Investera i Kina?

av Erik Meitz Forum 1986-13, sida 14-15, 11.09.1986

Taggar: Orter: Kina Teman: investeringar

Delad säng, skilda drömmar

Utländska investeringar i Kina minskar för första gången sedan starten för sju år sedan. Kineserna inte ens försöker skapa ett gott investeringsklimat, säger många utlänningar, främst amerikaner. Kinesernas svar: Delad säng, skilda drömmar (tung chuang, vi meng).

inas utrikeshandelsministerium medKo i somras vid en särskil presskonferens, att de utländska investeringarnas kurva har börjat sjunka. Under första halvåret i år skrevs kontrakt för 20 procent lägre värde än första halvåret ifjol.

Det var och är en nyhet av första rang. En avmattning, mättnad, har varit väntad förr eller senare. Men ett fall på 20 procent inom ett år och redan nu, det är överraskande. Ännu ifjol öppnade 520 utländska firmor kontor I Peking, utöver de 929 som redan fanns på plats.

Visserligen — de som funnits redan en tid i Kina har börjat bli allt mera cyniska. Ingen orkar längre ens småle åt den gamla sloganen “en flaska Coca-Cola per kines och dag gör 365 miljarder flaskor i året”. Eller åt deodorantfirman som skulle säkra två miljarder kinesiska armhålor varje dag…

Efter sju år av Kinas ”nya ekonomiska politik” börjar de utländska investerarna inse att Kinas modernisering är en betydligt längre marsch än de först väntade sig — och kanske är villiga att vara med om. Och då hjälper det inte mycket att man numera i Peking kan röka cigarretter av märket ”Profit”.

Hotell enda lönsamma

Visserligen buteljeras nu ”kinesisk” CocaCola för kinesiska strupar. Och visserligen träs ”inhemsk” Kodak-film på spole för kinesiska amatörfotografer. Och visserligen har ytterligare några västliga konsumtionsvaror — dGock ej deodorant — släppts in. Men vinsten, där den alls förekommer, är i kine 1 siska pengar och får inte tas ut. Återinvestera i Kina är enda alternativet. Vilket, å andra sidan, myndigheterna Inte har någon brådska med att ordna. För vad de i första hand vill fixa är utländska investeringar — för export. Det är exporten som ska betala Kinas modernisering.

Men av utländska märkesvaror som görs i Kina för export är det idag bara amerikanska Nike som låter sina skor heta ”Nike, Maae in China”. Alla andra, hela sortimentet av varor, skäms över kvaliteten, och kallar sig bara ”Made in China". Inte ens Giliettes rakblad går under eget namn.

Kanske det är för att Nike lyckats någotsånär med kvaliteten i Kina som ”Nike, Made in China" är dyrare i tillverkning än ”Nike, Made in U.S.A.”? Också Peugeot lastbilar gjorda i Kina är dyrare än originalen från Frankrike — men exportpriset är subventionerat. Hur dyrt det är att sätta ihop Volkswagen i Shanghai har inte avslöjats, men det är känt att de flesta delar måste importeras för att de lokala leverantörerna inte klarar kvalitetskraven.

Av alla utländska investeringar — för hemmamarknaden och för export — är det bara hotell och annan turistservice som ger direkt och disponibel utdelning i konvertibla valutor. Vilket är vackert så, för ännu tycks turistströmmen bara öka i takt med servicekapaciteten. Kanske är turismen Kinas viktigaste — åtminstone mest lönsamma — valutakälla? Det är inte känt hur stor del av alla investeringar som går just till turismen. Men som känt söker sig pengar med tiden dit där de kan föröka sig.

Dunkelt sifferspel

Nu, när officiella siffror plötsligt visar en nedgång | investeringskurvan, är det skäl att fråga vad som i själva verket döljer sig bakom dessa siffror.

Kineserna uppger, att man sedan 1979 fått kontrakt på utländska investeringar för 18,1 miljarder USD. Detta i form av ca 2500 joint ventures, 3 900 ”cooperative ventures” och 127 helt utländska projekt.

