Ingen oljerush i Norge - stabil produktion föredras

av Sigyn Alenius Forum 1978-18, sida 22-23, 22.11.1978

Ingen oljerush i Norge = stabil produktion föredras

Norge har olja och gas i Nordsjön som kan täcka landets behov i mera än 150 år framåt. Norge har vattenfall och forsar — bara hälften av dem är än så länge utbyggda. Men både bland politiker och tekniker debatteras med stigande intensitet energisparprogram och energikrisen som kommer på 80-talet: Ska den klaras av med kärnkraft, trots motstånd och risker, eller ska forsarna tämjas trots naturförstörelsen? En norsk energiparadox som kräver sin förklaring.

Forum har forskat — i departementen i Oslo och i oljehuvudstaden Stavanger på västkusten.

sy» Oljan finns, ingen diskussion om den saken. Upptäckta reserver i fält som redan är under utnyttjande, eller för vilka konkreta planer finns, omfattar 680 miljoner ton olja och 710 miljoner oljeekvivalentton gas. Om några få år blir exporten mera än tio gånger landets egen konsumtion. Norsk olja strömmar i land i Teesside i England, och gas i Emden på den nordtyska kusten. Tolv bolag — bland den norska statens Statoil — jobbar med utvinningen som bäst. Fyrtio bolag står i kö för att vara med i nästa rond när politikerna har gett grönt ljus. Det väldiga intresset talar sitt tydliga språk om oljepotentialen. Vad är då problemet? Varför inte bara öppna kranarna och låta rikedomen strömma ut ”Oil is where you find it” är en gammal regel bland dem som letar. Norrmännen är realister och tror på den. Statsminister Oddvar Nordli till Forum — Nya fynd vet vi ingenting om i dag. Därför har vi en produktionsplan för de säkra, som vi känner. 90 miljoner ton om året ska vara maximum. Vi vill nämligen sträcka ut produktionen, hellre stabilitet än plötsliga mängder, som sen tar slut.

Själv tror Nordli fö att man inte ens når upp på maximalgränsen 90.

Ett långt = sysselsättningstryggt program på sikt hellre än ett äventyr med upprymd början och okänt slut, det är den norska oljefilosofin. Givetvis ska oljepengarna också ge nationen ett uppsving nu. Mera so Eörledningen som ska läggas mellan Statfjord A och lastbojen fotograferad i Risavika vid Stavanger innan bogseringen till Statfjord-fältet startade.

2 cialvård, bättre undervisning, lätlare skattetryck, brukar man tala om i Oslo. Men huvudvikten läggs hela tiden på stabiliteten och varaktighet. Statsminister Nordlis bedömning kan nog betraktas som pessimistisk. De 90 miljonerna ton per år uppnår Norge 1985 enligt alla expertberäkningar, och oljeexporten kommer därmed upp i tio gånger landets egen konsumtion. Redan i dag är den producerade mängden på 35 miljoner ton detta år fyra gånger så mycket som Norge använder själv. Regeringens långsiktiga stabilitetsprogram realiserar sig sannolikt närmast av sig självt: När produktionen på de nuvarande fälten börjar sjunka, håller de nya fyndigheterna redan på att komma i gång. Genomsnittet är tio år från första borrhålet tills oljan rinner. Seismiska undersökningar som har gjorts norr om sextioandra breddgraden där arbetsgränsen går i dag, pekar på synnerligen stora möjligheter. Prima chanser säger teknikerna, seismiken är säker i dag. Innan sommaren har Stortinget sagt sitt ja, och sen gå koncessionsronden och borrningsarbelel kör i gång. Man räknar med start 1980.

Så ser programmet ut i dag och ingenting lyder på att det inte håller.

