Internationell strategi
av Bjarne Nyman Forum 1986-06, sida 30, 10.04.1986
Ät ne aggberget!
Finlands självförsörjningsgrad för ägg är hela 160 procent. Överproduktionen kom speciellt i skottlinjen då kanslichef Bror Wahlroos i samband med utredningen av lantbrukspriserna påpekade att staten använder mer pengar att stöda exporten av ägg än för satsningar på teknologi.
De nyinförda produktionskvoterna väntas nu skära ner överproduktionen, samtidigt som producenterna försöker stimulera konsumtionen. — I slutet av detta decennium kommer det att bli brist på ägg! förutspår marknadsdirektör Heikki Tynkkynen djärvt.
ry ggproduktionen är den gren av lant Abu som värst rymt iväg från d verkliga konsumtionsbehoven. Med an självförsörjningsgraden för de flesta an dra produkter ligger kring ca 120 procent är självförsörjningsgraden för ägg hisnande 160 procent!
Orsakerna är flere. Ägg är en förhållandevis lätt produktionsgren inom lantbruket. Konsumtionen av ägg steg i stadig takt under 1970-talet, vilket lockade till etablering.
24
Etablering i större skala kräver visserligen tillstånd av myndigheterna, men under Taisto Tähkämaas period som lantbruksminister under början av 1980-talet beviljades tillstånden frikostigt, speciellt i ministerns egen region.
I fjol minskade produktionen visserligen med ca 1,7 procent till ca 87 miljoner kg, medan konsumtionen steg med 2,6 procent till ca 55 milj kg, men gapet — och exportbehovet — var ändå hisnande 32 milj kg.
Med ett världsmarknadspris på ca 4 mk/kg behöver exporten rejäla subventioner. I årets statsbudget är 243 Mmk reserverade för ändamålet.
Överproduktion görs olönsam
Förbättrade exportmöjligheter är inget som branschen räknar med.
— Det finns inga tecken på att exportförutsättningarna skulle förbättras, säger marknadsdirektör Heikki Tynkkynen på producenternas Munakunta. — Ca 10 milj kg exporteras till Sovjetunionen, medan resten sprids åt olika håll via agenter.
Statsmakten och producenterna har därför tagit till kvotering för att begränsa produktionen, medan producenterna med intensifierad marknadsföring och produktutveckling försöker öka konsumtionen.
Från början av detta år gäller en produktionskvot för varje lägenhet, som fastställts enligt maximiproduktionen under åren 1982—384. Samtidigt sänktes producentpriset på ägg med 1,50 mk per kilo. Staten betalar sedan via packerlerna ett tilläggspris i samma storleksklass som prissänkningen för den del av produktionen som ryms inom kvoten. Priset på den överstigande produktionen borde vara olönsamt.
Farhågor finns dock att kvoterna ställts alltför högt, och att konkurrensen mellan packerierna leder till goda priser också för överproduktionen.
Direktör Heikki Tynkkynen räknar dock med att kvotsystemet kommer att fungera, och att produktionen på sikt sjunker med ca 20 procent till omkring 70 milj ka.
— Under det här decenniet kommer vi ännu att uppleva brist på ägg, förutspår han djärvt.
Låg konsumtion
Munakunta, som också hanterar de svenskösterbottniska producenternas ägg, har under början av detta år mycket synligt kampanjerat för äggen. Det bästa sättet att bli av med äggberget är att äta upp det.
— Äggkonsumtionen steg från 47,3 milj kg år 1970 till 52,2 milj kg år 1980, berättar Tynkkynen. — Under början av 1980-talet sjönk konsumtionen sakta, men kurvan har igen svängt, så att konsumtionen i fjol var ca 55 milj kg. I år räknar vi med att konsumtionen skall stiga till 57 milj kg.
Fjolårssiffran betyder en årskonsumtion på ca 190 ägg per capita.
— Siffran är enligt västeuropeisk måttstock låg, förklarar Tynkkynen. -— I Sverige var konsumtionen ca 240 ägg per capita, och i Mellaneuropa 250 ägg. I vissa ledande EG-länder ligger konsumtionen to m på 280 ägg per capita.
— Det borde därför vara möjligt att få upp konsumtionen med 20 procent till ca 250 ägg per capita och år redan under detta decennium, anser direktör Tynkkynen.
6/1986 RORUN,
