Industrin internationaliseras

av Håkan Nylund Forum 1984-19, sida 14-15, 28.11.1984

Taggar: Teman: internationalisering

FRUN 19/84 19/84 F- RUN Industrins internationalisering kräver andlig anpassning

BH Internationaliseringen har redan under flere år hört till honnörsorden i den industripolitiska debatten vid sidan av högteknologi, informationssamhället och behovet att satsa på forskning och produktutveckling, och Industrins Centralförbunds diskussions memorandum ”Teollisuuden kansainvälistyminen” kommer som det 12 i serien därför förvånansvärt sent. Finlands beroende av den internationella handeln och världsekonomin har ju i själva verket mycket länge varit stort — redan före det andra världskriget var utrikeshandelns andel av bruttonationalprodukten på ungefär samma nivå som nu, dvs ca en tredjedel. Men medan utrikeshandeln och framförallt exporten då bara berörde smala delar av ekonomin, för exportens del nästan uteslutande skogsindustrin som svarade för 80 - 90 procent av vår export före krigen, så går beroendet av utrikeshandeln idag både djupare och bredare in i näringslivet.

Smal exportspets

Trots detta är den verkliga, aktiva spetsen smal. Drygt 4000 företag i Finland ägnar sig åt ”första gradens” internationella operationer, varuexport, och av dem är det bara ett drygt 1000-tal som gör det i litet större skala. ICF:s memorandum påpekar dessutorn, att 30 företag svarar för över 60 procent av vår totalexport, och att de 100 största exportörerna står för nästan 80 procent av Finlands hela export!

Siffrorna över hur långt internationaliseringen gått mätt enligt antalet utländska företag i finländsk ägo är däremot vid första anblicken mer anslående. Enlig Finlands Banks uppgifter över läget i slutet av år 1983 fanns det 1235 företag utomlands, där den finländska andelen av det nominella kapitalet översteg 20 procent. Av dem var emellertid bara 162 sådana som räknas enligt de strängaste kriterierna för internationaliserade företag, tillverkande enheter. 770 var försäljningsbolag, medan 303 fått den föga upplysande rubriken ”övriga”, uppenbarligen då servicebolag, representationskontor och känselspröt på marknaderna. Uppgifter om hur många moderbolag som står bakom utlandsbolagen och vilken branschfördelningen är finns däremot inte.

Dotterbolag i Efta och Sverige

Ser man till den geografiska fördelningen är EG- och Efta- områdenas dominans uppenbar. Innemot 40 procent av de finländskt ägda företagen befinner sig i vartdera området. För EG:s del motsvarar siffran i stort sett handelsområdets andel av vår export, men i Eftas fall är läget ett annat. Dotterbolagens andel av totalantalet är nästan dubbelt så stort som områdets betydelse som kund för vår export. Förklaringen till detta är givetvis starka sats 14

Av HÅKAN NYLUN och skattereformer

Industrins Centralförbunds (ICF) långa serie av diskussionsmemorandum startade 1979 med den uppmärksammade rapporten ”Industrin och en höjd levnadsstandard” som i diskussionen snabbt dubbades ”Ta fast Sverige till år 2000”. Serien har sedan dess kartlagt och spikat teser för olika delområden av industrins verksamhetsförutsättningar. I den senaste rapporten granskar

ICF internationaliseringen.

Förbundet ser tydliga behov av förändrade skattebestämmelser och bättre finansieringsmöjligheter, men understryker mycket kraftigt betydelsen av att utveckla de andliga resurserna.

ningar på Norden, där både Sverige och Norge är medlemmar i Efta. De finländska dotterbolagen i Sverige uppgår till över en femtedel av totalantalet, 287 stycken enligt siffrorna från 1983, men antalet är säkert idag högre efter årets köp och eftersom numera många företag har en egen svensk koncernorganisation där ett svenskt dotterbolag äger de övriga. Representationen i Nord-Amerika är också större än exportandelen på lite längre sikt, och de tillverkande dotterbola- gens proportionella betydelse större. Däremot är etableringen inom SEV-området, och där Sovjetunionen, anspråkslös när man jämför den med blockets betydelse för vår export.

