Jag - en arbetsledare

av Sixten Johansson Forum 1975-01, sida 17-18, 22.01.1975

Taggar: Personer: Bror Sundman Teman: arbetsledare

FORUM 1: 7 17

Jag — en arbetsledar eller hur Bror Sundman ser på sin ställning

Arbetsledarens yrke hör till de otacksammaste, sägs det. Han befinner sig i en svår mellanställning mellan arbetsgivare och arbetare. Man har förliknat honom vid en tub som man klämmer på från vardera ändan. Troligen rämnar han åt något håll till slut.

Bror Sundman är arbetsledare för den mekaniska underhålls- och reparationsavdelningen på cementfabriken vid Lojo Kalk i Virkby. Efter över fyrtio års tjänst i företaget har han hunnit samla en hel del intryck. FORUM följde Bror Sundman i hälarna under en vanlig arbetsdag för att göra sig en bild av va arbetsledarens jobb innebär.

ty” — Genast på morgonen går Sundman till nattdejouren för att kolla hur natten förlöpt och om någonting behöver tillsyn. Man indelar reparationsarbetena i olika svårighetsgrad. Ettans reparationer måste göras genast. Denna natt hade vajern till en traverskran hoppat av trumman och trasslat in sig. Ettans reparation.

En halvtimmes arbetskonferens hör till rutinen varje dag. Ett tjugotal representanter för olika avdelningar samlas ör att diskutera gemensamma angelägenheter. Idag är man inte riktigt nöjd med stentransporterna, kvaliteten har blivit sämre. Någonting måste göras.

Efter konferensen måste Sundman jaga ut” arbetarna, som han själv uttrycker det, då kaffepauserna ibland har benägenhet att tänja ut.

»”

DO En stor del av förmiddagen går åt att sitta och kontrollera och ”välsigna” timkorten för de cirka tjugo arbetare som hör till den ordinarie reparationsgruppen.

Arbetena måste övervakas och vi gör en rond genom cementfabriken. Vid ugnarna har man upptäckt att en av dem blivit röd, d v s betongfodret innanör har slitits ut och själva stålmanteln har på vissa ställen börjat glöda. Uppe i kontrollrummet underhandlar Sundman om situationen med ”överpyromanen”, ing Nyholm. Ugn nummer fem måste stannas.

I kvarnhallen är några sysselsatta med en kvarn som delvis skall få nyt inandöme. Man har inte kommit tillräckligt långt med arbetet, här kommer att krävas övertidsarbete. Några andra håller på med ett nytt avdamningsfilter som måste bytas ut.

OC Efter lunch gör Bror Sundman ett besök på verkstaden för att kolla o eventuella nya reservdelar måste beställas. En stor del av eftermiddagen går åt till pappersjobb, arbetskrivningar och beställningar på nya delar. — Vi kan inte ha alltför mycket delar i lager då maskintillverkarna är sluga nog att fö varje ny maskin ändra på typen lite, säger Sundman.

Kvarnen måste snabbt fås i skick och Sundman beger sig för att försöka övertala arbetarna att jobba övertid.

Ibland måste det faktiskt vara övertalning, arbetarna är inte alltid så pigga på att jobba över. Det är för det mesta alltid samma personer som stannar, till slut känner man sig dålig då man alltid frågar dem.

0 Traverskranen reparerades och männen flyttades till andra sysslor.

jod

En av förmännen kommer plötsligt upp: — Vi borde installera ett extra rör till mjöltransportören, uttaget håller på att stockas. — Måste det göras idag, kan du inte vänta till imorgon, jag har karlarna så bra utplacerade?

Resten av eftermiddagen går till att planera reparationen på ugnen, som tar två veckor i anspråk och troligen kräver extra arbetskraft.

0 Ibland blir det gnissel mellan de ordinarie och extra arbetarna och då får arbetsledaren leka medlare, berättar Sundman.

Vänd — Då måste vi stanna femmans ugn. Bror Sundman th underhandlar med ”överpyromanen i ugnarnas kontrollrum.

18

FORUM 1 : 75

En av cementkvarnarna repareras. Arbetet är Inte det trevligaste, dammigt och bullersamt, upp till

Arbetsledaren företagets strykpojke

Forum: — Vad är egentligen en arbetsledare?

BS: — En person, av vilken det fordras mycket men som inte ges några rättigheter. Arbetsledaren får ta emot missnöje från alla håll. Skulle man ha möjlighet att välja sina arbetare vore saken kanske en annan, men då det är brist på arbetskraft får man vara nöjd med vad man får. Trots att ledningen ibland är missnöjd med en får man ofta från arbetarhåll höra att man utövar ”herrarnas konster”.

F: — Vilka effekter kan en befordran till arbetsledare ha dels på en själv, dels på de tidigare arbetskamraterna?

BS: — Slitningar uppstår säkert. Det kan räcka rätt länge innan kompisarna smälter att man sas blir ordergivare. I synnerhet om det är en yngre person har de äldre arbetarna svårt att betrakta honom som auktoritet. Därför är det ofta svårt att få någon att anta jobbet som arbetsledare.

F: — En arbetsledares ställning kan ofta bli svår genom att han blir buffert mellan olika parter. Förekommer konflikter av denhär orsaken ofta?

BS: — Bland annat förtroendemännen har ofta benägenheten att förbigå arbetsedaren, med den påföljd att han inte vet vad det rör sig om då han sedan tar emot klagomål från ledningen. Många onflikter kunde lösas på arbetsledarnivå.

F: — Vilka möjligheter till vidareutbildning får man som arbetsledare?

BS: — Man borde ha möjlighet att mera ölja med sin tid. I vårt företag har det givits tillfälle att delta i olika kurser, men det man lär sig borde man också unna genomföra. I det skedet finns det sedan många som vet bättre. Till kurser som gäller ens eget område blir man ibland bortglömd och står sedan rådös då en ny maskin skall repareras och man inte vet hur den fungerar.

F: — Vilken är din inställning till s självstyrande grupper? Kan de ersätta arbetsledaren?

BS: — Jag har hört om dem och jag är litet pessimist på den punkten, Viss 110 dB.

skulle man kunna försöka, men jag misstänker att en arbetsledare ändå skulle utses ur gruppen. Dessutom finns det risk för att man förlorar den personliga kontakten och samhörighetskänslan med sitt yrke.

F: — Har arbetsledarens roll förändrats och vart pekar utvecklingen?

BS: — Nuförtiden vill man påföra arbetsledaren en hel massa olika uppgift ter. Jag anser att det t ex inte är arbets-’ ledarens uppgift att hålla efter att arbetsavtalen följs, för det har man ju förtroendemän. Själva arbetsledarens ställning i företaget har inte förändrats, men tidigare var man självständigare, hade alla trådar i sin hand. Nu finns det för många specialister. Man borde åtminstone få vara med i planeringsskedet. Många nya fiffiga uppfinningar har i praktiken inte alls fungerat, kanske just för att mannen på fältet, arbetsledaren, inte hörts, Vår bransch liknar i det fallet byggnadsbranschen = litet, allt skall genomföras med minsta möjliga resurser (Sixten Johansson) BM