Island har överflöd på energi Var dröjer konsumenterna?

av Kai Finell Forum 1971-12, sida 37-38, 25.08.1971

Taggar: Orter: Island Teman: energitillgångar

Island har överflöd på energi Var dröjer konsumenterna?

En finländsk vanföreställning är att Islands naturrikedomar inskränker sig till fiskebankar och fårbetesvallar. Till och med vattenfallen och varmvattenskällorna betraktas närmast som kuriösa turistattraktioner. Visserligen gömmer öns berggrund inte på nämnvärda industriella råvarutillgångar, men desto mer | imponerande är öns naturliga energireserver. Den lönsamm : vattenkraften uppskattas till 170 000 kWh el-energi per inne vånare och år. Därutöver kan årligen utvinnas underjordis värmeenergi — hett vatten och ånga — motsvarande värmevär J det hos 7 miljoner ton olja. Av allt detta är bara några få procen i utnyttjade. Det är därför möjligt att Island snart blir något av Av ett föregångsland ifråga om att tillvarata oceanvattnets mine dipl.ing. Kai Finell ralrikedomar. Island är en i medeltal 600 meter hög vulkanisk bergplatå, mitt i stråket för de lågtryck som i en ändlös rad vandrar tvärsöver Atlanten från sydväst till nordost. De höga bergen tömmer effektivt vindarna på deras fuktinnehåll så att över hälften av Islands landareal har en årlig nederbördsmängd överstigande 1000 mm. Endel jökeltrakter kan ståta med nederbördssiffror mellan 6 och 8 meter. Eftersom fallhöjden för dessa vattenmassors väg ned mot kusten, i de flesta älvar, är av en storleksordning som inte alls förkommer i Finland inser man att utvinningen av vattenkraft på Island måste bli avsevärt billigare än hos oss.

Hälften av den tillbudsstående vatterikraften beräknas, enligt dagens prisläge, kunna utvinnas för 1,1 penni/kWh, medan 1,5 p/kWh i allmänhet anses mycket billigt för vattenkraft och minst 2 p/kWh för atomkraftsenergi.

Enligt ett fängslande projekt vore det möjligt att i nordöstra delen av Island, genom förening av flödet från tre mäktiga jökelälvar — Jökulså 4 Brå, Jökulså 4 Fljötsdal och Jökulså 4 Fjöllum — kunna bygga koncentrerade kraftverk som i effekthänseende — med 600 m fallhöjd -— väl skulle kunna mäta sig med Assuan-anläggningarna i Egypten. Framställningskostnaderna för leveransfärdig elkraft skulle då hålla sig så fantastiskt låga som vid 0,9 p/kWh.

Tillämpade på våra förhållanden skulle det lilla Islands vattenkraftresurser medge varje finländskt hushåll (4 personer) exempelvis lyxen av att ha full belysning, kylskåp, frysdisk och färg-TV påknäppta dygnet runt under hela. året — plus ytterligare ett rejält värmeelement. Vad slöseriet skulle kosta är naturligtvis en statlig finansiell fråga, men utgifterna för själva energiframställningen skulle inte stiga ens till 400 mark för dessa drygt 30 000 kWh.

Ännu billigare jordvärmeenergi

Dessutom stryker den så kallade Midatlantryggens vulkaniska sprickbälte, longitudinellt, fram rätt över ön. Ett faktum som också lekmän känner till, främst tack vare namn såsom Hekla, Geysir, Hveragerdi-växthusen, Surtsey och Reykjaviks geotermiska centralvärmesystem.

En sor del av nederbördsvattnet rinner nämligen in i den vulkaniska berggrundens sprickor och porositeter, innan det har hunnit ner till kusten. Efter att i de geotermiska områdena ha runnit tillräckligt djupt blir vattnet slutligen i vissa trakter kokhett, på ett djup varierande mellan någon meter och ett par km.

Forum 12/71

På sina ställen pressas detta kokande vatten av ångtrycket tillbaka upp till marknivån. Där varmvattnet inte med egen kraft förmår tränga upp till ytan kan man nå det genom borrning på samma sätt som vid letandet efter olja.

Vattnet i sådana borrfyndigheter är vanligen under högt tryck inneslutet i fickor. Det höga trycket gör att vattentemperaturen ofta stiger till långt över 200? C. Regelrätt varmvattensprospektering, med utnyttjande av fysikens modernaste mätinstrument och -metoder, utförs numera i stor skala överallt i de geotermiska områdena. Under de närmast följande åtta åren skall ytterligare mer än tio miljoner, i vårt mynt, spenderas på sådana undersökningar. Redan nu har prospekteringen hunnit så långt att byggandet av geotermiska ångkraftverk kan påbörjas så snart intresserade industrier — antingen framställning av tungt vatten eller mineralutvinning ur havsvattnet — dyker upp.

Över en tredjedel av landets befolkning bor redan i dag i hus som uppvärms med geotermiskt hett vatten från jorden. Industrin och smärre experimentelverk förbrukar i detta nu kanske omkring 70 ton jordånga per timme, till ett pris understigande 2 mk, men för kommande storproducenter bör priset kunna sänkas till hälften.

Överslagsberäkningar antyder möjligheten att tekniskt utnyttja 70 miljoner gigakalorier geotermisk energi till ett pris av 75 p/Gcal. Eller omvandlat till elenergi kanske 80 miljarder kWh för mindre än 0,1 p/kWh.

Storkonsumenter behövs

De stora vattenkraftsbyggen som naturen på Island så givmilt lockar med kan självfallet inte finansieras med privathushållens och småindustrins konsumtion. Vi bör också hålla i minnet att landet inte har — och högst antagligen inte heller någonsin kommer att få — några järnvägar att elektrifiera. Islands topografi var föga gynnsam, för att inte säga ekonomiskt osund för alla planer på järnvägsbyggen, då när järnväg var på mode som transportmedel till lands.

