Inflation, information och redovisning
av Carl Erik Johnsson Forum 1977-20, sida 20-21, 21.12.1977
| och redovisning
I den elfte internationella revisorskongressen, som höll i Mänchen den 11—14 oktober detta år, deltog ca 6.500 personer från hela världen, ett för revisorskongresser rekordstort deltagande. Finland representerades av något över tjugo personer. Utöver de allmänna sessionerna hölls sammankomster i mindre arbetsgrupper där diskussionerna skulle föras på ett så jordnära plan som möjligt. Vid kongressen behandlades bland andra problem också inflationens inverkan på redovisningen. I väntan på ett slutligt sammandrag av diskussionerna kan det vara motiverat att redan nu belysa en del synpunkter, som framfördes i en av arbetsgrupperna.
=» Det referat som här ges representerar inte kongressens officiella åsikter.
Är tiden mogen att skrota ned redovisningen av historiska kostnader (historical cost accounting)?
Den arbetsgrupp undertecknad deltog i var inte redo att skrota ned redovisning av historiska kostnade « för att i stället bygga upp ett redo.visningssystem, som endast skull registrera inflationsjusterade värden. Däremot var man, som så många gånger tidigare i detta sammanhang, ense om ätt någonting bör göras för att korrigera redovisningen med tanke på inflationen. Man efterlyste ändamålsenlig = tilläggsinformation, som skulle belysa inflationens inverkan på individuella företags ekonomiska situation. Denna tilläggsinformation kunde ges i företagens årsberättelser. . Hellre kvalitativ än kvantitativ . Information i årsberättelserna
Vid diskussionen om behövlig tillläggsinformation i boksluten resp. årsredovisningen konstaterades bla följande: Många företag ger redan nu alltför vidlyftig information, obeaktat det behov av tilläggsinformation som inflationen förorsakar. Redan nu torde årsberättelserna absorberas av blott ett fåtal aktieägare. Miljontals årsberättelser postas varje år runt om i världen åt aktieägar 2 men de flesta torde slängas undan olästa, därför att en stor del av aktieägarna inte förstår eller inte orkar sätta sig in i allt som serveras, Det här understryker behovet av kvalitativ i stället för kvantitativ information. Det gäller också tilläggsinformation om inflationen. Man frågar sig, vad den oinitierade aktieägaren är intresserad av att veta om det företag han investerat i. Något entydigt svar kan knappast ges, men man bör kanske utgå ifrån att denna aktieägare åtminstone intresserar sig för utvecklingen av aktiens ”verkliga” värde och ”verkliga” avkastning, vilka kan avvika rätt mycket från börskurs och utdelad dividend. Åtminstone en del finländska bolags årsberättelser torde i detta hänseende vara bristfälliga. Den här informationen är speciellt viktig i större bolag med heterogen aktieägarskara.
Med verkligt värde och avkastning avses väl närmast det värde resp. den avkastning som erhålls efter det att tex lager- och andra reservförändringar samt sk vinstdispositioner eliminerats. De nämnda begreppen torde förorsaka förvirring, och man kan därför konstatera behovet av’ enhetliga riktlinjer för hur nämnda värden ska härledas. Årsberättelser, som upptar dessa värden, borde förses med en beskrivning av de tillämpade beräkningsprinciperna i grova drag.
Behovet av information om aktiens verkliga värde och avkastning i årsredovisningarna har betonats därför,
Inflation, informatio att den enskilda aktieägaren själv borde ha möjlighet att beräkna inflationens inverkan på hans investering i aktier. Den enskilda aktieägaren antas i allmänhet känna till inflationsutvecklingen i samhället. Om de nämnda värdena tillhandahålls, skulle han ha bättre möjlighet att kalkylera alternativa investeringar.
Detinitionen av inflation förorsakar praktiska problem
Av de olika principer, enligt vilka inflationens inverkan skall beräknas, föreföll det som om man i arbetsgruppen vid kongressen skulle ha föredragit principen att beräkna inflationens inverkan endast på företagets nettokapital, dvs skillnaden mellan tillgångar och skulder. Ett annat alternativ hade varit att beräkna inverkan på bruttokapitalet, dvs på hela aktivsidan. Nettokapitalprincipen förordades för företag med förhållandevis litet eget kapital, då man utgick ifrån att aktivas värdeförsämring uppvägs av motsvarande främmande kapitals värdeförsärmring, varvid endast värdeminskningen av nettokapitalet har relevans för dylika företag. Genom att ställa passiva kapitalgrupper mot aktiva kapitalgrupper torde man kunna sluta sig till att nettokapitalet om möjligt skall motsvaras av anläggningstillgångar med långfristig verkan.
Man konstaterade, att inflationen inverkar olika på olika slags anläggningstillgångar, varförutom också andra faktorer spelar in. För vissa industrier har anläggningstillgång arna värde endast så länge företage kan hållas flytande i en kritisk situation. Vid likvidation kan värdet av anläggningstillgångarna, speciellt maskiner, kanske motsvaras av ett skrotvärde, fastän ett inflationsjusterat nuvärde är högre än bokföringsvärdet så länge företaget verkar utom kris. För en del företag kan situationen vara den, att fastighetsvärdet pga ökad efterfrågan på tomtmark och byggnader, stiger snabbare än inflationen hinner minska företagets nettovärde. Företagen är således mycket individuella och
FORUM 20/7 de inflatoriska resp. andra yttre inverkningarna på företagets nettokapital, torde endast kunna beräknas riktigt in casu. .
