — Eniak — tillverkades 1957. Vetenskapen hade för första gången mekaniskt i vakuumrör och omkopplare lyckats bygga en logisk motsvarighet till vår matematik. Eniak var således en så kallad ”digital” dator och räknade med talet två som bas istället för talet tio.
I fortsättningen ersattes vakuumrören snart med transistorer som betydligt = förbättrade datorernas prestanda. Samtidigt blev de mindre, och energibehovet minskade. Steget till dagens datamaskinteknik var emellertid ännu långt. Trots framsteget med transistorn var datorerna ännu dyra, opålitliga, stora, långsamma, samt energidryga.
För att råda bot på allt detta behövdes mikrotekniken.
Smuts i kiselkristaller
Mikrotekniken bygger på den grundläggande principen att inympa föroreningar i kiselkristaller. Metoden går ut på att en kristallin skiva, som i sig själv fungerar som isolator, inympas med främmande ämnen som gör materialet ledande, strömförstärkande, eller blockerande. Allt beroende på föroreningens art och läge.
Som förorenare kan användas fosforatomer, vilkas yttersta elektron skall bälla frukt i N uktion’ krymden.
skal, valensskalet, är besatt av fem elektroner, eller bor, vars atomer har tre elektroner i valensskalet.
När fosforatomerna inympas i kiselskivans kristallina struktur, där kiselatomernas fyra elektroner i valensskalet alla är bundna, ger varje fosforatom upphov till en överskottselektron.
När boratomer med tre elektroner i valensskalet inympas på samma kiselskiva kommer varje boratom att ge upphov till ett elektronunderskott, eller ett ”hål”.
Mindre kretsar är målet
Genom att kombinera dessa inympningar kan man bygga upp dioder och transistorer i logiska kretsar på en och samma kiselskiva. En sådan skiva — på engelska ”chips” — kan innehålla tiotusentals mikrotekniska element. Eller betydligt fler än alla Eniaks vakuumrör och omkopplare tillsammans.
Inom mikrotekniken bedriver man en ständig jakt på allt mindre mikrotekniska element. En mindre krets kräver mindre utrymme, mindre energi, går snabbare för en impuls att avverka och blir billigare att producera.
Det är naturligt att alla dessa faktorer är mycket viktiga. Ett mindre format ökar användningsområdet, en mindre energiåtgång betyder mindre batterier och längre brukstid. En kortare processtid möjliggör mindre datorer, eftersom databehandlingstiden minskar. En billigare dator betyder större efterfrågan och en bredare marknad.
Man räknar redan med att den som idag har tillgång till färg-tv skall ha tillgång till en avancerad dator inom tre år. En förutsägelse som förutspår en — explosionsartad marknadsökning…
Rymdfabriken
Tillverkning av datorkomponenter i rymden intresserar mikroteknikerna, eftersom tyngdlöshet erbjuder renare kiselkristaller och större precision vid inympningen av föroreningar. Detta betyder större komponenttäthet på kiselskivan, och mindre ”chips”.
”Chipsen” är volymmässigt små och har en komplicerad teknisk struktur. De är därför idealiska att transportera med rymdskytteln. Den ökade komponenttätheten gör att extrakostnaderna för transporten per mikrotekniskt element blir små.
Med tanke på vad tom ett litet försprång inom den enorma datamaskinbranschen betyder, förstår man att det erfoderliga riskkapitalet, som möjliggör den första ekonomiskt lönsamma = industriprodukten som tillverkas i rymden, har satsats.
Mindre arbete, mera jämlikhet
Datateknikens följder är revolutionerande. Ökade inlärningsmöjligheter, automatiserad produktion, minskad arbetsbörda samt en ökad jämlikhet mellan medborgarna i demokratiska stater är bara några av konsekvenserna.
Dessa välsignelser kommer dock till en början att tillfalla dem som hunnit längst inom området, dvs USA och västvärlden. Sovjetunionen får nämligen ännu vänta länge på sin rymdfärja.
Det är emellertid helt klart att Sovjetunionen inte frivilligt kommer att låta sig förpassas till ett teknologiskt bakvatten. Traditionellt har Sovjetunionen svarat på den tekniska utvecklingen i väst med stora centraliserade produktionsanläggningar, ett smalare produktionssortiment och lägre löner.
Ett sådant tillvägagångsätt förutsätter ett slutet samhälle. Det förefaller emellertid osannolikt att Sovjetunionen i det nuvarande läget skulle vara benäget att sluta sig ännu mera. Tvärtom tyder de första tveksamma trevarna mellan SEV-länderna och EEC på att Sovjetunionen nu vill öppna sitt fönster mot den västerländska teknologin. Något som inte borde lämna SALT-förhandlingarna helt opåverkade.
Ulf Gustafsson Cl
FORUM 13/78