Industrin och självständigheten
av Janne Salonen Forum 1992-16, sida 10, 10.12.1992
INDUSTRI och självständighete |vå mirakel ligger till grund fö det materiellt högtstående Fin land som vi idag tar för give (trots strejkhot, massarbetslöshet och pessimism).
Det mera kända miraklet är landets självständighetskamp genom vilken landets självständighet vanns och senare framgångsrikt försvarades i två tunga krig.
Det mindre erkända miraklet omger oss i vår vardag, vilket kanske är orsaken till att vi inte så lätt observerar det. Detta mirakel är den industriella utveckling genom vilken Finland förvandlades från en nordisk avkrok till ett av Europas mest högstående länder.
Denna utveckling började långt innan självständigheten och utgjorde en av grundvalarna för uppnående av denna självständighet.
Fattigdom är relati ”Vårt land är fattigt, skall så förbli” diktade skalden för halvtannat sekel sedan, men inte ens då var detta riktigt sant. Armodet var utbrett på landsbygden, speciellt i de inre landsdelarna, men i kuststäderna ägde en livlig exportverksamhet rum som utgjorde grunden till det industriella uppsving som snart skulle komma.
Redan i början av 1600-talet fick Finland sin första stora exportnäring genom att de stora europeiska sjöfartsländerna (England, Holland, Frankrike) fick ett allt större behov av nordisk (särskilt finsk) tjära till att bestryka sina snabbt växande handelsoch örlogsflottor med. Genom denna export hade en kapitalackumulation kunnat äga rum som hade möjliggjort fortsatt utveckling, men detta omintetgjordes av att tjärexporten monopoliserades till successiva tjärkompanier i Stockholm, vilka befann sig i Stockholmsborgares händer.
En livlig exportverksamhet började dock snabbt efter stapeltvångets avskaffande år 1765: nu kunde finska handelsmän exportera direkt till utlandet utan att behöva gå till stockholmska mellanhänder som nappade vinsterna. En snabbt växande export av främst tjära, smör och sågvaror på goda marknader (efterfrågan i Europa var stor p.g.a. successiva storkrig: Nordamerikanska frihetskriget, Revolutionskrigen och Napoleonkrigen 10
Janne Salone gjorde att en kapitalackumulation äntligen började äga rum i Finland, dock i blygsam skala.
Exportbroms under ryska imperiet
Exporttillväxten avstannade genom att Finland blev en del i det ryska imperiet, och den konservative kejsaren Nikolaus I och hans konservativa ämbetsmän i Finland, främst bland dem ”Hans Förskräcklighet” senator Lars Gabriel von Haartman, förbjöd anläggandet av nya sågar. Därigenom stagnerade = exportutvecklingen under 1800-talets första del, tills den liberale kejsaren Alexander II tillät en friare näringsutveckling, och landets industrialisering kunde äntligen börja på allvar.
Exportmedvind 1860-80
I världen rådde lyckligtvis goda konjunkturer, tack vare guldflödet från Kalifornien, och delvis också tack vare det nordamerikanska inbördeskriget. Handelsmännen kunde till fullo utnyttja den nyvunna friheten, och Finlands export, främst av sågvaror, femdubblades under tjugoårsperioden mellan 1860 och 1880.
Under denna hektiska tid lades grunden till landets näringsliv i övrigt: Finland fick ett eget myntväsende som till slut förankrades i guld: banker och försäkringsbolag grundades och järnvägar byggdes. Sågexportens vinster investerades i träsliperier och i pappersbruk, och de industriföretag fick sin början vilka idag är ledande storkoncerner (Kymmene, Nokia, EnsoGutzeit, Repola och Metsä-Serla).
Industrialiseringen igång Efter 1880 inträdde en stagnation som varade ända till sekelskiftet. Under denna tid tog emigrationen ordentligt fart, och den hade väl varit långt större ifall inte den egna industrialiseringen redan hade givit många möjligheter att söka sig bort från landsbygden och finna jobb inom det egna landet, i städernas industrier.
Ett nytt exportuppsving började efter sekelskiftet och vid utbrottet av I Världskriget var Finland på god väg att bli ett industriland, även om utvecklingen ännu inte hade hunnit riktigt så långt. En god grund var i all fall lagd för det självständiga landets ekonomiska utveckling.
Under 1920-talet skördade den nya republiken frukterna av en boom i sågvaruexporten. Denna bröts av den stora världsdepressionen på 1930talet, som Finland dock klarade sig relativt lindrigt undan. Mot slutet av 1930-talet var ett ordentligt exportuppsving i full gång och för första gången översteg exporten av cellulosa, kartong och papper värdemässigt sågvaruexporten. Ytterligare ett mödosamt steg hade tagits i riktning mot höjd förädlingsgrad inom industrin. Krigsskadestånd gav vind i seglen
Efter kriget bröts skogsindustrins absoluta dominans inom exporten: metallindustrin kom igång på allvar tack vare krigsskadeståndsleveranser och senare beställningar från Sovjetunionen. T.ex. Nokias export av kabelprodukter till Sovjetunionen utgjorde grunden för det som idag är Nokias huvudbransch: elektronik och telekommunikationer.
Också övrig industri kom igång, inte minst den kemiska, genom etablerandet av Neste och dess raffinaderier.
Företagsamhetens verksamhetsförutsättningar
Dagens högt industrialiserade välfärds-Finland har således djupa rötter, långt nere i 1800-talet och dess sågvaruexportörer och segelfartygsredare. Hemligheten bakom landets framsteg har varit företagsamhet och hårt arbete. I den mån företagsamhetens förutsättningar tryggas — t.ex. genom en vettig energipolitik som tryggar industrins konkurrenskraftiga energiförsörjning, och om människor åter tillåts arbeta — finns det ingenting som säger att vår industri inte även framledes skulle klara av de utmaningar som den ställs inför.
Ifall industrisamhällets grund urholkas genom att industrins verksamhetsförutsättningar inte tryggas har vi att vänta oss att Finland förfaller till att bli en avkrok i ett integrerat Europa, utarmat på sitt bästa andliga och fysiska kapital (det andliga kapitalet betyder begåvade, högt utbildade människor som flyttar bort). o