Informationsteknik: Tre branscher blir en!

av Fredrik Nars Forum 1995-15, sida 06-07, 23.11.1995

Taggar: Teman: informationsteknik

Informationsteknik:

Tre branscher blir

Fredrik Nars

Då datorbranschen, genom integration med media- och telebranschen, blir informationsteknik säljs det datorer som aldrig förr. Informationssamhället förverkligas genom användarvänliga datorer, program och nät kopplingar.

ata eller ADB — på senare tid o döpt till informationsteknik — u vecklas med en rasande fart på alla fronter, eftersom tröskeln för användning datorer har sänkts av ett antal orsaker. Persondatorerna håller på att bli mänskligare och kanske vi mer tekniska. I dag är datorerna billigare och bättre än tidigare, detsamma gäller programmen och operativsystemen. Och dessutom kan de med lätthet per telefonlinje kopplas ihop med andra datorer .

Persondator förbi TV

Allt detta tar sig uttryck i globalt exploderande försäljningssiffror. Aldrig tidigare har det sålts datorer som nu. Under det tredje kvartalet i år prånglades det totalt i världen ut över 14 miljoner datorer — det är en ökning på hela 21 procent (!) jämfört med motsvarande period förra året. För sjunde kvartalet i följd är det företaget Compaq (ses. 22) som leder försäljningssiffrorna med 1,5 miljoner sålda datorer. Företaget är tätt följt av Apple varefter kommer IBM, Packard Bell och NEC. Den totala försäljningen väntas under 1995 bli 65 miljoner persondatorer.

Persondatorn håller på att gå förbi TV:n som hemmets elektroniska altare. Globalt säljs persondatorer till ett större värde än TV:n — och antalet sålda datorer förutspås gå om TV:n år 1998.

Vägen till intelligenta datorer i nät

Detta är ett snävt sätt att se på informationsteknik — branschen är i dag så mycket mer än bara datorer. Då datorn kopplas till telefonnätet integreras tre branscher: ADB-, tele- och mediabranschen.

Först litet bakgrund om informationsteknikens utveckling, I Finland har vi kom mit långt sedan Postbanken 1958 köpte den första datorn, en IBM-650, till Finland. I början var det, som alltid i denna bransch, bara inom näringslivet som datorer och databehandling användes. Datorerna — ordet var liktydigt med IBM — utgjordes av stordatorer som via nät var kopplade till dumma terminaler. Banker, försäkringsbolag och offentlig förvaltning körde register i stordatorn, Dessa datorer var bra på att processa enorma mängder okomplicerade data, men de var otympliga, servicekrävande, extremt dyra och gav användaren ytterst litet valfrihet.

Under 80-talet överfördes intelligensen till den enskilda datorn och därmed var persondatorn född. Nu väcktes intresset hos den enskilda privatanvändarens. Det var inte längre datorn som bestämde över människan — utan tvärtom.

I dag kopplar vi persondatorerna till nät igen, men i motsats till stordatorlösningen, på ett sätt som kombinerar den decentraliserade datorns flexibilitet med det centraliserade systemets välorganiserade flöde av information. Lösningen kallas client-server. Persondatorerna (clients) är kopplade till ett internt nätverk genom vilket de lämnar och finner information i en central dator, en s.k. server. Dessa servrar är sedan i sin tur kopplade till varandra via telefonlinjer.

Datanördarna har stigit upp ur källaren och blivit 90-talets informationstekniker.

servrar till ett gigantiskt nät, som vanligen kallas internet.

ever: . sele es Digital ering möjliggör integration Integration är ordet som är på allas läppar då det talas om informationsteknik. Och visst är det sant. Tre tidigare helt separerade branscher — telekommunikation, media och det som tidigare kallades ADB-branschen — håller på att närma sig varandra (se figuren uppe till höger). Nu möjliggörs nya tjänster som t.ex. elektronisk post. videokonferenser och lättillgänglig information i realtid. Arbetsdelningen är följande: media sköter det nya innehållet som sedan telebranschen levererar effektivt och ADB-branschen står för nya användarvänliga mottagare.

Integrationen möjliggörs av att det inte längre endast är datorer som fungerar digi På detta vis kopplas hela världen via

Forurn nr 15/9 talt, dvs. med hjälp av nollor och ettor. Telefonnätet har till största delen redan digitaliserats och alla abonnenter väntas vara anslutna till digitala telefoncentraler år 1996. Detsamma gäller media. De flesta dagstidningar görs nuförtiden på datorer i digital form varefter de är lätta att skicka iväg per telefonledning. Också TV-bilden digitaliseras även om de nationella sändningarna fortfarande är analoga.

Integrationen kommer lämpligt för alla tre parter. ADB-branschen gnider sina händer med ökade försäljningssiffror. Telebranschen har genom digitaliseringen av telefonnäten plötsligt massor med kapacitet att fylla. Vad är då bättre än en datoranvändare som via sitt modem sitter kopplad till nätet i timtal (och dessutom på eftermiddag och kväll då utnyttjandegraden av nätet tidigare varit som lägst). Inom mediabranschen har dagstidningarna i åratal grämt sig över de höga distributionskostnaderna — dagstidningen är antagligen den sista konsumtionsvaran som konsumenten fortfarande förväntar sig få hemlevererad. Distribution via datanät kan bli dagstidningens räddning.

