Inhemska bildrör - en miss?
av I J Forum 1976-02, sida 07, 11.02.1976
FORUM 2 : 7 ledaren
Inhemska bildrör — en miss?
STATSBOLAGENS ANTAL ÖKAR. Beslutet att uppföra en bildrörsfabrik med statlig majoritet, som var en alltför het potatis för Liinamaas tjänstemannaregering, har nu fattats av Miettunens regering, splittrad med rösterna tio mot sju.
Var beslutet ett ekonomiskt misstag, ett teknologiskt vågspel eller en politiskt vänsterframgång?
Sannolikt alla tre.
De skäl som talar för projektet har inte övertygat motståndarna. Det motargument som oftast har framförts i offentligheten har väl varit att investeringsbeslutet kom vid en tidpunkt då det redan råder överproduktion på bildrör i både USA, Europa och Japan. Det finns emellertid också andra motargument.
DEN FINLÄNDSKA bildrörsfabriken skall genom ett japanskt licensköp satsa på en teknologi som redan ser sin blomstringstid gå mot sitt slut. De sakkunnigas uppgifter varierar, de mest optimistiska talar om tio års framtid för bildrör av den typ det gäller, de pessimistiska om högst fem år. I vilket fall som helst förefaller avskrivningstiden på de fabriksanläggningar som nu ska uppföras här att bli olovligt kort.
Bildrör för tv-apparater är en så specialiserad produkt att de inte kan användas för något annat ändamål. Det är en teknologi som inte åldras med värdighet — den leder ohjälpligt in ien återvändsgränd. Allmänt räknar man med att en ny typ av filmduktv-apparater kommer att vara i produktion redan om 5—6 år.
Den japanska samarbetspartnern i det finländska bildrörsäventyret, Hitachi, lär i själva verket redan ha prototyper färdiga för denna nya typ av tvapparater…
EN AV MOTIVERINGARNA för inhemsk produktion har varit att import-varornas andel i de- finländska färg-tv-apparaterna ‘ska nedbringas. Verkligheten blir knappast så vacker som den låter. Den finländska bildrörsproduktionen kommer nämligen i stor utsträckning ändå att vara beroende av importerade råvaror och halvfabrikat (bland annat a dyrt specialglas), som utgör en betydande del av det färdiga bildrörets pris. Till kostnaden för de importerade komponenterna till bildrören komme fraktkostnader, den royalty som licenstillverkningen medför (och som är en affärshemlighet) samt givetvis arbetskostnaderna i Finland.
Importen av specialglas är inte heller problemfri. I Europa torde det finnas endast två glasfabrikanter att välja på, en västtysk och en fransk. Alla andra är knutna till andra bildrörstillverkare, patentinnehavare eller stora företag med vilka det kan vara svårt att uppnå säkra leveranskontrakt.
MAN KAN VIDARE FRÅGA SIG vilka förutsättningar vi har att klara av den teknologi som framställninge av bildrör kräver. Det krävs en hel del utbildning på hemmafronten innan produktionen om kanske tre år kan köra i gång. För tillfället har vi ingen som helst know-how eller forskning på detta område. Bildrören representerar ytterligare en relativt besvärlig form av teknologi: deras framställning är energikrävande, råvarukrävande och arbetskrävande. Redan sistnämnda faktor talar för att det i bildrörsproduktionen småningom kan uppstå en besvärande konkurrens från länder som Taiwan, Sydkorea och Honkong, med tillgång till billig arbetskraft.
REGERINGEN VALDE alltså nu att satsa trettio miljoner mark, plus kostnaderna för uppförande av anläggningen, på inhemsk statlig bildrörstillverkning. Den summan är så stor att skattebetalarna har rätt att undra om medlen verkligen används på bästa möjliga sätt. Det torde finnas områden inom elektroniken som bättre skulle ha motiverat en motsvarande investering.
En satsning på tex halvledarkomponenter skulle öppna dörrarna mot en betydligt mångsidigare teknologi med flera utnyttjandemöjligheter i framtiden. För att inte tala om grundforskningen på området, en sektor som skulle ligga naturligare till för en statlig insats och som nu är svårt läderad. Där kunde en satsning på lång sikt verkligen leda till ökad konkurrenskraft för vårt land. iu Oo
I 4 |