Utkast till den isländska vattenkraftsutbyggnaden måste därför löpa parallellt med planer på etablering av tung industri med förmåga att garantera en utpräglat jämn konsumtion av det mesta av elproduktionen.

Kombinationen av Bärfell-kraftverket — i sig nödvändigt för sydislands elektrifiering — med aluminiumverket ISAL i Straumsvik, strax söder om Reykjavik, är ett utmärkt exempe på detta slags samplanering. Denna schweizisk-isländska inVänd 37

Med sina

Borrning efter vatten — inte olja dustri har som fullt utbyggd en kapacitet av 77 000 ton aluminium per år. Det nyssnämnda hydroelektriska jätteprojektet, med de tre jökelälvarna i nordost, är emellertid så enormt att lönsamheten skulle kräva ett aluminiumsmältverk med 500 000 t årlig produktionskapacitet.

För ett litet folk, på mindre än en kvarts miljon individer, är det otänkbart att utan främmande kapital ekonomiskt mäkta genomföra ett så gigantiskt företag. Man söker därför flitigt efter hugade utländska elkraftsslukande storindustrier villiga att slå sig ner på Island.

Trots den nyligen timade smärre vänsterkantringen i alltinget tror jag inte — även om glimtar av missnöje över Islands lilla andel i aluminiumverket ISALs produktion har kommit till synes — att någon genuin islänning på allvar skulle gilla de slags östfinansiering som bland annat Egypten har tytt sig till,

Saltare än havsvatten

Islands fisk- och köttkonservering kräver en ganska stor saltimport. Ett geotermiskt avsaltningsverk för havsvatten ligger därför nära till hands bland planerna på utvinning av olika slags kemikalier ur Nordatlanten, Experterna vill gå ännu ett steg längre på den geotermiska vägen ivrigt pekande på det unika faktum att man i en geotermisk area längs kustlinjen av Reykjanes, genom borrning kan utvinna inte bara billig ånga utan samtidigt också hett vatten som är avsevärt mycket saltare än oceanvattnet utanför kusten.

3 rika energitillgångar kan Island bli en faktor

Enligt preliminära granskningar, som väntas bli klara redan . år, ställer man vissa förhoppningar på ett planerat avsaltnings verk med en årsproduktion kring en kvarts miljon ton vanligt koksalt, 60 000 t kalciumklorid, 25 000 t kaliumklorid och 700 t brom.

Eftersom byggnadskostnaderna här inte skulle stiga till mer än på sin höjd 60 miljoner i våra pengar kunde man tänka sig rent nationell finansiering och drift av företaget i statlig regi, men som aktiebolag öppet för teckning också för allmänheten. Alltså i stil med exempelvis den nuvarande bolagsformen för Finnair hos oss.

Kombinerad vattenkraft och jordvärme

Senare kunde man, i samband med avsaltningsverket, tänka sig ett fabriksannex för utvinning av magnesium ur havsvattnet. I evt sådant verk, med tillverkningen baserad på elektrodialys och jonbytarprincipen, kunde stora mängder av både ång- och hydroelektrisk energi utnyttjas.

Enligt uppgifter i den förnäma isländska informationstidskriften ”Atlantica-Iceland Review” skulle den planerade anläggningen kunna producera 16 000 t magnesium, 83 000 t soda (natriumkarbonat) plus 30 000 t klor per år. Anläggningskostnaderna bleve dock här nästan dubbelt högre än för avsaltningsverket varför — fortfarande enligt Iceland Review — man sannolikt måste kalkylera med utländskt samarbete såväl ifråga om anläggningskapital som både delägarskap och drift.

Raftinaderi

Den isländska industriella expertisen har vidare blickarna riktade på möjligheten att starta en omfattande petrokemisk industri på ön. Självfallet i första hand som raffinaderi, vilket om man dessutom räknar med kloret från magnesiumfabriken skulle garantera nödiga råvaror för en mångsidig plastindustri med jämn och stor elkonsumtion.

Tungt vatten

Den rikliga tillgången på utbyggbar billig vattenkraft har självfallet också fört fram tanken på framställning av tungt vatten. Frågan har faktiskt noga undersökts i mer än 15 års tid. Mycket med tanke på att man i fabriken skulle kunna utnyttja stora mängder geotermisk het ånga, och deuteriumrikt vatten från den nyssnämnda saltfabriken.

Produktion av 400 t tungt vatten per år skulle sluka inemot 600 t ånga i timmen eller bortåt tio gånger mer än den nuvarande totala konsumtionen av geotermisk ånga.

Projektet, vars förverkligande ligger i en kostnadsklass kring 300 miljoner finska mark, anses hänga rätt intimt samman med frågan om det nordiska samarbetet i atomärenden, som redan i fjol togs upp till diskussion.

Många kanske ställer sig på grund av landets avsides läge tvivlande till Islands utsikter som storproducent inom den kemiska och närbesläktade industrier. Landets läge är dock inte nu mera så perifert som förr. Ön ligger ju trots allt mitt emellan världens två mest utvecklade industrikontinenter. Om det moderna flyget — som för övrigt på Nordatlantrutten direkt tangerar Island — har fört folket närmare varandra, så har dagens snabba och billiga oceanfrakter till sjöss gjort detsamma ifråga om allt intimare och livligare transoceana handelsförbindelser.

Man kan vara övertygad om att Island, sin ringa folkmängd till trots, på vissa särskilt kraftslukande industriella områden, snart kommer att bli en faktor att räkna med. Od

Forum 12/7 ati