Ett intressant faktum som ICF:s memorandum pekar på är att antalet finländska företag utomlands redan år 1979 översteg antalet utländska bolag i Finland. 1983

En tämligen ny, men rätt framgångsrik exportindustri är småbåtsindustrin. Framför allt tillverkarna a tar lever så gott som en: bart på export — den in hemska marknaden är så gott som betydelselös.

fanns det enligt de tidigare nämnda kriterierna 1036 utländska bolag i Finland, men antalet tillverkande dotterbolag är fortfarande större än motsvarande finländska siffra, Efta-området dominerar kraftigt bland de utländska företagen, 64 procent, och den svenska dominansen är uppenbar, drygt hälften av alla dotterbolagen är svenskägda. Efter den finländska frammarschen i Sverige (Forum 12/84) kan man lugnt säga att Finland är den största ”multisen” i Sverige och vice versa.

Mer pengar ut och mindre in

Ett tecken på att de finländska företagens internationalisering utvecklats i en mer avancerad riktning är att de direkta investeringarna ökat kraftigt. Tillväxten började egentligen först under 1970- talet, och har varit speciellt markerad seda dyrare segelbå 1975. År 1985 överskred investeringarna i form av placeringar i eget kapital och lån till dotterbolag för första gången miljardstrecket, och i fjol uppgick de redan till drygt 1,4 mrd mk. Tyngdpunkten har också alltmer överflyttats på satsningar i eget kapital, och i fjol hade lånesumman redan negativt förtecken. Med tanke på detta års stora företagsköp utomlands är det uppenbart att tillväxten fortsätter.

De direkta utländska investeringarna i Finland har däremot minskat under hela 1970-talet. År 1982 var investeringarna rentav minus 67 Mmk, och år 1983 minskade också de kumulativa investeringarna. Antalet utländska företag ökade dock med i genomsnitt 6 procent per år, varför en förklaring till minskningen är att investeringarna i allt större utsträckning finansierats med finländska pengar. Siffrorna påverkas också av att Finland inte längre som ett låglöneland lockat till sig så mycket produktionsinvesteringar och av att de utländska dotterbolagen till stor del börjar vara tillräckligt väletablerade för att också sända hem pengar.

Då man ser till de ekonomiska effekterna av internationaliseringen är faktabasen mer bristfällig. Industriförbundets memorandum konstaterar, att effekterna av direkt varuexport och -import analyserats rätt grundligt, men att följderna av direkta utlandsinvesteringar är ett rätt jungfruligt forskningsområde, och att utländska forskningsresultat ofta är motstridiga. Enligt vissa undersökningar gjorda i USA under början av 1970-talet skulle landet ha förlorat ca 1,3 miljoner arbetsplatser som en följd av direkta produktiva investeringar utomlands. Enligt en annan skulle USA tvärtom ha vunnit ca 600 000 arbetsplatser.

Svenska undersökningar har i sin tur gett vid handen, att den utländska produktionen och exporten styrs av samma faktorer, och att de internationaliserade företagen vuxit snabbare än de hemmarnarknadsinriktade. Sysselsättningen och produktionen har vuxit snabbare i Sveriges utländska dotterbolag än i Sverige, men de företag som investerat utomlands har ändå gett mer sysselsättning i Sverige än andra. Sveriges 20 största företag, vilka också investerat mest utomlands, ökade sin andel av totalexporten från 40 procent år 1965 till 46 procent 1978, och andelen av sysselsättningen från 32 till 37 procent. Å andra sidan gick 1965 ca 66 procent av de svenska företagens utlandsförsäljning via dotterbolag, medan andelen år 1978 stigit till 76 procent.

Svårbedömda resultat

ICF påpekar dock att uppgifterna från USA och Sverige avviker från Finlands aktuella situation genom att investeringarna då gjordes under en tid när länderna klar var hbögkostnadsländer. Finland har däremot i huvudsak investerat i länder där kostnadsnivån varit högre, varför satsningarna motiverats av marknadshänsyn och teknologiska faktorer. Betydelsen av utländska dotterbolag får gott belägg från Finlands handel med VästTyskland, dit ca hälften av exporten sker genom lokala dotterbolag.

