Ingen optimal reform

av Carl Haglund Forum 2014-10, sida 15, 30.10.2014

Skribenten Carl Haglund är ekonomie magiste och medlem av statsrådet.

ingen optim reform

CARL HAGLUND För en månad sedan presenterade arbetsmarknadsorganisationerna sin pensionsreform. Det är bra att man uppnått ett förhandlingsresultat. Demografin och hållbarhetsunderskottet i ekonomin förutsätter åtgärder som höjer den verkliga pensionsåldern som än idag ligger under sextio år i snitt.

Förhandlingsresultatet lämnar dock mycket att önska.

Välfärden i vårt land bygger på en god och hög utbildningsnivå. De flesta bedömare är överens om att även framtidens välfärd ska byggas på kunskap, och att finländarna också framöver bör uppmuntras att utbilda sig.

Den färska uppgörelsen om pensionerna stöder tyvärr inte ett kunskapsbaserat samhälle. Vinnarna i den nya reformen är de som börjar jobba tidigt, medan de som utbildar sig och kommer ut senare i arbetslivet förlorar.

De största förlorarna är de välutbildade kvinnorna som ofta har längre avbrott i karriären på grund av moderskaps- och föräldraledighet.

Den nya modellen gör att dessa kvinnor inte kan ta igen det de förlorar under åren utanför arbetslivet, då pensionskoefficienten i slutet av arbetskarriären inte längre stiger som i den nuvarande modellen,

Det ovanbeskrivna förklarar också varför Akava valde att ställa sig utanför överenskommelsen, då man kände sig överkörd på flera punkter,

Man frågar sig vilket ljudet i skällan hade varit om FFC hade stått utanför. Ur ett beslutsfattarperspektiv är upplägge dåligt - ambitionen var en lösning som alla parter på arbetsmarknaden kan omfatta. Akava representerar idag sexhundratusen löntagare. Tyvärr fanns det inte tillräckligt mycket kurage hos mina politikerkollegor att kräva förbättringar med tanke på den fortsatta beredningen, som går vidare under social- och hälsovårdsministeriets ledning på basis av överenskommelsen.

Det här vittnar främst om att vi i verkligheten har ett tvåpartssystem, och inte en trepartsmodell där regeringen har ett inflytande.

En annan problematisk och helt avgörande aspekt är vad som ska få finländarna att orka jobba längre. I och med överenskommelsen skars de ekonomiska incitamenten ner, samtidigt som elementen som hjälper folk att orka i arbetet saknas.

Vi har sett positiva exempel hos bland annat Berner-koncernen och Lassila & Tikanoja, som satsat på de äldre arbetstagarnas arbetsförmåga med goda resultat. I dag är den verkliga pensionsåldern så låg i och med att hela 20 procent av alla finländare sjukpensioneras.

Överenskommelsen bevarar också den så kallade pensionsslussen som i praktiken på senare år blivit en fälla dit äldre arbetstagare hamnar i vid samarbetsförhandlingar. Också den här frågan borde ha åtgärdats.

En högre lagstadgad pensionsålder är av nöden, Framtidens pensionssystem förlänger mångas arbetskarriär, men de som redan idag slutar arbeta före de fyllt sextio kommer knappast att jobba längre i framtiden tack vare det man nu kommit fram till. 2”

De största förlorarna är de välutbildade kvinnorna som ofta har längre avbrott i karriären på grund av moderskaps- och föräldraledighet.

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR10 2014