Det synligaste resultatet av integrationen är framtidens universalmaskin: en kombination av dator, TV och telefon. Hur den ser ut och var i hemmet den placeras är ännu osäkert. Det är olika världar som skall integreras: vi ser på TV i vardagsrummet på ett avstånd på kanske tre meter. Persondatorn har vi i arbetsrummet — bredvid telefonen — och trycker näsan mot rutan.

Integrationen är redan i gång från båda hållen. För två veckor sedan inledde MTV3 och Aamulehti i Finland ett projekt inom det nationella multimediaprogrammet som kallas Mediapiloten. Genom din persondator kan du följa med Radio- och TV-program som sänds till dig per telefonlinje via internet. Förutsättningen är att du är inkopplad via ett modem eller en fast linje. Radioljud kan de flesta åtnjuta — men rörlig bild är få förunnade. För det krävs en ISDN-linje eller helst ATM-teknik (se artikel sidan 16).

Ett exempel på integration från motsatt håll är Nokias multimediaterminal. Den är en svart låda som tillkopplad omvandlar en vanlig TV till en multimediastation genom att dekoda om ljud och bild till digital form. Detta möjliggör att persondator, printer eller CD-ROM kan anslutas till TV:n och att man kan komma ut i internet via sin TV.

Om TV:n eller persondatorn vinner är egentligen egalt. Det kommer antagligen att finnas parallella system anpassade för olika användare och för olika ändamål.

Utöver dessa maskiner finns det naturligtvis också det mobila alternativet som utformas till en korsning mellan en digital mobiltelefon och en liten bärbar dator.

57 Channels and Nothing On

Internet är informationsteknikens mest upphaussade fenomen. Alla har hört om det och många talar om sitt ”surfande” (vilket är ett idiotiskt ord!) på internet — men få har verklig nytta av det. Internet, som i

Forum nr 15/9 År 1970 1980 1990

Ti praktiken är en enorm mängd servrar förbundna med varandra via telefonlinjer, erbjuder i sig ingen ny information. (Så gott som) allt som finns på internet kan du få dig tillsänt per vanlig post.

Men det revolutionerande är den enkla tillgängligheten. Med ett klick kan du se föredragningslistan för regeringens följande möte, med ett annat kan du se vilken tid en viss musical i London förevisas. Men internet lider fortfarande av det som Bruce Springsteen sjunger om i sången ”57 Channels and Nothing On” — det har visat sig svårt för konsumenterna att dra konkret nytta av internet, alla datanäts moder. I Frankrike, där MiniTel redan länge utgjort ett nationellt internet, används fortfarande den till telefonlinjer kopplade datorn mest tillattse på tågtidtabeller och väderleksrapporter.

Finland har det väl förspänt

Informationssamhällets förverkligande förstärker USA:s teknologiska ledning. Landet har de största hårdvaruproducenterna, se bara på tabellen bredvid, och på program- och operativsystemen (har du hört namnet Bill Gates på senaste tid?) är USA mycket dominerande. Dessutom har landet kommit längst vad gäller anammande av internettjänster. Majoriteten av alla användare av internet (ca 70 procent!) finns i USA och vicepresident AI Gore har blivit ett slags symbol för fri nätkommunikation då han deklarerade USA:s planer på att skapa ”The Information Superhighway”.

Finland har det rätt så väl förspänt vad gäller informationsteknik. Hos oss investeras det mycket i informationsteknik per person räknat. Vad hårdvara gäller är vi nettoexportör (!). ICL:s fabriker i Esbo och Lojo producerade förra året 270 000 MikroMikko-persondatorer varav närmare 90 procent gick på export. Märket är f.ö. de 2000 2010

Källa: Mäenpöti och Luukkanen, 199 nästmest sålda i Finland efter världsettan Compaq.

Finländarna är aktiva internetanvändare och telemarknaderna är tidigt liberaLliserade. Detta banar väg för nya användningsmöjligheter av telefonnät — både fasta och mobila. Dessutom har många mediaföretag visat stort intresse för att utveckla produkter för informationsteknikbranschen.

Vägskäl 1995

Vi står vid ett vägskäl inom informationsteknik. Tre generationer av datoranvändare möter varandra i år: stordatorn är död, men det finns mängder av specialister på detta område som skall omskolas. Den andra generationen, de som på 80- och 90-talet lärt sig använda en persondator, förstår sig på enskilda program men inte på hur de skall koppla sin dator till ett datanät. Slutligen finns den tredje generationen som direkt blivit nätanvändare och tillbringat största delen av sin tid framför datorn sökande intressanta sidor eller program i internet.

I dagens informationssamhälle är vi alla informationstekniker — på sätt eller annat. Det krävs enorma investeringar i mycket specifik kunskap för att alla skall kunna hänga med i utvecklingen i informationsteknik. Många specialister på området, t.ex. programmerare, kan finna sig arbetslösa då systemet som tog dem flera år att lära läggs ned till förmån för ett nytt användarvänligare system.

Heikki Sinervo, ordförande för Finska Dataförbundet, säger — Det relativa antalet specialister inom informationsteknik i förhållande till användare minskar eftersom de inte kan öka med 40 procent varje år. Fortbildning av datoranvändare är en sak som i Finland till stor delignorerats. Fortbildning är absolut nödvändig. 9