Inflation är inte din vän, om inte...
av Nicholas Anderson Forum 2021-09, sida 08, 18.11.2021
Nicholas Anderson är oberoende rådgivare och konsult inom finans, infrastruktur och klimatförändring.
inflation är inte din vän, om inte…
Inflation är en mätare på värdet av vilken penningenhet som helst, och när priserna på någon ting går upp är sagda penningenhet värd mindre. Det är den bästa definitionen på inflation, och deflation är dess motsats. När priserna på ”de flesta varor” går upp behöver du mera penningenheter för att köpa samma mängd av dessa varor - alternativt konsumera mindre.
Ekonomer har olika definitioner på inflation, och var och en mäter olika kategorier. De talar om konsumentinflation, producentinflation, löneinflation, detaljhandelsinflation, och konsumentinflation där energirelaterade priser är exkluderade. Centralbankerna exkluderar gärna boendepriser och energikostnader, eftersom dessa är rätt ”volatila”, alltså rör sig snabbt uppåt och - i mindre grad - neråt. De borde inkluderas i alla inflationsmätare, eftersom just dessa två står för en stor andel av våra dagliga utgifter.
Hur ser medelsvensson ut? Konsumentinflation är den mest använda, och avser att illustrera den genomsnittliga prisfluktuationen med en korg varor och tjänster som folk i genomsnitt köper. Problemet med detta prisindex är att herr och fru Medelsvensson är svåra att hitta… Unga människor köper helt annorlunda saker än medelålders människor och pensionärer - varje grupp upplever inflation olika.
Ekonomerna har i åratal hävdat att en liten inflation på runt 2 procent är bra, eftersom den betyder att en öppen ekonomi som regel fungerar effektivt med optimalt utnyttjande av resurser. Sysselsättningen är då relativt hög och resurser som fabriker, kontor, jord- och skogsbruk, hamnar, flygplatser utnyttjas till fullo utan att överhetta ekonomin.
Emellertid är låginkomstgrupper klart utsatta på ett betungande sätt av små prishöjningar, medan folk med höga inkomster är skyddade mot inflatoriska förskjutningar och ofta får direkt fördel av inflation.
Låt oss ta några exempel från dagens konsumentprisindex. Konsumentprisindexet uppvisar en höjning på runt 3 procent, men boendekostnaderna är inte inkluderade i konsumentprisindexet, inte heller räntorna på bolån. Under det senaste året har det skett massiva prishöjningar på baslivsmedel som soja, vete, fisk och kött. Lax kostar nu 20 euro per kilogram och köttpriserna har också stigit genom att sojapriserna gått upp med runt 60 procent. Energikostnaderna har också rusat i höjden de senaste månaderna, så kostnaderna för transport, värme och el stiger.
En ensamförsörjande arbetslös mor med barn, och en ensamstående kvinnlig pensionär på 75 år kommer att köpa mat och betala hyra för större delen av sin inkomst, antingen i form
AFFÄRSMAGASINET FORUM NR $ 202 av arbetslöshetsstöd och socialbidrag (1 200 euro/mån) eller en låg pension (1 000 euro/mån). Dessa två konsumentgrupper ser sina största utgiftsposter, mat och hyra, värme, resor och transport öka med 5-7 procent.
En fyrapersoners familj - föräldrarna (båda 59 år), med lite skulder, och sammanlagda inkomster på 15 000 euro, båda barnen (25 och 27 år) gifta och med löner på första jobbet runt 5 000 euro i månaden, med ett lån på 200 000 på 25 års betaltid och årsränta I procent som kostar dem 930 euro i månaden. Genom att räntorna är låga, och bostadspriserna fördelaktiga, kommer ingen av dem att ha knepigt med ekonomin! Också om matpriserna ökar med 10 procent påverkar detta inte deras köpkraft nämnvärt. De känner sig fortfarande trygga med många trevliga restaurangmåltider i magen …
För att stimulera den ekonomiska aktiviteten har centralbankerna och politikerna försökt hålla räntesatserna låga och denna policy har följts under nästan ett decennium. Succén har varit modest i Europa - det har inte lett till några större lyft vare sig för tillväxten eller för sysselsättningen i någon av de stora ekonomierna.
Ingen mästare på exportmarknaden. Med räntesatser nära noll väntar man sig att finländska banker och företag skulle göra fler nya investeringar i utrustning, faciliteter och produktionsenheter. Resultatet skulle vara ett stort steg mot ökad produktivitet genom ny utrustning, och att fabrikerna uppdateras med arbetsbesparande teknik och snabba digitala lösningar. Man skulle också vänta sig att Finland skulle vara en mästare på exportmarknaderna, eftersom vi har relativt sett lägre lönelyft än våra huvudkonkurrenter. Exportorderna skulle rinna in i tack vare den låga räntenivån som fortgått i åratal.
Men nej, bankernas utlåning har minskat, för att företagen inte investerar. De upptar lån, men merparten pengar används för aktieåterköp och fusioner. Finlands export ligger rejält under EU-genomsnittet på 46 procent av bnp. Med andra ord kan exportvolymen uttryckas som cirka 40 procent av bnp, vilket är lågt, jämfört med Sverige, Danmark, Tyskland och många andra EU-länder.
Låga räntor kan försvinna verkligt snabbt när vi minst väntar det. Folk som har stora lån i relation till sina inkomster kommer att känna sig trängda när detta inträffar. Er kolumnist är faktiskt beredd att slå vad om att inflationen inte kommer att försvinna särskilt snabbt, i synnerhet som regeringarna har upptagit så enorma lån i relation till bnp. Inflationen kommer att innebära att de flesta skattebetalare belastas med extra bördor för att täcka kostnaderna för konsumtion och sina skulder. m