Island — ekonomi i upplösning

av Claus Laurén Forum 1988-12, sida 37-40, 25.08.1988

Taggar: Teman: ekonomi

Islänningarna sitter i mer ä ett avseende på randen av en vulkan. Bl a utländska lån har underminerat ekonomin.

ISLAND ekonomi i upplösning en isländska ekonomin har traditioD nellt baserat sig på fiske. Omkrin 1968—70 skedde en nedgång i fisket och denna nedgång var så stor, att hela det lilla landets ekonomi kom i gungning. Tjugoårsperioden som följde, präglades av våldsam inflation och upprepade devalveringar. mitten av maj 1988 inträffade en händelse som ytterligare accentuerade denna katastrofkurs, Plötsligt upptäckte man på riksbankshåll, att en tredjedel av landets hela valutareserv hade köpts upp — av vem visste man inte. Översatt till USD rörde det sig om 50 miljoner. Från initierat håll hävdades, att en kartell av banker skulle ha

F RUN 12/198 stått bakom dessa uppköp. Denna uppgift har på senare tid bekräftats.

Resultatet blev en omedelbar devalvering med 10 procent, vilket av många ekonomer bedöms som alldeles för litet (det är att märka, att en sexprocertig devalvering genomfördes så sent som i mars 1988). Det hävdas att devalveringen borde ha varit minst 18-—20 procent, för att ha någon effekt. Det var tydligt, att bankerna hade velat provocera fram en devalvering snarast möjligt. Att devalveringen inte skett tidigare, berodde på att regeringen hade fått misstroendevotum från en minoritet inom riksdagen vid denna tidpunkt, och att hårda löneförhandlingar pågick

Text: Claus Laurén

Påpekas bör kanske i det här sammanhanget, att den isländska kronan inte följer den amerikanska dollarn (USA), vilket på sina håll felaktigt har hävdats. Från den 19 maj till skrivande stund (5 augusti), d v s efter devalveringen, har dollarn glidit från 36 till 46 ISK. I juli bedömdes att Riksbanken förlorat 2,3 milj. USD på devalveringen, beroende på kursförluster gentemot andra tunga valutor. Summorna kan synas obetydliga, men ur isländskt perspektiv rör det sig om ganska stora belopp.

Dålig bytesbalans Hela den isländska ekonomin baserar sig i fortsättning på sid 4 37

Bilar kan tillverkas på två olika sätt.

Det vanligaste är att göra en bil som snabbt blir omodern. Det andra och ovanligare sättet är att göra som Saab: bygga en bil som är långlivad och tidlös.

Vi på Saab anser att en familjebil först och främst skall vara bekväm, praktisk och säker. De här egenskaperna är avgörande för bilens form och design. Därför är Saabs formgivning alltid funktionell. När funktionen sätts främst vid planeringen, finns det inte rum för modenycker. Se till exempel på 900-modellen på bilden. Den är fortfarande en av världens moder naste bilar.

En annan faktor som ger lång livstid är Saabs kvalitetstänkande. Det omfattar hela bilen; köregenskaperna, mångsidigheten, säkerheten och den väl genomtänkta konstruktionen.

Redan i planeringsskedet läggs grunden till bilens hållbarhet. Saab 900 har en kaross med stora, släta ytor utan vassa hörn, ventilerade balkar samt lackering och rostskydd av högsta klass som förhindrar rostskador to.m. efter många års flitig användning.

Det är alltså inte likgiltigt om Din bil har samma modell endast i ett par-tre år.

= AR WW ört

Eller om den känns modern också under nästa årtionde — efter hundratusentals kilometer i nordiska förhållanden.

De förnyade Saab 900-modellerna är populärast och mångsidigast i sin storleksklass. I modellserien ingår flera karossalternativ och prestandaklasser. Det är ytterligare ett bevis på en bra, tidlös baskonstruktion.

Finska Saab är en investering som bevarar sitt SCAN AUTO värde. och återförsäljare

ISLAND.

fortsättning från sid 3 dag på dels inhemska och dels utländska lån. Man lever således i detta land på randen av en vulkan i mer än ett avseende, Devalveringen var därför avsedd att ses som ett första steg mot en mer stabiliserad ekonomi. Tanken var att man skulle stärka fiskindustrins konkurrenskraft samt skapa arbetsfred på en arbetsmarknad, där mer eller mindre vilda strejker tillhör ”ordningen för dagen”.