Rapporten konstaterar vidare att de flesta företag anser sin internationaliseringsprocess befinna sig i ett sådant begynmnelseskede, att det är svårt att bedöma de konkreta resultaten. I allmänhet invän tas resultat först på 3 - 7 års sikt. Företa- | gen är också beredda att erkänna att misstag gjorts, och ser som främsta orsaker dålig beredning, för snabba resultatförväntningar samt otillräckliga satsningar av andliga och finansiella resurser.

ICF:s diskussionsmemorandum tillmäter de andliga faktorerna en stor betydelse. Inställningen till internationalisering är rät bristfälligt kartlagd, men enligt en interna- tionell opinionsundersökning kan man inte ji Finland se några strävanden till att kraf tigt öka det internationella tänkesättet. In- om företagen är dock klimatet mer positivt och t ex enligt en undersökning från år 1983 inom ingenjörskåren var största delen av de tillfrågade beredda att arbeta ett år utomlands. På ett treårskontrakt var däremot bara hälften beredda att ge sig ut.

Utbildning och attitydförändring

Tillgången på personal som kan arbeta internationelt bromsas emellertid inte hara av attityder, utan också av brister i språkkunskaperna och tekniska färdigheter, anpassningsförmåga och kulturkännedom. Ekonomin och familjehänsyn är likaså välkända bromsar. Även om rapporten inte nämner det, så är den vanliga iakttagelsen hos internationaliserade företag att det är de unga och äldre anställda som är beredde att ge sig ut, medan problemet är att hitta på medelnivå och i medelåldern, som har arbetserfarenhet men också anpassningsförmåga.

Internationaliseringen medför därför ett stort utbildningsbehov. Memorandumet anser att en positiv attitydpåverkan för internationalisering borde starta redan i grundskolan, och understryker betydelsen av språkundervisning och utländsk praktik. Beträffande personalbehovet hänvisar det till FIBO-projektet bedömningar om att ca 50 000 personer vid mitten av detta decennium skule arbeta med = olika utlandsfunktioner.

Brister i skatteavtalen

Ett diskussionsinlägg från industrin vor | Produk- = För- | | tion sälj- riga ” cent .

| Totalt | Direkta - in q utomlands, k

Antalet finländska org utomlands | vid slutet av 1983 z 2 M Öv- Totalt Pro- Dp ning Efta 53 312 193 458 He 55-302 vill 468 UN-Amerika s2931 900157 176 | W-länder, 20 44 36 100 Övriga 5 22 6 183 62, 770303 11235 [i

FR RR

Bteringar från Einla a . Eget ö oc i kapital, »Mnetto Tbtalt & 487 612 1125 1451

MEL: Finlangs Bank inte fullständigt om det inte skulle gå in på lagstiftnings- och skattefrågor. På lagstiftningssidan förnyar ICF kravet på att utlänningars rätt att äga aktier i ett bolag höjs från nuvarande 20 procent till 40. Frågan har länge varit aktuellt och på väg att få en lösning, man har på nytt stött på motstånd och försvunnit under det gröna klädet. Den likaså tidigare lanserade idén om en gemensam nordisk aktiemarknad får också förnyat stöd.

På skattesidan pekar man på att den s k ettårsregeln för personer som arbetar utomlands lett till tolkningssvårigheter och borde ersättas med en sexmånadersregel, såsom fallet är i många andra länder, Industrin ser också att det finns luckor i skatteavtalen med andra stater som skall hindra dubbelbeskattning. I de äldre avtalen är sådan möjlig beträffande kommunal- och kyrkoskatten, och då handeln utvidgas med nya länder uppstår behov av nya avtal. De skatteartade socialavgifterna täcks också i få fall av de nuvarande avtalen. Ett annat missförhållande som ICF vill att rättas till är att affärsinkomster från utlandet sedan 1980 beskattas kommunalt, vilket bl a medfört problem vid omfångsbeskattningen.

Förbättrade och mer mångsidiga finansieringsmöjligheter efterlyses också i memorandumet, medan man på den immateriella sidan understryker betydelsen av klar information om Finland som ett modernt industriland.

Kärnfrågen i industrins internationalisering är dock enligt ICF företagens val av strategier.

15