Fisk vs. olja

Motstånd finns förstås. Också bland politikerna i Storlinget, som avgör saken. Fiskeriintressena är mot oljan, som stör fisken och förstör redskapen. Trålarna fastnar i metalldelar som ligger i havet, och det blir oro på bankarna. Miljögrupperna och nolltillväxtanhängarna har också sina kanaler till Stortinget. Men majoriteten för fortsatt oljeborrning längre mot norr i Nordsjön och i Atlanten utanför norska västkusten är faktiskt säkrad.

Barents" hav — området uppe vid kalotten där Norge gränsar till Sovjetunionen — är däremot ännu framtidsvisioner. Oljepotentialen är uppenbar men gränsdragningen är inte klar. Sovjetunionen kämpar för sektorprincipen — en rak linje mot Nordpolen från gränspunkten mellan de två staterna på land. Det skulle ge Sovjetunionen en större bit av kontinentalsockeln än den norska principen, som är mittlinjedragning, en linje som hela tiden håller samma avstånd till ytterpunkterna i respektive Sovjetunionen och Norge. Den principen har Norge använt vid delning av sockeln med andra stater — tex i Nordsjön med England. Statsminister Nordli -— Slutet blir nog en kompromiss men när och hur återstår att se. För oss här i Norge hastar det inte.

Tid ger det önskade lugnet, pengarna kommer ändå. Norge har ryckt upp i världsstatistiken över de rika — nu bara ett tuppfjät från Kuwait. Bland de norska städerna har oljehuvudstaden Stavanger klättrat upp till tvåa från tjugonde plats beträffande rikedom innan oljeäventyrets start. Men Klondyke-epitetet tillbakavisas skarpt: summa 4 procent av BNP utgörs av oljan i Norge i dag — större är ”äventyret” inte. Knappa 1,8 procent av landets totala arbetskraft jobbar med oljan. I Stavanger jobbar totalt summa 500 amerikaner — det ger dem inte en chans bland 90 000 norska norrmän! I Kuwait bygger hela ekonomin på oljan. Norge var ett högt industrialiserat land långt innan oljeindustrin i Nordsjön var påtänkt. Oljan förblir bara en industri av många, framhåller industridepartementet.

Och till den övriga industrisektorn ska oljepengarna kanaliseras, Kampen om de internationella avsättningsmarknaderna för industriprodukterna har norrmännen fått pröva på, precis som andra nationer. Nu satsar de hårt på högteknologi. Elektronik, finmekanik, petrokemisk know-how. Ljsenord är rationalisering och omstrukturering och på längre sikt konkurrens beträffande kvalitet. Industriellt samarbete med de teknologiskt ledande nationerna är medlet att nå målet. Betecknande i dag är att bolag med konkreta industriplaner på land har företräde vid utdelningen av koncessionerna i havet. Volvo-avtalet, det klaraste exemplet, är på slutrakan. Samarbete Tandberg-Siemens är i gång. Förhandlingar pågår mellan norska industrin och västtyska Veba-Deminex samt med britterna. Norska gentjänster är långtidskontrakt, säkra energileveranser.

Elkonsumtionen bromsas

Men varför då debatten på hemmaplan om energibrist och energikris? Varför dessa alarmrapporter från NVE, centralkontoret för vattendrag och energi, om elbrist i medlet av 80-talet om inte staten ingriper? Regeringen har fö redan lagt fram ett krav på nolltillväxt i elkonsumtion 1979.

NVE lägger siffror på bordet: 1977 använde Norge 47 terawattimmar (1 TWh = 10!" kWh) till privatkonsumtion, plus 31 TWh till den energikrävande industrin, summa 78 TWh. Stortinget har godkänt en ökning av industrins konsumtion till

FORUM 18/78

Det statliga Statoils senast byggda plattform Statfjord A. En dylik plattform kostar dubbelt så mycket som en bro över Stora Bält, nästan 10 miljarder mark idag.