Men värdet av de faktiska investeringarna kan vara mindre än 5 miljarder USD. Det hävdar bestämt National Council for USChina Trade i Washington, som säger sig ha gjort en grundlig undersökning. Resten sägs ha stannat på pappret, tillsvidare. Detta fram till juli 1986.

Moderna utländska konsumtionsvaror — numera tillverkade i Kina.

Spark Plug-tändstift tillverkade i Kina, med “modern equipment imported from abroad”.

Flicka som sitter vaktmästare utanför ”Overseas Chinese Integrated Complex Enterprize Co of Hainan”, ett av de många investeringsbolagen för utlandskineser — som lär stå för 80 procent av de faktiska uttandsinvesteringarna i Kina.

13/1985 FORUN,

Lika intressant är att enligt samma källa h,=

Nordiskt” foru 80 procent av de faktiska investeringarna kommer från utlandskineser.

Från resterande 20 procent kan man ju | ännu dra av en ökande andel för investeringar i olja, kol och andra naturresurser som utvinnare uppsöker varhelst de finns, utan tanke på direkt utdelning.

Om det nu är så som Kina säger, att man ingått kontrakt för 181 miljarder, och som USA säger att de facto bara 5 miljarder materialiserats, då är det ju inte så underligt om Kina nu redovisar en 20 procents minskning i kontraktsummorna?

Men någon rätsida på informationen blir det ändå inte innan också Kina ger belysning åt gapet mellan kontrakten och de faktiska transaktionerna. Det får vi tydligen vänta på, för här står prestige, affärshemligheter och annat ogrripbart på spel.

Andhämtningspaus?

Nu kan vi bara gissa, att Kina redan har händerna fulla med de kontrakt som har ingåtts, och inte fiskar efter mera på en tid. Eller — ur hugade spekulanters synvinkel — att det inte är någon mening med att hålla igång en i sig påkostande verksamhet för nya kontrakt, så länge redan överenskomna projekt inte har kommit igång på allvar.

Efter sju års experimenterande med den “nya ekonomiska politiken” kallas denna fortfarande ”ny”. Att lära sig moderna produktions- och ledningsmetoder, det har hela tiden varit Kinas syfte. Att vara först på plats med sikte på lönsamhet i framtiden, det har varit motivationen för de utländska investerarna.

Nu är det skäl för båda parter att studera erfarenheterna och inrikta sig på alla de problern som har kommit i dagen — och de är många. Ömsesidig anpassning i en situation som ingendera har tidigare erfarenhet av.

De som klagar idag och ser sig om efter lukrativare investeringsobjekt är de som i början hade de vildaste visionerna av ett “Sesam öppna dig”. Det var faktiskt inte så få, amerikaner särskilt, som trodde att nu håller dessa kineser och kommunister på att bli ”som vi”. Idag inser de att Kina minus kommunism inte alls är lika med Väst. På samma sätt som ryssarna i tiden fick lära sig att Kina plus kommunism inte alls är lika med Sovjet.

Om det är så, att 80 procent av de faktiska investeringarna görs av utlandskineser, beror det inte bara på att de har vissa marginella fördelar som inte andra utlänningar har. Främst beror det på att utlandskineserna är realister. De kan konsten att dricka tusen koppar te, lyssna, vänta. De vet att allt tar sin tid.

Det vet förresten också japanerna. Medan andra ramlade över varandra för att truga sig på kineserna, höll sig japanerna diskret i bakgrunden. Ännu idag har de bara 126 joint ventures i Kina. Men vartenda ett gå på plus. Erik Meitz (Taiwan) 6

FRUN 13/1986

Reducerade anslag i norsk budget

Nya minskningar i statsförslaget för 1987, en skärpt kreditpolitik, strukturella anpassningsåtgärder i näringslivet och en skärpt kontroll av löneutvecklingen. Det är vad norrmännen har att se fram emot.

Den norska regeringen har presenterat ett fempunktsprogram för att rädda landets ekonomi som kommit på fallrepet p g a uteblivna oljeintäkter. I fjol inbringade oljan närmare 50 miljarder NOK och för nästa år förväntas endast 5—10 miljarder.

Den första åtgärden var devalveringen i maj. Den andra var ett åtstramningspaket som regeringen antog i våras. Detta följs nu upp med nya åtstramningar i budgeten för nästa år.

