Jag och min arbetsmiljö

Taggar: Teman: arbetsmiljön

Jag och min arbetsmiljö

DEBATT FORUM

Representanter för tre skilda arbetsmiljöer träffades i Forums panel och berättade om arbetsförhållandena i sin bransch. Sekreteraren ekon mag Stina Lindbäck talade om det stora kontoret, arbetsledaren, verkmästaren Feodor Sundqvist om verkstadsindustrin och dipling Fred Ehrström anlad arbetsgivarens synpunkter på byggindustrin. Deras inlägg kommenterades av en neutral expert, med och kir doktor Kaj Ah Im a n, som under tio års tid var anknuten till Institutet för arbets hygien.

Det här sade paneldeltagarna 9 Människors attityder avgör hur effektiva lagar och bestämmelser är.

0 Genom att tala, informera, kommunicera undviker man bråkiga ”politiska klickar” både i verkstäder och på kontor.

9 Individuella skydd som används inom industrin kan och bör förbättras.

9 Redan när man planerar en arbetsplats eller en arbetsprocess skall man beakta arbetsmiljön, det är svårt att senare reparera gjorda misstag.

VERKMÄSTAREN: — Arbetsmiljö är ett vidlyftigt område att prata om. Hit hör allt från arbetarskydd till arbetsförhållanden i allmänhet. I de mekaniska verkstäderna finns stora risker för invalidisering och dödsfall, främst på grund av slarv, och vi kan därför vara glada åt de nya arbetarskyddslagarna. Innan arbetaren börjar arbeta i en modern verkstad bör han bli upplyst om arbetets art, hur farligt det är och var riskerna finns. Arbetsledarens uppgifter är att övervaka säkerheten, beakta ergonomin, varna arbetarna och uppmana dem till försiktighet.

— Men det finns många faktorer utanför arbetet som motarbetar strävandena att skapa en bra arbetsmiljö. Det är faktorer som det är svårt att göra något åt: arbetarna kan ha stridigheter hemma, sakna bostad, ha ekonomiska bekymmer, lida av sömnlöshet på grund av skiftesarbete med mera.

LÄKAREN: — Man börjar allmänt inse att den sk inre arbetsmiljön inte är den enda som inverkar på individen och man ser alltmer miljön som en helhet, dit också den yttre miljön räknas. Till den hör just psykiska, sociala och ekonomiska faktorer, och också det faktum att vårt samhälle utvecklas och samhällsstrukturen förändras.

Forum 2/197 — Tidigare såg man ganska snävt på arbetsmiljön. Nu uppfattar man inte längre människan enbart som ett objekt på en arbetsplats. Bilden kompliceras av att varje form av arbete inom varje bransch har flera olika faktorer som inverkar på den inre arbetsmiljön.

FORUM: — Totalt sett ökade antalet arbetsolyckor år 1972, men ökningen berodde främst på ökat antal olyckor på väg till arbetsplatsen. Byggindustrin hade dock en ökning av antalet olycksfall med dödlig utgång på själva arbetsplatsen. Av 139 dödsfall inträffade 47 inom byggnadsbranschen.

BYGGNADSINGENJÖREN: — Man har först under senaste år i statistiken börjat skilja mellan olycksfall på arbetsplatsen och under arbetsresor. Ur enstaka statistiska sifferuppgifter som sådana kan man inte utläsa om de utvisar en trend eller bara en varians. Men man måste medge att byggindustrin har en hög olycksfallsfrekvens. Det är farligar « att-stå på en byggställning än att sitta på ett kontor — Enligt min åsikt är det dock irrelevant att jämföra ”farligheten” i olika branscher och säga att den ena är farligare än den andra. Det finns mycket rum för förbättringar inom alla branscher.

— En viktig del av arbetarskyddet är upplysningsverksamheten och arbetshandledningen. Man bör beakta arbetets natur, hur man kan utveckla arbetsmetoder och ergonomi och därigenom utveckla arbetarskyddet. Det är bra att det finns lagar som föreskriver något slags standard på det här området.

— Jag representerar ju en arbetsgivarorganisation och jag har en känsla av att man — det kanske ligger i tiden — genom lagstiftning vill binda arbetsgivarparten mycket hårt och mycket strängt fastslå de skyldigheter som åligger arbetsgivaren och mycket effektivt, man kan nästan säga polisiärt, övervaka efterlevandet av dessa bestämmelser. Jag tror att det väsentliga i fråga om arbetarskyddet är att det befrämjas endast om det blir något gemensamt som alla är med om.

VERKMÄSTAREN: — Upplysning är mycket viktigt. Det finns tex många slags skydd för att förhindra olyckfall: Vänd 7

DEBATT FORUM

CON

Ehrström: — Det ligger i tiden att binda arbetsgivaren med polisiära bestämmelser.