Från regeringshåll bestämdes genom en speciallag, att lönestopp skulle införas intill en bestämd inflationsgräns. Bortom denna gräns skulle automatiskt denna speciallagstiftning upphöra att gälla, och nya förhandlingar skulle kunna upptas. Inflationsgränsen relaterades till ett levnadskostnadsindex baserat på lägsta möjliga, beräknade realinkomst per månad (d v s existensminimum). Gränsen sattes till 50 000 ISK/mån efter skatt. Den höga siffran säger en hel del om den isländslka kronans övervärdering. (1 ISK = 0,0993 FIM 11.8.1988)

Intressant är, att denna gräns för lägsta inkomst var just vad man förhandlade om före devalveringen. I samband med devalveringen och interimslaastiftningen gick alltså regeringen skenbart in på arbetstagarpartens bud — under förutsättning att denna part godtog devalveringen och höll käft! Vad som i praktiken devalverades var emellertid existensminimum, som nominellt minskades med 10 procent (i praktiken mer)!

Givetvis genomskådade arbetstagarna denna manöver, och vände sig tili ILO (internationella arbetstagarorganisationen), med en förfrågan om inte dessa åtgärder stred mot både internationell och isländsk arbetsrätt. Man ifrågasatte också det grundlagsenliga i regeringens agerande. Något svar från ILO har i dag inte kunnat fås.

I skrivande stund förefaller det som om den ovan nämnda gränsen hade uppnåtts. Man avvaktar bland arbetstagarna utvecklingen, och bedömer att nya stridsåtgärder (generalstrjek?) kommer att vidtas senast i oktober, om inte rättelse skett innan dess — vilket vore ytterst osannolikt.

Lånepolitiken

Regeringen föreslog i samband med devalveringen, att korta lån (upp till två år) inte skulle få inflationsrelateras. Förslaget förkastades. Det hade givit upphov till den bisarra situationen, att korta lån hade försetts med ”lång” ränta och därigenom belastats med en räntenivå på 55,5 procent eller mer (siffran är en och en halv månad gammal) som skydd mot beräknad inflation. Inflationen hade alltså drivits upp ytterligare genom regeringens agerande.

Denna typ av högräntalån existerar i någon mån redan i dag. Företag, som har inbördes intressen, och som behöver snabba pengar, tecknar ömsesidigt växlar av dett 4 å Tillsamgrians med tre andra aluminiumföretag | rundertecknade Gränges Aluminium i juli i Beyk, favik ettavtal med den islänlieka regeringen i « syfte attältreda förutsättningåffia för att bygga ett aluminiumsmältverk på Island. Utredningsarbetet, -som skall vara slutför under våren 1989, inriktas. på uppförandet av ett smältverk med kapaciteten 90—120 000 årston och med senare utbyggnadsmöjlighet til det dubbla. Beslut om det första steget beräknas kunna tas “vid halvårsskiftet 1989 ledande till produktionsstart I januari 1992.De övriga intressenterna är Alumined BV. Holland, Austria Metal AG, Österrike och Swiss Aluminium Lid, Schweiz.

— För Gränges Aluminium är det planerade småltverk av strategisk betydelse, säger PerOlof Aronson, VD för Gränges Aluminium. -— Vår nuvarande produktion av primäralumi Gränges-projekt på Islan inium I Sundsvall uppgår till 100 000 årstoni Genom att våra förädlande dotterbolag, framför allt Sapa Men också Finspong Aluminium expanderar, kommer behovet av primäraluminium, som redan uppgår till cirka 130 000 årston, att öka ytterligare. Även om vi avser att förbli nettoköpare av alufiihium är det angeläget för vår stabilitet. och utveckling att förädlingsinvesteringarna baseras Bå en relativt hög andel egenprodueerad råvara. Genom detta projekt kan vi öka vår råvarubas med 25—30 000 årston.