Det verkar klart att det blir hårdbantning på de allra flesta sektorerna med undantag för hälso- och socialsektorn och försvaret. Troligen drabbas också det kraftigt subventionerade lantbruket.

Det verkar också klart att den socialdemokratiska regeringen får ett solitt stöd. Det har bl a ordföranden för det största oppositionspartiet Heyre, tidigare finansministern Rolf Presthus låtit förstå.

Ericsson skär ned

Den svenska elektronikkoncernen Ericsson skär ned sin personal med 4 800 anställda under en tvåårsperiod. Nedskärningarna framtvingas av en närmast katastrofal resultatutveckling för Ericsson Information System. Nu försöker man försvara ställningarna både på Europamarknaden och USAmarknaden genom att på ett drastiskt sätt skära ned kostnaderna.

Personalminskningen gäller 600 tjänstemän I Stockholm, 1 200 produktionsanställda I Sverige, 2 0C0 personer inom Ericsson Information System och ytterligare 1000 personer utanför Sverige.

I Finland har Ericsson 1100 anställda Men här dras inga tjänster in. Däremot stängde företaget en kretskortsfabrik i Brahestad i slutet av fjolåret.

Sverige får snabbtåg SJ i Sverige inleder om några år trafik med snabbtåg. Snabbtågen kan köras med en hastighet av upp till 200 km/h och förkortar därmed restiderna med 25—30 procent. Sträckan Stockholm-Göteborg, som idag tar drygt fyra timmar klaras på ungefär tre. Idag är maximihastigheten 130 km/h på de svenska järnvägarna.

Snabbtågen tillverkas av Asea som fått en order på 20 tåg för leverans 1989—93.

SR

EE oe

Ordern är värd 1,5 miljarder SEK och innefattar en option på ytterligare 32 tåg.

Förutsättningen för snabbtågsprojektet har varit att befintliga spår används. En annan utgångspunkt är att passagerarna skall färdas möjligast bekvämt. För att klara höga hastigheter med bibehållen komfort för passagerarna även i kurvor utrustas vagnarna med ett system som gör att de automatiskt lutar inåt i kurvorna. Till bekvämligheten bidrar också en modern inredning med luftkonditionering, låg ljudnivå och mjuk och jämn gång. Passagerna mellan vagnarna är bredare och bättre isolerade än nu.

Varje tåg består av lok och fem vagnar för ca 300 passagerare. Snabbtågen får en modern strömlinjeform och vagnarna tillverkas i rostfritt stål av Kalmar Verkstad AB.

Snabbare till kontinenten

Finland deltar med en tioprocentig andel i det nordiska samarbetsprojektet Scand navian Link som startats för att göra transporterna från Norden till övriga Europa snabbare.

Nordiska företag har i Danmark grundat en gemensam organisation, konsortiet Scandinavian Link. I Sverige, Norge Finland och Danmark finns nationella aktiebolag som utreder de lokala förbindelserna. Scandinavian Link Finska Oy arundades i somras. Dess andel i konsortiet är tio procent. De övriga länderna deltar med 30 procent var. Aktionärer i konsortiet är de delar av näringslivet som intresserar sig för att förbättra Nordens konkurrenskraft.

Förbättrandet av transporterna innebär till en början fasta förbindelser över Öresund och Stora Bält. Senare skall trafikförbindelserna kompletteras både norrut och söderut. Projektet gäller både järnvägs- och landsvägsförbindelser och såväl personsom varutransporter.

Projekten kan bli verklighet tidigast i mitten av 90-talet om besluten fattas omgående.

Norsk industripark i Florida Det norska bolaget Centennial AS har köpt ett större landområde i Florida och har planer på att köpa ännu mera mark för att bygga en norsk industriby med en komplett stad för 20 000 mänskor.

Bakom projektet står det amerikanska bolaget Green Valley Corporation Inc som kontrolleras av Centennial till 90 procent. Småningom kommer majoriteten dock att övergå i amerikanska händer.

Man räknar med att det kan ta upp till 20 år innan projektet är förverkligat med bostäder, lätt industri, handel och rekreationsfunktioner. P 15