Sundqvist: — Arbetsledaren får ta första stöten om det brister i arbetarskyddet.

Lindbäck: — Om rumskamraten har en irriterande ovana så skall man väl kunna säga till och inte lida i det tysta.

skyddskängor, skyddshjälmar, ögonskydd m m. Men obligatoriska skyddsåtgärder nonchaleras ofta av de anställda. Folk måste fås att förstå att de tex bör använda ögonskydd när glödheta spånor, som bränner sig fast vid hornhinnan, flyger omkring vid smärgling och annat metallarbete.

BYGGNADSINGENJÖREN: — När det gäller skyddsåtgärder förutsätts det att arbetsgivaren skall vidta alla rimliga åtgärder för att förebygga olyckor och att han i första hand skall tillgodose kravet på kollektiva skyddsåtgärder. Men ibland kan det leda till orimligheter: det kan inte finnas skyddsräcken för den som uppför skyddsräcken! I sådana fall måste man lita till individuella skydd: livbälten, friktionsspärrar, livlinor och annat.

LÄKAREN: — Hela arbetsmiljöfrågan är i stor utsträckning en samarbetsfråga. Många vill kanske inte medvetet sabotera, men människor är långsamma att acceptera nya ideer, vilket gör att vi har en större olycksfallsprocent än vi egentligen kunde ha. Att lagar och förordningar har en positiv inverkan ser vi t ex i det s k ”skyddshjälmstvånget” på byggnadsplatser som trädde i kraft 1969. Först då började man inom byggindustrin att använda hjälmar i större utsträckning.

FORUM: — Är det statistiken som bestämmer när skyddsåtgärder skall vidtas? Anser man att ett dödsfall eller ett olycksfall räcker, eller finns det någon ”toleransgräns” innan skyddsåtgärder tillgrips?

VERKMÄSTAREN: — Vi har statistik över olycksfallen och vi har kursverksamhet som upplyser om hur man kan förebygga riskerna. Men man försöker i förväg upplysa om var en olycksfallsrisk finns, arbetsledaren är skyldig att berätta detta åt arbetaren. Arbetsledaren skall kunna jämka ihop många intressen och är alltid den som i första hand är ansvarig, det må gälla arbetsskydd eller arbetsledning.

FORUM: — Vi kommer nu till en helt annan typ av arbetsmiljö än den vi hittills talat om, nämligen kontorsmiljön. Vilka faktorer kan här inverka på säkerheten och sundheten i arbetet?

SEKRETERAREN: — Säkerheten på ett kontor måste ju anses vara mycket stor. Det är väl närmast sundheten som det här kan gälla. Bankrånen är ett extremt exempel på när arbete av typ kontorsarbete direkt kan vara en säkerhetsrisk, och det borde kanske inte tillåtas att en person tidvis sitter ensam på en sådan arbetsplats.

— Ett problem finns på många kontor: rökarna. Varför är det en rättighet att röka i alla sammanhang? Trängsel är ibland ett problem. Vissa vanor hos rumskamraterna kan vara störande, i synnerhet om flera sitter i samma rum. Ofta kan eller vågar man inte upplysa om att man irriteras, speciellt inte uppåt i organisationen, men t o m när det gäller arbetskamraten. Vi borde äntligen bli så vuxna att vi lär oss att sakligt och artigt säga till i dylika fall. Alla tillsammans skapar arbetsmiljön genom ömsesidig hänsyn.

— Jag satt en gång i ett kontorslandskap. Trälhavet kallade vi det. Där fanns en stor stridsfråga: vädringen. En del ville vädra, andra inte. Till slut kom vi överens om vissa vädringstider varje dag. Medan vädringen pågick kunde antivädrarna tåga ut. Systemet fungerade bra. Personer kan av hälsoskäl ha speciella krav, och då borde man upplysa ledningen, som inte gärna kan gissa sig till sådana saker.

— Buller kan i viss utsträckning förekomma i kontorsmiljön. Stansningsavdelningar ljudisoleras, och i kopieringsavdelningen hos oss där offsetmaskinerna slamrar hela dagen, finns det tillgång till öronskydd. Telex för också oljud, men ”det hör till arbetet” svarade telexoperatriserna på min fråga om de blev störda. Man hade erbjudit dem mellanväggar men de ansåg själva att de måste sitta i samma rum för att kunna utföra sitt arbete.

— Stress förekommer och är kanske främst en ambitionsfråga.

LÄKAREN: — När det gäller stressfrågan — en detalj i arbetsmiljön — kan stressen träffa vem som helst. Ofta beror den på den yttre arbetsmiljön — personliga eller ekonomiska svårigheter. Det kan vara yttre omständigheter som retar ens ambitition: man försöker med arbetsuppgifter som överstiger ens kapacitet, som man själv ofta har svårt att bedöma. Man hamnar med andra ord i en situation där konflikternas mängd är så stark och belastningen från de arbetsmoment som kräver prestation är så stor att man reagerar med stress. ”Vädringsstress” på kontor är ett irritationsmoment bland många.