Det diskuterades också vilka slag av indexserier som bör användas för att mäta inflationen. Man kunde konstatera, att en i varje land fastställd officiell indexserie bäst kan tjäna detta ändamål. Olika politiska intressegrupper i samhället skulle annars beräkna inflationen på olika sätt och jämförbarheten mellan företagen skulle med åren försämras. Det har dock hävdats att en allmän indexserie med åren ändå skulle vara ägnad att snedvrida den totala jämförbarheten i samhället, p g a att inflationen inverkar olika på olika företag.
Denna problematik är väl en av de vägande orsakerna till att redovisningen av historiska kostnader inte ännu kan skrotas ned. En del synpunkter gick ut på att inflationens verkningar såsom hittills bör bedömas individuellt för varje företag om blott tillräckliga mätningsgrunder på enhetlig och jämförbar bas presenteras av företagen. Enligt andras förmenande borde man i ett övergångsskede köra med <indexjusterade bokslut vid sidan om de konventionella.
Beskattningens roll
Det föreföll som om man i arbetsgruppen, speciellt bland representan ter för länder med hårdare beskattning, ansåg att om företagen skall fondera delar av årsvinsten p g a inflationen, borde detta tillmötesgås av skattemyndigheterna i form av avdrag från den del av den beskattningsbara vinsten som fonderas. För Finlands del kunde man tänka sig att ett avdrag skulle få göras i statsbeskattningen för en inflationsjustering av nettokapitalet, och att denna justering skulle avsättas till en bunden inflationsfond, Inflationsjuste- . ringen skulle således binda en del av årsvinsten till företagen. Skatteavdraget skulle följa samma princip som dividendavdraget i statsbeskattningen. DO
Carl Erik Johnsson, CG de ttforu
Kompensation och annan handel
Patrick Stobart, min gamle vän från hans tid som Counsellor på brittiska Helsingfors-ambassaden har enligt senaste Forum påpekat att vår handel med England inte är bilateral. Exakt! Och det är — för att använda redaktionens uttryck — banne mig någonting som behöver sägas.
we” Kompensationsaffärer modell 70-tal av typen Hawker jämte allt tal om balansen med än det ena än det andra landet gör att folk glömmer bort den multilaterala handelns natur. Ett tillgodohavande i England smäller lika högt som ett i Tyskland. Det är klart att om kursen mellan DM och pund förändras så håller inte detta, men det är inte det som det nu är fråga om. Poängen är att tillgodohavanden i ett ”multilateralt” lands valuta kan växlas om till vilken annan konvertibel valuta som helst.
Så långt är Patrick Stobart och jag säkert helt eniga. Men däremot tycker jag i min tur att det är ”orättvist” att, som har gör, koppla ihop en exceptionell kompensationsaffä med normal, öppen handel. Låt vara,
FORUM 20/7 att denna av gammalt balanserar till vår fördel. Alla länder kan inte — och skall inte — ha en utjämnad handelsbalans med alla andra länder. Det hör inte till systemet. Lika lite som att alla kan ha överskott på alla! Det har blivit Storbritanniens lott att utgöra det lysande undantag som bekräftar, att det å andra sidan inte heller är meningen att vårt sammanlagda underskott skall vara jämnt fördelat på alla våra handelspartner. Tyvärr har vår export på England under senare år relativt sett avtagit så att vår traditionellt största marknad har fallit till tredje plats. Vi kan nog behöva spurta en hel del med nya artiklar och utnyttja alla de inkörsportar som erbjuds.
Vad sen kompensationsaffärerna beträffar, vill jag gärna förena mig med vem som helst om att de nog inte precis lyser upp den internationella handelns himmel. Men för det första är det verkligen inte vi som i dessa yttersta tider återuppväckt dem och för det andra är de nog ändå såtillvida fair play, att varje leverantör som ger sig in i konkurrensen om en kompensationsaffär vet vad han gör.
Nu är ju inte pundet vad det har. varit och marken inte vad den borde vara, vilket har gjort kompensationsföret kärvt i det aktuella fallet. Men det är en annan historia.
Problem av den här sorten är tyvärr välkända i Finland också i den omvända situationen, mao då det är leverantörer hos oss som har att klara av kompensationen.
Vad gäller ”Forums gäst” här senast, Mr Donald Fields, så menar han apropå Hawker-affären att ”The Finns” i sitt eget nationella intresse ’ borde kunna förväntas göra ”business on their own terms”. Men det är ju faktiskt vad man gjort!
As a matter of fact, Mr Fields, we are, generally speaking, fairly active in the rich countries too, such as Germany, Sweden, Norway, Near East, and not only in ”poor Britain”, but in the Hawker-case the British company was, after all, the one who won the competition — and, consequently, got the lot of offset troubles, as part of the offered deal. OO
C G Tolle 21