Investeringskostnad- för denna volym, har uppskattats till cirka 750 miljoner SEK. Av stor betydelse för beslutet att gå in I projektet är den isländska regeringensruttalade vilja att sluta ett avtal om leverans av el till ett långsiktigt konkurrenskraftigt pris, berättar Aronson. [ slag. Följderna blir helt vansinniga, eftersom det är billigare att låta bli att betala räntan och istället betala straffränta, vilken är lägre (52,8 procent)!

Jon Ivarsson som arbetar i hög position på Islands största banks (Landsbankens) finansavdelning, kommenterar galenskaperna på ett festligt sätt — Det är inte på minsta vis onormalt att den korta räntan är högre än straffräntan, eftersom straffräntan är alldeles för låg.

Uttalandet måste väl bedömas som ett nationalekonomiskt missfoster.

Utlandslån

I samband med devalveringen formulerades tanken, att de enda som skulle tillåtas ta utlandslån, vore exportindustrin (d v s fiskindustrin) och de industrier som på ett eller annat sätt konkurrerade med importen utifrån. Bytesbalansen skulle på så vis förbättras, och inhemska lån till privat konsumtion skulle inte tillåtas. Iaén förefaller helt sund, men praktiken blev en annan än den tänkta.

1 dag tillåts utlandslån för diverse olika typer av större industrier, som har hamnat i betalningssvårigheter. Verkligheten har inte förändrats i nämnvärd grad. Staten (!) tog till råga på allt upp ett utlanaslån på en miljard isländska kronor, och delade ut dessa pengar till företag som på ett eller annat sätt blivit vanlottade p g a devalveringen.

Karusellen fortsätter alltså, och konkurser är ett alldagligt fenomen. BI a har isländska SAAB och Volvo gått omkull under sommaren 1988.

Vad som är ytterst allvarligt, är att fiskingdustrin inte längre klarar trycket. Fiskfabriker har börjat stänga, samtidigt som det fiskas intensivt. Råvaran finns alltså men det finns ingen avnämare. Resultatet i slutänden är uppenbart för var och en, nämligen arbetslöshet. Landet har försatt sin egen basnäring i en ohållbar situation och sådant kan knappast bli till glädje för någon. De enorma utlandslånen måste betalas med fisk, eftersom fisken är Islands huvudsakliga naturtillgång.

Ekonomisk kalabalik En orsak till hela denna ekonomiska kalaba lik är att året 1987 kunde betraktas som ett gott år för Islands del, jämfört t ex med 1986. Fiskpriserna låg orealistiskt högt, det fiskades intensivt och landet drog in stora pengar. Detta gav upphov till ett slags haussekänsla, som i år har kommit att förbytas i kraftig baksmälla.

Under rekordåret 1987 fortsatte man att ta utlandslån som om ingenting hade hänt, trots att det kanske inte egentligen var nödvändigt. | dag verkar det som om ingen överhuvudtaget hade en aning om hur stor den samlade isländska utlandsskulden verkligen är.

Detta kaos beror i sin tur på att utlandslån visserligen enligt lag egentligen borde anmälas och registreras hos myndigheterna. Så sker emellertid långt ifrån alltid, och följden är stora mörkertal då det gäller den utländska lånebilden. De enda siffror som existerar berör själva statskulden, där utlandslånen årligen stjäl 50—60 procent av BNP!

Dålig social lojalitet

Islänningen har genom tiderna, alltsedan ”landama” (d v s kolonisationen) gjort sig känd som en urbota individualist, som inte tar större hänsyn till den ena eller andra. Detta har på senare år återspeglat sig i hans ekonomiska agerande. Den sociala kontrollen är dålig, korruption förekommer, och juridiken förefaller att | vissa fall vara satt helt ur spel.

Situationen illustreras på ett iögonenfallande sätt av det som skedde dagen innan devalveringen. Islänningarna, som anade vad som skulle hända, gick man ur huse, och tömde varuhus och affärer på bilar, hushållsmaskiner och trädgårdsmaskiner, för att inte behöva se sina medel minska i värde. I dag skall allt detta betalas, och eftersom pengarna var lånade blir situationen kritisk för den enskilde islänningen.

Den vacklande ekonomin blev naturligtvis inte ett dugg bättre av dessa panikåtgärder. Devalveringen provocerades fram från alla håll samtidigt, och hela beteendet är enligt många observatörer karakteristiskt för islänningens sätt att se på ekonomiska frågor. e 121988 F RUN