Forum 2/1973

FORUM: — Den nya arbetarskyddslagen kräver en arbetarskyddskommission på varje kontor med över tjugo anställda. Är det att skjuta över målet, är kommissionen onödig?

LÄKAREN: — Kanske inte onödig, men den har betydligt mindre att göra än på en verkstad med samma antal anställda.

BYGGNADSINGENJÖREN: — Den lagtext som finns är otvivelaktigt utarbetad med blicken på den fasta industrin med stora fasta arbetsplatser. Byggindustrin har stora arbetsplatser, men de upphör vanligen efter några månader. Detta kommer tyvärr säkert att leda till svårigheter, det har vi redan kunnat konstatera i andra likartade sammanhang. Tolkningen av olika bestämmelser kan också utnyttjas till något helt annat än förbättrandet av arbetarskyddet.

— Men jag vill gärna kasta in ett nytt ledord i diskussionen, nämligen attityder. Att vi har dispyter på kontor beror mycket på människors fast rotade vanor. Detsamma gäller upplysning om arbetarskydd: det gäller att skapa positiva attityder gentemot förbättringarna.

SEKRETERAREN: — Kommunikation uppåt, nedåt och åt sidorna är viktig. I stället för att säga till vad som irriterar, går man och retar upp sig inombords.

VERKMÄSTAREN: — Attityder behöver inte bara gälla arbetarskydd utan också attityder mot arbetarna. Vid tekniska skolor och högskolor talar man om effektivitet, produktivitet och kostnader. Man glömmer människan. En ingenjör, tidsstudieman eller förman borde få lära sig mera om hur de skall bete sig som människor inför andra anställda.

— En förman bör inte gå omkring på verkstaden och inspektera med händerna nedkörda i byxfickorna och se ut som om han var lite ovanpå, utan han skall aktivt delta och visa sitt intresse. De människor som under trycket av en tidsstudie eller metodstudie känner sig tvingade att göra sitt bästa vill inte se en arbetsledare eller någon annan som utåt visar en attityd av ointresse och överlägsenhet. Varje förman bör behandla anställda så som han själv vill bli behandlad.

LÄKAREN: — Attityduppfostran är ett typiskt exempel på hur stort samarbetsbehovet är. Vi behöver ett djupare kun Forum 2/197 nande om alla faktorer som berör arbetsmiljön. Den stora svårigheten är bara att så många inte alls intresserar sig för den, de vill inte lära och de vill inte veta.

BYGGNADSINGENJÖREN: — Vikten av samarbete när det gäller arbetsstudier och liknande är erkänd både i avtal och inom undervisningen där man nog strävar efter att komma med synpunkter som kan förändra attityderna.

VERKMÄSTAREN: — Jag angrep inte metoder eller arbetsstudier som sådana — de behövs inom den moderna industrin. Men de som är inkopplade på dessa studier får inte visa upp en likgiltig fasad. Arbetsledaren kan genom sitt personliga uppförande få till stånd ett positivt samarbete, Ofta heter det att det är ”politiska klickar” som bråkar på en arbetsplats, när det bara saknas information, både om trevliga och tråkiga saker.

LÄKAREN: — Vi har talat om korrigerande och kontrollerande åtgärder i samband med den nya lagens betydelse för arbetsmiljön. Och det finns rum för många tekniska förbättringar när det gäller tex de individuella skydden. Men vi glömmer alltför ofta att se framåt. Mekanisering och automatisering går snabbt framåt. Arbetsmiljön bör planeras in färdigt i varje ny arbetsprocess eller arbetsplats. Det är svårt att reparera misstag i efterhand.

— Vid mekaniserade processer med monotont kedjearbete hamnar människan ofta att spela en ofördelaktig roll och hon upplever arbetsmiljön som icke optimal, som dålig. Men man kan inte fördöma ackordarbete som sådant. Vissa arbetsformer passar sämre eller bättre för ackord. Detta gäller också människor. Äldre arbetskraft lämpar sig sämre för ackordarbete. Många andra faktorer kan också spela in.

BYGGNADSINGENJÖREN: — Sambandet mellan ackord och olycksfall har använts som ett slagträ i debatten och bygger på en grov förenkling, Det kommer att dröja länge innan vårt samhälle har råd att frångå olika former av ackord. Man torde för övrigt inte önska det vare sig bland arbetstagar- eller arbetsgivarorganisationerna.

VERKMÄSTAREN: — Fördelen med de här nya lagarna är att man måste tänka igenom arbetsuppgifterna på ett nyt sätt och beakta arbetsmiljö och ergonomi redan från första början. l 9