34 TWh, ett plus på 3 alltså — främst till modernisering och miljöinvesteringar, samt utbyggnad. Privatkonsumtionen får stiga till 60 TWh. Summa totalproduktion av elkraft: 94 TWh. Mera kan forsarna inte klara. Hälften av all energikonsumtion i Norge är el, och elenergin bygger till 100 procent på forsarna. Elsekto.:n täcker ungefär hälften av bostadsuppvärmningen och hela den kraftkrävande industrin. Värmeenergin, som i huvudsak baserar sig på olja, täcker först och främst transporten till lands och sjöss, som ensam slukar lika mycket som industrin —landet har enorma avstånd. Energibossarna i Oslo säger: Oljan är för dyr att bara brännas upp för värmeenergi. Och oljan kommer överhuvudtaget inte i land i Norge i dag — också en faktor att ta i beakande när man frågar: varför inte bara öppna kranarna. Ledningen går till England — ingen ledning kan äggas på 350 meters djup i Norska Rännan som ligger mellan det nuvarande fältet och norska kusten. En dag när produktionen utanför nordkusten kommer i gång kan oljeledningar läggas direkt till norska fastandet — väljer man ett nordligt ”landningsställe” som tex Lofoten, kan en ledning till Finland bli aktuell. Men det är en senare fråga. Vattenkraften kommer alt fortsätta att ha sin betydelse. Den är gratis och självförnyande efter bästa resurspreserveringsprinciper. Landet har världens största energikonsumtion per capita. Orsak: aluminiumindustrin och nationens slösaktighet med el. Bägge har sin upprinnelse i att den billiga vattenkraften fanns. Nu är hälften av forsarna utbyggda. Om fortsall utbyggning — fortsatt natlurförslöring — kämpar natione bokstavlingen man mot man, industrintressen mot - miljövårdsintressen.

Kärnkraft och känslor

Kärnkraft? Stortinget fick för en tid sen en rapport av teknikerna, som gav grönt ljus. Ingen fara, och avfallet kan klaras. Men också de norska känslorna kom i svallning. Summan av de politiska pejlingarna blev att kärnkraften läggs på hyllan — regeringen är medveten om att chanserna är noll. Motståndet har majoritet i samtliga partier. Det blir inga kärnkraftverk i Norge i denhär omgången.

Precis som i andra nordiska länder där oljeäventyret begränsar sig till drömmar — eller sore i Danmark några usla procent av behovet — satsar man i Norge på utforskning av alternativ som sol- och vindkraft etc. Nordsjöns vågor — som har gjort oljeborrandet tekniskt besvärligt — kan vara en inte helt orealistisk chans. 20 kW per löpande strandmeter. En TWh (1 terawattimme = 10? kWh) om året på 10—20 km kust är vågskvalpspotentialen med nuvarande teknik. Men det kan bli ännu bättre.

Energiminister Bjartmar Gjerde — Vi får göra klart för oss vilket slags samhälle vi vill ha — det är nyckeln till energipolitiken. Regeringen går inte in för nolltillväxt. Men vi får arbeta för en energiproduktion som inte stör den ekologiska balansen — vilken form av energi vi än väljer. Både produktionen och energisektorn ska växa, men i motsats till förhållandena under gångna år måste vi nu ha en långsammare tillväxt på energisektorn än i produktionen.

Sigyn Alenius 23

Affärsmagasinet Forum var år 2021 Finlands enda svenskspråkiga affärstidskrift och beskrev sig som "ett unikt magasin som riktar sig till beslutsfattare och experter inom näringslivet i Finland och Norden. Tidningen har en upplaga på 11 000, och når varje månad 27 000 läsare, i huvudsak ekonomer, ingenjörer och diplomingenjörer. Bevakningsteman inkluderar ekonomi, börs, teknik, ledarskap och arbetsliv, med reportage, profilintervjuer, livsstil och kolumner. Forum upprätthåller dessutom diskussionsforumet Affärsnätverket Forum på Linkedin, den största svenskspråkiga gruppen i Finland och en av de största på svenska på hela Linkedin. Där diskuteras trender och aktuella frågor inom näringsliv, arbetsliv och innovationer. Tidskriften utkommer med 10 nummer/år."